Magen då och nu, Montessori och mammakrav

Två år sen vs idag!

Jag gick upp 1-2 kg på Kreta av alla efterrätter och är "tjockare" än jag varit på några år, men måste ju ändå erkänna att jag är rätt smal, särskilt i jämförelse med när jag var tvillinggravid... :)
Mina magmuskler har nästan gått ihop nu - under naveln är de helt hopvuxna, men ovanför är det fortfarande lite knappt en fingerbredds mellanrum, och min mage svullnar rejält när jag ätit, fast sån har jag å andra sidan alltid varit, så jag vet inte om jag kan skylla det på diastasen.
I förmiddags var vi på rundvisning av Montessori-förskolan i Landskrona. Vi blev nästan lovade platser där i våras, men bestämde oss för att inte söka eftersom den ligger rätt långt bort, och vi då fortfarande trodde att vi skulle få platser på en förskola nära vårt hus eftersom vi skulle flytta till en liten stad. Men nu när vi ändå fått en förskola som ligger såpass långt bort kan vi lika gärna fortsätta lika långt till bort på samma väg och åka vidare till Montessori. Jag visste egentligen inget alls om deras pedagogik, men Christopher har gått i Montessori från förskolan till nian och älskade det. Och jag måste säga att jag blev helt såld av chefens rundvisning: de hade fantastiska lokaler, en underbar stor gård, hur mycket pedagogiska leksaker som helst och när vi gick igenom en avdelning där det var nästan 20 stycken 3-5-åringar där det knappt hördes ett ljud för att alla satt och lekte koncentrerat med olika saker kände jag att det där nog vore nåt ändå. Chefen sa att vi kan få platser i augusti om vi ställer oss i kön, så vi kommer göra det. Men på något sätt fick jag dåligt samvete både för att jag nekade våra barn chansen att börja där direkt och för att vi överväger att byta från den förskolan vi har...
Men när vi hämtade barnen och jag pratade med Alfreds fröknar om att Alfred blev ledsen för att de inte var ute igår (och inte idag heller, visade det sig), så fick jag inte mycket gehör. De sa att de går efter "lyssnandets pedagogik" och kollar med barnen på morgonsamlingen vad de vill göra under dagen, och då har barnen tydligen velat vara inne och göra Halloween-pyssel idag och igår, och Alfred "pratar så tyst" att de inte vetat att han ville gå ut, och de är ute "jättemycket" men vi har ju varit borta i två veckor så vi vet ju inte hur mycket de har varit ute. Men vi vet ju hur de var ute i september, och det var verkligen inte mycket. Så jag vet inte. Det berodde inte på att vissa barn saknar varma kläder i alla fall, sa hon, så jag behöver inte tradera hem overaller till andras barn åtminstone.
Vi hade i alla fall en överaktiv unge när vi kom hem, och jag har varit en usel mamma som varit irriterad och snäst på barnen när de varit stissiga och bråkat och vägrat sitta still vid matbordet.
Jag måste sova mer, det är ett som är säkert. Flora har vaknat just när jag varit på väg att gå och tvätta mig två kvällar i rad, och vägrat somna om utan mig, så jag har somnat vid halv två-två, och sen vaknat vid 6-tiden och haft svårt att somna om, så idag har jag helt röda ögon och ett värdelöst humör.
Jag har på sistone läst flera krönikor om dagens krav på mammor; att man ska laga ekologisk mat åt sina barn, träna och utveckla och förverkliga sig själv, ordna temakalas på födelsedagar, ha ett vackert hem, vara en sexig fru samtidigt och allt det där, för att kunna lägga upp fina bilder på Instagram om sitt perfekta liv, typ. Nu står vi ju inför en dubbelfödelsedag på torsdag, och både jag och Christopher känner att: de fyller ju bara två år, de har ju ingen koll på vad en födelsedag är ens. Jag har sett i tvillinggruppen att folk har ordnat kalas med sagofigursteman och grejer, men alltså... Nej.
Jag bakade, med hjälp av alla barnen, småkakor i form av L (Lilly), F (Flora), 2 (år) och A (Alfred) idag, och så tar vi bullarna jag bakade strax innan Kreta och så bakar jag en tårta av kladdkaka med hallon-grädde-mos på (tjejerna åt inte så mycket av min vanliga gräddtårta när jag fyllde år, så jag tror att de kommer gilla det bättre), och så kommer farmor och farfar imorgon och stannar över födelsedagen, och mormor kommer på födelsedagen, och så får de bara ett par paket var av oss.
Som en kompis kommenterade en krönika på Facebook: deras dotter är överlycklig om det finns paket att öppna, något sockrigt att äta och någon mer än mamma och pappa är hemma. Det räcker gott och väl. Och ja, jag syltar, saftar och bakar, men det är ungefär så långt min Instagram-perfekt-liv-ambition sträcker sig. Orka bry sig om vad man "ska" göra.

Magmusklerna

Jag började ju med Mammamage-appen för en evighet sen, men hann aldrig längre än till steg fyra eller fem av sju - sen blev övningarna så långa att jag aldrig hann med dem, och sen har jag inte orkat börja om. Men så såg jag för ett tag sen nån Plankan-utmaning på Facebook, där man skulle planka under hela februari enligt ett schema med längre och längre tider varje dag (med vila var sjätte dag ungefär). 

Faktiskt tog jag tag i att göra den, och det har gått bra hittills. Man började med 20 eller 30 sekunder, hur det nu var, och är nu uppe i 150 sekunder, och jag tycker att min magmuskelseparation har blivit mindre under de här veckorna! Från början hade jag ungefär 2,5 fingerbredder, och jag kollade visserligen inte precis innan plankutmaningen, den kanske hade gått ihop lite mer av sig själv, men nu har jag lite mindre än en fingerbredd kvar bara.

Det ser ganska brett ut på den här bilden, men det är faktiskt bara en knapp fingerbredd - huden sväller nog ut lite ovanför tror jag. Framför allt ser det på bilden ut som att jag har en snopp på magen, med min lustiga utåtnavel. Men kanske att den kommer försvinna snart, det vore trevligt ("snoppen alltså", naveln är som den är).

Titta på den översta bilden igen: där härmade Lilly mig när jag låg och plankade, och det påminde mig om en drygt två år gammal bild på mig och Alfred. Här var han knappt två år och försökte härma mig när jag gjorde min rumpträning. Roliga underbara ungar!

Sömnträningsklocka, mammamage och kaos

Jag skulle ju berätta om Alfreds sovträningsklocka! Den är en total succé!

Jag beställde den från England på Amazon, och var tvungen att skaffa en adapter till den engelska kontakten som hängde med, men det fanns på Elgiganten, så det var snabbt löst. Det hörde också till en liten bok om djur på en bondgård som alla lekte och hade roligt på dagarna, förutom Percy Pig som alltid var trött för han lade sig för sent och gick upp för tidigt, och efter att ha försökt läsa den och översätta under tiden en gång insåg jag att jag var tvungen att skriva en riktig översättning till den. Så jag lyckades översätta hela boken till rim även på svenska, och är rätt så nöjd med mig själv.

Klockan ser ut såhär på dagarna, och så ställer man in vilken tid man vill att barnet ska gå upp (det är valfritt om man vill ha ljud till väckningstiden), och när man läser boken trycker man på den lilla knappen...

... och då blinkar solen och går och lägger sig, och upp kommer en stor stjärna med 12 små stjärnor runtom. De små stjärnorna räknar ner under natten, så om barnet vaknar och det är många stjärnor kvar vet hen att det är långt kvar tills man ska gå upp, men är det bara en stjärna kvar får man gå upp ganska snart, men ändå inte förrän solen kommer tillbaka: då får man gå upp!
Och Alfred lärde sig det här direkt! När han första morgonen vaknade före solen kommit tillbaka på klockan kunde vi bara säga till honom att det var så, och då väntade han snällt i sängen och somnade om. Och det har funkat varje morgon i flera veckor nu, förutom ett par morgnar i stugan när han sov i mormors rum och lurade henne att han fick gå upp före. Så den var lätt värd de ungefär 300:- den kostade.
En annan sak som verkar funka bra är mammamageträningen. Även om jag verkligen inte får till att träna 5-6 gånger i veckan som appen rekommenderar så märkte jag härom kvällen att min diastas (delningen), som var två fingerbredder innan jag började, nu efter nästan tre fullbordade nivåer (av sju) redan är nere på bara en fingerbredd! Nu hade jag väl kanske ett rätt bra utgångsläge, för jag har sett i facebook-tvillinggruppen att det finns de som har fyra fingerbredder efter sina graviditeter, och två är inte alls illa - men kul att det funkar!
Vad som däremot inte funkar nåt vidare just nu är hela vårt liv, tycker jag. Den senaste veckan har allt känts som kaos: vår lägenhet är bara ett dåligt skämt med grejer över golven och alla ytor i alla rum, och det är alltid minst ett barn som gnäller eller skriker. Jag vet inte vad som har hänt: bara för några veckor sen tyckte jag inte att det var sånt kaos? Jag hoppas att det är nån utvecklingsfas som spökar, för det konstanta gnällandet gör förstås att vi har mindre tid att hålla ordning hemma, och det gör också att vi blir helt slut i huvudena och då känns ju allt som kaos. Just nu har vi plockat i ordning lite, men nästa gång (typ imorgon antagligen) det ser ut som skit här ska jag faktiskt fota eländet. Kanske kan det göra någon annan glad att se att det alltid finns någon (vi) som har det stökigare hemma. ;)

Gnäll

Fy schöven villka gnälliga barn vi har haft idag. Sen lunchtid har båda tvillingarna turats om att gnälla, och ibland har de varit griniga samtidigt, och nu på kvällen har även Alfred stämt in i gnällkören. Jag vet inte vad det är med dem, vi har provat mat, lek och sömn, men inget funkar några längre stunder. Och det är meningen att de ska vara precis på sista dagarna av fjärde utvecklingsfasen, så jag tycker inte det verkar jättetroligt att det är på grund av det. Och sen det var fullmåne i lördags natt har båda sovit kasst också, och krävt kroppskontakt och amning mer eller mindre hela nätterna, så jag har sovit fruktansvärt dåligt, så mitt tålamod är ungefär i botten nu.
Typ det enda roliga idag var när vi var och handlade (då sov de små gnällisarna) och jag såg på självscanningsapparaten att vi var uppe i 881:- men att vi hade avdragna rabatter på 299:-. Jag är en sån perfekt liten tant som är bäst på att hitta extrapriser! Nu för tiden använder jag appen Matpriskollen, och så väljer jag om vi ska storhandla på CityGross eller ICA Kvantum vecka för vecka. Och uppenbarligen lönar det sig. (Det blev förresten ännu mer rabatter innan vi var färdiga - och mer pengar att betala också förstås - men jag missade att kolla exakt innan Christopher satte tillbaka apparaten och på kvittot stod det inte uppställt likadant.)
Nu har vi precis lyckats få båda tjejerna att somna i liggdelarna, och Christopher är inne och lägger Alfred (och där vaknade Flora, så jag fick höja volymen på brusappen, hålla handen OCH gunga liggdelen - den nivån är vi på idag), så jag tänkte göra lite mammamageträning, men det blir väl inte av nu när Flora vägrar somna om utan ligger och skriker i vagnen i mitt knä. Tycker dock att magen faktiskt är lite mindre uppsvullen redan efter nivå 1, mycket trevligt.
Jag hoppas att tjejerna kommer fortsätta sova länge på morgnarna åtminstone, det är min enda sömntröst - de brukar vakna mellan 8 och 9 (ta i trä), vilket ju är väldigt lyxigt, samt min enda chans att återhämta mig någorlunda efter nätter fulla av amning.

Mammamage

För ett tag sen läste jag i en annan blogg om "mammamage" - som i korthet är att diastasen, alltså muskelplattorna på magen som går isär när man är gravid, inte läkt ihop igen, så magen är stor och blir toppig när man spänner den även efter man fött. Som tur är finns det en app som heter just Mammamage som innehåller ett träningsprogram så man kan träna rätt muskler för att få det att bli bättre (situps och plankan hjälper tydligen inte, för det är musklerna innanför som behöver tränas).

Om jag förstått infon i appen rätt så kan diastasen läka ihop spontant, men då inom fem veckor efter förlossningen, och eftersom jag är långt förbi det och har toppig mage när jag spänner den och har ganska många centimeter kvar till min mages utgångsläge trots att jag har väldigt lite överskottshud kvar, så kan jag nog konstatera att jag har mammamage. En vanlig graviditet klarade min mage, men en tvillinggraviditet var visst lite för mycket för den. (Den ser helt läskig ut på bilden! Där ser man också att det är lite hud över, för den blir sådär småskrynklig på sina håll.)

Så igår köpte jag appen (22:-) och gjorde de första övningarna. Det är väldigt små och lätta (som i inte tunga) rörelser, men jag vet inte om jag gjorde dem lite fel, för jag fick jätteont i svanken av dem. Man bör göra övningarna 5-6 gånger i veckan enligt appen, så jag får bara fortsätta och se hur det känns. De tar bara några minuter per gång, så jag hoppas på att hinna med dem.