Tio mil till Timo

I lördags kväll skulle jag gå på konsert med min favorit Timo Räisänen i Malmö, och skulle intervjua honom också, så jag var peppad. Men på torsdagkvällen kom det ett meddelande från Timos keyboardist och producent Hans, som jag lärde känna genom Timo för flera år sen: "Malmö inställt..." Neeeej! Så vi fortsatte prata och kom fram till att det ju faktiskt inte är så fasligt mycket längre till Halmstad än till Malmö (eller nja, drygt dubbelt så långt, men vem räknar?), och där skulle de spela på fredagen. Jag tvekade länge, och för att göra en lång historia kort så blev det såhär:

Barnen hade dessutom målat en t-shirt till Timo som jag ville att han skulle få, plus att Hans tyckte att det vore trevligt om jag kom, så jag vilade lite i soffan på eftermiddagen, inväntade svärmor som kom för att stanna över helgen, åt middag tillsammans och körde sen till Kajskjulet i Halmstad.

Alfred målade Pacman-spöken, Flora en gubbe som jag tror var Timo, och Lilly målade Timo på en skateboard hållandes i en varg, eftersom hennes favoritgosedjur är en varg.

Jag möttes av Hans vid dörren, och så gick vi till logen, där Timo strax dök upp. Han blev jätteglad och tog på sig t-shirten direkt (han sms:ade mig nästa dag: "ÄLSKAR tischan!!!"). :) Han och Hans skulle just gå ut och sätta sig och sälja merch och hälsa på fansen, och Hans tog helt sonika fram en stol till mig också, så där satt jag och låtsades vara med i crewet... Alla som kom fram ville ju prata med Timo, så även om Hans tog hand om försäljningen så hade vi gott om tid att prata också - vi hade inte setts på fem år, även om vi hörts på Messenger ibland, så det var roligt att catch up, hur man nu säger det på svenska.

När en tjej kom fram med en bild på sig själv och Timo som hon tagit för nio år sen för att han skulle signera den kom jag på att jag hade en gammal selfie på mig och Timo på Facebook som jag tagit för alldeles snart exakt tio år sedan: första gången jag intervjuade Timo solo före en spelning på KB i Malmö, den 3 november 2007. Så självklart var jag ju tvungen att ta en ny bild på oss också. (Intervjun sköt vi på framtiden dock.)

Till vänster för tio år sen, till höger nu. Inte ser vi väl en dag äldre ut? (Och t-shirten är på även ute bland fansen. Förresten målade jag och min systerdotter Stella en t-shirt till Håkan Hellström, hennes idol, för femton år sen, när hon var fyra, som han också älskade och använde i flera år. Bra grej det där.)

Det kändes ju lite lustigt att sitta där med dem, men det gjorde mig ärligt talat också lite stolt. Kanske fånigt, men Timo och Hans är ju ändå idoler till mig, även om jag är kompis med dem också, så att det liksom var självklart att jag skulle sitta där medan de andra fansen bara fick en liten stund och en selfie med Timo känns ju ändå rätt stort, hur gammal och vuxen jag nu än ska föreställa att vara.

Vid niotiden var det dags för spelning – jag var väldigt tacksam över att de skulle spela rätt så tidigt, för jag hade ju en timmes körtid hem igen. Hade kollat tåg, men det sista gick klockan elva, och krävde dessutom byten, så det var inte värt. Och jag var så glad att jag åkte, för Timo är alltid ett sånt lyckopiller och energikick för mig!

Rolig är han också. :)

Och efteråt väntade jag en stund medan Timo och Hans hälsade på fansen och sålde merch igen (de gör alltid det efter spelningarna, och numera alltså även före, och jag tycker det är så fint! Det är inte många artister som kommer ut och hälsar på fansen.) och sen hängde jag kvar en stund till innan det var dags att åka hem.

Jag var lite orolig för att köra hem eftersom jag var trött redan från början och brukar vara mer död än levande vid elvatiden, och nu körde jag strax före midnatt. Men tack vare hög musik och lite choklad gick det utmärkt. :)

Somnade inte förrän efter halv tre dock, och sen blev jag väckt av Flora halv sju, så jag var ju så lagom pigg dagen efter... Men ändå: så värt det!

Eggstone, Jakob Hellman och en stark treåring

I lördags lämnade vi då alla tre barnen med mormor - barnen var hur peppade som helst och var inte det minsta ledsna över att vi skulle åka! Vi kom iväg lite för sent för att hinna gå på stan och lite för tidigt för att gå direkt till restaurangen där vi bokat bord, så vi tog en sväng till Malmö Live dit vi skulle sen för att kolla hur det såg ut, och där Eggstone skulle ha en matinéspelning klockan 17 också. Och då träffade jag ett gäng gamla kompisar som jag inte träffat på länge, som var på väg in till konserten, så det var jätteroligt - plus att vi träffade Eggstone-gitarristen Patrik också, och honom hade jag inte heller träffat på tio år.

Jag borde kanske ha gått på den tidiga spelningen också när jag nu hade chansen att få se Eggstone två gånger på samma dag, men så blev det nu inte.

Sen gick vi till restaurangen Lima 78, som jag fått tips om av en kollega, där de serverar peruansk mat. Och väldigt goda drinkar: jag tog en Pisco Sour, som är Perus nationaldrink, fick jag lära mig, med Chicha Morada, gjord på lila majs. Intressant och god.

Vi delade på fyra smårätter, som alla var supergoda, och sen slog vi till med varsin förrätt efter det, och då blev vi förstås alldeles för mätta.

Sen var det dags för Jakob Hellman med MSO (Malmö SymfoniOrkester)! Vi satt på balkongen till höger, och Jakob stod på den högra sidan av scenen, så han var inte så lätt att se, men vi såg i alla fall Eggstone tydligt när de hissades upp genom golvet för att spela med i de sista låtarna. :) 

Låtarna blev verkligen annorlunda med symfoniorkestern, och det var väldigt vackert - när Eggstone-Per dessutom var med och körade i "Vackert väder" blev jag nästan tårögd (Per berättade sen att Jakob hade föreslagit strax innan konserten att han skulle köra i den, så han hade fått ställa sig och lyssna in sig på låten i mobilen utanför - men det blev ju helt fantastiskt ändå).

Efter en liten paus där jag hann träffa ännu en bunt gamla kompisar som jag inte sett på 10-20 år var det så dags för Eggstone! Också de med MSO, fast bara ungefär halva orkestern.
Och jo, det var fantastiskt, men jag fick tyvärr inte riktigt "feeling" förrän halvvägs in i spelningen. Jag har svårt att sätta fingret på vad det var, men det kändes lite avigt med symfoniorkestern på något sätt, även fast det också var helt naturligt. Eggstone har alltid använt sig av stråkar och blås och andra fina instrument på sina skivor, så det lät liksom ungefär som på skiva fast mer. Men efter spelningen berättade Yebo, en dansk musiker och skivbolagsägare som jag känner och som körade och spelade gitarr med Eggstone på konserten, att när de repat och någon tog i lite extra hade orkestermedlemmarna liksom snörpt på munnen och så hade de fått lugna ner sig igen - så det kanske var det, det var kanske lite för kontrollerat? Men när de spelade min absoluta favoritlåt "Wrong Heaven" fick även jag kapitulera: det var fantastiskt vackert och det var ju mina äggstenar som jag älskar.
Och när de spelade en låt utan orkestern ("The Dog") som sista extranummer var allt som det skulle: bäst.
Efter spelningen kom jag åt att prata med både Eggstone-Per och -Maurits, och så träffade jag ännu några fler gamla kompisar, plus en kille som jag hade en flirt med på Eggstone-Pers 40-årsfest för tio (!) år sen, ett par dagar innan jag träffade Christopher. Jag stannade till och hälsade, och han frågade hur länge sen det var vi sågs egentligen, och jag sa tio år. Han blev helt paff, för han trodde att det var kanske fem år sen... Efter det lilla vi pratade så verkade han ha samma typ av liv nu som då, och han såg fram emot att festa i flera timmar till, medan jag och Christopher bara ville hem och sova. :) Det var jätteroligt att vara ute en kväll och gå på två spelningar, men det var också skönt att komma hem och ta det lugnt - så gammal är jag nu för tiden.
Allt hade gått bra med barnen, så kanske att vi kan få mormor att ta dem någon mer kväll nån gång. :)
Dagen därpå, igår alltså, hade vi extremmycket bråk med Lilly vid middagen, och jag hade tänkt berätta om det nu också, men jag orkar inte. Men att det finns så mycket vilja i en sån liten treårig kropp, det är alltså helt otroligt. Hon fick faktiskt gå och lägga sig utan middag, för första gången, och jag hoppas det slipper hända igen - men det var på inrådan av psykologen vi träffade i förra veckan, så jag fick stålsätta mig, och det gick ingen nöd på Lilly ändå: hon sov gott och har varit som vanligt idag. Och det gick faktiskt lite lättare vid middagen idag (efter lite bråk i början), så kanske att det kan ha gett effekt.
Nu: "House of Cards"!

4 mars = bra dag

För fyra år sen idag tog jag ett graviditetstest som blev positivt, och senare visade sig vara både Flora och Lilly, och idag, just nu, är jag och min älskade fästman på väg till Malmö för att se Eggstone, mitt absoluta favoritband genom tiderna, live för första gången på tio år. Och Jakob Hellman med, båda tillsammans med Malmö Symfoniorkester. Bör bli grymt! (Även fast jag är märkligt oentusiastisk, jag har nog inte riktigt fattat att vi har barnvakt (mormor) och att jag faktiskt ska se Eggstone igen.)

Piffad och klar!

När jag kom ner från badrummet sprang Lilly fram:

-Vad fin du är mamma!

och granskade och kommenterade mitt smink - tydligen är det inte så ofta jag piffar mig nu för tiden. :)