Tvillingkänslan

I förmiddags lade jag ner båda tjejerna i samma vagnliggdel, för första gången på några veckor, för att kunna förflytta oss alla mellan två rum samtidigt (Christopher var på toa och Alfred ville byta rum). Lilly låg redan i vagnen och när jag lade ner Flora lite på sidan så att de hamnade ansikte mot ansikte så blev hon mäkta förnärmad. Flora såg totalt förbluffad ut, men Lilly blev verkligen sur och började gallskrika tills jag plockade upp Flora igen ute i vardagsrummet. Jag har ju oroat mig lite för att de typ ska glömma bort att de är tvillingar, eftersom de i stort sett aldrig ligger tillsammans för att de då bara bonkar till varandra i ansiktena och börjar skrika. Och det verkade ju i förmiddags som att de inte tyckte det var nån vidare hit att vara nära varann... Men nu på eftermiddagen stoppade jag ner dem i tvillingselen och bar runt på dem båda ett tag efter att de varit supergnälliga hela dagen - de har turats om att skrika mest hela dagen, förutom när de båda skrikit samtidigt, så tvillingselen fick bli lite avlastning för mormor som fått stå ut med än den ena än den andra skrikande tvillingen i knät i några timmar medan jag haft den andra och Christopher varit med Alfred - och då hände det här:

Lilly tog Floras hand. Så det finns hopp! :)