Tand, mer julgodis och utvecklingssteg

Idag äääntligen sprack Floras högra över-framtand igenom! Vi har sett att den har varit på gång sååå länge, och idag tog den sig till slut igenom.

Idag körde vi hårspännen när vi skulle på glöggkalas (det med exet blev inställt för att värdfamiljen var sjuka, men vi blev bjudna till ett annat idag). Lillys satt inte kvar nåt vidare för att hon fortfarande har för kort hår, och Floras försökte hon dra bort hela tiden.

Men vi lyckades parera så att Flora kunde ha sitt under hela kalaset ändå.

Jag har kört vidare med att göra godis idag: det blev chokladpraliner med mjölkchoklad- och hallonganache, och mjölkchoklad- och blåbärsganache. Jag har tre olika formar, och den ena är bra (jag har inte orkat skära bort den överflödiga chokladen i botten, men jag planerar inte att söka till Dessertmästarna ändå), men de två andra, som jag köpt på Netto och provade för första gången idag, var kassa.

Silikonet var för stelt, så nästan alla pralinerna gick sönder när jag skulle ta ut dem. Men smakar gott, det gör de!

Jag och Alfred dekorerade vårt färdigköpta pepparkakshus från IKEA ikväll också. Fick för mig att det skulle bli lättare att måla det fint om vi gjorde det före vi monterade det, och det stämde. Jag fick vara lite extra försiktig vid monteringen bara, men det gick bra! Alfred gjorde några delar helt själv, medan jag stod för resten. AWM är hans initialer (Alfred Walter Masato) och SAFLC är förstås Sara, Alfred, Flora, Lilly, Christopher.

Flora fick tyvärr värsta mammighets-attacken när vi höll på med pepparkakshuset. Hon var tvungen att vara med mig hela tiden, annars stod hon och vrålade förtvivlat på golvet. Jag tror att hon har kommit in i nästa utvecklingsfas - enligt Wonder Weeks har den just börjat om man går på födelsedatum och inte på beräknatdatum, så jag kör på det. Det är så mycket som stämmer nämligen: supermammighet, vilja amma typ heeela tiden men när hon väl får det så släpper hon och bara ligger och tittar, plus vissa av utvecklingsgrejerna, som vi märkt kanske ännu mer på Lilly, som "Playing with emotions by practicing all sorts of behavior and facial expressions from sad to happy and sweet." De förstår så otroligt mycket nu plötsligt! Säger vi "Ska vi byta blöja?" eller "Vill ni borsta tänderna?" så går de direkt till badrumsdörren, de tar tag i kläder och går till ytterdörren, de vet att man stoppar i saker i diskmaskinen nu och vill inte bara dra ut saker ur den (sen att de gärna stoppar skor i den också är en annan femma), Lilly är väldigt noga med att stänga dörrar och lådor och att saker ska vara på sin plats. 

De har däremot inte riktigt greppat när jag försöker med att peka på mig själv och säga "mamma", utan de pekar gärna på sig själva och säger "ma" också. Men ikväll plötsligt när jag läste en bok där man lyfte på en flik och därunder gömde sig en pappa, då pekade Lilly på pappan och sa "Dä!! Baa-baa!" och när jag lyfte på mammafliken sa hon "Maa-maa". Hon lät jätterolig, för hon sa det extremt nasalt, men det var också väldigt gulligt. Sen försökte jag peka på mig själv och säga "mamma", men nähä, det var inte lika intressant. Men det kanske närmar sig, hoppas det!

10 månader idag!

Det känns som att det bara var några dagar sen tjejerna blev nio månader, och nu är de redan tio!

Lilly har börjat träna på att stå själv (alltså att släppa taget), båda går runt möbler hela dagarna, och Flora har lärt sig krypa upp för trappor i en rasande fart - Lilly testade det redan för länge sen, men är nu lite mer försiktig i trappan mellan hallen och vardagsrummet (uppifrån har vi en grind, men inte nerifrån, så där får vi passa), tack och lov.

Vi har börjat säga "tack tack" när vi ska ta något som de håller i, och det verkar som att Lilly har lärt sig det, för hon säger ofta "tata" när vi tar skeden från henne vid matbordet. Flora vill tydligen börja äta själv, för hon försöker nästan alltid hugga skeden ur våra händer när vi matar, men det är i och för sig sällan hon försöker stoppa den i munnen, så det slutar alltid med en massa gegg och irritation...

De har blivit mycket bättre på att roa sig själva ganska långa stunder, men de har tyvärr också börjat dra varann i håret litegrann ibland, och det är förstås inte särskilt populärt. Men för det mesta leker de bra tillsammans och tar grejer från varann fram och tillbaka utan att bli arga - ibland håller de emot hårt dock när de inte vill bli av med något, men de brukar inte bli ledsna om de ändå tappar taget.

Och de här två! Framför allt Flora är väldigt intresserad av Alfred, och så länge hon inte drar honom i håret tycker han det är jättemysigt.
Båda tjejerna sover som krattor just nu och vaknar och sätter sig upp ungefär en gång i halvtimmen, och så måste jag lägga dem intill mig för att de ska lugna sig igen. Jag hoppas verkligen det beror på utvecklingsfasen som ska vara just nu så det går över snart. Det är ju när de är som jobbigast man frestas att försöka sig på nya sovrutiner, men det är ju just då de behöver den vanliga tryggheten som mest, så bara det går över snabbt så jag överlever dagarna så kör vi på som vanligt ett tag till. Segt bara att det händer just när Christopher är borta.

På nervsammanbrottets rand

Alltså, det är så gnälligt här hemma nu att jag blir galen. Jag vet inte vad jag ska göra med de där två små människorna som bara lägger sig bakåt och ormar runt och gallskriker heeeela tiden. (Och inte betalar de hyra ens, som Christopher påpekade.) De brukar få sitta på en matta på golvet med varsin amningskudde bakom sig och några leksaker mellan sig, och så är de nöjda ett par minuter, men sen tippar nån av dem bakåt - eller i Lillys fall ofta runt och över på mage - och så börjar ylandet. Jag försöker hjälpa dem upp igen, men nähädå, det duger inte heller. Så jag sätter en av dem i mitt knä så hon lugnar sig, men så börjar den andra gasta, så jag sätter ner den första, varpå hon börjar yla, medan den andra lugnar sig, och så kör vi den cirkeln tills jag blir knäpp.

Vi har lagt in både födelsedatum och beräknat datum i Wonder Weeks, och om man går på födelsedatumet (vilket de iofs säger att man inte ska) så är de inne i den enda grå perioden nu, och den innebär att de kan vara gnälliga för att de upptäcker att mamma kan gå ifrån dem - och det verkar rimligt att det är det. De är så oerhört mammiga på kvällarna när de är trötta att Christopher inte får trösta dem, utan det är bara jag som gäller, och lite så är det på dagarna också nu - de är åtminstone nöjda i några minuter när de sitter hos mig - fast inte alltid.

På dagarna har det ändå gått okej hittills, det har varit först när Alfred också kommit hem som det blivit riktigt jobbigt när han också behöver min uppmärksamhet, men idag är det alldeles fullt tillräckligt med bara Flora och Lilly, så jag fasar för timmarna utan Christopher efter dagis.

Igår försökte jag lösa det genom att ta med mig alla ungarna på en buss till Skärholmen för att gå på Lagerhaus och köpa fina papperstallrikar till dopet, men tjejerna sov bara några minuter i vagnen, så resten av tiden fick jag hantera minst ett skrikande barn hela tiden, och att behålla lugnet då... svårt. Mycket svårt. Alfred var i alla fall jätteduktig och höll sig snällt vid min sida utan att försöka rymma, och krånglade inte alls särskilt mycket mer än att han ville ha olika grejer typ hela tiden.

När tiden sprungit iväg så långt att Christopher ringde och var på väg hem från jobbet och erbjöd sig att hämta oss med bilen blev jag så tacksam att jag kunde ramlat ihop i en liten pöl.

Medan jag skrivit det här har båda tjejerna suttit mellan mina ben, men inte varit glada ändå, så nu fick det bli Babblarna igen. Sorgligt, men det funkar åtminstone. (Och nej, de var inte missnöjda bara för att jag inte brydde mig helhjärtat om dem eftersom jag skrev samtidigt, det var lika illa innan jag började skriva.)

De kanske är frustrerade för att de inte kan krypa än, för de håller ju på och rullar över på mage stup i kvarten, men vet inte vad de ska göra när de väl är där, så jag kanske helt enkelt ska låta dem ligga där och skrika lite längre - frustration föder ju framgång i såna fall, har jag lärt mig av Louise Hallin. Men det känns lite taskigt när de är ledsna bara.

Att sömn föder sömn kanske stämmer ändå

Sömn föder sömn på riktigt, tydligen. Igår sov tjejerna i hur många timmar som helst på eftermiddagen, eftersom vi var inne på stan och köpte vårjacka till mig och pysslade runt ett tag, och sen somnade Flora för natten redan halv nio, och Lilly vid halv tio. Lilly vaknade till ett par timmar senare, men jag fick henne att somna vid bröstet i spjälsängen. Jag tror inte de vaknade så hemskt många gånger under natten faktiskt, fast jag minns inte säkert för jag var så trött, och vid halv sju började de vakna till. Men vi lyckades få båda att somna om i omgångar med hjälp av nappar och bröst, och sen fick jag ligga kvar med båda ända till tjugo över nio! Jag kunde visserligen inte sova efter sju för jag låg med båda tätt intill mig för att kunna hålla dem lugna, men jag fick ju vila åtminstone, så det var väldigt skönt.
Även idag är de rätt gnälliga så fort de är vakna, jag vet inte vad det är för konstig period de är i nu, för enligt Wonder Weeks ska de vara glada nu, men det stämmer inte alls. Ganska tråkigt är det i alla fall, tyvärr.

Fjärde utvecklingssteget

Flora och Lilly bör vara på väg genom det fjärde utvecklingssteget nu, och en av sakerna de bör lära sig i och med det är att reagera på spegelbilder. Lilly visade prov på det redan idag när hon fick testa att sitta framåtvänd i Björnen för första gången.

Japp, hon började skratta åt sin hysteriska mamma!

Lekbågeframsteg

Idag, äntligen, började tjejerna intressera sig lite för sina lekbågar på babysittrarna. Vi köpte BabyBjörn-sitters genom en tvillinggrupp på Facebook, men de hade inga lekbågar, och jag tyckte att BabyBjörns egna var dels för dyra, dels såg för tråkiga ut, så jag letade rätt på några andra som såg roligare ut (från TAF Toys) och så fick flickorna dem av farmor och farfar i julklapp. Men hittills har de inte brytt sig om dem alls, men idag (eller det började lite redan igår) var framför allt Flora helt fascinerad av sin. Hon satt jättelänge och tittade på en bläckfisk i blått, grönt och orange, och greppade till och med tag i den flera gånger. Enligt Wonder Weeks ska de än så länge - i andra utvecklingssteget - bara slå efter leksaker utan att försöka greppa dem, men Flora körde på lite extra. Lilly är inte riktigt lika fascinerad än, men hon tittade åtminstone lite på sin under middagen idag. Det blir ju väldigt trevligt när lekbågarna kan erbjuda riktig middagsunderhållning, då kanske vi skulle kunna äta en hel måltid utan barn i knäna. Det var lite komiskt när mamma var här över jul med sin brutna arm: vi satt tre vuxna runt matbordet som bara kunde äta med en hand var. Mamma för att hon hade ena armen i gips och jag och Christopher för att vi satt med varsitt barn i famnen. :)

Gladisar!

Våra små tjejer verkar ha kommit igenom andra utvecklingssteget nu, för de har sovit bra i natt (i sina overaller och liggdelar igen) och varit på strålande humör när de varit vakna idag - de har lett stort varenda gång de sett mig och dessutom "pratat" jättemycket, vilket ska vara en av färdigheterna i steg två (Patterns). Wonder Weeks-appen säger ju att man ska skriva in beräknad födelsedag, för det är den barnen utvecklas efter - vilket alltså innebär att det är helt naturligt att våra 11 dagar tidiga flickor kan vara lite senare i utvecklingen än full- eller överburna barn som är födda samtidigt - och enligt appen ska vi egentligen ha två gnällveckor kvar innan Flora och Lilly är igenom det här utvecklingssprånget. Men går man på faktiskt förlossningsdatum så ska det vara klart precis nu, och det verkar faktiskt som att det stämmer bättre. Den här gången åtminstone, vi får väl se nästa gång. Jag har just ändrat till födelsedatumet nu, och Christopher har kvar beräknat datum, så har vi koll på båda.
Ska försöka filma dem när de är såhär glada nån dag, men än så länge är jag så förundrad över att bara titta på dem att jag inte kan hålla på och krångla med kamera samtidigt.

The Wonder Weeks - Växa och upptäcka världen

Nu börjar det bli dags att tipsa om en bok och en app som var en livräddare för oss när Alfred var liten. Det var min f.d. kollega Åsa som berättade om boken "Växa och upptäcka världen" av Frans X. Plooij, och Hetty Van de Rijt när jag var gravid, så jag började leta efter den och upptäckte att den var totalt slutsåld överallt. Men som tur var hade Åsa ett ex och var snäll nog att låna ut den till oss. När jag kollade nu verkar det som att det äntligen har kommit en ny, häftad utgåva som man faktiskt kan beställa på AdLibris.
De här två holländska forskarna har genom 35 års forskning kommit fram till att alla barn, oavsett ursprung, går igenom sju utvecklingssprång under sitt första år, och de här utvecklingssprången föregås oftast av en period där barnen blir gnälliga och klängiga under olika långa perioder - helt enkelt för att de förändras så mycket, både mentalt och i vissa fall fysiskt, att deras liv känns helt upp och ner, och då behöver de mer närhet till sina föräldrar. Med vissa barn är det inte så påtagligt, men med andra kan det bli skitjobbigt, och Alfred var en sån. Det fanns tillfällen då jag desperat tänkte att det måste vara nåt fel på ungen, han måste ha nån bokstavskombination eller nåt, men så läste jag i boken om den ålder han befann sig i, och: aha. Det var ett utvecklingssprång. Och mycket riktigt: någon dag eller vecka senare var han lugn och glad igen och hade lärt sig en hel massa nya saker.
Enda nackdelen med den här boken är att den har väldigt långa kapitel, och det är ju inte alltid man har så mycket tid att läsa med ett litet spädbarn - plus att en del av de föräldrar de intervjuat i boken är lite smått creepy. Det var framför allt en mamma som återkom, som typ alltid pratade om att hon bara ville slå sitt barn... Så en bra sak är att boken också finns som en mobilapp, i koncentrerad form. Jag hittade den en gång när jag skulle tipsa en annan förälder om boken, som ju inte gick att köpa, och appen går dessutom ända upp till 1,5 års ålder och inte bara till ett år, som boken. Den finns tydligen både för iPhone och Android, och man kan läsa lite om den här.
I appen lägger man in beräknat förlossningsdatum för sitt/sina barn, för tydligen så är beräknat förlossningsdatum det man ska gå på: föds barnet för tidigt så kommer de tydligen oftast inte in i utvecklingssprången förrän de har sin "riktiga" beräknade datum-ålder - så det blir intressant att se om vi märker när Flora och Lilly kommer in i det första som ska börja runt 4,5 veckor, eftersom de föddes elva dagar för tidigt. Men de är ju rätt gnälliga nu, så jag undrar om de inte redan är där nu ändå, men vi får se.
Och i appen så är det en sammanfattning av vad barnen brukar lära sig i varje språng och lite tips om hur man kan hjälpa barnen att tillgodogöra sig det de lärt sig och lite sånt. Svinbra är den, framför allt för oss som har fått barn som är lite extra krävande och inte bara ligger som tv-bebisar och sover jämt. Så kolla upp den!