Idag

Det var ju tjejernas femmånadersdag idag, men det blev mest Alfreds dag: i förmiddags var han och Christopher på badhuset, som de är varannan lördag, och jag var hemma med Flora och Lilly och stekte pannkakor, som jag rullade ihop med hemgjort äppelmos, hallonsylt och Nutella och banan, för sen skulle vi på utflykt. Vi skulle möta upp flickornas gudföräldrar Jonathan och Malin och deras fyraårige son Josef i den ganska nya och fina lekparken i Kristineberg vid halv två, men i vanlig ordning blev vi sena och kom fram vid två. Det var soligt och fint, men väldigt kallt i vinden, men det var en rolig lekpark, så Alfred och Josef hade jätteroligt, och Lilly som var vaken ett tag fick komma upp och gulla med Malin och Jonathan.
Alfred slog sig i huvudet två gånger så han blev lite ledsen - hans lekplats-track record på sistone börjar se lite deppigt ut: han har slagit sig så det börjat blöda extremt sällan genom hela sitt liv hittills, men på bara en vecka nu har han fått en liftgunga på läppen så det började blöda och ramlat så han fick näsblod. Idag gick det tack och lov inte så illa åtminstone, så på det hela taget var han glad och nöjd.
När vi kom hem hjälpte Alfred mig göra hallontiramisu efter ett nytt recept (vi gjorde alldeles för mycket), och sen köpte vi thaimat till middag. Tjejerna hade fått mat precis innan, och jag hade slut på rotsakerna jag kokat härom dagen, så jag tyckte att de kunde få prova äppelpurén jag gjort, för att fira femmånadersdagen. Jag förväntade mig att de skulle älska det, men nope: Lilly gillade det inte alls! Hon grimaserade och spottade ut och såg oerhört lidande ut trots att jag provade många gånger. Christopher matade Flora, och hon var också skeptisk först, men sen verkade hon gilla det bättre. Lilly fick små brödbitar istället, och det gick hem. Det är ju bra att introducera gluten medan man ammar, så jag ska ta och baka lite bröd utan salt nån dag, det gjorde jag åt Alfred ganska länge.
Nu börjar det bli sent igen (snart midnatt), för Flora, som somnade så bra vid halv tio vaknade igen och vägrade somna om utan bara gnällde och gnuggade sig i ögonen, så nu ammar jag henne istället, och hann inte göra mig i ordning för sängen först. Ska lägga ner henne så snart jag kan, för nu är jag svintrött.

Mer frukt- och bärpuré

Och igår köpte jag päron på extrapris, så idag gjorde jag päronpuré och päron- och blåbärspuré. Tänker dock vänta lite med fruktpuréerna för att jag inte vill ge tjejerna smak för söta grejer innan de vant sig vid tråkigare mat. Så ikväll blir det bara rotfrukter igen!

Puréer

Nu börjar det roliga: göra barnmat! Än så länge är vi ju bara på smakportioner, och jag tänker inte öka på ordentligt förrän tjejerna blir ungefär ett halvår, men de hade äpplen på extrapris när jag handlade härom dagen, så idag gjorde jag äppelpuré och äpple+hallonpuré till efterrätt och mellanmål lite i förväg och stoppade in i frysen. Alfred provsmakade och gav det med beröm godkänt, så det ska nog bli bra.

När Alfred åt puréer och sen finhackad mat lagade jag allt till honom själv, för att jag tyckte det var roligt - jag gjorde ofta så att jag lagade två-tre olika rätter samtidigt och frös in så jag hade i några veckor - och de få gånger jag köpte färdig mat till när vi skulle i väg någonstans gillade han det inte, så vi var liksom fast i det hemlagade vare sig jag ville eller inte. Eller jo, Ella's matpuréer funkade ibland, dem hade vi när vi var på Teneriffa en vecka när han var 11 månader - eller nej, just då åt han nästan inget alls från dem utan levde mest på ris, bröd och Ella's fruktpuréer när jag tänker efter. Men han gillade dem ett tag innan.

Efter ett tag fastnade jag på några rätter som han gillade och det blev inte av att jag provade nya, så det blev väl lite tjatigt så småningom kanske, men jag tyckte i vilket fall att det var roligt att laga maten. Enda problemet var att jag alltid hade för få småburkar och istråg att frysa in det i, men nu har jag köpt fler av båda så nu ska det nog gå bra tror jag. Och så har jag hittat fler recept som ska bli kul att prova också.

Fullt upp idag

Idag vaknade alla barnen klockan 6, så där fick jag för att jag igår kväll skrev att tjejerna sover till 7-8. Fast i ärlighetens namn så var det nog Alfred som vaknade först och väckte de små - eller nej, Lilly var nog lite halvvaken och gnällig redan innan han kom in. Anyway: Christopher lyckades övertala Alfred att lägga sig med honom i soffan och sova en stund till, och Flora, som vaknat och låg och tittade piggt i taket, somnade om av sig själv efter en liten stund, och Lilly lyckades jag blidka med bröstet, så nästa gång jag vaknade var klockan plötsligt åtta. Då hade Lilly vaknat, och en liten stund senare väckte jag faktiskt Flora också i ett litet försök att synka dem.
Min plan för dagen var att faktiskt åka till öppna förskolan i Liljeholmen på månadens andra tvillingträff, som var mellan 10 och 12.30, men att hinna in till Wijnjas Ostgrossist före. Men lite bajs-över-hela-ryggen (inte min), frukost, tandborstning, bebisgnäll och påklädning senare hade klockan redan hunnit bli över halv elva, så planen fick ändras till att börja på öppna förskolan. Jag var väl fortfarande lite skeptisk till bacillsituationen eftersom jag läser om magsjukor i min facebookfeed dagligen, men jag skulle få några barnklänningar av min nya tvillingmammakompis som skulle dit, så jag fick sluta fega, helt enkelt.
De håller på och gräver utanför vår port på grund av nån vattenläcka i källaren, så jag fick hjälp av grannen som håller på med det att gå genom källaren för att komma ut, och då vaknade Lilly, så hon fick komma upp i BabyBjörnen och äta, så hon var faktiskt vaken och mätt när vi kom fram, medan Flora fortsatte sova i vagnen. Vi kom fram mitt i sångstunden, och det var ju lite mysigt, men i övrigt vet jag inte om öppna förskolan är nåt för mig riktigt. Jag tycker jag har blivit sämre och sämre med åldern på att vara social med främmande människor i större sammanhang - jag kan umgås med nån enstaka sådär hemma liksom, men att gå fram och prata med främlingar... nej. Och tjejerna är ju för små för att uppskatta öppna förskolan än så länge, så jag tror inte jag kommer gå dit på ett tag igen.
Sen åt jag lunch i Liljeholmens galleria med Flora ammandes i björnen, och sen tog vi tunnelbanan till Wijnjas inne på Kungsholmen och köpte tre bitar god ost (en Manchego med rosmarin, en Gruyère och nån får/get-ost som jag glömt vad den heter). Och just det, köpte en glass på ett superbra glasställe på Pipersgatan först också, som var väldigt vagnovänligt. Sen hemåt, men det var bara 40 minuter tills jag skulle hämta Alfred, och då var det ju värdelöst att gå hem och packa upp barnen innan, så istället gick vi och köpte lite mat och vin i Fruängen. Då hann förstås båda tjejerna vakna, så de fick komma upp i björnen i omgångar, och så hämtade vi storebror sen.
Ungefär därifrån blev det mesta kaos, kändes det som. Jag hade blivit helt omänskligt trött när vi var i Fruängen, och när vi kom fram till förskolan stod Alfred i hallen och grät för det var nåt med hans arm, Flora tappade tossorna hon hade på fötterna, och när vi kom ut försökte en tjej sno hans spade. Och när vi kom hem (efter att Flora hållit på att tappa tossorna heeela tiden på vägen) kunde vi ju inte komma in genom porten för grävandet, utan skulle gå genom källaren med två vagnliggdelar (varav en var full av skötväska, handväska, ostar, mat och en bag-in-box, eftersom Flora satt i björnen) och en treåring, och det var en massa dörrar som skulle låsas upp på vägen så jag var tvungen att ställa ner liggdelarna stup i kvarten. Till slut kom vi i alla fall in i lägenheten och Alfred var kissnödig och skulle prånglas ur galonbyxor och ytterkläder och in på toa innan det var för sent, Flora började gråta och jag ville bara lägga mig på golvet och gråta. Och när Christopher kom hem en liten stund senare gallskrek Alfred för att jag inte ville låta honom titta på tv och inte visste var mobilen han brukar spela spel på var nånstans, och båda tjejerna var gnälliga för de var hungriga.
Sen fick jag vila en stund, tack och lov.
Och till middagen tog Alfred sallad självmant och smakade faktiskt på avocadon, och tjejerna fick kokt rotselleri blandat med lite ersättning och älskade även det, och Lilly kändes så otroligt alert att jag tror att hon måste vara färdig med utvecklingssteg fyra nu. Och så vände hon sig dessutom från rygg till mage! (Och Flora kan nästan, men en arm är i vägen än.) Så nu känns livet bättre igen.

Lite uppdatering

Har inte hunnit sitta framför datorn alls idag förrän nu sent på kvällen: i morse var jag på cellprovtagning (sån där vanlig som man blir kallad till) med alla barnen och Christopher (jag skulle inte till min vanliga vårdcentral utan en som låg avigt till, så Christopher körde mig så alla fick följa med), sen gick jag ut och gick med tjejerna, sen amma, sen lunch, sen åkte vi alla utom Alfred som var på förskolan och tittade på en 7-sitsig Seat Alhambra för att dubbelkolla att vi skulle få plats med alla barnstolarna ifall vi skulle hitta en begagnad till bra pris, samt fråga om konsumentleasing (visade sig vara för dyrt), sen handla mat (och Lambi-toapapper på extrapris: jag bunkrar toapapper när det är billigt, för jag är noga med just det och använder bara mjuka Lambi - så just nu har vi ungefär 100 rullar hemma. :) Mycket nöjd.) och sen hämta Alfred. Och efter det går ju saker i ett: leka med barnen, mata tjejerna, laga mat, lägga Alfred osv.
Tjejerna fick lite palsternacka som smakportion idag och älskade det. De har börjat bli helt lyckliga när jag tar fram deras skedar för att ge dem D-droppar och kanske lite mat efter, det är roligt att se.
Flora började med en ny grej idag, som jag läst att de ska lära sig nu i fjärde utvecklingssteget: hon slog med en leksak mot kanten på sittern. Hon är väldigt bra på att greppa, men förut har hon bara tuggat på leksakerna, så att bonka med den var nytt.
Lilly gör en massa nya roliga ljud, medan Flora mest kör med sitt väsande fortfarande (som är så otroligt roligt dock), och Flora har börjat gilla att stå upp i våra knän och försöker sätta sig upp rakare när hon halvligger i sittern.
Flora har vi lyckats lägga ner ett par gånger innan hon somnat och så har hon somnat själv, medan Lilly föredrar att få somna i våra famnar (å andra sidan kan Flora ofta ligga vaken i vagnen och bara titta när jag tänker mig att hon ska sova när vi är ute och går). Lilly har ammat bra de senaste dagarna igen - hon krånglade ju i säkert en vecka med att amma på dagtid och krävde bara flaska, och det känns som att hon går upp bra i vikt, medan Flora känns lite för liten fortfarande.
Vi har faktiskt fått dem att somna lite tidigare på kvällarna på sistone - sådär mellan 22 och 00 ungefär - och då vaknar de lite tidigare på morgnarna också, men fortfarande väldigt mänskliga tider, tack och lov: typ 7-8. Det innebär visserligen att de sover väldigt få timmar på nätterna fortfarande, men Alfred har aldrig heller sovit de där 11-12 timmarna per natt som man säger att barn ska, så våra kanske inte gör det helt enkelt. Vi får se, det är ju först runt halvåret som de säger att man kan få till bra sömnrutiner. Nu är klockan kvart i elva och Flora sover i liggdelen och Lilly i min famn, så jag ska försöka lägga ner henne så jag kan få gå och borsta tänderna och kanske kanske få gå och lägga mig - om inte Lilly kör en tredje kväll i rad med hysteriskt skrik runt midnatt. Ses imorgon! :)

PS: Att jag skulle upp i en gynstol idag tog jag som anledning att äntligen ta de där fem minuterna som det tar att ta hårborttagningskräm på bikinilinjen. Inte för att jag behövde för det såklart, för jag antar att de inte bryr sig om hur min hårsituation ser ut, men det var för min egen del ett skäl så gott som något. Jag har inte gjort det sen jag sist nådde ner dit under graviditeten, tror jag, så det var ju ett gaaaanska så bra tag sen! Förfallet alltså. Vågar knappt se mig i spegeln över huvud taget längre.

Första dagen ensam

Idag var första dagen jag skulle vara officiellt ensam med tvillingarna, eftersom Christopher skaffat sig en frilanskontorsplats och mamma åkte hem igår eftermiddags. Jag har ju varit ensam med dem förr då och då, men nu är det mer på riktigt, liksom. Planen är att Christopher ska lämna Alfred på förskolan, åka till jobbet och sen ska jag hämta Alfred klockan tre och ungefär samtidigt ska Christopher åka från jobbet, så jag inte ska behöva vara ensam med alla tre alltför länge.
Jag började dagen med en tid på vårdcentralen och sen gick jag och tjejerna och handlade lite - tandborstar på extrapris på apoteket där jag hämtade ut penicillinet och sen mat, så vi var inte hemma förrän nånstans runt 12 tror jag. Flora och Lilly sov så gott så de fick ligga kvar i sina vagnliggdelar i hallen, och så lade jag mig i soffan. Först skrev jag det förra blogginlägget och sen beställde jag extra flasknappar eftersom de vi har till våra Tommee Tippee-flaskor rinner alldeles för fort, och sen fick jag den oerhörda lyxen att få sova i soffan i trekvart innan Lilly vaknade. Jag sov dåligt inatt, för båda var orolig ganska långa stunder plus att Lilly de senaste nätterna vägrat ta bröstet fast hon gnällt och verkat hungrig, så jag höll på ganska många gånger att försöka få henne att äta.
När Lilly vaknade hade hon inte ätit på några timmar, så jag försökte lägga oss i soffan för att amma, men hon körde samma grej som på natten: vägrade äta när jag låg ner. Så istället tvingades jag gå omkring och vagga henne för att hon över huvud taget skulle snutta lite, och samtidigt behövde jag äta lunch, så det fick jag göra ståendes och gungandes. Sen vaknade Flora, och då pallade jag upp oss med amningskuddarna för att dubbelamma. Men man kan väl säga att det var ungefär där som min första ensamma mammaledighetsdag började gå helt åt skogen. Jag har ju bihåleinflammation, och med det en medföljande irriterande huvudvärk främst på högra sidan, och att då sitta och försöka få två gallskrikande bebisar att äta... inte kul alls. Flora påverkas nästan alltid av när Lilly skriker (men nästan aldrig tvärtom), så även fast Flora var svinhungrig kunde hon inte få grepp medan Lilly gastade som en besatt - hon ville väl inte ligga still och äta, antar jag. Så det var först när jag lyckades langa upp Lilly, som körde sin vanliga stel-som-en-pinne-grej på axeln som hon lugnade sig tillräckligt för att Flora också skulle kunna lugna sig och äta. Tyvärr blev lugnet kortvarigt, för när Flora ätit en liten stund behövde hon rapa och började skrika igen, och det var inte det lättaste att få upp henne på axeln när jag redan hade Lilly på den andra, men det gick.
Jag hade sms:at Christopher när båda låg på amningskudden och gastade, att det var skitjobbigt, så han svarade att han skulle hämta Alfred lite tidigare och komma hem och hjälpa mig, men sen blev allt faktiskt bättre: jag tog en Alvedon, bytte blöja på båda, och satte dem i sina sitters, och gav dem ersättning: Flora bara lite eftersom hon ätit en del, och Lilly lite mer, och då blev båda faktiskt så nöjda att jag kunde titta på ett halvt avsnitt av "Brottet" på dvd för att lugna mitt snoriga och värkande huvud.
Jag har ju minne som en guldfisk, så jag minns inte riktigt hur det var när jag var mammaledig med Alfred - hur länge är det det ska vara såhär? Alltså mest bara mata, sova, försöka lugna gråt? Eller nu tar jag väl i, de sitter ju ganska ofta vakna i sina sitters och då kan jag ju prata med dem och sådär, men sådär värst mycket action är det ju inte än. Fast det är ju förstås lite skönt eftersom de är två - att det är lite action alltså. Men om bara några veckor ska vi börja med smakportioner: de blir fyra månader på lördag, men jag tänkte att vi väntar två veckor till eftersom de kom ut 11 dagar tidigt, så vi inte stör deras magar för tidigt. Plus att de är förkylda nu, så bättre att vänta lite.