Ny taktik

Oj oj, det blir visst glesare och glesare mellan inläggen här - ledsen för det, ni som fortfarande hänger kvar! Det är ju det här med tid och ork, och båda är en bristvara...
De där framstegen vi tyckte att vi gjorde med bråken med Lilly har helt försvunnit: vi är tillbaka på noll. Det bråkas på morgnar, middagar och läggningar och ingen ljusning verkar vara i sikte.
Men ikväll testade jag nåt nytt. Jag har hört att en del barn bråkar för att få uppmärksamhet, för dålig uppmärksamhet är bättre än ingen uppmärksamhet alls - nu är det ju inte så att Lilly inte får någon uppmärksamhet när hon inte bråkar, det får hon, vi leker och gosar, men jag tyckte det var värt att prova ändå: jag ignorerade henne.
Det var när hon redan bråkat om att ha gosedjuren vid bordet, ta maten, vem som skulle hälla mjölk, vem som fick flytta salladsskålen och några fler grejer som jag bara struntade i henne och halleluja! Efter en liten stund lugnade hon sig och började äta.
Och efter maten när jag skulle lägga tjejerna (efter ett storbråk om att kissa på toaletten vs ta ner pottan en våning för att kissa så att jag skulle vara tvungen att gå ner för att hämta den bara för att gå tillbaka till toaletten där vi redan befann oss för att tömma den) så ledsnade jag efter att vi bråkat om nattblöja och tandborstning och struntade i henne och gjorde färdigt Flora och lade mig och började läsa för henne. Efter att Lilly suttit och ylat på golvet en stund kom hon fram och började titta i boken och sen ville hon ju vara med för att det var tråkigt att vara ensam, så då kunde jag göra henne färdig och läsa för henne också. Så kanske. Vi ska förstås fortsätta vara noga med att förklara reglerna så hon vet vad som gäller, men vi har nog fortsatt tjafsa för mycket med henne, så nu får vi prova att inte göra det och hoppas på det bästa.

Bra och dålig fostran

Usch, jag vet inte om det här med att sätta gränser för Lilly går så bra. Ikväll var värre än någonsin, och det känns som att hon griper efter halmstrån och bråkar om minsta lilla sak för att kunna kontrollera något själv när vi sätter stopp för något hon börjat bråka om. Och jag blir arg, så ikväll sa Flora att hon inte gillar mig längre och ville lägga sig med pappa istället. :( Så jag håller tydligen effektivt på att förstöra mina barns liv.
Tack och lov var eftermiddagen bättre: vi var på utvecklingssamtal på förskolan om Alfred, och fick höra om vilken fantastiskt snäll, gullig, intresserad, hjälpsam, välmotorisk, lättlärd och engagerad liten pojke vi har. Så även fast han också bråkar och blir arg hemma ibland så ser de aldrig något av det på förskolan, så något rätt måste vi ju ha gjort åtminstone med honom...
Men i övrigt... jag vet inte hur mycket längre jag orkar, jag vet inte vad jag ska göra. Psykologen sa visserligen att vi kunde ringa om det var något akut, så jag måste nog göra det imorgon. Meningen är att jag ska till kontoret i Malmö imorgon, men nu håller jag på att bli förkyld IGEN så vi får se om det är en bra idé att åka iväg eller inte. Så ledsen och trött över allting nu.

Det här med rubriker alltså... ibland går det bara inte.

Måndag hemma med tjejerna igen. Vi började morgonen här (efter att ha fått sovmorgon till halv nio med trötta tjejer, så Christopher och Alfred fick vinka av farfar själva).

Vid elvatiden satte vi oss och väntade på mormor.
Jag är inte vatten värd för Lilly när mormor är här, det är bara mormor som får vara med och leka och hjälpa till med saker - så istället passade jag på att koka knäck och lakritskola som ska få göra chokladkolan sällskap i små cellofanpåsar som julpresenter till förskolefröknarna.

När mormor åkt hem (fast när Lilly behövde en ny blöja envisades hon med att "mommo byta Ninny böja!") gick vi ner och hämtade barnens julklappar som jag och Christopher slagit in hittills, för att lägga dem under granen. Alla barnen tyckte det var jätteroligt att lägga dem under granen och ingen försökte öppna något i förväg, så duktiga så.
I lördags kväll slog jag in ett fejkpaket för att - säkert väldigt opedagogiskt - ha för att hota Alfred med; jag har nämligen hotat honom med att slänga hans julklappar om han inte uppför sig, som när han har bråkat med tjejerna eller bara inte gjort som vi bett honom. Men sedan jag vid läggningen i lördags satt med honom och väldigt tydligt formulerade husets två viktigaste regler har han varit lite lugnare, tycker jag. Reglerna är 1: han ska göra som mamma och pappa säger, alltid, och 2: han får inte bråka med sina systrar. (Och så en tredje extra: han får aldrig springa ut i vägen.) Hittills har det räckt att hojta "Regel 2!!" när han krånglat, så förhoppningsvis fortsätter det så. Han är ju världens goaste också, men ibland lyssnar han bara inte, och han är tillräckligt stor för att det ska vara lite mer ordning.