Alfred 8 år

Jaa hörni, jag är rätt kass på att blogga nu för tiden. Men kände bara igår kväll att jag ville skriva lite åtminstone för min egen skull för att komma ihåg ungefär hur barnen är just nu. Börjar med Alfred!

Alfred fyllde 8 för en knapp månad sen, och den här åldern alltså! Han är så gullig! Det händer förstås fortfarande att han bråkar med sina systrar (framför allt Lilly, de är väldigt bra på att retas med varann de där två), men mycket mindre nu än för bara några månader sedan, och det händer ofta att han säger gulliga saker till dem, som "Jag älskar er supermycket!!" och "Du är den bästa systern i hela världen!"
Och mot mig och Christopher är han också väldigt ofta så oerhört kärleksfull. Visst, han har fortfarande ett sabla temperament (nog delvis ärvt från mig) och kan bli så arg så arg, men han kommer också fram till mig ofta och bara vill krama och pussa mig. Den senaste månaden ungefär har vi för att få sova över huvud taget med våra natt-närhetstörstande barn delat upp oss på nätterna; Christopher sover i gästrummet med ett eller två barn (vi roterar vem som sover var) och jag har vårt sovrum med två eller ett barn (jag kan inte sova i gästrummet längre, jag får för ont i ryggen av sängen där), men oavsett var Alfred har sovit så inleds varje morgon för mig med att han kommer och lägger sig på mig och kramar och pussar mig. Och när jag lägger honom på kvällarna får jag såna fantastiska kärleksbetygelser! Han säger att han älskar mig mycket mer än vad jag älskar honom (yeah right ;) ) och hittar på avancerade sätt att förklara exakt hur mycket, och igår sa han att han tror att han alltid kommer vilja vara med mig och pappa, även när han blir stor. "Tills ni dör. Men då kommer jag komma till graven varje månad." :D
Och han lär sig så mycket i skolan, varje dag upptäcker vi att han kan något nytt.
Sen börjar han också bli lite väl sugen på olika dataspel, vilket verkligen inte är min grej, så det är lite besvärligt, men vi försöker hitta en balans.

Lilla stora rådjursöga <3

Alfred 7 år igår!

Alla barnen skriver

Det är inte bara Alfred som skriver – även Flora och Lilly tränar sig på att skriva för fullt. En kväll envisades båda med att skriva alla sina fem namn på varsin teckning (Alfred är tokig i Pokémons nu, så det sprider sig vidare), med lite hjälp förstås, men de kan nästan alla bokstäver själva.

Lilly Viva Helga Hansby Reis

Flora Bella Margit Hansby Reis

För övrigt är jag så oerhört nöjd med mig själv just nu: jag håller på att hjälpa några vänner med en grej som just håller på att lösa sig så fantastiskt bra (kan inte berätta vad det är riktigt än dock), och idag fick jag en ny kund att vara copywriter för på jobbet (jag vill helst skriva mer och produktionsleda mindre). Firar lite med att dansa för mig själv hemma, och det gjorde nästan inte ont i ryggen alls. :)

Lappar!

När man nu plötsligt har en son som kan skriva så börjar en ny fas i livet: lappskrivandefasen!
Min mamma har sparat en gammal lapp där jag skrev nåt i stil med "Snela mamma, måste ja tveta tissen å römpan?" (tissen = snippan på danska), så när jag nu fick min första lapp från Alfred ikväll ska den lätt sparas!
Bakgrunden är att jag lyckades få ryggskott i morse när jag bara skulle resa mig från där jag satt på ett trappsteg för att hämta något som Lilly ville ha, eftersom det skulle gå fortare om jag gjorde det, då vi var på väg till förskolan och skolan. Det gjorde det inte, för det knäckte till i min rygg, och vips fick jag lägga mig ner med en isklamp mot ländryggen istället.
Fick en tid efter lunch hos en annan kiropraktor än min vanliga som masserade mig extremhårt, så jag hoppas det blir bättre snart – men hur som helst, när Alfred och Lilly bråkade och nästan slogs på eftermiddagen blev jag vansinnig eftersom jag inte ens kunde lyfta undan någon. Efter en liten stund kom Alfred med en lapp. :)

"Mamma jag Alfred vet at du har ont i benet (sic) felåt för. Kram Alfred till mamma" <3 <3 <3 (förlåt för nånting som han alltså glömde skriva, men han sa att det var bråket med Lilly) Älskade unge!
Lite senare fick jag en lapp till: "Mamma jag elskar dej" <3
Christopher fick också en lapp: Pappa du är ite snell. Tak." HAHAHAHA! (eller förlåt, jag menar "stackars Christopher, det var ju tråkigt"... men otroligt komiskt!)

Senaste veckan

Frukost klockan 10 på en vanlig torsdag? Jajemen, när ens son spydde på onsdagsmorgonen måste ju alla barnen vara hemma i 48 timmar, även om det med allra största sannolikhet var något han ätit och inget smittsamt. Vår misstanke är det som hans fröken berättade om på hans utvecklingssamtal i tisdags: han hade gått omkring med en satsumasklyfta i munnen i flera timmar - på vägen tillbaka till skolan från idrottshallen, på lektionen, under tiden han åt lunch (!) och ut på rasten, innan fröken förstod vad det var och hon kunde säga till honom att han fick spotta ut den... Kanske inte helt hälsosamt.
Hur som helst, på utvecklingssamtalet gav fröken oss också den allra finaste komplimang en förälder kan få: "Man hade ju velat ha 25 Alfred!" :) Han är tydligen så lugn och snäll vår kille, som hemma har tusen myror i brallan och aldrig kan sitta still i mer än en minut, och som också får raseriutbrott för minsta lilla, nu när han är i lilla tonåren - fröken har aldrig sett honom arg nånsin. Och han är hjälpsam, väntar på sin tur och gillar att lära sig. Så uppenbarligen har vi lyckats i vår fostran även om han inte alltid visar det hemma.

Nu när jag inte skrivit på jättelänge så lägger jag upp lite bilder från de senaste dagarna här bara - vår middag från i tisdags, som var så sabla god: en massa rotfrukter i ugnen (vitlök, butternut squash, sötpotatis, morötter, minigulbetor från trädgården och spetskål) med stekt halloumi till.

Och så fick jag för mig att bära tjejerna samtidigt när vi skulle dansa, och det var inte så jobbigt faktiskt när jag hade en bak och en fram. Dans är min nya grej, jag har börjat dansa på luncherna hemma för mig själv, så roligt! Mest till Timo Räisänens låt "Autobahn" från nya skivan, men också till lite annat. Jag har hjälpt Timo med en grej på sistone - kan inte berätta vad än, men är mycket nöjd med mig själv!

Lilly kom upp härom kvällen när hon vaknat och hade svårt att somna om. Mys!

I söndags åkte vi ut till en skog vid Gantofta på väg mot Helsingborg - som jag lärde mig var det låg när jag råkat hoppa på fel Pågatåg hem och det inte stannade i Landskrona... Tydligen skulle det finnas ett vattenfall där nån sorts laxar vandrade och hoppade, men vi såg inte en enda fisk. En ordentlig skogspromenad fick vi i alla fall.

Alfreds saga

Alfred har skrivit en saga helt själv! (Han är väldigt inne på Pacman och Pokémons just nu.)

Stora barn, mackor och Skam

Vart har mina små bebisar tagit vägen?! Nu har vi plötsligt en stor pojke som efter maten tar fram ett papper och vill räkna matte! :)

Vår förskoleklasskille har börjat skriva med små bokstäver och stava sig igenom diverse texter, och är så duktig! Han är också helt tydligt i "lilla tonåren" och får hysteriska utbrott för minsta lilla, men jag hoppas det går över snart...

Och Flora, som inte ritar så ofta, men som överraskade oss med att plötsligt kunna rita människor för en månad sen, klämde i med att rita mormor igår (eller en perfekt clown?), med näsa, fingrar, (stora) öron och allt.

Jag orkade inte laga mat igår, men eftersom jag köpt två limpor på extrapris, avocado och jordgubbar när jag handlade åt vi lyxmackor till middag. Jag fotade inte från början, men på min första smörgås hade jag lyckats få på inte mindre än nio pålägg! Smör, isbergssallad, jordgubbar, avocado, fetaost, majs, vit balsamico, franska örter och solrosfrön. På den här var det mango och mozzarella också. Så gott!

Floras med ost (den nya Folke-osten, som är jättegod), mango, majs, jordgubbar och fetaost.
I övrigt har jag – typ sist av alla – fastnat för tv-serien "Skam". Jag har varit helt ointresserad av att se den, men tänkt att jag kanske borde, och så såg jag ett reprisavsnitt på SVT24 eller vad det var och tyckte att det inte var så illa. Så jag började titta en kväll när Christopher lade Alfred och blev helt fast. Nu har jag sett de två första säsongerna på en dryg vecka och längtar efter att kunna titta typ heeela tiden. Och ska kanske titta efter ett rött läppstift, som typ alla andra tjejer gjorde när Noora-säsongen gick. :D

Att köpa pengar till lördagsgodis, samt hemodlat

Konversation med barnen igår:
Jag: - Jag hade tänkt att vi ska göra chokladbollar till lördagsgodis idag.
Lilly: - Och så får vi lite vanligt godis också. (Jag, hon och Flora hade redan pratat om detta på morgonen, då inte Alfred var med.)
Flora: - Jag vill ha vanligt godis!
Jag: - Men vi har inte så mycket vanligt godis kvar.
Alfred: - Men vi kan väl köpa mer?
Jag: - Jag och pappa har inga pengar kvar den här månaden.
Lilly: - Men ni kan väl gå till jobbet och köpa mer pengar?
Jag: - Man får pengar en gång i månaden när man jobbar, och det är inte förrän om nästan två veckor.
Alfred: - Men jag har pengar!
Så så kom det sig att Alfred tömde sin spargris med en massa tior som han fick under en (rätt så) kort period när han fick veckopeng (innan vi glömde igen), och tjejerna hittade sina småmynt som de fått då och då, och så gick vi ut på stan och tittade på två utställningar på Landskrona Fotofestival och gick och köpte godis på City Gross och sen in i en leksaksaffär där Alfred köpte pärlplattor till sig och sina systrar, samt ett pennskrin till skolan. Underbart med den här åldern där han bara är generös och inte bryr sig om att pengarna går åt till annat än honom själv!

Till middag idag använde jag bara hemodlade grönsaker - så härligt! Tyvärr blev morotsskörden rätt kass i år - de kom sent och är fläckiga och fula, men det går ju skära bort. Så till soja- och ingefärsmarinerad tofu idag blev det stekta morötter, kålrabbi och squash, och till det (fast det egentligen inte passade ihop med asiatiskt och italienskt) fyllda och friterade squashblommor.

Så gott!

Flora ritar

Yaaay! Flora vill äntligen rita människor! Hon har gjort det nån enstaka gång förut, så hon kan ju, men har inte velat - hon har föredragit att bara rita blobbar och streck i en massa färger. Men idag ritade hon mig...

... och pappa, men han fick bara ett finger, för armarna blev lite för långa. :)

Vi är i Kärra i helgen, för att hämta hem grejerna vi inte fick plats med efter semestern, och stannade på Sia Glassbutiken i Slöinge på vägen. Det gör inte direkt ont att ha det precis utmed vägen, kan jag säga.

Toarulle

Flora satte i en ny toarulle i hållaren idag. Stora tjejen!

Att Christopher är i Stockholm och barnen drivit mig till vansinne genom en massa bråk försöker jag ignorera genom att fokusera på de små framstegen... ;)

Ska prata lite om Alfred och tandläkare, Citadellbadet och terminsstartförkylningar och sånt när jag orkar. 

Vi bakade en rabarberpaj i eftermiddags trots att det bara är onsdag, tänkte att det kunde liva upp oss lite. 

Sägningar

Nu har jag samlat ihop en massa roliga grejer barnen säger under en period här, och listan börjar bli så lång att det är dags att lägga upp den.
- Tolaletten (Lillys uttal av toaletten)

- Devodespela (Alfreds uttal av dvd-spelare)

- Gicke ba (Floras svar på frågan "Gick det bra?" när hon slår sig)

- Keppuch (allas uttal av ketchup)

- Otta (tjejernas "också")
- Pamasnältarna (Pyjamashjältarna på tv, som de älskar att leka)
- Du e bara bätt! (Lilly tycker att mamma är bäst, tackar tackar)

- Bajstålle (Flora kallar alla för det när hon är arg, har ingen aning om vad det ska betyda)

- Vikken da e de för da? (Flora: "Vilken dag är det idag?")

- Försäkta (Lilly säger ursäkta)

- Mammis (Flora och Lilly när de gullar med mig)

- Goja papegoja, den som sa det var det! (tjejerna när de bråkar med varann, nåt de lärt sig på förskolan tror jag)
- Oj maj gadd! (Lilly har lärt sig engelska på förskolan eller på tv)
- Ooh la la! (också från förskolan eller tv, låter väldigt roligt)
- Doa (Lilly envisas med att kalla Flora för Doa. Hon kan uttala "flera" rätt så perfekt, men det är helt omöjligt att säga Flora ändå, tydligen)
- Jag älskar dig hela dan! (Flora till mig :) )
- Försten upp är en rutten sill! (Lilly har missuppfattat uttrycket och blir superglad när hon kommer först upp för trappan för att lägga sig och blir en rutten sill)

- Gammal dam (tjejerna kallar lite vem som helst för gammal dam - lite oklart om det är en förolämpning eller om de bara tycker det är roligt att säga det)
- Klädor (Floras uttal av kläder)

Förståelse från mormor

Christopher åkte till Stockhom för jobb igår eftermiddags igen, och mamma kom hit för att hjälpa mig och har varit här hela tiden som barnen varit hemma ända tills för en liten stund sen (när jag jobbade och barnen var på förskolan var hon hemma), och nu efter det ständiga kaoset under två kvällar och en morgon har hon full förståelse för varför jag är så trött jämt...
Vi tyckte ju att vi gjort framsteg med Lillys envishet, men nu har det gått några rejäla kliv bakåt igen, och till och med mamma, som brukar ha en ängels tålamod, röt till mot henne ikväll. Suck.
Och även Flora som brukar vara lugnare, har satt igång med en hel del krångel nu också. Tack och lov säger hon också väldigt ofta ett glatt "Okej då!" när vi ber henne göra något. :)
Alfred å sin sida är inne i en extremt känslig period, och han börjar gråta - helt hjärtskärande, tyst med stora tårar som trillar ner för kinderna - för allt och inget. Christopher fick för sig att visa honom ett klipp från filmen "Det femte elementet" för en vecka sen ungefär, det var nåt med ett musikstycke och några aliens som han trodde Alfred skulle tycka var roligt, men istället blev han så oerhört rädd att han numera inte ens vågar gå ensam på toaletten (igen)... Vi har förklarat och förklarat att det bara var på låtsas, visat behind the scenes-klipp och pratat om att det inte finns några aliens så långt man vet, men det har knappt hjälpt. Ikväll äntligen sa han att det kändes lite bättre att gå på toa ensam igen (sen i förrgår har han gått ensam, men vi har varit tvungna att prata med honom hela tiden).
Det är inte en lek att vara förälder alltså...

Bra och dålig fostran

Usch, jag vet inte om det här med att sätta gränser för Lilly går så bra. Ikväll var värre än någonsin, och det känns som att hon griper efter halmstrån och bråkar om minsta lilla sak för att kunna kontrollera något själv när vi sätter stopp för något hon börjat bråka om. Och jag blir arg, så ikväll sa Flora att hon inte gillar mig längre och ville lägga sig med pappa istället. :( Så jag håller tydligen effektivt på att förstöra mina barns liv.
Tack och lov var eftermiddagen bättre: vi var på utvecklingssamtal på förskolan om Alfred, och fick höra om vilken fantastiskt snäll, gullig, intresserad, hjälpsam, välmotorisk, lättlärd och engagerad liten pojke vi har. Så även fast han också bråkar och blir arg hemma ibland så ser de aldrig något av det på förskolan, så något rätt måste vi ju ha gjort åtminstone med honom...
Men i övrigt... jag vet inte hur mycket längre jag orkar, jag vet inte vad jag ska göra. Psykologen sa visserligen att vi kunde ringa om det var något akut, så jag måste nog göra det imorgon. Meningen är att jag ska till kontoret i Malmö imorgon, men nu håller jag på att bli förkyld IGEN så vi får se om det är en bra idé att åka iväg eller inte. Så ledsen och trött över allting nu.

F-klass, växtvärk och inställd tid

Psykologtiden igår blev inställd, psykologen var sjuk. Vi har fått en ny tid nästa vecka, men det känns extra hopplöst när det är bråk just nu. Igår var en rätt bra dag, men idag har det varit så mycket kaos med både Lilly och Alfred - både jag och Christopher har rutit åt dem och ingen somnade förrän strax före nio ikväll. Vi kommer behöva lite sovmorgon imorgon, för annars lär ju morgondagen bli lika kass som idag på grund av för lite sömn.
Igår var vi förresten på infoträff för förskoleklass, som Alfred ska börja i efter sommaren. Mamma kom och tog hand om barnen så vi kunde gå båda två (gick hur bra som helst, både Flora och Lilly sov när vi kom hem redan 19.10 - så tidigt har vi aldrig lyckats få dem i säng!). Vår lille store pojke, att han ska börja nästan-skolan redan! På vår Montessori går F-klassen tillsammans med 1:orna, det verkar bra: då kan de som är tidiga utvecklas tillsammans med dem som är ett år äldre, och de som behöver lite extra tid för att vara små kan få vara det tillsammans med dem som är ett år yngre. En av de roligaste grejerna vi fick höra om var att de har gymnastiklektion en gång i veckan redan i F-klass, antingen ute på gården eller i Friskis & Svettis lokaler en bit bort, och då ska de ha ombyte och duscha efteråt - jag tror Alfred kommer tycka det är hur kul som helst! Och fröknarna kändes jättegulliga, så det här kommer bli bra - även om jag tycker det är lite läskigt att han ska bli stor redan...
Flora vaknade inatt och sa att hon hade ont i foten. Först kollade jag ifall hon hade nåt blåmärke eller nåt, men det var inget som syntes, och sen kom jag på att hon faktiskt sagt det någon natt tidigare - så jag tänker växtvärk? Jag googlade på växtvärk för nåt år sen när Alfred var mindre, men då verkade det som att det inte egentligen är något som är medicinskt erkänt, men nu finns det faktiskt info om det på 1177:s hemsida. Jag minns att jag hade växtvärk under en period, men då måste jag varit större än Flora, för annars hade jag ju inte kommit ihåg det, men jag har sett i tvillinggruppen att en del barn haft det redan, så jag gissar på det. Jag fick ligga hos henne länge, och jag provade att massera och sen fick hon en varm vetekudde på fötterna och till slut somnade hon och fick ligga i vår säng. Hoppas det inte händer för ofta, både för hennes skull och för min nattsömns...

Tvillingbandet börjar märkas

Usch, vi har såna skitdagar med Lilly nu, hon krånglar nåt oerhört och vi är jättedåliga på att hantera det: tålamodet räcker inte till och vi blir arga och allt blir ännu värre.
Men en superfin sak som detta har visat fram är att Flora börjat visa tecken på det där mytomspunna tvillingbandet! Vid två tillfällen igår började hon gråta när Lilly var ledsen, t.ex. när Lilly vägrade gå ut ur affären och vi hotade med att gå, då vägrade Flora också gå och började gråta, och i fredags (lång historia, men Flora skulle duka åt sig och Lilly, Lilly vägrade låta henne, för det är bara jag som får duka åt henne) när jag sa till Flora efteråt att jag var ledsen för att Lilly varit dum mot henne så sa Flora "Lilly var inte dum". Och vid några tillfällen nu i helgen har de haft så roligt tillsammans.
Jag ser fram emot att se hur detta utvecklas!

Alla dessa faser

Det där lilla snart-förskoleklass-barnet ja. Jag har ju glömt att säga att han verkar ha kommit in i lilla tonåren, fast han inte ens har fyllt 6 än (det gör han om en månad). Han får såna raseriutbrott för minsta lilla grej, och det är ju lagom frustrerande för oss alla. Hur länge kan man räkna med att det håller i sig? Alla dessa faser som barn har och släpar sina föräldrar igenom...
Och Lilly går lite i omgångar med sina trotsålderstvångsbeteenden: nu efter jullovet tycker jag det är jobbigare än nånsin efter en relativt lugn period. Allt ska börjas om ifall det går minsta lilla fel, ackompanjerat av skrik och gråt. När vi har bråttom på morgnarna är det som värst, och då blir ju både jag och Christopher sura och allt blir svinjobbigt, och då blir det förstås bara ännu värre. Jag ringde faktiskt till BVC och har fått ett nummer till en barnpsykolog där man kan få rådgivning och ska ringa på telefontiden imorgon, tänkte jag - vi måste få lite råd om hur vi ska underlätta för både Lilly och oss när det är jobbigt.
När jag står emot och inte låter henne få som hon vill brukar hon efter en stund antingen tårögt säga "puss och kram!" och så är det bra när hon fått det, eller så säger hon argt "imorgon ska jag det!", vilket alltså betyder att hon går med på att hon inte får som hon vill nu, men nästa gång ska hon göra på sitt sätt. Men förhoppningsvis finns det nåt bättre knep än att bara säga att hon inte får göra som hon vill.
Flora varierar mellan att vara världens gulligaste lilla pussunge och att vara en liten lömsk räv som kan slå sina syskon när hon inte får som hon vill.
Så vi har fullt upp, kan man väl säga.

Skriva

Kolla den här lilla duktisen som håller på att lära sig skriva sitt namn! Hon hade skrivit YLILL alldeles själv så jag behövde bara hjälpa henna flytta y:et. 

Så mycket grejer: bokstäver, tid, julpyssel, namn, mat och lucia, typ.

Nu så! Jag har som så ofta förr lagt in lite stödord i ett utkast som jag sen ska försöka få ihop nåt av, så här kommer ett försök.
"Va ammämmer man den till?" brukar Flora säga när hon hittar nåt som hon inte vet vad man gör med.

"Va de diffa?" = Vad är det för siffra? Tjejerna kan inte riktigt skilja på siffror och bokstäver än, men de är nyfikna på alla och kan några av dem: A, F och L kan de så klart, och så kan Lilly T, för det är hennes förra fröken Tittis bokstav, ikväll lärde jag mig att de kan B, för det är deras nya förskolekompis Bakirs bokstav, mormors bokstav M och mammas bokstav S kan de också, och de kan 1, 2, 3 och 8.

En sak som jag helt missat att berätta om är att alla barnen leker hund jätteofta, och har gjort det i flera månader. De kryper omkring på alla fyra och bjäbbar i falsett, och i längden blir det hysteriskt jobbigt - jag har försökt få dem att skälla som en lite större hund, för jag har aldrig nånsin hört en hund låta som de gör, men det glömmer de efter nån sekund och sen är de där i falsetten igen. Men bortsett från ljudet så är det väl rätt gulligt - de leker med varann alla tre och låtsas att nån av dem är de andras mamma och sådär.

De håller på att lära sig tidsbegrepp, så det är mycket "igår och imojjon": allt som hänt förut är "igår" och allt som inte är just nu blir "imojjon". Om jag säger nej till något som Lilly vill ha så säger hon "men jag vill ha det imojjon!" och då kan man släppa det.

På förskolan har de skoskydd i hallen på bottenvåningen som vi föräldrar ska ha på oss inne i huset (våra båda avdelningar är på andra våningen), och de senaste dagarna har Flora och Lilly också velat ha på sig dem (Alfred kutar alltid in långt före vi ens hunnit fram till huset, så han har missat det), och de är så nöjda!

Helgen som nyss har varit var ovanligt harmonisk. Både jag och Christopher har börjat nästan hata lördagar, för barnen brukar vara extra bråkiga då av någon anledning, men nu i lördags hade vi riktigt trevligt! Vi delade visserligen upp barnen en stund, det kanske hjälpte: Christopher åkte och gjorde ärenden med Alfred och Flora och jag och Lilly var hemma och gjorde fransk nougat till julgodis. Vi gjorde det efter dessertmästaren Sebastien Boudets recept, och då ingick att blåsa på smeten med en hårtork i en kvart. Lilly tyckte väl inte direkt att det var kul riktigt så länge, men hon hjälpte till en stund i alla fall. Och det blev gott, även om den inte blev så fast som den skulle blivit.

Och i söndags bakade vi pepparkakor och dekorerade ett pepparkakshus (som vi köpt i färdiga delar från IKEA), och det gick också bra! Vi var helt förberedda på att det skulle bli kaos, men båda uppgifterna gick över förväntan. :)

Resultatet!

Och det här! Vi gav uppenbarligen våra tjejer för svåra namn, för hittills har de ju kallat sig själva Ninny och Doa, men härom kvällen lyckades Lilly äntligen säga L! Och Flora kämpar på med att säga sitt namn, och redan för ett tag sen började hon kunna säga Fola, så det närmar sig.

Och det här! Plötsligt händer det: Alfred gillar någon mat jag lagat! Inte för att han åt överdrivet mycket ändå, men han gillade såsen! Wohooo!

Och idag var det ju lucia, och vi fick tvinga upp våra morgontrötta barn och oss morgontrötta föräldrar redan 05:45, vi som brukar ha svårt att komma upp klockan 7... Men vi kom nästan i tid, och bidrog med två tomtar (icke-sjungande, varav en typ så rädd att hon stod stel som en pinne (Flora)) och en pepparkaksgubbe (sjungande).

När det ljusnat fick vi fika, och sen åkte jag till Malmö och jobbade och nu har vi fått barnen i säng lite tidigare än vanligt för att få lite återhämtning.

Självbevarelsedrift och utforskarlust

Barnen har varit snoriga alla tre i några dagar nu, och igår började Christopher känna sig förkyld och nu tror jag det är min tur: halsen känns raspig och mina leder känns lite klena. Fast å andra sidan är det ungefär som jag alltid mår nu för tiden av sömnbrist, så man vet aldrig, vi får se.
Efter förskolan idag åkte jag och alla tre barnen på två små ärenden: först till banken för att fråga hur vi ska byta in de en- och femkronor vi har i Alfreds sparbössa, och fick veta att banken inte längre hanterar mynt (öh..?) och sen till en leksaksaffär med tanken att Alfred skulle få titta på julklappar till tjejerna, fast vi hittade inget bra. Men alla barnen var superduktiga och kom (nästan direkt) när jag ropade på dem när de gick åt olika håll i leksaksaffären och lade tillbaka saker när jag bad dem och bråkade inget. Så det går framåt, så småningom kanske vi kan gå ut och göra saker utan att det är jobbigt alls? Kanske?
Eller så är det bara min självbevarelsedrift igen. Jag insåg härom kvällen att jag nästan varje dag när jag lagar middag (varannan dag, Christopher lagar varannan) tror att middagen kommer gå bra; att barnen kommer äta åtminstone något och att de kanske sitter kvar vid bordet under måltiden, och varje kväll blir jag irriterad över att minst ett barn (oftast Alfred) direkt gnäller om att "jag gillar inte det!" oavsett vad det är och att Alfred och Flora sticker från bordet alldeles för tidigt. Och i söndags var vi på IKEA för att äta korv till lunch och bara köpa ett par smågrejer och jag tänkte att det kommer inte bli så jobbigt, så jag planerade in fler ärenden efteråt, men innan vi ens var klara på IKEA var jag helt slut och sur så det fanns inte en chans att vi orkade något mer efteråt.
Just ja, i helgen var Flora en sån retsticka! Jag vet inte vad det var med henne, men hon retades med både Alfred och Lilly typ heeela tiden - hon tog deras saker, hon slogs och höll på. Jag hoppas verkligen att det går över fort, jag blir tokig när barnen retas med varann, så det behöver verkligen inte eskalera.
En häftig sak i söndags dock var när jag lade tjejerna och Lilly upptäckte en grej. Hon låg på min arm och klappade lite på min arm. Så kände jag att hon började pilla på min armbåge - jag låg med armen utsträckt, så armbågen var liksom skrumpen. Hon frågade vad det var, så jag sa att det var min armbåge och att den inte är skrynklig när man böjer armen. Så satte hon sig upp, drog upp pyjamasärmen och kände på sin egen armbåge, både böjd och utsträckt, och sen drog hon upp ena byxbenet och kände på sitt knä, och sen likadant på andra. :) Jag tyckte det var så coolt att hon utforskade och dessutom kopplade ihop att armbågarna och knäna funkar ungefär likadant!
Och på tal om knän upptäckte jag härom dagen att mitt högra knä är svullet på utsidan, men det gör inte det minsta ont. Eftersom jag är smått nojig efter att jag var med mamma på samtal om vår släkts onkogenetiska utredning i onsdags då de sa att de ska kolla oss för en gen som heter CDKA2 som kan öka risken för både malignt melanom och bukspottskörtelcancer (som är i det närmaste helt obotlig, alltid), så gillade jag inte riktigt att ha en knöl/böld på knät. Men ibland är ju sociala medier så sabla bra: jag lade ut en bild på Facebook och frågade om nån hade en teori, och fick svar från flera kompisar, varav en är träningsfantast och två är läkare, och alla gissade på slemsäcksinflammation, som är rätt så ofarligt och kan gå över av sig självt. Alltid nåt.

Kreativ och intellektuell

- Titta mamma, jag har nitat mej å min ajj!

Till vänster är alltså Lilly, med hår, halsduk och kofta, och till höger hennes gose-varg. Plötsligt kan ungen rita vad som helst!

- Det här är vår bil!

Medan Lilly utvecklar sin kreativa sida satsar Flora mer på den intellektuella. :)