Så kom äntligen våren

... och med den äntligen ett inlägg!
I år har jag verkligen förundrats över våren. Jag brukar inte bry mig så mycket när andra klagar över långdragna vintrar och mörker, utan tycker mest att ja ja, så är det ju i Sverige. Men i år har jag ändå på något sätt inte trott på våren, så när den nu äntligen har kommit och det är grönt och varmt är jag genuint förvånad. Knasigt. Men underbart är det!
Och för bara några veckor sen tyckte jag att våra barn mest bara bråkade med varann, men nu plötsligt leker de tillsammans utan bråk säkert flera minuter om dagen. :D
Under Kristi Himmelsfärdshelgen när vi var iväg (först i Lysekil, sen i Kärra) så låg jag en stund i solen på altanen i Lysekil och Alfred och Flora gick förbi mig och liksom småpratade med varandra, på väg till en lek de höll på med på andra sidan huset tillsammans med Lilly. Helt fantastiskt!
Så här kommer lite bilder från de senaste veckorna.




Vårpremiär för lådcykeln härom veckan.

Mycket välanpassad lekplats för en trebarnsfamilj (Teaterparken i Landskrona).

Premiärdopp förra söndagen. 14 grader i vattnet... friskt!

Hemma i trädgården

Syskon när de är som bäst. På McDonald's i Mölndal, där Christopher jobbade i tonåren, på väg till Lysekil över Kristi Himmelsfärd.

Läggningsmys

När jag försökte komma igång med träning för min rygg härom veckan, då jag varit hos sjukgymnast för att jag har ont i armen, fick jag ryggskott igen, antagligen av överansträngning... Så jag är glad och tacksam över de delar av min kropp som åtminstone försöker lura mig att jag är i god form fortfarande. ;)

Barnen övar sig i att stå på händer! Flora lärde sina syskon.

I torsdags när vi var på väg till Lysekil kom jag på att vår favvoartist Timo Räisänen skulle spela på Orust på fredagen, så jag frågade honom om vi kunde få komma och säga hej på soundchecken – spelningen var för sent på kvällen för att det skulle funka för oss med barnen. Och det fick vi! Så vi hängde en stund med Timo, hans fru och deras två söner, och hade jättetrevligt. Bortsett från när Flora för andra gången på två dagar råkade knocka min näsa när hon satt i mitt knä. Jag hade redan ont från gårdagens knock, och när det krasade rejält i näsan igen var det inte för roligt. Men den verkar ha hållt.

Lite fotosession måste man ju ha när man träffar Timo. Alfred ville inte vara med, och Flora lyckades Christopher smyga in fast hon inte vågade.

På färjan tillbaka till Lysekil.

Efter två dagar i Lysekil, som faktiskt kändes skönt långa (varav en helt ljuvlig eftermiddag på stranden, kallt i vattnet, men 26 grader i luften och nästan vindstilla), åkte vi vidare till Kärra. Och där var vattnet varmt! Närmare 19 grader enligt termometern, men ytvattnet var lätt över 20. Uuuunderbart!

Och en liten Flora som blivit stor och ville gå ensam hemåt från stranden.

Men det dröjde ju inte länge innan vi skulle tillbaka till stranden och bada igen.

Och båda tjejerna var så modiga nu! Förra året vågade Lilly bada rätt så bra, men Flora vägrade lämna trappan, där hon stod och doppade benen – men i år klev hon glatt i! Och att hon snubblade och fick huvudet helt under vattnet en gång avskräckte henne tack och lov inte heller från att bada mer. Alfred är rena fisken och älskar att bada!
Vi avslutade Kristi Himmelsfärdshelgen med att äta på pizzerian Lilla Napoli i Falkenberg på vägen hem, så vi hade en riktigt härlig långhelg. Och vädret har fortsatt vara fantastiskt, så vi har redan haft fler stranddagar än vi fick på hela förra sommaren... Tacksam för det lilla (stora)!

Nya frisyrer och en fin komplimang

Vi klippte alla barnens hår i söndags: både Flora och Lilly hade sagt att de ville se ut som jag i håret, fast bara på den korta sidan, inte snett. Så då fick de det, typ - fast jag fegade lite och vågade inte klippa för kort, ifall de inte skulle gilla det. Christopher klippte Alfred, som hade blivit superlånghårig (för sin frisyr, inte långt-långt), och gjorde det svinbra!

Han fick ungefär samma frisyr som Christopher själv.





Med Lilly var tanken att hennes lockar skulle komma fram mer när håret blev kortare, men det gjorde de inte - de kanske är på väg att gå bort nu..? Och hennes hår blir mörkare och mörkare också, hon verkar brås mer på sin pappa där.
I övrigt är Alfred en sån "liten tonåring" nu - han får såna vredesutbrott så man blir tokig. Plus pratar ENBART om Pokémons. Vill typ skära öronen av mig pga 100% ointresse - dålig mamma...
Flora kör nån sorts försenad trotsålder. Hon kunde väl inte tidigare eftersom Lilly höll på i full fart då... Hon är supermammig plus jättekrånglig samtidigt, och jag är inte jättebra på att hantera det, är väl för trött på trotsande vid det här laget, stackars liten.
Har haft fullt upp med min Timo-artikel också, eller snarare två versioner av den: en kortare som ska publiceras på en musiksajt och en superlång som ska upp på min Fozzie-blogg. Igår kväll skickade jag den långa till Timo och hans fru/manager, och först sa frun idag att hon tycker den är väldigt bra och Timo sa att han älskar den och gav mig en superfin komplimang om att jag är bra på att "fånga hans flumutläggningar" och få dem att hänga ihop. :) Så glad!

Jobbjulfest, jul, mellandagar och Timo – en lång uppdatering

Tar och börjar det här potentiellt jättelånga inlägget med jobbets julfest. Den var torsdag den 21 december, och det kändes lite som att det var då livet kom tillbaka efter 12 dagars magsjukeångest utan riktig mat eller sömn. Jag var tillbaka på kontoret, och det hade gått tillräckligt lång tid för att jag skulle kunna släppa oron och inse att jag faktiskt klarat mig, så jag kunde åka på mötet jag skulle ha på morgonen och vara kvar till julmiddagen. Vi började med glögg på kontoret, och jag tog en massa selfies med alla våra frilanscopywriters, som jag ju faktiskt också räknas som, och om jag själv får säga det så är jag så snygg på det här kortet med Marie att det måste vara med här. Sen åkte vi till Örenäs slott utanför Landskrona (yay, nära hem för mig!) och åt julbord, förutom Felix som började känna sig illamående efter glöggen, så jag fick lite magsjukeångest igen... Men men: det var trevligt, även om jag tycker att julbord är lite överskattat, och efteråt gick vi upp till en tjusig salong på övervåningen och så körde min kollega Sven ett popquiz som jag (tillsammans med vår VD Mikael, vi blev hopparade) vann överlägset. Chefen var mycket nöjd med mig. :)

Dagen efter tog det som vanligt en evighet att packa ihop allt vi skulle ha med oss, och sen styrde vi kosan mot stugan i Kärra. Vi upptäckte ju tidigare i år att Sia Glass ligger på vägen, så nu är vår nya tradition att vi alltid stannar där och äter glass, så det gjorde vi förstås igen. Flora tyckte det var sommar, typ.
Nästa dag åkte vi och handlade mat till julen och hämtade sen min syster Johanna, Victor och Nico och tvillingpojkarna i Johannas mage, och så kunde julen börja!

Och det gjorde den med att Flora fick öroninflammation och grät och grät till en bit in på natten mot julafton... Alvedon hjälpte inte, så jag googlade husmorskurer och gjorde ett lökomslag och lade på örat, och det hjälpte åtminstone litegrann. Och när det gått tillräckligt många timmar för att hon skulle kunna få en ny alvedon kunde hon äntligen somna – och på julaftons morgon mådde hon tack och lov bra. Men: Johanna hade tydligen också haft ont i örat på natten, efter att ha varit förkyld i en hel månad, så hon och mamma åkte in till vårdcentralen för att kolla henne. Inget att göra dock, bara virusförkylning.

Lilla söta Nico, som inte har någon tv hemma, skämdes bort av kusinerna som får titta lite för mycket på tv när de är lediga...

Mina stiliga killar på julafton.

Flora ville inte ha sin fina julklänning, utan föredrog vanliga kläder, rosa såklart: här i nya julklappskläder.

Victor däremot gick all in i rött flamencoförkläde. :)

Och Lilly var fin i julklänning.

Som tur var hade vi ett par grannar här där mannen kunde tänka sig att komma och vara jultomte, och barnen hade ingen aning om vem han var! Alfred var dock mycket skeptisk ändå, för han trodde inte att det kunde vara riktiga tomten – har dock inte riktigt fått kläm på om han tror på tomten eller inte, men han tyckte hur som helst att den här var fusk,

Lilly ville åtminstone sitta i hans knä en stund. Johanna ville fota Nico i tomtens knä, men det gick absolut inte, hon blev livrädd.

Lillys bästa julklapp: en Timo Räisänen-t-shirt, direkt från Timo själv! Jag fick den när jag var i Göteborg och intervjuade honom (mer om det sen), och hon blev så lycklig! "Jag älskar Timo!"

Sen blev hon vår lilla streetcoola tjej: nya glittriga skor, pösiga brallor, för stor t-shirt och keps. Så nöjd!

Jag har lyckats charma in mig hos Nico så hon vill vara med mig jättemycket, men det gillar Flora absolut inte. Hon är alltid mammig, så att någon annan gosar med hennes mamma är verkligen icke populärt. Så fort Nico är hos mig kommer hon och ska knö sig in och återta sin rättmätiga plats. Tur att jag är van att ha tvillingar i knät.
Det har varit riktigt skitväder: regn och blåst varenda dag, så jag var inte ens utanför dörren från kvällen den 23:e till och med den 26:e. Men på förmiddagen den 27:e var det uppehåll en stund, och då hann jag ut på en powerwalk, väldigt skönt. Och igår åkte vi till Trollhättan för att hälsa på Christophers 96-åriga farmor som nyss flyttat in på demensboende. Hon var lika go och glad som alltid ändå, så det var trevligt.

Igår frågade jag Flora om hon ville åka på en rolig utflykt och se djur och en massa andra spännande saker, för jag tänkte att vi skulle åka till Universeum i Göteborg. Lilla Flora svarade: "Eller så kan vi gå på en liten promenad." Gullhjärta!
Men vi åkte i alla fall, och det var roligt!

Och idag fyller Christopher 36, och jag och Lilly och Flora kom äntligen ut på en liten promenad, och sen firade vi med överblivet bröllopsbubbel och tårta.

Så nu är det nog bara en lite viktigare sak kvar som jag inte tagit mig för att berätta om: när jag åkte till Göteborg för att intervjua Timo Räisänen den 30 november! Planen var att jag skulle intervjua honom i Svenska Grammofonstudion, där hans bandkollega och producent Hans, som även är min vän, har sin egen Studio Två. Jag hade oroat mig lite för att något skulle komma i vägen, eftersom det var inte mindre än sju barn involverade i hela setupen: mina tre, Hans i samma ålder och Timos två lite äldre, men när jag satt på tåget upp på morgonen verkade ju allt ha gått vägen! Men: precis när jag klivit av spårvagnen ett par hundra meter från studion ringde Timo: Hans yngste son hade kräkts på förskolan, och hans mamma var bortrest, så Hans var tvungen att sticka direkt... Så tråkigt! Jag hade sett fram emot att, utöver själva intervjun, få se studion plus att träffa Hans, så jag blev så besviken. Jag fick en supersnabb rundtur i studion innan Hans rusade iväg, och sen tog Timo med mig på några ärenden och efter det åkte vi hem till honom i Hindås istället och det blev en jättebra intervju, så det löste sig bra ändå!
Och Hans son mådde bra efter han kommit hem, så vi kunde ses innan jag åkte hem, så det ordnade sig också bra, plus att jag sov över hos en kompis som jag hade supertrevligt med, så det blev en riktigt bra resa. Och nu har jag 35 sidor utskriven intervju som jag ska göra en bra artikel av, så jag har att göra, kan man säga. :)

Tandborstkaos och Göteborg

Som det blir när ens barn lägger sina tandborstar var som helst i huset efter de själva borstat tänderna på morgonen... Alla har fått dubbla. 

Nu är jag på ett tåg mot Göteborg för att intervjua Timo Räisänen i Svenska Grammofonstudions Studiotvå - så roligt!

De senaste veckorna

Så dålig jag är på att skriva nu för tiden! Har haft för mycket annat i tankarna: dels ryggskottet som aldrig går över (blev bättre efter en knapp vecka, men sen blev jag plötsligt sämre igen på dag 10 utan att ha gjort något särskilt), dels det där som jag nämnde för några veckor sen att jag hjälper Timo Räisänen med en grej (mer om det längre ner), dels den evinnerliga sömnbristen.
Men här kommer i alla fall en bunt bilder från de senaste veckorna med lite text.

Förrförra veckan var det dags för Christophers månatliga stockholmsresa. Han är uppe och har möten med sin huvudsakliga kund SF Bio en dag i månaden, och då åker han tåg upp dagen innan och kommer hem runt midnatt dagen efter, vilket innebär att jag har två ensamma kvällar med barnen och en morgon. Första kvällen tog jag barnen till närmsta pizzerian för att göra det enkelt för mig, och de tyckte det var så roligt. De skötte sig dessutom hyfsat: de satt inte still, men de sprang i alla fall inte iväg från bordet (så ofta...). Och det kom fram folk till oss och pratade med barnen (på så grov skånska att barnen inte fattade nånting, vilket jag tyckte var lite konstigt eftersom nästan alla deras fröknar pratar skånska), så vi hade trevligt. Nu kräver de att pappa ska ta dem dit om jag åker bort nån gång - vilket jag faktiskt ska i nästa vecka, mer om det också senare.

När jag var ensam med barnen fick vi ju faktiskt plats i samma säng allihop också!

En annan dag pysslade vi med ett recycling-paket som jag köpte till tjejerna när de fyllde år. De tyckte det var roligt, men när jag skulle fota var det plötsligt väldigt deppigt när Lilly skulle visa upp sin toapappersrulle-robot. :D

I förra veckan hade jag äntligen klipptid hos min favvo Elina! Jag hade låtit håret växa sen i våras för att kunna sätta upp det på bröllopet, och det var väl kul ett tag efter också att kunna sätta upp det – men rätt snart ledsnade jag på att jag inte såg klok ut när det inte var uppsatt. Men Elina jobbar bara deltid som frisör, så det tog en månad innan jag fick tid, och eftersom jag hade en bokad tid så ville jag inte börja klippa i det själv. Så det var en riktig seg månad, så när jag väl blev klippt och det blev precis så perfekt som jag ville ha det så blev jag så lycklig – jag kände mig äntligen som mig själv igen!

Härom kvällen blev jag bjuden på musikshow innan barnen skulle sova. Lilly sjöng med till "Shake it off" i Sing-versionen...

... Flora sjöng "Sätt dig på bocken och håll dig i rocken", en julsång som de brukar sjunga på förskolan...

... och Alfred sjöng en sång om en gul moped som en av hans fritidsledare lärt honom.

Det går utför med tant Sara nu för tiden: inte nog med ryggskottet, för några morgnar sen vaknade jag med en blåtira. Hur?! Om inte nån lyckats smälla till mig när jag sovit utan att jag vaknat (vilket låter rätt otroligt) så fick jag en blåtira utan någon yttre påverkan. Kan man få det? Är jag typ döende?

Och på tal om att sova: igår fick jag nog av att inte få plats i min egen säng och att bli sparkad på (Lilly tillbringade typ hela förrgår natt med att sparka mig – hårt), och jag vågar inte sova i barnens säng eller i gästrummet innan min rygg blivit bättre, så jag lade ut en vanlig 90-madrass vid fotändan på vår säng och sa åt barnen att när de kommer in på natten får de lägga sig där. De tyckte det var jätteroligt, men sen hade vi såklart två barn i sängen ändå, men kanske att vi kan nöta in det lite. Flora har åtminstone sovit i sin egen säng hela natten flera nätter i rad nu. Ta i trä...

Och nu! Det där som jag nämnt – det kanske inte är så intressant för någon annan, men för mig som popnörd är det stort, så jag tänker berätta i vilket fall. :) Efter jag var och såg Timo Räisänen i Halmstad för en dryg månad fortsatte jag och Timos producent/keyboardist, som jag känt i tio år, att prata på messenger om allt möjligt, och när det kom fram att de inte var helt nöjda med vissa saker så hjälpte jag genom mina kontakter dem att byta bokningsbolag. Det tog någon vecka, men nu är det äntligen officiellt! Så nu hoppas jag på fler spelningar i närheten av mig snart. :)
Och så har jag dessutom skrivit en ny biografi om Timo för just bokningsbolagets hemsida, vilket också känns jätteroligt.
Ännu roligare är att på torsdag ska jag åka till Göteborg för att intervjua Timo igen. Han är ett av mina absoluta favoritintervjuobjekt, och den här gången ska jag dessutom intervjua honom i studion, så jag är så peppad! Jag kommer stanna i Göteborg över natten för att slippa stressa, så barnen får gå till pizzerian med Christopher, och jag kommer slippa en bråkig middag hemma (det där är ett ämne för sig som jag tar en annan gång) och få en natt för mig själv. Lyx!

I förmiddags gick jag ut på en promenad för att se om lite motion skulle hjälpa min rygg, och det var så magiskt vackert! Selma Lagerlöf blickar ut över Öresund med vattentornet i bakgrunden.

Ankor i vallgraven vid Citadellet.

Landskrona! <3