25 april

Ett datum jag aldrig glömmer. 

Alfred för fem år sedan

Det här hände alltså för fem år sedan idag: vi outade på Facebook att jag var gravid med Alfred!

Vad tiden går. Och vad märkligt att det som kändes overkligt då; att vara gravid med vårt första barn, nu känns helt naturligt samtidigt som det fortfarande på ett sätt känns overkligt; att ha en fyra-och-ett-halvt-åring som är mitt eget barn! En helt fantastisk liten stor pojke som springer fort och har egna djupa funderingar och håller mig i handen, pussar mig och säger att han älskar mig.

Just nu är han inne i en period när han berättar om en massa saker som han minns, och han tror att allting hände när han var tre och ett halvt. :) Alla minnen han berättar om nu inleder han med "När jag var tre och ett halvt", oavsett om det hände för ett par år sedan eller för någon månad sen. Ibland är han lite lillgammal när han pratar, och det är så gulligt - som igår när han sa:

- Mamma, när jag var tre och ett halvt och ni lämnade mig hos Xxx (kusin) en dag? Då saknade jag er.

- Åh, hjärtat, vi saknade dig också.

- Om vi åker dit igen, om jag säger att jag inte vill vara där, då kan vi åka hem hela familjen igen.

- Ja, då gör vi det.

- Men om jag säger att jag vill vara där, då kan jag vara det.

Gullunge. (Och just det han berättade om hände faktiskt när han var tre och ett halvt, det var några timmar förra sommaren som han var och lekte med sin kusin. Och han hade det bra, fick vi veta, så han hade inte varit ledsen, men han hade kanske saknat oss ändå då.)

Och på tal om namn, som jag skrev om härom dagen, så tittade jag på kommentarerna till inlägget med ultraljudsbilden, där vi fick några fina förslag. ;)

Per, Patrik och Maurits är medlemmarna i mitt favoritband Eggstone, och Fozzie är ju mitt indiepopfanzine.

Annars hade vi ett fint förslag här ovan... Och jag minns att en dåvarande kollega (nuvarande komikern David Sundin) "bestämde" att han skulle heta Prosciutto Lådbils-Reis. Annars var vi lite inne på Gud Pappa Obadele - för vi tänkte att kan man heta Jesus (i spansktalande länder) kan man väl heta Gud, och kan man heta Bror och Mamma (konstnären Karin Mamma Andersson) kan man väl heta Pappa, och Obadele var efter en friidrottare, där jag skämtade på stranden en dag och min ingifta/frånskilda moster tog mig på allvar och började prov-ropa Obadele för att höra hur det lät att ropa in honom för middag.
Men när vi på allvar skulle bestämma namn, vilket vi gjorde redan efter det stora ultraljudet när vi fick veta könet (och jag blev helt chockad, för jag var så övertygad om att jag bara skulle få döttrar eftersom det typ aldrig varit några pojkar/män i min familj) så föreslog jag Emil, men det ville inte Christopher, fast då kom vi på att Emil i Lönnebergas bäste vän Alfred ju alltid var så snäll och att det ju är ett fint namn. Sen fick vi några förslag på japanska namn från våra japanska vänner Shinji och Yoko och valde Masato, som betyder "ärlig och lojal man", som tredjenamn, och som andranamn valde vi Walter efter att ha tittat i kalendern efter namn som har namnsdag på sommaren, för att ha något att fira även då. Plus att nämnda Eggstone sjunger "good and bad days alter, Sara said to her friend Walter" i låten "Summer and Looking for a Job". Så redan när han var ungefär fyra månader gammal i magen hade vi hans namn klara: Alfred Walter Masato Reis. Världens finaste pojke, som jag älskar så oerhört mycket!

(Som jag inte har några bra nya kort på eftersom han bara gör grimaser på kort för tillfället.)

Vart tar de inre organen egentligen vägen när man är gravid? Nu vet jag!

Åh! Jag har just sett världens coolaste grej! Eller ja, det är det väl kanske inte, men åtminstone en grej som jag så länge velat se: en animation av vad som händer med ens inre organ när man är gravid! Jag minns att jag googlade på det någon gång när jag var gravid, för jag ville se vart tarmarna egentligen tog vägen, men hittade inget bra, men nu såg jag just en länk en kompis lagt upp på Facebook till en artikel om ett interaktivt verktyg från the Museum of Science and Industry in Chicago där man kan dra i ett reglage och se hur allting flyttar sig under och strax efter en graviditet. Hur kul som helst! Det är ju inte bara tarmarna som trängs undan, utan allt: urinblåsa, hjärta, lever, matsäck, allt. Och att då försöka tänka på hur det såg ut inne i mig när jag var gravid med tvillingarna dessutom, där de ju faktiskt låg ända uppe vid revbenen - i den där animationen finns det åtminstone lite plats under revbenen för allt annat som normalt ligger i magen... Inte konstigt att min lilla revbensflärp i mitten (vad den nu heter, jag kollade ju upp det en gång) står rakt ut numera, magen tvingade ju upp den också. Jag kom förstås inte ihåg vad den hette, så jag hittade inte ens inlägget här på bloggen, så jag fick ägna flera minuter åt att googla den igen - inget poppis ben det där lilla, tydligen, väldigt få verkar bry sig om vad det heter. Hur som helst, gå in och kolla på den här länken!

Och bara en liten sak till: Flora badade nästan idag! Jag som tvivlade på att hon alls skulle bada på hela sommaren, idag "sa" hon att hon ville med mig ut i vattnet, och när hon doppat fötterna flera gånger och fortsatt vara glad så doppade jag ner henne till midjan. Det tyckte hon inte var helt tippen-toppen kanske, men hon ville i alla fall fortsätta bada fötterna en stund till, så jag ska nog kunna få i henne i vattnet igen när det blir varmare! (Eftersom jag älskar att bada tänker jag inte gå med på att få badkrukor till barn, nämligen.)

Tripp down memory lane sjukvägen

I min TimeHop i morse blev jag påmind om att jag var sjuk för två år sen, och det är lite intressant. Jag var nämligen nygravid utan att veta om det än - när jag går tillbaka i min mens-app och kollar så hade jag ägglossning och sex 12 och 13 februari. Alfred blev magsjuk den 13:e eller 14:e, och sen blev jag magsjuk först den 18:e, vilket jag nu såhär i efterhand undrar om det inte bara var ett första gravidsymptom eftersom det var konstigt lång inkubationstid och övergående illamående på ett par timmar. Sen blev jag förkyld med brutal hosta som höll i sig  svinlänge - jag diagnosticerade mig själv med luftrörskatarr till och med, och var hemma från jobbet (jobbade visserligen en del hemifrån) i runt två veckor tror jag det blev till slut inklusive VAB:en. Jag brukar aldrig någonsin vara sjuk i mer än två dagar, förutom vanliga förkylningar som förstås sitter i längre, men så jag mår riktigt dåligt menar jag. Så jag tror nog att det var tvillingarna i magen som pajade mitt immunförsvar - jag läste ju att immunförsvaret blir svagare när man är gravid, fast mitt har varit rätt så bra medan jag väl vetat att jag varit gravid. 

I vilket fall: mitt jobb försökte få tillbaka mig in till kontoret för att göra sig av med mig, förstod jag sen, då jag fick ha möte med chefen om nedskärningar direkt när jag kom tillbaka. Jag hade börjat misstänka att jag kanske var gravid, och berättade det faktiskt för min nya kvinnliga chef, varpå hon blev helt entusiastisk och sa att det ju var perfekt, då kunde jag ju vara hemma och "njuta av graviditeten!". Jo tjena. Oroa mig över ekonomin och må illa, snarare, men skönt var det ju att slippa jobba i mitt tillstånd, kan jag gärna erkänna. Fast att jag faktiskt var gravid visste jag inte säkert förrän 4 mars, så det kan jag ju återkomma till sen. :) En liten tripp down memory lane här bara. 

För fyra år sen

Då såg jag ut såhär, med bara en bebis i magen en månad före förlossningen. 

Ska vi ta en favorit i repris igen och jämföra med när det var två därinne? Visserligen bara några dagar innan nedkomst, men ändå. 

Fyra år sen igår

Glömde skriva igår att det då var fyra år sen våra liv (mitt och Christophers) förändrades totalt, då jag tog ett graviditetstest som visade positivt för Alfred!

Den äldsta bilden jag har kvar på honom i mobilen nu - 11 månader gammal. 

Film om planerat snitt

En tjej i den där mammagruppen som en bekant dragit ihop ska föda med planerat snitt på torsdag, och i vår facebookgrupp skrev en annan mamma att hon tittat på en film om planerat snitt på Södersjukhusets hemsida innan sitt kejsarsnitt. Jag blev lite nyfiken och satte på den nu - den var lite för lång för mitt trötta huvud ikväll, så jag hoppar lite, men kom in i en scen där den blivande mamman får en liten kopp med två Alvedon innan snittet. Det fick ju jag också såklart, men det hade jag glömt - och när jag ser det nu tycker jag det var lite gulligt på nåt sätt: "Vi ska strax skära upp din mage, så här, ta två Alvedon, då känns det nog bättre." :)

Tydligen ska man kunna gå själv till operationssalen, men det slapp jag - vet inte om det var för att jag var tvillinggravid eller om man helt enkelt inte gör så på Huddinge. Och på SöS sätter de tydligen inte kanyler i händerna förrän i operationssalen, det verkar ju lite onödigt tidskrävande där - det fick jag i förberedelsesalen.

Kom också ihåg att de tiltade operationsbordet när jag låg på det, för att undvika trycket på stora kroppspulsådern. Det var ju däremot väldigt effektivt - minns när jag låg på tillväxtultraljud och höll på att svimma för att jag låg platt på rygg. Ser inte ut som att de gör det i filmen, så det kanske mest är för tvillinggravida.

Men shit, i filmen får man faktiskt se (inte i närbild) när de tar ut barnet! Jag som är så nyfiken övervägde ju att försöka se speglingen av vad de gjorde i operationslampan, vilket jag läst att man kunde göra men uppmanades undvika, fast det syntes inte i min sal, plus att jag var lite skärrad vid det laget. Men nu såg jag vad de gjorde när det kändes som att de bökade runt på mig: nån hänger på magen och trycker medan läkaren sticker in armen och drar ut bebisen. Kul att se, tycker jag! Men kanske läskigt om man är lite kräsmagad.

Men den där brickan med smörgås, dricka och en flagga som jag läst om att man ska få fick jag minsann inte efter något av mina snitt... Taskigt. Men jag tror i och för sig inte att jag brytt mig så mycket om en flagga när jag precis fått nya bebisar ändå.

PS: Här kan den som vill läsa min förlossningshistoria.

Idag för ett år sen

Idag för ett år sen blev jag uppsagd. Jag jobbade på en reklambyrå och vi hade haft för lite att göra ett tag, och eftersom jag var den produktionsledare som hade minst erfarenhet så fick jag gå. 

Jag är inte produktionsledare egentligen, och har aldrig varit intresserad av reklambranschen, utan halkade bara in på det för att Christopher och min syster (som båda är reklamare) trodde jag skulle vara bra på det, efter att jag jobbat på tre företag inom musik på internet som alla gått i konkurs pga bristande ekonomi. Och jag var bra på det, men gillade det ärligt talat inte nåt vidare; jag tyckte att det mest gick ut på att planera roliga saker som andra (kreatörerna) skulle få göra och på att ta en massa skit från kunderna utan att riktigt få bestämma något vettigt själv. 

Så när jag fick veta två dagar tidigare att jag kanske skulle tvingas sluta kändes det i ärlighetens namn rätt skönt - bortsett från det stora lilla faktum att jag hoppades på att kanske vara gravid igen, efter att ett test visat att jag hade ägglossning den 12 februari (efter jag fått ett tidigt missfall i slutet av november), och att jag bara gick och väntade på att beräknad mens-datumet skulle passera så jag kunde få göra ett graviditetstest. Så jag kände förstås att om jag var gravid skulle ju en uppsägning just då vara ekonomisk katastrof, eftersom det inte skulle vara vidare lätt att hitta ett nytt jobb som gravid. 

Jag berättade faktiskt för min (nya och kvinnliga) chef att jag kanske var gravid, och hon blev helt exalterad, och tyckte att det ju var perfekt att jag kunde vara ledig och njuta av graviditeten. Jag fick några månaders avgångsvederlag utöver uppsägningstiden, så jag skulle klara mig ett tag, och när testet visade positivt den 4 mars hade jag redan börjat må så illa att jag var oerhört tacksam över att slippa gå till jobbet. Så ledig för att njuta av graviditeten blev det inte, men ledig för att stå ut med graviditeten var ju inte fy skam heller. 

Sen kom jag lustigt nog tillbaka till jobbet en dryg månad senare för de behövde mig när en annan gravid produktionsledare sjukskrevs och någon behövde avsluta hennes projekt, så jag fick ta över en månad. Ganska bisarr situation, faktiskt, men jag var för snäll för att säga nej. 

Sen gick jag också en skrivarkurs på Berghs under våren, men utöver det har jag alltså nu inte jobbat på ett helt år, och bara varit mammaledig i fyra månader. Känns ju lagom bra karriärmässigt. Nån som vet nåt bombsäkert sätt att vinna en massa pengar så jag kan bli hemmafru när min föräldraledighet är över..?