Visar inlägg med etikett Bil. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bil. Visa alla inlägg

lördag 7 april 2018

Premiär i framåtvänd bilstol

Idag var en stor dag för våra små stora tjejer: båda fick ta varsin provtur i storebrors framåtvända bilstol, innan deras egna kommer, antagligen i nästa vecka. Vi hyr bilstolar genom If, och jag ringde och beställde nya härom dagen, nu när tjejerna snart blir fyra och ett halvt år. De får visserligen plats i sina bakåtvända fortfarande, men vi är rätt lessa på dem allihop, ärligt talat...

Flora tog en tur med pappa först, när de skulle till Bauhaus för att köpa lite grejer till hallen som Christopher håller på att bygga om (hans föräldrar var här i nästan en vecka nyss för att hjälpa till också).

Och sen fick Lilly åka med mig och handla. Jag var så trött på att barnen bråkade så mycket idag och inte lyssnade på mig att jag först åkte iväg själv för att få lite lugn och ro, men fick dåligt samvete och vände efter hundra meter och plockade upp Lilly ändå – och oj vad peppad hon var! Hon pratade hela vägen och frågade vad jag gjorde när jag växlade och styrde. :)

Och Alfred, som är ganska så ovillig att hjälpa till med saker här hemma, fick som hjälpa-till-uppdrag att han ska få dammsuga, vilket han brukar tycka är roligt. Så hans första egna uppdrag idag att dammsuga badrummet tog han på största allvar.
Alltså, ett tips: skaffa ALDRIG ett svart klinkergolv i badrummet! Det är helt sjukt - två timmar efter att han dammsugit såg det ut att vara helt täckt av damm igen. Jag antar att det varit lika mycket damm vilket golv vi än haft, men ALLT syns på det där. Särskilt med fyra blondiner i familjen... Hatar det där golvet (obs: inte vi som valde det, det var här när vi flyttade in).

fredag 28 april 2017

Åksjuka?

Vi verkar ha fått ett åksjukt barn. Idag åkte vi till Lysekil, och ungefär en timme efter att bilden nedan togs spydde Lilly - jag var som tur var beredd med en påse, eftersom hon petat sig själv i halsen i morse efter nåt som kliade så att hon spydde upp lite slem, så vi hade en påse beredd om det skulle bli nåt knas igen.
Nästan prick en halvtimme senare hände det igen, och de gånger barnen varit magsjuka har det gått precis en halvtimme mellan, så jag blev orolig att det kanske var nåt smittsamt, men efter det var det lugnt. Så min gissning är att hon började må dåligt när vi hamnade i bilkö och körde ryckigt, men när magen var tömd och vi körde på i bra fart på motorvägen så var det lugnt, för när vi var framme var hon hur pigg och glad som helst och har ätit både middag och efterrätt. Så imorgon ska vi köpa åksjuketabletter för hemvägen och hoppas på det bästa. 

Vi är ett helt gäng här: Christophers föräldrar är hemma från Frankrike och hans syster med man och två barn är också här tills imorgon, så det har varit fullt ös med fem barn mellan 6 och 3 år sen vi kom vid halv åtta. :) Klockan är nu 22 och våra barn har just gått och lagt sig (sover inte än), men nån sovmorgon blir det kanske inte ändå eftersom Alfred brukar vakna 6 oavsett när han lagt sig nu för tiden...
Alfreds kommentar när Christopher skulle lägga honom, i samma säng som systrarna: "Varför måste jag ligga med kräksbarnet?" Haha!

fredag 21 april 2017

Jodå, vi hänger med

Det går utför med mig. Dagarna precis innan påsk hängde min hjärna inte med för fem öre: jag kunde glömma bort mitt i en mening hur jag skulle avsluta den, och fattade i stort sett noll av allting. Tack och lov blev påsken ganska lugn, även om jag kanske inte sov jättebra, men lite återhämtade jag mig åtminstone. Nu har jag mest ont i leder och skelett lite varstans, framför allt i knäna, och jag har märkt förut att de tar illa vid sig när jag är jättetrött. För att inte tala om hur jobbigt det blir för alla andra när jag är trött, för jag har typ inget tålamod då.
Jag har i alla fall kommit igång med att gå ut och powerwalka ett par gånger i veckan, och träning sägs ju vara bra för det mesta, både kropp och själ, så jag hoppas det kommer hjälpa. Jag har dessutom börjat få lite love handles som jag inte gillar nåt vidare, så det får ju gärna ge lite effekt på det också - särskilt som jag hatar att låta bli sötsaker.
Men på det hela taget har vi det väl rätt bra. Det går fram och tillbaka med Lillys krångel, vissa dagar är bra, andra sämre. Flora hade ont i örat härom kvällen, för hon är förkyld, och jag föreslog att hon skulle få en smält-Alvedon med jordgubbssmak, vilket bara gjorde att Alfred och Lilly ville ha varsin (vilket de såklart inte fick eftersom det inte var nåt fel på dem) men Flora vägrade. Till slut fick jag i henne ungefär två tredjedelar av tabletten som jag smält på en sked med lite vatten, och Alfred och Lilly fick prova att doppa tungan i också (Alfred gillade den, Lilly absolut inte, så vi får se hur det går om hon nån gång behöver en), och sen var hon besviken över att det inte hjälpte direkt... Men en kvart senare var hon glad och somnade gott och dagen efter mådde hon bra.
Igår hände nåt lite obehagligt dock! Vi fick ett stenskott i framrutan på bilen för några veckor sen, som gav en spricka, så vi lämnade in bilen igår morse för att byta ruta, och efter förskolan skulle vi hämta den. På vägen hem stannade vi till vid Dollar Store för jag ville köpa en billig bh-top och några hinkar, och när vi precis åkt därifrån ringde det på Christophers telefon. Det var från Verisure, som vårt huslarm är hos: larmet hade gått och någon försökte slå in rätt kod men misslyckades. Vi fick panik båda två: min personliga dator, min jobbdator, Christophers dator och min mobil som jag glömt låg allihop på våra skrivbord på första våningen så man kan se dem genom fönstret om man är tillräckligt lång, och om det var en tjuv som tagit sig in kunde hen lätt slita åt sig dem och dra även om larmet tjöt. Men... skulle en tjuv försöka stoppa larmet genom att försöka hitta rätt kod..? Kunde det vara min mamma som har nyckel som misslyckats med att larma av? Hur som helst körde Christopher hem så fort han vågade, och när vi körde in på vår gata ringde hon från Verisure igen och sa att larmet stängts av, och samtidigt ringde min mamma till Christophers telefon (min låg ju hemma), och när vi närmade oss såg vi mammas bil utanför. Lättnaden!
Eftersom vi stannat på Dollar Store på grund av mig och annars hade varit hemma innan larmet gått hade det känts som att det varit mitt fel om alla våra (och jobbets) datorer blivit stulna - vi kommer nog fundera lite extra på om vi ska lämna dem synliga i fortsättningen när vi åker iväg, även om det ju inte var någon fara igår.

lördag 15 oktober 2016

Bilar och läkande tå

Igår körde Christopher till Göteborg för att möta upp en Blocketköpare till vår bil Skoda Superb, och sen med tåg vidare till Varberg för att hämta vår nya leasade sjusitsiga Volkswagen Touran. Jag brukar inte bry mig så mycket om bilar, men den här har jag verkligen tyckt om, så det kändes faktiskt lite vemodigt att sälja den. Det var ändå bilen som vi körde hem våra tvillingar från BB i.
Under tiden satt jag hemma och jobbade och väntade på att bli uppringd från vårdcentralen som jag ringt för att fråga om min pott-tå. Det hade gått elva dagar sen jag skar upp den och fick den hoplimmad, och den gjorde mer ont än vad den gjorde de första dagarna och jag gick och haltade och har fått ont i vristen dessutom av att gå snett. Jag hade upptäckt de senaste dagarna att det var som en hård vass platta mitt i såret som stacks, och jag misstänkte att det var limmet, för huden läkte inte ihop runt den. Jag tänkte att limmet väl skulle hålla ihop sårkanterna och inte ligga djupt inne i såret, så därför ringde jag för att be dem kolla på det igen. Hon som ringde upp mig kom ihåg mig (fördelen med att ha gjort något så fånigt som att skada sig på en potta) och nu hade hon pratat med läkaren om hur vi skulle gå vidare. De ville gärna titta på det igen, men jag fick inte tid förrän efter helgen, så när vi lagt på började jag pilla försiktigt på det där hårda. Det gjorde inte så ont, så jag fortsatte pilla, och plötsligt lossnade det, och japp, mycket riktigt: det var en hård klump lila lim.
Så istället hade jag ett öppet jack som var kanske 3 mm djupt, men det blödde inte och gjorde inte det minsta ont när jag gick längre. Och när jag tittade igen efter ett par timmar så hade det redan läkt ihop! Så nu har jag alltså gått i en dryg vecka och haft ont mer eller mindre i onödan för att limmet satt på fel plats, och läkartiden kan jag avboka på måndag morgon.
Och senare på kvällen kom Christopher tillbaka med vår nya bil! Men jag har inte hunnit gå ut och titta närmare på den än, så det ska jag göra snart när vi ska gå ut på stan och spana in "Höst i Landskrona"-dagen. Håll tummarna för att alla tre barnstolarna får plats i baksätet!

onsdag 27 juli 2016

Bättre idag och klänningsprovning

Jag trodde det verkligen inte igår, när jag satt och grät i bilen och på kvällen skrek åt alla kollektivt (åt barnen, Christopher och min stackars mamma), men det känns faktiskt bättre idag (tack för gulliga kommentarer med pepp!). Min instagramfavorit Sockertoppar skrev härom dagen att varannan dag hemma på "semester" med tre barn är hemsk och varannan är härlig, och det blev visst så här också. Men jag tror nog att jag inte ska läsa så mycket uppfostringsböcker när allt är så kaosigt, för den här senaste fick mig verkligen bara att känna mig totalt misslyckad. Kanske att råden kommer funka bättre för oss när de fått sjunka in lite, men inte just precis nu.
Hur som helst blev förmiddagen idag bättre med mindre bråk, och sen åkte vi in till stan och där mutade jag glatt barnen när de blev stökiga i den evighetslånga kön på rean på Lindex, och det funkade alldeles utmärkt med mutor, vad boken än sa om det (i vår familj har Läkerol i fruktsmaker döpts om till "muta", efter att vi fick en massa Läkerol i inflyttningspresent). Sen gjorde vi äntligen det som jag velat göra ganska länge nu: gick till en bröllopsbutik för att prova brudklänningar!
Fast vi inte ska gifta oss förrän nästa sommar har jag faktiskt redan köpt en brudklänning, som jag hittade på nätet och inte vågade vänta med ifall den skulle försvinna ur sortimentet - jag var lagom nervös när jag väntade på den, beställd ända från Kina, men måttsydd enligt mina mätningar. Men den är bra, tror jag! Hur som helst ville jag ändå inte missa det roliga med att gå och prova en massa marängklänningar när jag nu har en legitim chans att göra det. :)
Men när vi kom in i butiken visade det sig att alla klänningar bara fanns i storlekarna 36 och 34 (!). Jag är en 38:a för det mesta - vissa kläder kan jag ha i 36 (fast då är det oftast stretch i dem), och andra behöver jag 40 på. Jag sa till damen i butiken att jag är en 38:a och undrade om det inte fanns något för mig att prova då, och hon sa att det skulle nog gå. Men eftersom jag är bred över revbenen lyckades hon bara kämpa upp dragkedjan till hälften på den första 36:an hon tog fram...
Nu kan det ju tyckas lite konstigt att jag lägger upp bilder på mig i brudklänning här, men även om jag tyckte att jag blev väldigt tjusig i dem så känner jag mig bara fel i en sån här klänning, och den jag har köpt är helt annorlunda, så jag kan visa mig. :) Och en Lilly som just skrapat knät, men jag kunde inte riktigt böja mig ner för att komma åt att blåsa ordentligt - jag kunde knappt andas, men det behöver man väl inte göra när man gifter sig, eller? ;)

Men den här är ju väldigt fin... Fast för dyr. Så glöm det bara Sara.
Jag hann bara prova två för det var lite för besvärligt med barnen, så kanske att jag får göra det en gång till, för roligt var det. :)
Och igår bestämde vi oss för att skaffa ny bil: vi ska privatleasa en 7-sitsig Volkswagen Touran, fast vi kommer inte kunna få den förrän närmare årsskiftet även om vi beställer den nu. De har specialpris nu, så den kommer nästan bli billigare än den vi har nu, så det känns riktigt roligt även för mig som brukar hata bilaffärer. Vi får se om det blir lika roligt när vi ska försöka sälja den vi har nu, men...

söndag 14 juni 2015

Logistikproblem och egentid i mataffär

Logistiken med tre barn alltså... Christopher behöver åka hem till Landskrona igen, för han hann inte så långt som han ville med fix i huset. Först hade vi tänkt att jag och barnen skulle åka med och sen åka tillbaka med mamma som ska till Helsingborg på tisdag igen, och att Christopher då skulle ta hennes bil för när han ska tillbaka hit, men så kom vi fram till att eftersom det är slipdamm nästan överallt i huset är det kanske inte så bra för barnen att vara där, plus att Christopher får mindre gjort när vi är "i vägen".
Sen kom jag på den briljanta idén att vi istället skulle åka med mamma ner på tisdag och tillbringa dagen i huset men inte sova över i kaoset, men det föll på att Christopher behöver vår stora bil för att kunna köpa byggrejer, och mamma har en Peugeot cabriolet där det är omöjligt att få in tre barnstolar och en extra passagerare, så nu får vi istället stanna här och jag får klara mig utan vuxen hjälp hela tisdagen när mamma ska vara borta. Och alltså, det är ju klart att jag ska klara det, men som jag sagt innan så tycker jag ärligt talat att det är svårt att få ihop det med mat och allt när jag är ensam med alla tre barnen. Och här där toaletten är på en annan våning än levnadsytan, eller vad man ska kalla det, är bara det ett litet problem när antingen jag ska gå på toa eller något barn har bajsat eller behöver gå på toa - då måste alla tre barnen (eller åtminstone båda tjejerna) släpas med ner för spiraltrappan så att inte tjejerna klättrar omkring i den själva och riskerar att ramla. Men äh, det får gå. I värsta fall får jag be morbror Bernt och Lillan om hjälp. Men lite synd är det ju att jag inte får se hur det går med huset på ett tag.
Idag har jag i alla fall tagit mig lite småbarnsmammaegentid = handla mat utan barn. :) Jag tog vår bil - som för tillfället är helt tom på barnstolar, eftersom Christopher haft den i Landskrona och vi har varit här, så jag hade fri sikt åt alla håll! Helt fascinerande! Annars brukar det vara ett sabla meckande för att kunna se bakåt när man backar, och vi tackar... kanske inte gudarna, men biltillverkarna, för backsensorerna.
Först vandrade jag runt i långsam mak på ÖoB, av alla ställen - inte för att det är så speciellt roligt och charmerande där, men bara för att jag inte behövde stressa hem, och sen vidare till shoppinggallerian där bl.a. H&M ligger. Det ligger en Espresso House bredvid ingången, och där satt det en del folk, så när de automatiska dörrarna inte öppnades framför mig blev jag förvånad, men så läste jag på dörren att gallerian bara är öppen sista söndagen i månaden (och på vardagar och lördagar förstås) - jag är tydligen så bortskämd av att bo i Stockholm att jag tycker det är konstigt att inte alla affärer är öppna på söndagar... Då åkte jag vidare till ICA Kvantum och körde ner i parkeringsgaraget under, och det var i stort sett helt tomt, det stod två eller tre bilar där. Rena spökstaden.
Uppe i affären var det en del folk, men ändå lugnt och skönt. Lite stressande visserligen att jag på något vänster har lyckats handla mat för 3 500:- på en och en halv vecka sen vi kom hit bara... Fråga mig inte hur. Idag köpte jag en del blöjor och det var snåla mängdrabatter i Varberg, märkte jag, men det var ju inte bara det.
På vägen hem ringde Alfred mig och sa att han ville ha päron, och när jag sa att jag var på väg hem och inte hade köpt päron började han gråta, så jag vände i nästa rondell och åkte tillbaka in till stan och köpte päron. Vad gör man inte för sina barn?
Och glädjen jag möttes av när jag kom hem efter att ha varit borta i två timmar var ju underbar! Och Flora och Lilly har båda precis lärt sig att göra ordentliga pussmunnar, så vi har fått så många goa pussar idag. :)

torsdag 2 april 2015

Påsk på västkusten

Igår körde vi ner till stugan för påsk, och våra barn är så sabla duktiga i bilen! De gnällde extremt lite och vi klarade oss med bara en paus, så vi kom fram på 6,5 timmar.
Alfred var gladare än det ser ut, men jag tyckte han var så söt här.
Såhär ser lilla tandtrollet Flora ut varje gång jag frågar om hon kan säga "mamma" - typ "haha, det kan du fetglömma!".
Det blev ingen jättebra bild på Lilly, men hon måste ju vara med ändå.

Vätternutsikten var sådär tjusig igen. Här körde vi förbi Brahehus.
Vi kom fram vid halv tio på kvällen, och alla barnen blev så oerhört peppade av att träffa mormor och min systerdotter Stella att de blev supperpiggelin och lekte tills vi tvingade dem i säng vid midnatt. Sen vaknade de ändå vid åtta i morse, men det var ju ändå överkomligt.
Vi testade lite påskkärringsmink på Alfred i morse, men hucklet ville han inte ha på sig, och det blev liksom inget mer med det - men när jag växte upp var det ändå på påskafton man skulle vara påskkärring, så vi kan göra ett nytt försök då, så hinner vi kanske göra lite påskkort att dela ut till släkten också.
Flora och Lilly tränar på att gå i lilla trappan mellan vardagsrummet och hallen (7 steg); uppåt går de på riktigt, men neråt är de så duktiga och kryper baklänges. De tar dessutom det säkra före det osäkra och börjar krypa baklänges ungefär tre meter före trappan börjar! :)

Lyckan av att få komma ut och leka med Stella på altanen! Åh, vad jag längtar tills vi får en egen jättebalkong och trädgård! Vi kommer visserligen vara här med ännu större altan och trädgård under sommaren, men att vi får fortsätta med det efter sommaren ska bli underbart.
Eftersom barnen blev underhållna av Stella och mormor idag passade jag på att raka benen för första gången sen jag minns inte när. Det var i alla fall före vi hade visning av lägenheten i början av februari, för jag hade fortfarande min epilator nedpackad i en låda vi inte packat upp sen dess... Jag tror jag har slagit personligt rekord i benhårslängd den här gången: jag lyckades mäta ett strå till 3 cm. Åh, det glamourösa småbarnsmammalivet.

torsdag 7 augusti 2014

Så mycket plats!

Vi fick visst bara den bältesspända bilstolen idag, den med Isofix kommer in nästa vecka. Så nu när vi åkte för att hämta vad vi trodde var tre stolar lämnade vi tvillingarna med mormor, och nu är vi på väg hem med den nya i bagaget och det ena babyskyddet tillbakaskickat, och jag har så mycket plats!! Vår bil, en Skoda Superb, har så löjligt mycket benutrymme i baksätet, så nu när jag inte måste sitta i mitten fastklämd mellan två stolar kan jag sitta här och dansa breakdance (om jag nu hade kunnat det).
Så det är såhär rymligt att bara ha två barn alltså. Fast vad ska jag med en massa plats till å andra sidan? Det känns som att jag typ kan ramla ur bilen. 
(Alfreds stol förresten var visst redan en X3 och inte en X2, som jag trodde, så vi avbeställde bytet av hans. Konstigt att de inte sa det i telefon när jag beställde, de borde väl kunnat se att han redan hade en sån som jag bad att få. Oh well.)

onsdag 6 augusti 2014

Bilbarnstolar och gos

Jag har ju redan berättat att Lilly är lite kaxigare än Flora. Flora känns som en lite känsligare själ, medan Lilly liksom bara kör på och vill testa allt. Men nu har Lilly ändå återgått till att bara vilja vara med mig på kvällarna. Ingen annan duger några längre stunder; inte pappa, inte mormor, utan hon skriker tills jag kommer tillbaka. Varannan kväll är det ju min tur att lägga Alfred, och då är det ett fasligt skrikande tills jag är klar. Flora å sin sida somnar i sin mjuklift som vanligt.
Men även med mig är Lilly rätt så spattig på kvällarna och vill inte ligga still, så ikväll provade jag att sätta henne i Björnen så hon inte kom nån vart, och då somnade hon ganska snabbt, vilket var skönt, för de senaste kvällarna har hon somnat 2-3 timmar senare än Flora, vilket ju gör kvällarna lite sega och morgnarna lite ojämna.
På tal om att vilja vara med mig så är båda tjejerna så gosiga nu - när vi åker bil och jag sitter mellan dem där bak så händer det jätteofta att båda lägger handen på min arm och bara håller på mig. Så mysigt! 
Och så vill de också amma typ hela tiden (både i bilen och hemma). Vet inte om det är tänder som spökar eller om det är separationsångestfasen som ju ska vara som värst ungefär nu. När Flora ammar är hon också gosig till tusen och håller i bröstet med båda händerna (vilket i och för sig ibland resulterar i att hon råkar dra iväg bröstvårtan så att hon inte hittar den när hon tar i lite för mycket). Tyvärr nyps hon också ofta i min arm när hon sitter i min famn, och fy schöven vad hårt hon kan nypas! När hon har oklippta naglar är det rätt så outhärdligt, faktiskt.
På tal om bilen så har vi nu äntligen beställt nästa storlek på bilbarnstolar! Jag vet ju att man ska byta från babyskydd när barnen kan sitta stadigt själva, och det har ju både Flora och Lilly gjort i flera månader, men i och med att vi inte har varit säkra på om vi skulle få plats i bilen när vi byter storlek har vi dragit oss för det. Vi hyr nämligen bilbarnstolar genom vårt försäkringsbolag If, och då får vi BeSafe-stolar. De är enligt många tester säkrast på marknaden, men de är också bland de bredaste. Alfred sitter i sin BeSafe Izi Kid i framsätet sen tvillingarna kom, och så sitter tjejerna i sina Izi Sleep på varsin sida och jag sitter inklämd i mitten. Jag har försökt få fram breddmåtten på stolarna för att kunna räkna ut om jag kommer få plats, men If svarade nu senast att det är bäst att vi åker till en butik för att testa stolarna för att se, eftersom de sitter lite olika i olika bilar. Vi har Isofix nu, men bredderna skiljer sig lite åt vid basen om man tar Isofix eller bältesfastsatta, så det skulle vara bäst att prova båda.
Till slut tog vi oss tid i fredags att åka till Babyhuset i Varberg, dit jag ringt och frågat om de hade rätt stolar inne, och det hade de. När vi kom dit började säljarkillen (som inte var särskilt trevlig) berätta att det hade kommit två nyare modeller än de X3 som vi ville prova, så för att få stopp på honom och få prova dem vi ville fick jag förklara att vi hyr stolar men var tvungna att prova för att se om vi istället skulle bli tvungna att köpa någon annan stol (underförstått då kanske köpa hos dem i butiken). Det märktes att han blev lite sur, så han blev ännu lite mindre tjänstvillig än han varit från början, men vi fick i alla fall ta med en med Isofixfästen och en utan ut till bilen (han följde inte med).
Jag ringde till If medan vi provade och fick veta att den säkraste platsen för en bilbarnstol faktiskt är i mitten bak, och där har vi inte Isofixfästen, men när vi micklat ett tag kom vi fram till att om vi tar en med Isofix längst ut och en utan i mitten så får båda stolarna plus jag plats, och jag får nästan mer plats än innan! Men innan vi kunde vara helt säkra behövde jag gå tillbaka in i butiken för att låna pinnen som ska stötta upp stolen i golvet också. Jag gick in, ingen personal syntes till i den folktomma butiken, och jag såg pinnen stå på hyllan högst upp mot taket där stolen stått. När det till slut dök upp en kvinna frågade jag om vi fick låna den, och försökte småprata lite om att det är lite krångligt när man har tvillingar, men kvinnan, sur som ättika, sa att det ju var en väldigt konstig situation när vi inte skulle köpa stolarna, och att de "fick lägga ner tid på att hjälpa oss ändå". Jag sa nåt om att vi kommer köpa annat hos dem, och att det här var enda sättet vi kunde göra det på, men hon var bara sur och sa att det var väldigt konstigt, och så tog hon ner pinnen åt mig och försvann igen.
Visst, jag förstår vad hon menade, men... här kom vi, en trebarnsfamilj, in i en barnbutik, och nej, nu skulle vi nog inte köpa två svindyra bilbarnstolar av dem (även om jag sa att om de inte passade skulle vi ju behöva köpa andra), men vi har ju potential att köpa en sabla massa andra grejer. Men nu när vi blev så otroligt otrevligt bemötta, en dag när butiken i stort sett inte hade några andra kunder, så kommer vi ju inte komma tillbaka dit. Hade de tagit sig den lilla tid och ansträngning det krävdes att hjälpa oss så hade vi ju köpt annat vi behöver där! Nu hade vi istället, om vi varit oärliga och skrupelfria, kunnat ta de där två stolarna och bara dra, eftersom ingen anställd följde med oss ut för att hjälpa till. Och den första snubben var inte ens trevlig från början innan han visste att vi antagligen inte skulle handla. Så hej då Barnhuset, hej andra butiker.
Och nu idag fick jag sms om att våra nya bilbarnstolar (vi uppgraderar Alfreds till en nyare modell också) kan hämtas på vårt utlämningsställe, så förhoppningsvis kommer vi hinna hämta dem snart. Och så behöver vi varken köpa nya stolar eller ny bil! Däremot kommer jag inte kunna amma båda tvillingarna i bilen längre eftersom jag inte kommer sitta mellan dem. Glömde skriva att det var inte bara av säkerhetsskäl som vi valde att sätta en i mitten sen, utan också för att jag helt enkelt inte skulle kunna komma in i bilen annars, för de här är så mycket större att jag inte kan krypa in utan att ta loss en stol, och det blir helt enkelt för besvärligt att göra varje gång, eftersom man inte kan knäppa loss den från Isofixfästet som man kan göra med babyskydden. Jag kommer sakna lite att kunna sätta babyskydden på vagnen som vi kan nu, men det blir nog bra. Det är sällan tjejerna fortsätter sova när vi stannar bilen nu ändå.

Förresten: det är lite läskigt med Alfreds stol i framsätet. Den skymmer så mycket sikt att vi faktiskt var nära att krocka i Oxie. I en liten korsning kom det en bil från höger som hamnade helt i Christophers döda vinkel bakom stolen, men han hann som tur var bromsa en decimeter ifrån den. Stolen skymmer sidobackspegeln också, men tydligen kan man sätta på typ en husvagnsspegel som kan avhjälpa det, det kanske vi får titta på.

tisdag 22 april 2014

På hemväg

Nu sitter vi i bilen (efter en hysteriskt stressig hoppackning med övertrötta tvillingar) med tre sovande gudomligt söta barn. 
Alfred
Flora
Lilly

Jag önskar så att jag visste något bra sätt att hjälpa barnen hålla huvudena uppe när de sover (vi läste nyss att det faktiskt hänt att barn dött i bilstolar av att luftvägarna blockerats i den ställningen, och jag som tidigare alltid hävdat för min oroliga mamma att det är ofarligt...). Jag har testat nackkudde för barn på Alfred, men det hjälpte inte ett dugg. Nån som har nåt knep?
Idag fyller tjejerna förresten ett halvt år! Jag har sett i andra mammabloggar att de skrivit så fina detaljbeskrivningar av sina barn när de fyller månader eller år, men jag är inte så bra på att berätta exakt om varför jag älskar någon (som i amerikanska filmer där huvudpersonerna radar upp argument efter argument efter det obligatoriska strulet i mitten av filmen: jag kan typ formulera att Christopher är snäll. Och rolig. Och omtänksam. Men det kanske räcker som skäl..?), så det kanske inte blir ett sånt där fint "lilla älskade Flora/Lilly, du är så..."-inlägg ikväll. Men en fin bild på dem ihop ska jag försöka ta när vi kommer hem.