Men på BVC igår då: vi prickade in 3-årskontrollen för Alfred samtidigt som tvillingarnas 3-månaders plus vaccinering. Jag hade berättat för Alfred innan att sköterskan skulle sticka tjejerna i benen, men av någon anledning fick han det till rumpan, så han gick och sa i flera timmar innan "Inte sticka mig i rumpan!" Och nej, det skulle hon ju faktiskt inte, så det var ju bra.
Alfred klarade allt han skulle kunna, och fick lite extra beröm för att han redan kunde färger så bra, det är det tydligen många mycket större barn som inte kan än. Han vägrade hoppa när sköterskan bad honom bara, vilket var lite lustigt eftersom han älskar att hoppa. Han tittade på friidrotts-VM och sim- och simhopps-VM i somras, och ville efter det bara "springa fort", "hoppa långt" och "hoppa högt" hela tiden i månader. Så Christopher letade rätt på en Instagram-film där Alfred hoppade och visade, och då ville han hoppa på riktigt också. Och så missade vi att lämna pappren vi skulle fylla i innan vi kom, om hans matvanor, språk etc: jag bad Christopher ta fram dem, men när vi kom hem sen såg jag att han bara tagit fram barnens BVC-häften (de med vikt och längd och sånt), och sköterskan frågade inte efter dem, så det får väl bli nästa gång istället.
Sen var det dags för tjejerna. Flora hade gått upp bra i vikt (vilket vi redan sett hos läkaren dagen innan: 4750 g nu), men nu hade Lilly istället gått upp lite för lite (5075 g), så nu är det hennes tur att tjoffas i extra mat. Jag nämnde att båda har greppat leksaker nu, och det var tydligen tidigt, det förväntas de inte kunna förrän runt fyra månader. Det var ju lite roligt, eftersom jag tycker att de är kanske är lite sena med andra grejer.
Just det ja, jag var ju på Fotografiska med en mammagrupp som en dagismammakompis dragit ihop, och deras barn som är nästan precis lika gamla som Flora och Lilly vägde alla runt 6 kg, så de är ju lite små, våra små fnuttisar.
Sen var det då det här stickandet i benen. De skulle få en spruta i varje ben, och det visste jag ju sen Alfred; först vid tre månader och sen andra dosen vid fem. Han fick sin andra dos på en BVC utanför Varberg eftersom vi var där på sommaren, och där gjorde de så smart: när sköterskan gjort i ordning sprutorna gick hon och hämtade en kollega, så båda kunde sticka samtidigt i varsitt ben, så han slapp smärtan två gånger i rad. Jag hade frågat om de kunde göra så här också, men tyvärr hade båda de andra sköterskorna på vår BVC slutat tidigt igår, så det gick inte. Sköterskan sa att man kan ta första sprutan och sen vänta lite på att barnet lugnar sig och sen ta nästa, men inte vänta alltför länge - men det tyckte jag lät taskigt, det verkar ju bättre att ta båda så tätt som möjligt, annars kan ju stackarn tro att det hemska är över och då börjar det om igen! Så vi körde båda direkt efter varann, först på Flora, som såklart blev jätteledsen - det var strategiskt att börja med henne, för hon brukar ofta börja gråta om Lilly gråter, men inte tvärtom, och det vore ju onödigt om hon började gråta redan innan hon blivit stucken.
Lilly blev också helt förtvivlad, men båda lugnade sig faktiskt relativt snabbt, och när vi lade ner dem i vagnarna somnade de som små stockar.
Floras ben.
Lilly var rätt orolig under kvällen sen och vaknade en gång i halvtimmen och skrek, men ingen av dem har fått feber än i alla fall, så jag tycker att det gick rätt så bra ändå.
I morse var vi på amningsmottagningen på Huddinge sjukhus. Vi pratade med ett "amningsombud"/barnmorska en stund först, och sen tog jag upp Flora och lade henne till bröstet, och då tog hon det såklart utan knot. Barnmorskan sa att det brukar vara så; barn äter sällan så bra som när man är där. Precis som när man fått datakillen till sin krånglande dator på jobbet och han står och tittar över ens axel och plötsligt är inget fel längre... Men då kunde hon ju i alla fall se att det inte är nåt fel på Floras teknik, och att det ser ut som att jag inte har nån mjölkbrist, så hon skrev upp lite tips om hur jag kan göra om hon börjar krångla igen, som att tänka på hur hon ligger (så hon har hakan uppåt och inte neråt, och ligger nära och bekvämt), kanske ge lite ersättning först så hon inte är svinhungrig när hon kommer till bröstet, kanske väcka henne strax innan hon skulle vakna själv så hon är lite trött, eftersom hon brukar äta bra på nätterna, att om möjligt öka mjölkproduktionen lite extra genom att amma oftare eller pumpa och att handmjölka igång bröstet åt henne så det blir lättare för henne att komma igång. Och så tipsade hon om nån film på YouTube som jag kunde söka på: "How I tandem nursed my twins". Sen kollade hon Lilly vid bröstet också, och det såg också bra ut: lite litet grepp ibland, men så länge det inte gör ont på mig är det ingen fara.
Mycket av det vi pratade om hade jag redan läst själv, eftersom jag läser så mycket, men det var ändå skönt att få lite handfasta råd. Men nu har Flora ätit bra hela dagen ändå, vilket ju är ännu skönare. Det har i och för sig varit ungefär två dagar i rad hon har krånglat förut också, så jag hoppas att hon inte börjar om snart igen. Plus att idag fick jag inte ut ett dugg ur brösten när jag försökte pumpa... Till slut efter mycket kämpande fick jag ut 40 ml ur båda tillsammans. Helt värdo.
Sen passade vi på att åka upp två våningar och hälsa på på K77 där vi låg efter förlossningen. Den enda som jobbade just då som vi kände igen var Helen som skrev in oss och som också var med på förlossningen och tog emot Lilly när hon kom ut (men den barnmorska vi träffade när vi först kom in idag kände igen oss från vårt julkort som vi skickat :) ). Hon tyckte det var jätteroligt att se tjejerna igen och fick känna lite på dem (men tydligen har de båda kommit in i en fas där de är rädda för främlingar, för ingen av dem tyckte det var vidare roligt att nån annan tog upp dem). Det var lite märkligt hur det samtidigt kunde kännas som att det var evigheter sen vi var där och som att det var alldeles nyss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar