Historier från en trebarns/tvilling-pappa på ICA

Jag håller på med en årssammanfattning i bilder, och har nu stannat vid 35 foton - det hade kunnat bli ännu fler om jag orkat gå igenom alla mobilbilder också och inte bara skumma igenom dem... Men från mobilen har jag lagt upp de flesta bra bilder här på bloggen redan, tror jag, så nu tittade jag närmare på systemkamerafotona. Men innan jag ger mig på att lägga upp allt det där ska jag bara berätta lite mer om den där jovialiske herrn från igår.
Vi var och skulle handla på ICA Kvantum i Kungens Kurva, men började på deras fik eftersom Alfred och Christopher ville ha korv till lunch. Vi satte oss vid ett bord, och vid bordet bredvid satt en man och fyllde i V75-papper, och när han började prata med en vän sa vännen till honom att prata lite tystare eftersom våra bebisar sov i vagnen precis intill. Men mannen skrattade bara glatt och sa att det behövdes inte, han såg minsann på oss att vi inte var såna som skulle ha det knäpptyst när barnen sov. Sen började han prata med oss och det kom fram att han fått en dotter när han var 36 (nu var han 66) och knappt fyra år senare fick han tvillingdöttrar. Han berömde tvillingmammor, och sa att vi klarar allt och att det är ingen idé att ens försöka säga till oss hur vi ska göra.
Vi frågade om hans äldsta dotter nånsin känt sig utanför, eftersom han sagt att tvillingarna var så otroligt tighta, men nej: hon var deras stora hjälte! Det enda var att tvillingarna kanske inte riktigt upplevt så mycket saker som storasyster, för att de inte varit intresserade av att testa på allt som hon gjort eftersom de haft varann istället, och samma sak med andra vänner: de hade ju varann och var nöjda och lyckliga med det. Andra hade dock försökt sära på dem och baktalat den andra tvillingen inför den första, men aldrig lyckats splitta upp dem. När de skulle börja gymnasiet hade tvilingarna själva bestämt sig för att börja i olika skolor, men redan efter en vecka hade de båda börjat vissna utan varann, så pappan fick kliva in och ringa rektorer osv för att fixa ihop dem till samma klass igen. Han erkände att han kanske varit lite curlingpappa, och sa att han t.ex. kunde dyka upp på fester döttrarna varit på för att kolla så att där inte var några droger eller så, och de andra som var där kunde tycka att han var lite töntig, men sen kom det alltid fram att de ändå tyckte att det var rätt coolt att han brydde sig så mycket, och att han alltid ställde upp och skjutsade hem när andra föräldrar satt hemma och drack vin på lördagkvällarna. Han tyckte att det väl var klart att han skulle finnas tillgänglig för sina barn och kunna hämta dem om de behövde honom, och det tyckte jag var så fint. Han och frun tog också med sina barn på t.ex. fester, för varför inte liksom? Varför skulle de ha barnvakt och "vara barnfria"? De hade ju valt att få sina barn själva (även om frun när hon fick veta att det var tvillingar vid ultraljudet, lite som jag, först tänkt "Tvillingar?! Kan man inte ta bort en?") och tyckte aldrig att de var i vägen.
Jag sa att jag oroade mig lite för att våra tjejer skulle glömma bort varann efterom vi sällan låter dem ligga tillsammans nu, men han sa bara "vänta bara" - de kommer bli nära sen. Hans tjejer hade inte ens brytt sig när han en gång kört iväg och gömt bilen bakom hörnet en gång när de vägrat lämna affären de var i - de hade bara glatt dragit iväg åt andra hållet och lekt; de hade ju varann, resten av familjen var inte så viktig, tydligen.
Han sa säkert en massa andra roliga grejer också, men jag minns inte allt. Kontentan av det hela var i alla fall att jag tror att det här kommer bli riktigt riktigt bra. :)