Hemma med bara ett barn

Vi fick två ganska bra nätter igen efter de där när Christopher var uppe till 05, men i natt blev det sämre igen. Framför allt Lilly var smått hysterisk, och jag antar att hon hade ont i magen, för hon spände sig och blev stel som en pinne och skrek i högan sky (hennes nya smeknamn: Lilly Pinnen Reis). Jag körde lite magmassage på henne, som vi fick tips om på BVC när Alfred var en liten gaphals, och det lugnar hon sig lite av, oftast åtminstone. Här förklarar 1177 hur man gör.
Idag är jag hemma med bara Lilly: Alfred är tillbaka på dagis efter 17 dagar hemma, och Christopher som lämnade honom sa att han blev jätteglad när de kom dit i morse. Han ska byta avdelning nu dock, så jag hoppas att han kommer gilla det också. Jag har hunnit laga speldosan till Miffy-mobilen ovanför spjälsängen (som i och för sig inget av mina barn gillat än så länge, men ändå, kul om den funkar), ett hål i en kofta och ett hål i mitt kappfoder, samt duscha. Sen hade jag tänkt hinna blogga mycket mer än jag gjort, men så har internet strulat typ hela tiden sen jag satte mig vid datorn, så det sket ju sig. Men det här med att vara hemma med bara ett barn: som semester! Inget illa ment mot er som har ett barn, för jag tyckte också att det var rätt körigt och fick inget gjort när jag bara hade ett, men nu att bara vara med ett när jag är van att vara hemma med tre (visserligen med Christopher hemma också, men ändå)... Hur lugnt som helst! Lilly har skrikit en del, men nu sover hon så sött i mitt knä och jag har det lugnt och skönt.
Det här med att duscha förresten. Jag tappar så mycket hår! Jag vet ju att det är normalt, och att man brukar tappa allt det hår man inte tappade under graviditeten sen när man ammar, men hallå, det räcker nu. Istället för det hår jag tappar på huvudet har jag å andra sidan fått så att det mer än väl räcker i ansiktet. Jag tyckte jag blev hårigare i ansiktet under graviditeten, och tänkte att det skulle bli normalt igen efter förlossningen, men inte än i alla fall. Jag rycker bort hårstrån på överläppen och lite varstans nästan varenda dag, men tycker aldrig att det blir bättre. Tack och lov är det ljust, men det är inte särskilt roligt ändå. Det kanske beror på åldern och inte graviditeten? Fast trots åldern har jag börjat få finnar igen nu också. Det kan förstås bero på allt onyttigt jag stoppar i mig eftersom jag utvecklat ett ganska kraftigt sockerberoende här runt jul. Men nu är nästan allt julgodis uppätet, så jag ska försöka bättra mig lite nu. Kanske.