Underbara barn

Från början handlade ju den här bloggen såklart mest om tvillingarna, det var ju liksom hela upplägget att starta den när jag fick veta att det var tvillingar jag var gravid med. Men nu skulle det kännas konstigt att lämna Alfred utanför, för... ja, han är ju också mitt barn, helt enkelt, han är ju en av oss fem, som vi blev. Han har en egen blogg, som vi startade för släkt och vänner och oss själva, men den uppdaterar vi knappt längre, så det känns naturligt att jag inkorporerar honom i den här också, jag hoppas att det är okej med er som läser.
Den här veckan håller han i alla fall på att skolas in i den mellanstora gruppen på förskolan (jag har slarvat och kallat det dagis, men jag ska försöka bättra mig, jag vet att det heter förskola, men när jag var liten var förskola det man gick i när man var 6 år, dvs bara det sista året innan skolan, så jag är lite trög med att byta i mitt huvud, plus att det kändes som att dagis var ett lättare ord för Alfred när han började) - det är personalen i småbarnsgruppen som sköter inskolningen, så att det ska kännas naturligare för barnen som går över, så vi är inte med där på dagarna, utan lämnar och hämtar bara som vanligt. Igår när vi hämtade fick Christopher höra av en av fröknarna - eller pedagogerna är kanske det korrekta ordet? Bella, om du läser, hjälp? Får man säga "fröknar", eller hör det till svunna tider? - att hon tycker Alfred är så charmig och speciell. Och jag blir ju så stolt! Jag vet förstås inte, det kanske är som barnmorskorna på BB som verkar säga till alla att just deras barn är extra söta och extra perfekta, men det funkar ju. Man går ju på det varje gång, oavsett. :) Jag säger som jag sagt nån gång förut: om våra töser blir ens i närheten av så underbara som Alfred är så kommer jag vara världens lyckligaste!
Ja, han är lite knasig ibland, som med den här matvägran pga Karius och Baktus, men bortsett från såna smågrejer så händer det minst en gång varje dag - fortfarande, trots att han är snart tre - att jag bara tittar på honom och förundras över hur vi kunnat göra en så fantastisk unge. Och jag är så otroligt nyfiken på hur Flora och Lilly kommer fortsätta utvecklas.

PS: Han åt faktiskt middag igår! Sen påpekade han igen att Karius och Baktus var borta nu... Men verkade lyssna när vi sa att de inte finns på riktigt, så kanske kanske att vi är igenom den här pärsen snart. Både min syster och bloggaren/läsaren Erika har påpekat att det hela ju faktiskt är oerhört komiskt, och det kommer det ju vara. Snart. När jag kommit över tankarna på att jag förstört mitt stackars barn för livet.