Jag är en av de där lyckligt lottade som gick ner till normalvikt rätt så fort efter graviditeten utan att anstränga mig – amningen gjorde att jag till och med gick ner till mindre än jag vägde innan, trots att jag burit tvillingar. Jag har aldrig haft några problem med min vikt, jag har som mest gått upp ett par kilo i perioder, och kan fortfarande ha (vissa) kläder som jag köpte när jag var 20. Och därför har jag tänkt att jag inte behöver träna, jag har ju varit smal ändå.
När jag var barn och tonåring tränade jag hur mycket som helst, alla möjliga sporter; balett, gymnastik, fotboll, basket, tennis, ridning, friidrott, men när jag började plugga i Uppsala som 20-åring slutade jag med all idrott, jag hade fullt upp ändå. Jag har ändå på nåt sätt lyckats se vältränad ut och har inbillat mig att jag har en bra grundfysik (en gång i toakön på KB i Malmö var det en tjej som tittade på mina bara armar och frågade vad jag tränade, och när jag sanningsenligt svarade "Inget" blev hon nästan arg, för hon "såg ju att jag tränade!"), men de senaste åren har jag bittert tvingats inse att smal inte är lika med vältränad... När tjejerna var ett och ett halvt kom mitt första ryggskott, och de senaste två åren har jag haft mer eller mindre konstanta problem med rygg, axlar och armar.
Tidigare i höstas hade det gått så långt att en ortoped remitterade mig till magnetröntgen, för varken läkare, sjukgymnast eller kiropraktor hade lyckats lista ut vad det var för fel på mig. Men inte heller det hjälpte direkt: tydligen har jag ett par små diskbråck, men inga så allvarliga att det krävs några åtgärder, så ortopedens enda dom var: "Träna!"
Så nu har jag duktigt gjort en sjukgymnasts övningar (nästan) varje dag i ett par månader, och lo and behold: ländryggen har blivit bättre! När jag vaknar på morgonen kan jag resa mig som en normal person och inte som en 85-årig tant som måste räta på mig oändligt långsamt med händerna som stöd i svanken. Bröstryggen och axlarna är fortfarande knackiga dock, men ett framsteg är åtminstone bättre än inget.
För 6 år och några dagar sen
För några dagar sen
Flora och Lilly fyllde förresten 6 år för en vecka sen, och det här är visst första året som jag inte har skrivit något om det... Men själva födelsedagen var så konstig, för en av deras kompisar fyller år samma dag och hade kalas då som tjejerna var på, så vi har inte riktigt firat dem på allvar än, så jag skyller på det. Ett inlägg kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar