Lill-Flora

Nån dag när jag är lite mindre trött ska jag skriva saker, men så länge blir det två bilder på Flora, iklädd Lillys dopklänning i stl 80 (hennes egen var 74, så den har jag lagt undan) och en matchande tyllkjol. Lilla lilla loppa! 

Med sitt favorittrick: att titta vindögt. 

På eget äventyr

Jag lovade ju att berätta lite mer om mitt egna lilla äventyr utan barnen! Det började med att Christopher tog barnen och åkte till Lysekil i lördags eftermiddags, och jag och mamma hängde lite med hennes storebror Nisse med sambo Eva som kom på besök, sen vilade jag i soffan och på kvällen åt jag och mamma räkor och havskräftor framför tv:n och njöt av att kunna titta på ett program utan att bli störda. Jag satt på golvet, och när jag skulle resa mig var jag stel som en gammal pinne, och insåg: jag har förhoppningsvis halva livet kvar, och det innebär att jag kommer vara stel och ha ont i kroppen resten av livet! Det var liksom inte många bra år jag hade... Mänskligheten alltså. Men mamma sa att hon varit smidig tills bara för några år sen när hon slutade med yoga, så jag kanske får börja med yoga om det ska finnas något hopp för min kropp.

På söndagen (efter en natt när jag inte sov bättre fast jag var ensam, jag har visst glömt bort hur man sover) gick vi upp klockan 6 och körde mot Stockholm klockan 7. Efter ett tråkigt stopp på grund av en olycka redan före Ulricehamn kom vi fram vid halv ett, checkade in på Hotell Amaranten på Kungsholmen, som mamma lyxat till det med som en tidig födelsedagspresent till mig - där vi kom in i en extremt lyxig lobby bärandes på diverse plastkassar så vi såg ut som bag ladies (jag hade med barnkläder och grejer till Johanna) - och hoppade sen på t-banan till Johanna, Victor och Nico. Och oooooh vad jag inte saknat T-centralen! Så dystert att vara där igen.

Vädret hade just blivit fint efter en regnig förmiddag, så vi hjälpte till att flytta ut dekorationerna i en park nära deras lägenhet, och så fick Tutan på sig dopklänningen som min mamma sytt och som både vår storasyster Fina, jag, Johanna och Finas dotter Stella döpts i. (Våra barn hade den inte, de var för stora när de döptes och hade andra fina kläder istället.)

Johanna och Victor höll ett fint tal om allt de vill göra med sin dotter; som att rida över en kontinent innan hon flyttat hemifrån, skratta tillsammans minst tio gånger om dagen, lära henne laga mat och ge henne high fives när hon misslyckats så hon vågar prova igen.

Sen fick hennes gudmor Maria "döpa" henne i skumpa. :)

Efter kalaset följde jag och mamma och några kompisar med upp i lägenheten och umgicks och åt pizza. Någon åt också sina händer.

Att få ha blivit moster till den här ljuvliga lilla ungen - vilken ynnest!

Och trots att jag inte hunnit träffa henne så många gånger än (tre bara under hennes tre månader) så lyckades jag faktiskt trösta henne när hon var ledsen, vilket jag är stolt över. Hon låg på min arm och gnagde på den så dreglet rann och droppade ner på min fot ett bra tag när hon hade ont i magen. :)

Nästa morgon åt vi god hotellfrukost (med belgiska våfflor till och med) och sen körde vi hemåt. Johanna föreslog att vi skulle äta lunch innan vi åkte, men Christopher skulle hämta mig i Göteborg och så skulle vi hinna till Lysekil innan middagen, så vi begav oss iväg.När vi närmade oss Jönköping skrev Christopher och frågade om jag kunde ta bussen istället, och lång historia kort: den känsliga övertrötta småbarnsmorsan grät i en halvtimme över detta förslag (på en solig dag som bara försvann på resande) så Christopher och Flora hämtade mig ändå. 

Flora försökte ignorera mig när hon såg mig, så jag frågade om hon var arg för att jag åkt ifrån henne, och det var hon. Så när jag lovat att jag skulle vara med henne nu (plus att hon fick det sista av min Piggelin som jag köpte strax innan de kom) blev hon glad igen.
Här åker vi färjan över Gullmarsfjorden.

Vi kom fram precis innan middagen blev färdig så jag hann inte bada, som jag längtade så otroligt efter, men mellan maten och efterrätten hann jag smita ner och ta ett dopp. Det var kallt som bara den (16-17 grader), men kristallklart vatten utan maneter, och det helt ljuvligt efter en seg dag i bil.

På natten sov jag mellan tjejerna och sov som en kratta som vanligt, särskilt som Lilly vaknade och krånglade i en hel timme mellan 3 och 4, och jag kan väl säga att det som andra i tvillinggruppen sagt om att man ska bli utvilad och komma hem med nytt tålamod efter att ha varit borta från barnen inte stämmer på mig. Om något har jag haft nästan ännu sämre tålamod de här två dagarna jag varit tillbaka efter att ha haft lite lugn och ro... Men det kanske beror på att jag inte hann bli utvilad för att jag inte kan sova ordentligt. Inatt ska jag i alla fall få sova med bara ett barn, har vi sagt, så kanske att det blir bättre så småningom. Hur som helst så gick det åtminstone bra att vara ifrån barnen två dagar: jag överlevde och barnen hade roligt med pappan, sina kusiner och farmor och farfar.

Lilla Tutans namngivning

Nu är jag hemma från lilla Tuts namngivning och är helt slut så jag berättar mer sen. Här fick i alla fall gästerna veta vad hon heter, vilket föräldrarna faktiskt lyckats hålla hemligt sen de bestämde sig, så det blev namngivning på riktigt!

Coco Nico Josefina blev det. Nico är tilltalsnamn och Josefina är efter vår döda syster. Efternamnet fick hon sin mammas (och mitt).

Superglad Nico efteråt!

Nationaldag, dopdag och kalasdag

För ett år sen idag döpte vi Flora och Lilly!

I år var vi på ett annat kalas, då min morbror Bills fru Ingrid fyller 75 imorgon. Ingrid var Sveriges Lucia 1960 och var oerhört tjusig!

(Det är hon förresten fortfarande, tjusig alltså.)

Innan kalaset lekte Alfred med sin syssling Maja och hennes kusin Ebba (hon som han lekte med igår också), och Flora och Lilly hjälpte mig att göra pannkakssmet, som mormor sen fick steka upp. Lilly sa "pallen" när hon ville komma upp! Det kommer fler och fler ord nu. Fast mest säger hon "nä-ä" och sticker ut tungan lite när hon säger det, det ser så roligt ut. Flora har börjat säga "uh-oh", till exempel när hon tappar något.

Jag, som har börjat gå upp lite i vikt igen efter den intensivaste amningsperioden, tog på mig en ny klänning, och insåg att jag visst är rätt smal ändå. Och förresten, det där med att gynekologen förra veckan sa att det inte är för att jag ammar som jag inte har mens än, utan för att jag har hormonspiral, så att han alltså trodde att jag haft mens ett tag redan - han hade nog fel, för igår plötsligt kom det lite blod när jag torkade mig på toa, så jag tror nog att det var min första mens faktiskt, och att jag fick den där gulkroppscystan för att det var min första ägglossning på nästan två och ett halvt år. Det har kommit lite blod några gånger idag också, men det är så lite att det inte ens kommit på trosskyddet, så det är ju extremt lindrigt, vilket är väldigt trevligt. Mina bröstvårtor har varit ömma i över en vecka också, så det har gjort ont när tjejerna ammat, men nu börjar det bli bättre, så det har väl också hängt ihop med mensen, antar jag.

Coola Flora redo för kalas!

Min tjusiga mamma på väg till kalaset

Lilly luktade på blommor, fast jag tror att hon egentligen mest pussade dem.
Tjejerna var förstås mycket beundrade av alla gäster för de är så söta. :) Och de var på toppenhumör hela tiden, trots att Lilly är snorig och lite febrig idag också - de var bara lite blyga i början när det var en massa folk de inte kände igen, men det tog bara en liten stund så vågade de springa runt överallt. Alfred försvann snabbt iväg och lekte med sina sysslingar Olle och Lisa (12 och 10 år), vilket jag tyckte var så roligt, för de har egentligen aldrig lekt ihop förut, men i år kommer vi vara här i stugan länge samtidigt så de förhoppningsvis kan leka lite mer. De är alltså Bill och Ingrids barnbarn, min kusin Beatas barn, och de bor lite längre bort än mina andra fyra kusiner och deras barn, men det är bara sådär tio minuters promenad ändå, och de är ofta på samma strand som vi ändå.

När båda ville prova Alfreds sommarvagn blev det dock lite gnäll för första och enda gången under hela kalaset, för att båda ville sitta längst fram, men så fick de ju inte plats i en enkelvagn.

Sen gick vi och kollade till Alfred, som hade springtävling med Lisa.

Och tjejerna fick vara med och leka, efter lite initialt bråk om vem som skulle få ha vilken boll.

Lilly testade att sätta sig på fotbollen.

Och när Flora tog över fick hon prova att sätta sig på en pingisboll istället. Kan man sitta på en boll kan man väl sitta på en annan?

Sen tog Lisa fram sin drillstav och pom poms, för hon är med i Fristads Drill och ska ha uppvisning imorgon, och Alfred tyckte de såg ut som trollstavar och tyckte det var jätteroligt.

Så det var ett toppenkalas och alla barnen somnade som stockar när vi kom hem. Hoppas på en bättre natt inatt, för natten till idag var som ett dåligt skämt där alla tre barnen turades om att vakna ungefär en gång i kvarten fram till femtiden då jag äntligen fick sova lite längre för att då låg alla på mig och var lugna...

Sysslingdop och veckans bilder

Idag var vi på dop av barnens senaste sysslingtillskott; Christophers kusins andra dotter Emily. Hon döptes katolskt, och det var intressant. Föräldrarna skulle tala om varför de ville att hon skulle döpas (för att hon skulle få vara med i den kristna kyrkan osv), och så fick de lova att uppfostra henne i den kristna tron, att avstå från synder och ta avstånd från Satan, och lite sånt. Kan väl säga att om de där inslagen varit med i våra barns dop hade jag definitivt inte fått Christopher att gå med på att döpa dem...

Efteråt fick vi afternoon tea på ett kafé, och det var supergott och trevligt. Och så hade vi ju en anledning att klä upp oss allihop; tjejerna i nya klänningar som mormor köpt i USA, jag i en klänning jag sytt, Christopher i kostym och Alfred i skjorta och fluga (som han valde själv). Lilly hade lite feber i fredags kväll, och igår morse fick även Flora feber och blev en liten snora-Flora. Hon har varit supergrinig, men var piggare i morse, och hon var vid gott mod under hela dopkalaset.

Men när vi kom hem och jag skulle laga mat både åt tjejerna och åt oss andra var båda tvillingarna suuupergnälliga och skulle bara vara på mig hela tiden, och jag höll på att få nervsammanbrott. Fast jag hade köpt kycklingfärs som behövde lagas, så det var bara att köra ändå. Jag blandade ihop färsen med lite vitpeppar, timjan och rosmarin och kluttade i oregelbundna bollar med ett melonkuljärn i kokande vatten (tillsammans med potatis, rotselleri, morötter och blomkål) så slapp jag röra vid den råa kycklingen. När det gäller rå kyckling är jag lite som med skolpropagandan mot knark: "provar du marijuana en gång så blir du fast, blir heroinist och DÖR!" - "rå kyckling är livsfarligt, får du i dig det så DÖR du!" och jag bara "okej!" Hatar att röra rå kyckling och måste tvätta händerna konstant, vågar inte ens prova en vanlig cigarett.
Men gott blev det i alla fall. Lilly provsmakade och gillade det, men sen åt ingen av dem nånting ändå för de var fullt upptagna med att gnälla och försöka kravla sig ur stolarna och till mitt knä istället. Det slutade med att de fick äta russin och Ella's-puffar till middag.
Båda har varit svinkrångliga med sömnen på sistone också: vaknar och sätter sig upp stup i kvarten på nätterna och är bara nöjda om de får ligga supersupernära mig. Just nu står jag med Lilly i sele på ryggen för att hon vaknat fyra gånger på en halvtimme, och försöker skriva klart det här inlägget innan jag ska gå och lägga mig, men det verkar gå sådär, ärligt talat, så resten får bli kort.

Lite foton från veckan som gått: jag tog en stund härom dagen och sydde klart kjolarna jag börjat på - fållen blev lite vobblig, men det kanske är lite sött ändå. Lite missnöjd, men äsch, det får gå.

(Lilly håller i min mobil och leker med Babblarna-appen. Oj vad den varit poppis i några dagar nu!)

Tvillingkärlek!

Jag sydde en dag när Christopher hjälpte mig lyfta upp vagnen så jag skulle slippa gå i två timmar som vanligt - första gången vilade jag, andra dagen sydde jag.

Närhetstörstande tjejer "hjälper" pappa jobba.

Och Flora har lärt sig titt-ut! Hon är så snabb att bilderna blev suddiga, men det är hemskt gulligt.
Så: nu borsta tänderna och sen ta hand om mina skrikande ungar. God natt!

Tackkorten för dopet

Nu, snabbt som vinden, bara knappt fyra månader senare, har vi äntligen skickat tackkorten för dopet - så nu kan jag äntligen lägga upp den underbara bilden vi valde till korten. Förlåt alla som kom på dopet att vi varit så ohyggligt långsamma med att skicka tackkorten! Det är ju det där med tid att göra saker när man har tre små barn...

Namnens historia i agendan till dopet

Jag kom på att jag aldrig lade upp historien bakom flickornas namn som vi skrev med i agendan till dopet, så här kommer det, tillsammans med framsidan på programmet (bilden ovan), vilken var matchad med inbjudan (Christopher formgav, så klart, eftersom han är AD).
- - - - -
FLORA
Innan vi visste att det var tvillingar hade vi redan bestämt oss för namnet Flora om det skulle bli en flicka. Namnet kom till oss från lite olika håll; en fd kollega till Sara har en dotter som heter Flora plus att det finns en liten grusväg vid Christophers sommarstuga som heter Florastigen.

BELLA
Kommer från Saras syster Fina som hette Bella i andranamn. Trots att det tog många år innan hon började tycka om namnet är det vårt sätt att minnas och hedra flickornas moster. Vi tycker också om att namnet betyder “vacker”.

MARGIT
Kommer från Christophers farmor som betyder väldigt mycket för honom. Tyvärr är resan från Trollhättan för lång för henne så idag är hon med oss i tanken.
Ich liebe dich, I love you, have you key.

LILLY
Av en lång lista med namnförslag gillade vi Lilly mer och mer för varje dag som gick och tanken på ett blomtema för flickornas namn började ta form. Vi var först oense om hur det skulle stavas, men när vi fick veta att stavningen med två L funkar även internationellt så valde vi det.

VIVA
Från början var det tänkt att Axelina skulle bli Lillys andranamn men när Christopher blivit nedröstad tittade vi vidare på andra blomnamn och fastade direkt för Viva. Vi tycker också om namnets betydelse “den levande”.

HELGA
Kommer från Saras danska oldemor (gammelfarmor) som stod henne väldigt nära, och också var hennes gudmor. Namnet blir även en påminnelse om flickornas danska arv.
- - - - -

Och här är Florastigen-skylten.

Dopet!

Dopklänningarna åkte på! Min systerdotter Stella hjälpte till, och Flora var mindre road än Lilly.

Liten fotosession före.

Hela familjen samlad inför ceremonin. Nästan enda kortet vi lyckades få med Alfred på - rätt så motvilligt, ser det ut som.

Gudmor Jennie, gudmor Nina, mormor, Stella, Flora och jag. (Och familjen Hansbys vän Carina längst till vänster.)

Planen var att jag skulle hålla Flora, eftersom hon väger lite mindre, men Lilly blev ledsen i början, så vi bytte. Men det gick ju bra det med. Här tränade Lilly på att klappa händerna med mig, medan Flora höll lite på syrran som stöd när prästen pratade.

Välsignelsen, där prästen Hasse, föräldrarna och faddrarna höll på barnens huvuden. Båda tjejerna tyckte det kändes mycket konstigt och försökte komma undan.

Alfred skulle hälla upp vattnet, men ville inte göra det utan hjälp av sin favoritsyssling Maja. Och tillsammans gick det ju hur bra som helst!

Flora Bella Margit fick vatten på huvudet, och var så duktig och sa inte ett pip.

Och här visades hon upp för alla närvarande.

Lilly Viva Helgas tur! Hon blev lite ledsen, så jag fick peta in nappen i munnen på henne.

Stella tände dopljusen och lämnade över dem till faddrarna.

Nu var det klart, och en liten nydöpt Lilly hade somnat i mammas famn.

Fika!

Och den fantastiska tårtan med en lilja överst på tårtan med hallonmousse och färgglada blommor på den undre med stracciatellamousse (och båda hade även citronmousse).

Vi hann inte öppna presenterna förrän alla gäster utom tre hade gått hem, för det var så trångt i vardagsrummet med alla bord och stolar och människor så vi hann knappt ens hälsa på alla. Fantastiska presenter fick flickorna! Men dem berättar jag mer om sen, när jag inte är så hemskt trött och vill gå och lägga mig.

Som Alfred gjorde i pappas knä under presentöppningen. Båda tjejerna däckade direkt efter ceremonin, och Flora sov igenom hela fikat också - Lilly var med en stund och hälsade på lite folk. Men alla var eniga om att de var jättefina och att de dessutom skötte sig exemplariskt under själva dopet.

Åh, jag höll på att glömma: jag och Christopher läste en så fin dikt under ceremonin, som jag hört på andra dop, men som jag ändrade till pluralform eftersom vi ju har tre barn. Här är den:

Så kom ni då till oss ni älskade barn,

och grep våra hjärtan med kraft.

Med ens fick allting mera mening,

långt mer än det någonsin haft.

 

Ni ler så ni strålar, era själar lyser klart,

Ni fångar all ömhet omkring,

små fötter och fingrar, er hud och er doft

så underbart skapat allting.

 

Era liv skall vi följa och finnas för er

och dela er glädje och sorg.

När skuggorna hotar ert solsken,

så är vi er tryggade borg.

 

Idag vill vi visa för vänner och släkt,

de gåvor vi fått att bevara;

Tre barn att få älska och skydda från ont,

en lycka för stor att förklara.