Den ständiga avsaknaden av tålamod

Ett argument som jag ofta hör för att åka bort från sina barn ibland är att man kommer hem laddad med nytt tålamod. Hmm. Skulle inte riktigt säga att det är applicerbart på mig. Men hur som helst: härligt att vara hemma med mina ungar igen, fast nu saknar jag Johanna och Nico. (Jag är glad att jag inte bor i Stockholm längre, men det hade gärna fått ligga lite närmare.)
Men tillbaka till det här med tålamod, eller avsaknaden därav. Jag har visserligen inte skrikit åt barnen än sen jag kom hem, så lite bättre kanske det är ändå. Men när barnen skulle hämtas från förskolan idag och jag och Christopher åkte tillsammans för att hämta dem (oftast gör jag det själv) och vi fortfarande efter 35 minuter inte hade fått ut tjejerna från hallen så gav jag upp och gick bara ner för trappan tillsammans med Alfred. Båda tjejerna började skrika efter mig (fast Christopher var ju kvar med dem), och i trappan ner mötte jag en tjej på Alfreds avdelning tillsammans med sin mamma. Mamman frågade mig "Är det du som är den populära mamman?", eftersom båda tjejerna ylade "maaaaaaaamma!!" och skrattade lite. Jag förklarade att vi försökt få hem dem i en halvtimme och att nu ger jag upp och går, då kanske de till slut följer med, och hon sa typ "ja, hur man än gör är det alltid nåt fel", och ja, ungefär så. Men hem kom vi åtminstone till slut. Och nu är det dags att sova.

Sommar med sol, bad och bråk

Vi har haft några underbara dagar med värme, sol och bad (oj, vad barnen har badat! Alfred har nästan lärt sig simma utan västen, Lilly simmar jättebra hundsim med diverse flytredskap och Flora älskar att vara i vattnet så länge hon får hålla hårt i någon av oss, helst mig), och så har vi skördat av våra egenodlade grönsaker.

Vad mer är så har vi kommit många steg närmare blöjfrihet. Lilly går och kissar på pottan när hon behöver det, och Flora säger till att hon vill kissa på gräset, men nu har även hon börjat kissa på pottan också. Båda verkar hålla ganska torrt på nätterna dessutom, och Lilly går på pottan när hon vaknat. I helgen hörde jag henne hojta nerifrån gräsmattan när jag var uppe på altanen: "Jag har bajsat! Titta! Bajs! Mamma! Titta! Storebrorsan, titta! Bajs! Doa, Doa, titta!! Bajs!" och så pekade hon oerhört stolt och lyckligt på sitt bajs på gräsmattan... Japp. (Hon har börjat kalla Alfred för storebrorsan nästan jämt, det låter supergulligt.)

Vi har dessutom fått sova ganska bra på nätterna, med vissa undantag (Lilly vaknade klockan 3 härom natten och ropade "Bär mig! Bär mig!" och sen krånglade hon i nån timme) har åtminstone tjejerna sovit nästan hela nätterna (Alfred märker jag inte riktigt av, för han sover på en madrass på golvet på Christophers sida och brukar gå upp och lägga sig hos honom när han vaknar). Men jag är så ovan att få sova att jag vaknar och undrar varför ingen har vaknat och så har jag svårt att somna om...
Bilden här tog jag natten till idag när Lilly vaknade och var orolig, men jag fick inte röra henne för att lugna henne - det var först när hon vände sig om och hittade Floras hand som hon kom till ro igen. <3

Idag däremot har det mest varit såhär. Både Alfred och Flora har krånglat nåt enormt, och fast jag fick sova bra inatt har mitt tålamod varit i absoluta botten. Jag har nästan läst färdigt den där "Barn som bråkar"-boken och lärt mig att det inte hjälper att skälla på barn, det motverkar sitt syfte att muta, ge belöningar, straffa och ge konsekvenser, och att man som förälder i stort sett bara ska se till att bråksituationer inte uppkommer och om de ändå gör det så ska man avleda, avleda, avleda. Jag har inte riktigt exakt fått kläm på hur man egentligen ska göra för att lära barn förstå när de gjort fel eftersom man uppenbarligen aldrig får skälla på dem eller ge någon form av konsekvens för dåligt beteende, så jag är lite förvirrad fortfarande, och på något sätt verkar det idag som att jag har blivit en sämre förälder av allt jag lärt mig - eller så är det bara att jag är mer medveten om alla fel jag gör... Fast jag vet inte, Louise Hallin, som ju är min föräldraguru, har sagt att det är klart att man får bli arg på sina barn, så jag hoppas att den här gubben som skrivit boken inte är allvetande, för då är våra barn på väg mot undergången med mig som mamma alltså. Om jag ska kunna följa den där bokens råd behöver jag först gå en kurs i hur man får bättre tålamod. Tips, någon..?

Testa gästrummet

Inatt ska jag premiärsova i vårt gästrum, för idag har jag varit yr av trötthet hela dagen. Jag sov nämligen inne hos tjejerna, och båda låg så nära så nära som det bara går nästan hela natten, och det är förstås jättemysigt, men jag sover som en kratta av det, tyvärr. Plus att vi inte har någon klocka i deras rum, och om jag vaknar och tror att det är morgon kan jag inte somna om för jag tror att det snart är dags att stiga upp - om jag når mobilen och kan kolla tiden och ser att det är långt kvar så kanske jag kan somna om, ifall jag inte varit vaken för länge. Vi måste köpa en klocka dit, för det är ju idiotiskt: bättre att sova i bara tio minuter till än inte alls, men min kropp fattar inte riktigt det.
Jag borde ju vilat på dagen idag åtminstone, men jag är så kass på det, och så var vi också iväg och köpte virke för att bygga lagerhyllor och sen satt jag och gjorde fotoböcker till barnen och ville få dem klara. Flora älskar nämligen vårt fotoalbum från Kreta, så jag tänkte att hon skulle få en lite stryktåligare egen fotobok, och när hon ska få en måste ju de andra också få, så nu har jag gjort varsin bok åt dem med mest bilder på dem själva från 2015. Men det är så dyrt med fotoböcker! Jag hade ett erbjudande från en sida, men det hann visst gå ut innan jag blev klar, så jag fick leta rätt på de billigaste jag hittade på ett annat ställe eftersom jag behövde göra tre.
Jag har i alla fall börjat jobba på mitt tålamod - jag kände redan när jag vaknade i morse att jag var alldeles för trött, och då brukar mitt humör hänga med åt fel håll, så i morse bestämde jag mig för att inte ge efter för det, och det har gått hyfsat åtminstone. Fast mina barn gjorde sitt bästa för att pröva mitt tålamod när jag hämtade dem på förskolan och de skulle gunga och Flora vägrade låta Alfred putta på och Alfred vägrade sluta och Lilly vägrade sätta på sig vantarna, samtidigt, och sen sprang Alfreds kompis rakt in i gungan när Lilly gungade och ramlade och började gråta och hans mamma var inne och hämtade jackan och allt var kaos. Och nu borde jag gå och lägga mig men sitter istället och tittar på en fånig film på tv. Men snart så.

Städhjälp och tålamod

Idag testade vi nåt nytt: städhjälp! En sån lyx!
Vi har träffat tre olika RUT-städfirmor, och bestämde oss för en i Malmö, där de faktiskt skickade hit två personer som städade tillsammans, och det gick på knappt tre timmar. Sen doftade det härligt av rengöringsmedel lite varstans, och saker stod på fel ställen för att de dammat överallt. Christopher upptäckte att det var lite slarvigt dammsuget i matsalen, men på det hela taget tycker jag det var fantastiskt - jag spenderar evigheter varje dag med att plocka undan saker, men dammsuga och våttorka hinner/orkar jag aldrig med, så att få hjälp med det här en gång i månaden kommer bli helt underbart.
Om jag bara lyckas jobba på det här med att sova lite bättre och mer så kanske jag kan bli en lite mer harmonisk människa igen. Ikväll kände jag att jag fräste åt barnen alldeles för snabbt, och jag kände för typ första gången att Christopher blev irriterad på mig (han brukar ha rejält tålamod), så jag måste verkligen göra något åt mitt tålamod och temperament - de är ju bara små barn, de är ju inte "jobbiga" för att reta mig. Vad kan jag göra som ett första steg - andas djupt? Hjälp?
Idag fick jag förresten en leverans från Next med två sommarklänningar jag beställt till tjejerna, och eftersom de höjt sin gräns för fri leverans slängde jag med ett sjupack trosor också, för när vi börjar jobba lite hårdare med pottan (Lilly kan kissa på pottan, men Flora sitter där bara utan att det händer något än), och de fick prova och tyckte det var jätteroligt.

Alfred ville också vara med och dra upp tröjan.

När vi skulle göra oss i ordning för sängen hittade Flora hårsnoddar och ville absolut använda allihop. Åtta tofsar blev det.

Dåligt tålamodsdag

Idag är jag en sån där dålig mamma utan tålamod. Jag vet inte varför, oftast blir det så när jag är trött, men jag känner mig inte så hemskt trött idag - det var visserligen rätt jobbigt när Lilly klättrade på mig i ungefär en halvtimme vid fyratiden i morse (vid ett tillfälle försökte hon lägga sig i brygga över mitt ansikte) samtidigt som Flora också vaknade då och då och också ville ligga nära nära nära, plus att de vaknade vid 8 istället för 9 idag, så det kanske är trötthet ändå. I vilket fall så klarar jag inte av att framför allt Flora är supergnällig idag och skriker så fort jag inte håller i henne - och ibland även när jag håller i henne, och att båda tjejerna sliter i min tröja för att komma åt brösten hela tiden jag är i närheten av dem.
När vi hämtat Alfred ville han leka i lekstugan på gården lite, och tjejerna ville följa med in, så det fick de. Men efter bara några minuter hade Alfred tröttnat, och då ville tjejerna förstås inte spännas fast i vagnen igen, så det blev brottningsmatch och gap och skrik och jag höll på att bli vansinnig och röt åt dem. En liten stund efter vi kommit upp i lägenheten råkade Alfred välta skålen med popcornrester från igår så en bunt kärnor ramlade ner på golvet, och eftersom popcornkärnor inte känns helt lämpliga för ettåringar att svälja satte jag igång vår robotdammsugare Bobby. Alla barnen blev rädda (inklusive Alfred, fast med lite mer måtta) och tjejerna började gallskrika, och eftersom Bobby är tidernas mest korkade robotdammsugare trasslade han in sig under en av stolarna som jag ställt vid sidan av kärnorna för att spärra av så han faktiskt skulle suga upp dem och inte köra nån annanstans, så jag fick krypa in under köksbordet och peta loss honom och sen styra honom manuellt med fjärrkontrollen istället. Det tog såklart sin lilla tid, och under hela tiden stod Flora och gallskrek rakt in i mitt vänstra öra och Lilly stod lite bakom och skrek hon med. Det var då jag skrev "kom hem" till Christopher, och som tur var var han redan på väg då, så nu halvligger jag inne på sängen med stängd dörr och får andas lite och faktiskt skriva ett blogginlägg utan en unge som sparkar eller petar på tangentbordet.
Det konstiga, inser jag nu, är att alla barnen är inne i Alfreds rum vägg i vägg med sovrummet, och leker, och inte ett enda skrik har jag hört fast jag varit här i fem minuter (okej, just precis när jag skrev det började Flora skrika, men hittills då), och så länge har det inte varit tyst på hela dagen. Jag hör inte Christopher, så det är inte för att han skojar nåt extremroligt med dem, utan han verkar sitta rätt tyst med dem - så vad är det för fel på mig nu då? Varför skriker de hela tiden när de är med mig?
Jag måste förresten ge Alfred lite cred här: det har varit väldigt mycket mindre bråk med honom de senaste veckorna. Han och jag har knappt bråkat alls, och han har inte varit alls lika retsam mot sina småsystrar heller, och det är så skönt! Han och Christopher har lite duster om påklädning och sånt när de har bråttom till förskolan på morgnarna, men annars inte så mycket dem emellan heller. Vår store lille pojke - vi kanske kan hoppas att han är på väg ur treårstrotsen snart.
Nu ska jag nog passa på att blunda och djupandas några minuter så jag kan gå ut och baka en kladdkaka till efterrätt sen - det är tydligen kladdkakans dag idag. Det är i och för sig fåniga matdagar varje dag om man googlar på det, men man kan ju välja att fira de godaste av dem i alla fall. tänkte testa att göra en med O'boy istället för kakao idag - jag har redan en kaoskaka i frysen nu, som jag bakade härom kvällen, så nu vill jag testa nåt nytt.

Varsel om uppsägning

Hur var det, man kan inte säga upp sig från moderskapet va?
Orkar inte med det här idag. Alfred har varit supersuperenergisk hela eftermiddagen och kvällen och hoppat och sprattlat och dragit och viftat och sparkat så jag har fått skrika åt honom hundratals gånger att vara försiktig med sina småsystrar (och känt mig som världens tråkigaste mamma som bara skäller på honom hela tiden), och tjejerna, som visserligen varit bra på att underhålla sig själva små stunder i taget, drar och sliter i mina bröst så fort jag är i närheten av dem, ackompanjerat av gnällande. Jag börjar fundera på exakt varför jag tänkt att jag ska amma dem lika länge som Alfred (ett år och tio månader fick han, sen orkade jag inte mer - självmant verkade han aldrig vilja sluta).
Eftersom tjejerna är snoriga (fast redan mycket bättre) har de sovit väldigt oroligt så jag har sovit som en kratta flera nätter i rad, så det är väl därför jag är så less idag. Nu vill jag bara få sova lite och sen kanske få nån timme för mig själv. Jag ska till MVC imorgon för att kolla spiralen (de  sa när jag satte in den att jag skulle komma tillbaka efter några månader) och hade tänkt att det kunde få bli egentid (när nån rotar i mitt underliv, yay kvalitetstid...) tills vi kom på att öppna mottagningen-tiderna krockar med tjejernas sovtid så jag måste ta med mig Alfred så Christopher kan gå med Flora och Lilly. Så så gick det med det.
Jag fick förresten lämna Alfred på förskolan i morse, för att Christopher hade ett tidigt möte, och att jag själv fått kånka tjejerna upp och ner för trapporna hela tre gånger tur och retur idag (lämning, promenad och hämtning) har också gjort mig lite less: vi bor på andra våningen och vagnen står i ett förråd i källaren, och att försöka låsa och låsa upp dörrar med två barn i famnen är sådär lagom enkelt.
Nu har jag varit en så dålig mamma att jag skrivit det här medan tjejerna stått på golvet och dragit i mig och gnällt (Christopher har lagt Alfred, och det tar alltid alldeles för lång tid så tjejerna måste vara uppe för länge, vi måste hitta en lösning för det här snart), för att jag bara inte orkar. Suck.

Bada

Alldeles nyss:
Alfred: - Mamma, jag vill bada!
Jag: - Okej, men är du säker? Det är lika kallt i vattnet idag som igår.
A: - Jag måste bada!
Mormor: - Det är bättre om ni väntar ett par timmar, så hinner det bli varma--
A: - Jag MÅSTE bada!!!
Jag: - Lyssna på vad mormor säge--
A: - JAG MÅSTE BADA!!!
M: - Det är bättre om ni väntar ett par timmar, så hinner det bli lite varm--
A: - JAG MÅSTE BADA!!!
M: - Det är bättre om ni väntar ett par timmar, så hinner det bli lite varmare, det är så tidigt nu.
A: - Jag MÅSTE!!
Jag: - Okej då. Men det kommer vara kallt, och du kommer säkert säga att du inte vill när vi väl kommer dit.
A: - Jag måste bada!
Jag: - Okej.
Vi byter om och går ner till stranden. Alfred tittar på vattnet:
- Jag vill inte bada.

Bilden är från igår, när vi skulle ner och bada och Alfred sen inte ville. Jag lyfte i honom i vattnet och så doppade vi oss tillsammans, och han tyckte det var för kallt. Jag gjorde samma sak idag, för jag blev så less. Tur att han är världens sötaste unge.