Idag var det dags för Halloweenfest på Floras och Lillys avdelning på förskolan (Alfreds hade det i förra veckan), så vi tog med deras Libero-djurdräkter (tiger och elefant) och satte på dem när vi kom på morgonen. Lilly valde elefanten och var superpeppad, men Flora ville inte ha på sig tigerdräkten (lite oklart om det var för att hon inte ville ha just tigern eller inte ville vara utklädd alls eller om det bara var för att hon inte ville att jag skulle gå), så den fick jag ta av igen. Inga andra barn såg ut att vara utklädda, men Lilly mer eller mindre studsade in, helt lycklig över att få vara elefant. :)
När jag hämtade dem på eftermiddagen med Cargo biken noterade jag att vi har börjat få lite rutiner med våra hämtningar med cykelvagnen nu. Dels tråkiga som att Lilly alltid försöker vägra hjälmen (och att Christopher inte får lyfta ut Flora när vi kommer hem, för då galltjuter hon, utan jag måste göra det), dels den lite mer komiska att barnen alltid ber om mutor när de sätter sig i den, eftersom jag hade med mig olika saker som mutor när cykeln var ny och barnen inte var vana vid den (torkade äppelskivor, små kex etc), dels roligare som att både Alfred och Flora räcker ut handen när vi ska svänga ut på cykelvägen strax utanför förskolan, och att när vi ska över stora vägen får först Alfred trycka på rödljusknappen (han sitter på den främre bänken), sen rullar jag fram en liten bit så Lilly når att trycka, och när vi kommit över vägen stannar jag till vid knappen på andra sidan så att Flora får trycka på den eftersom hon sitter på vänster sida och inte når knappen när vi ska över. De verkar ha fått fasta platser i cykelvagnen nu, de sätter sig självmant på samma ställen - precis som i bilen och vid matbordet. När de var mindre alternerade vi var tjejerna satt, både i bil och vid bord, men nu vill de sitta på sina vanliga platser.
Ena fröken sa förresten när jag hämtade att Lilly verkligen tar för sig på förskolan nu, medan Flora håller sig lite i bakgrunden, som Lillys skugga: säger Lilly något säger Flora samma sak. Men hon försäkrade att det går bra för Flora också, så jag hoppas det.
Lilly har lärt sig att säga "snälla" nu - i alla fall när hon vill titta på film. "Snälla mamma titta Pippi Lompi!" Första gången hon sa det härom dagen kunde jag inte stå emot, för det var så gulligt, men jag kan inte ge med mig varje gång, för då skulle hon få titta på film jämt...
När jag lade tjejerna nu ikväll och sa att jag älskar dem, först Lilly, så svarade hon: "Ninny äka momoj!" och när jag sa att jag älskar Flora sa hon också: "Äka momoj!" Så jaha, jag älskar mina barn, mina barn älskar min mamma. :) När jag hade frågat dem några gånger om de inte älskar mamma också så gav de med sig och sa att de älskar mig också, så det var väl tur i alla fall.
Christopher kom just och berättade om Alfred, vår roliga lilla 4,5-åriga unge som har så mycket funderingar nu. Han låg på Christophers mage vid läggningen och höll precis på att somna när han satte sig upp och sa: "Pappa? När man går upp jättesent på kvällen och man inte hinner äta frukost, och man ska ut och flyga flygplan... Då får man frukost på planet - det är bra!", och så slog han ut med armarna, lade huvudet på sned och log - och sen lade han sig ner och stensomnade.
Mina barn: de går mig på nerverna när de bråkar, men gode tid vad jag älskar dem!
Visar inlägg med etikett Rutiner. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rutiner. Visa alla inlägg
torsdag 29 oktober 2015
tisdag 3 juni 2014
BVC-rapport och icke-rutin-bekräftelse
Idag var jag ensam på BVC med tjejerna för Christopher var tvungen att jobba - men det gick bra; jag hade den ena i Björnen och den andra bar jag i famnen den lilla biten från hallen och in, och sen satt den ena på golvet medan den andra vägdes och mättes. Och sen hjälpte sköterskan mig när vi skulle ut. Det enda jag inte kunde göra var att väga mig själv på den bra vågen i väntrummet - hemma har vi en 39 kronors-IKEA-våg, som nog inte är supertillförlitlig. Men det var ju inte hela världen. Tjejernas vägning var ju mycket viktigare: nu väger Lilly ungefär 7,3 kg och Flora 6,5, och Lilly är 66,2 cm och Flora 64,2.
Floras fontanell är nästan helt igenvuxen redan, men huvudet växer som det ska, så det ska inte vara någon fara. Vi pratade lite om att Flora hostat i flera veckor, men eftersom hon mår bra i övrigt så ska det inte vara någon panik så länge hostan inte håller i sig mer än 8 veckor. Sen var det det med att Lilly varit lite förstoppad och att hon kräktes och var lös i magen igår, och sköterskan trodde mer på att det hängde ihop och mindre på äggen - och det vore ju så skönt om hon inte är äggallergiker! Det är tydligen vanligare att man får utslag runt munnen av det, plus att hon ju inte reagerat alls på ägg förut. Men vi får prova ägg igen om några veckor, plus ge henne mer vatten, fett och katrinplommon för magen.
Jag frågade också om de får för mycket smörgåsrån, och gissade på att de får kanske upp till tre om dagen var, men det lät inte som nån fara, men däremot kan de göra att de blir hårda i magen, så det är bättre att ge dem med osaltat smör på (rapsolja är tydligen absolut bäst för magen, men det är ju lite svårt att ge på kex). Och så tyckte sköterskan att jag är så duktig som lagar mat och bakar bröd när jag har tre barn - men jag tycker ju det är roligt, och än så länge inte särskilt betungande eftersom de inte äter riktig mat mer än en gång om dagen än. Runt tio månaders ålder bör de dock få både lunch och middag, sa hon.
Oh, en annan sak! Idag kom det ett nytt avsnitt av Pampers Barnvagnspromenader-podcasten (nr 17). Jag fick inte svar på de frågor jag skickat in, men en annan sak blev jag så glad för: det var en mamma som frågade hur viktigt det egentligen är med fasta rutiner för små barn. Och min guru Louise Hallin sa att rutiner säkert är jätteviktigt för många föräldrar, men inte alls för barnen! Barnen anpassar sig när föräldrarna nöter in rutiner, men det är inget som de behöver - de är ju helt behovsstyrda och sover när de är trötta och är vakna när de är pigga, och samma princip med mat. Yay Louise Hallin, säger jag, och fortsätter lägga mina barn när de är trötta och ge dem mat när de är hungriga, och tänker fortsätta inte ha dåligt samvete för det.
Floras fontanell är nästan helt igenvuxen redan, men huvudet växer som det ska, så det ska inte vara någon fara. Vi pratade lite om att Flora hostat i flera veckor, men eftersom hon mår bra i övrigt så ska det inte vara någon panik så länge hostan inte håller i sig mer än 8 veckor. Sen var det det med att Lilly varit lite förstoppad och att hon kräktes och var lös i magen igår, och sköterskan trodde mer på att det hängde ihop och mindre på äggen - och det vore ju så skönt om hon inte är äggallergiker! Det är tydligen vanligare att man får utslag runt munnen av det, plus att hon ju inte reagerat alls på ägg förut. Men vi får prova ägg igen om några veckor, plus ge henne mer vatten, fett och katrinplommon för magen.
Jag frågade också om de får för mycket smörgåsrån, och gissade på att de får kanske upp till tre om dagen var, men det lät inte som nån fara, men däremot kan de göra att de blir hårda i magen, så det är bättre att ge dem med osaltat smör på (rapsolja är tydligen absolut bäst för magen, men det är ju lite svårt att ge på kex). Och så tyckte sköterskan att jag är så duktig som lagar mat och bakar bröd när jag har tre barn - men jag tycker ju det är roligt, och än så länge inte särskilt betungande eftersom de inte äter riktig mat mer än en gång om dagen än. Runt tio månaders ålder bör de dock få både lunch och middag, sa hon.
Oh, en annan sak! Idag kom det ett nytt avsnitt av Pampers Barnvagnspromenader-podcasten (nr 17). Jag fick inte svar på de frågor jag skickat in, men en annan sak blev jag så glad för: det var en mamma som frågade hur viktigt det egentligen är med fasta rutiner för små barn. Och min guru Louise Hallin sa att rutiner säkert är jätteviktigt för många föräldrar, men inte alls för barnen! Barnen anpassar sig när föräldrarna nöter in rutiner, men det är inget som de behöver - de är ju helt behovsstyrda och sover när de är trötta och är vakna när de är pigga, och samma princip med mat. Yay Louise Hallin, säger jag, och fortsätter lägga mina barn när de är trötta och ge dem mat när de är hungriga, och tänker fortsätta inte ha dåligt samvete för det.
torsdag 8 maj 2014
Det här med rutiner
Jag vet inte hur många gånger jag läst att rutiner är livsviktiga för att klara av ett liv med tvillingbebisar. Men som jag nämnt nån gång är jag och Christopher inte nåt vidare på det där med rutiner, så vi har helt enkelt inte skaffat några med våra barn. Och jag måste säga att jag tycker att det funkar rätt bra ändå.
Visst är vi trötta och visst blir jag knäpp ibland för att det är jobbigt, men på det hela taget tror jag att jag skulle vakna på nätterna och att tjejerna skulle skrika oavsett hur många rutiner vi haft - de är ju bebisar.
De enda rutiner vi har är att jag går ut och går med dem på förmiddagarna (men jag är väldigt glad att jag kunde få dem att sova inne igår, för det börjar faktiskt tära på min kropp att gå så mycket varje dag) och att vi går och hämtar Alfred på förskolan klockan tre, och sen försöker vi ha middagen klar senast klockan sju och få in Alfred på sitt rum för att läsa bok och sova vid åtta (fast det händer väldigt sällan före nio nu för tiden - jag försöker rättfärdiga det här för mig själv med att Louise Hallin sagt att man kan ha en sommarrutin och en vinterrutin för läggtider när det är ljust respektive mörkt ute. Försöker vi lägga honom tidigare tar läggningen bara dubbelt så lång tid, så det är ingen idé att lägga honom förrän han är trött). Det är nog det hela.
Vad gäller tjejernas sömn följer vi helt enkelt dem: när de visar tecken på trötthet så lägger vi dem, och när de vaknar tar vi upp dem. Den senaste veckan eller så har de behövt sova vid sjutiden (obs: inte samtidigt. De är inte särskilt synkade), och det är ju då väldigt många lägger sina barn, men våra vill definitivt inte sova för natten då, utan en halvtimme eller så senare slår de upp sina stora blåa ögon och är superpigga, så då tar vi upp dem och så får de vara uppe tills de blir trötta igen. Vi har funderat på om vi borde försöka lägga dem för natten då ändå, men dels tror jag det skulle bli mer bråk än sömn, dels är jag orolig för att de då kommer börja vilja gå upp vid fem eller så, istället för att ligga kvar till åtta-nio, som de gör nu. Och de där morgnarna är det enda som gör att jag håller ihop trötthetsmässigt, skulle jag börja tvingas upp i gryningen skulle jag nog inte palla.
Flora brukar däcka vid tiotiden nu, och henne kan vi lägga ner i en mjuklift så somnar hon själv (ibland med hjälp av brus i mobilen), och Lilly nån timme senare, oftast närmare midnatt, och henne måste jag lägga mig med och amma och hålla om i spjälsängen.
Än så länge kör vi fortfarande bara mat lite när vi tycker det passar, amningen är fortfarande det övervägande, så vi har inga matrutiner heller. Flora och Lilly brukar sitta med mig vid frukostbordet nu efter att Christopher gått till förskolan med Alfred, och då brukar de få leverpastejsmörgås (ibland i pyttebitar som jag matar dem med, ibland i lite större bitar att hålla själva i, men då måste jag ner på golvet och plocka upp dem en gång i minuten, så det beror på hur mycket träningspass jag vill att frukosten ska vara) och ibland frukt i sina Umami Taste Teasers. På dagarna ammar jag (förvånansvärt ofta har det blivit dubbelamning igen på sistone, då sitter båda i mitt knä på varsitt ben), och vid vår middag brukar de få hemlagad puré. Men de senaste dagarna har vår middag sammanfallit med att de börjar bli svintrötta, så det måste vi nog ändra på nu snart.
Och eftersom jag inte är en rutinmänniska så vet jag ärligt talat inte heller riktigt vad det är för rutiner det nu är det sägs att vi bör ha! Jag har visserligen sett i tvillinggruppen på Facebook hur andra gör, särskilt med mat, då är det fasta klockslag för välling, frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, kvällsmål osv, och det är det nog klokt att ha, men eftersom jag tänker fortsätta amma så länge Flora och Lilly vill det så känns det inte akut än, så jag tror vi kör på som vi gör några månader till. Det känns liksom skönast och enklast så, och jag hoppas att ingen tar skada av det. Den enda rutin jag skulle vilja återinföra är att Christopher skulle komma hem senast fyra varje dag igen, men då skulle vi bli onödigt fattiga, så jag får nog fortsätta leva med att vara ensam med alla tre barnen några timmar på eftermiddagarna - vilket man ju också kan tycka att jag ska klara av när jag nu har satt dem till världen.
Visst är vi trötta och visst blir jag knäpp ibland för att det är jobbigt, men på det hela taget tror jag att jag skulle vakna på nätterna och att tjejerna skulle skrika oavsett hur många rutiner vi haft - de är ju bebisar.
De enda rutiner vi har är att jag går ut och går med dem på förmiddagarna (men jag är väldigt glad att jag kunde få dem att sova inne igår, för det börjar faktiskt tära på min kropp att gå så mycket varje dag) och att vi går och hämtar Alfred på förskolan klockan tre, och sen försöker vi ha middagen klar senast klockan sju och få in Alfred på sitt rum för att läsa bok och sova vid åtta (fast det händer väldigt sällan före nio nu för tiden - jag försöker rättfärdiga det här för mig själv med att Louise Hallin sagt att man kan ha en sommarrutin och en vinterrutin för läggtider när det är ljust respektive mörkt ute. Försöker vi lägga honom tidigare tar läggningen bara dubbelt så lång tid, så det är ingen idé att lägga honom förrän han är trött). Det är nog det hela.
Vad gäller tjejernas sömn följer vi helt enkelt dem: när de visar tecken på trötthet så lägger vi dem, och när de vaknar tar vi upp dem. Den senaste veckan eller så har de behövt sova vid sjutiden (obs: inte samtidigt. De är inte särskilt synkade), och det är ju då väldigt många lägger sina barn, men våra vill definitivt inte sova för natten då, utan en halvtimme eller så senare slår de upp sina stora blåa ögon och är superpigga, så då tar vi upp dem och så får de vara uppe tills de blir trötta igen. Vi har funderat på om vi borde försöka lägga dem för natten då ändå, men dels tror jag det skulle bli mer bråk än sömn, dels är jag orolig för att de då kommer börja vilja gå upp vid fem eller så, istället för att ligga kvar till åtta-nio, som de gör nu. Och de där morgnarna är det enda som gör att jag håller ihop trötthetsmässigt, skulle jag börja tvingas upp i gryningen skulle jag nog inte palla.
Flora brukar däcka vid tiotiden nu, och henne kan vi lägga ner i en mjuklift så somnar hon själv (ibland med hjälp av brus i mobilen), och Lilly nån timme senare, oftast närmare midnatt, och henne måste jag lägga mig med och amma och hålla om i spjälsängen.
Än så länge kör vi fortfarande bara mat lite när vi tycker det passar, amningen är fortfarande det övervägande, så vi har inga matrutiner heller. Flora och Lilly brukar sitta med mig vid frukostbordet nu efter att Christopher gått till förskolan med Alfred, och då brukar de få leverpastejsmörgås (ibland i pyttebitar som jag matar dem med, ibland i lite större bitar att hålla själva i, men då måste jag ner på golvet och plocka upp dem en gång i minuten, så det beror på hur mycket träningspass jag vill att frukosten ska vara) och ibland frukt i sina Umami Taste Teasers. På dagarna ammar jag (förvånansvärt ofta har det blivit dubbelamning igen på sistone, då sitter båda i mitt knä på varsitt ben), och vid vår middag brukar de få hemlagad puré. Men de senaste dagarna har vår middag sammanfallit med att de börjar bli svintrötta, så det måste vi nog ändra på nu snart.
Och eftersom jag inte är en rutinmänniska så vet jag ärligt talat inte heller riktigt vad det är för rutiner det nu är det sägs att vi bör ha! Jag har visserligen sett i tvillinggruppen på Facebook hur andra gör, särskilt med mat, då är det fasta klockslag för välling, frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, kvällsmål osv, och det är det nog klokt att ha, men eftersom jag tänker fortsätta amma så länge Flora och Lilly vill det så känns det inte akut än, så jag tror vi kör på som vi gör några månader till. Det känns liksom skönast och enklast så, och jag hoppas att ingen tar skada av det. Den enda rutin jag skulle vilja återinföra är att Christopher skulle komma hem senast fyra varje dag igen, men då skulle vi bli onödigt fattiga, så jag får nog fortsätta leva med att vara ensam med alla tre barnen några timmar på eftermiddagarna - vilket man ju också kan tycka att jag ska klara av när jag nu har satt dem till världen.
måndag 20 januari 2014
Rutiner - jag behöver era tips och råd!
Jag har förstått genom att läsa andra tvillingmammebloggar att rutiner är A och O för att få ihop ett fungerande liv. Och det är ju synd, för jag och Christopher är helt värdelösa på rutiner. Alltså jag menar sjuuukt dåliga på det.
Jag skulle kunna försöka skylla det på tvillingarna och att de är så små att vi inte riktigt kan hålla ordning än, men sanningen är att vi inte haft några riktiga rutiner med bara Alfred heller: vi äter aldrig middag på samma tid och han går aldrig och lägger sig nån fast tid. De senaste veckorna har vi dock faktiskt försökt bättra oss, och det verkar smart, eftersom Christopher hittade en artikel härom dagen som sa att barn kan ta konkret skada av att inte ha en fast läggtid på kvällarna. Det var en brittisk studie som visade att barn (de hade kollat 3-, 5- och 7-åringar) kunde få problem med aggressioner och koncentrationssvårigheter o.d. av att lägga sig för sent och oregelbundet. Men det positiva var att det snabbt blir bättre om man får ordning på läggningen.
Alfred har aldrig sovit särskilt länge på nätterna - jag hörde en gång en annan mamma på förskolan säga vid lämningen att hennes son var gnällig för att han bara sovit tio timmar under natten, och jag blev helt paff, för Alfred har sällan sovit mer än 9-10 timmar per natt. Så delvis därför har vi låtit honom lägga sig sent, och särskilt under långledigheter har det blivit alldeles för sent - i julas somnade han sällan före halv elva (egentid? Det vet vi inte vad det är längre). Men nu har vi nyss bestämt att vi ska vara färdiga med tandborstning och allt sånt så att han är på sitt rum klockan åtta, och då har han somnat runt nio (det tar ofta minst trekvart att få honom att somna efter bokläsandet i sängen), och nu brukar han vakna ganska stadigt runt sju på morgnarna.
Och nu är ju tvillingarna snart tre månader, och det är väl då nån gång man kan börja försöka införa läggningsrutiner, har jag för mig att jag har läst? Än så länge har de fortfarande helt knasig dygnsrytm: de är ofta som vaknast från 23-tiden och gärna fram till nånstans runt 02 - och det gör ju att åtminstone jag tacksamt tar emot den tid de sover längre på morgnarna/förmiddagarna, så ofta går vi inte upp förrän vid elva. Men tanken är att jag ska försöka gå upp med dem tidigare och kanske lyckas vända lite på dygnet.
Fast jag har inte den blekaste aning om hur vi ska lyckas få två små barn att somna samtidigt och av sig själva. Nu ammar jag först den ena och sen den andra i sängen tills de somnar, och det kan ju ta sina små timmar, eftersom ingen av dem är snabbätare. Så här behöver jag er hjälp, tvillingmammor! Snälla snälla, kan ni kommentera med era tips om hur ni gjort för att lägga era barn och när ni började ungefär?
Jag skulle kunna försöka skylla det på tvillingarna och att de är så små att vi inte riktigt kan hålla ordning än, men sanningen är att vi inte haft några riktiga rutiner med bara Alfred heller: vi äter aldrig middag på samma tid och han går aldrig och lägger sig nån fast tid. De senaste veckorna har vi dock faktiskt försökt bättra oss, och det verkar smart, eftersom Christopher hittade en artikel härom dagen som sa att barn kan ta konkret skada av att inte ha en fast läggtid på kvällarna. Det var en brittisk studie som visade att barn (de hade kollat 3-, 5- och 7-åringar) kunde få problem med aggressioner och koncentrationssvårigheter o.d. av att lägga sig för sent och oregelbundet. Men det positiva var att det snabbt blir bättre om man får ordning på läggningen.
Alfred har aldrig sovit särskilt länge på nätterna - jag hörde en gång en annan mamma på förskolan säga vid lämningen att hennes son var gnällig för att han bara sovit tio timmar under natten, och jag blev helt paff, för Alfred har sällan sovit mer än 9-10 timmar per natt. Så delvis därför har vi låtit honom lägga sig sent, och särskilt under långledigheter har det blivit alldeles för sent - i julas somnade han sällan före halv elva (egentid? Det vet vi inte vad det är längre). Men nu har vi nyss bestämt att vi ska vara färdiga med tandborstning och allt sånt så att han är på sitt rum klockan åtta, och då har han somnat runt nio (det tar ofta minst trekvart att få honom att somna efter bokläsandet i sängen), och nu brukar han vakna ganska stadigt runt sju på morgnarna.
Och nu är ju tvillingarna snart tre månader, och det är väl då nån gång man kan börja försöka införa läggningsrutiner, har jag för mig att jag har läst? Än så länge har de fortfarande helt knasig dygnsrytm: de är ofta som vaknast från 23-tiden och gärna fram till nånstans runt 02 - och det gör ju att åtminstone jag tacksamt tar emot den tid de sover längre på morgnarna/förmiddagarna, så ofta går vi inte upp förrän vid elva. Men tanken är att jag ska försöka gå upp med dem tidigare och kanske lyckas vända lite på dygnet.
Fast jag har inte den blekaste aning om hur vi ska lyckas få två små barn att somna samtidigt och av sig själva. Nu ammar jag först den ena och sen den andra i sängen tills de somnar, och det kan ju ta sina små timmar, eftersom ingen av dem är snabbätare. Så här behöver jag er hjälp, tvillingmammor! Snälla snälla, kan ni kommentera med era tips om hur ni gjort för att lägga era barn och när ni började ungefär?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)