Båda har börjat bli lättare att få på gott humör: Flora ler stort när vi närmar oss henne, och Lilly gillar att testa att göra ljud. Flora känner på leksakerna i lekbågen på sittern, och Lilly verkar ha kommit på att både hon och leksakerna gungar när hon kör sin spänna-sig-som-en-pinne-grej och sen slappnar av. Flora älskar att bli upplyft på raka armar och flyga som ett flygplan, och igår skrattade hon till och med högt när Christopher lekte med henne. Lilly brås på storebror och utnyttjar sin röst till max när hon är arg nu; det börjar nästan bli dags för öronproppar ibland.
Flora är lite lugnare än syrran, hon kan sitta för sig själv i sittern och bara titta, men hon smittas å andra sidan lättare av syrrans gråt än tvärtom. Men det verkar stämma som vi tänkte i magen (även om vi av nån anledning jag har glömt bytte namn på dem under några veckor): livliga Lilly och coola Flora. Flora lugnas också lättare av brusljuds-appen (Lilly låter sig inte luras så lätt), och hon tycker om att hålla handen. När hon blir ledsen och frustrerad viftar hon så mycket med armarna att hon rivs, medan Lilly då istället brukar spänna sig som en pinne så hon nästan går i brygga.
Båda kan ligga långa stunder på skötbordet och titta på den fantastiska IKEA-mobilen som Alfred också älskade, den med en humla, blomma, spindel, trollslända och fjäril i. Jag vet att jag har ett par till i förrådet nånstans som jag inte lyckats hitta än - jag skulle vilja ha såna lite varstans i lägenheten eftersom den är typ det bästa de vet att titta på.
Nu skriker båda som om elden vore lös, så nu blir det inget mer skrivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar