Försenat 6-årskalas!

Igår hade vi äntligen Floras och Lillys 6-årskalas – eller 6 år, 6 månader och 24 dagars-kalas, för att vara lite mer exakt...
På deras egen födelsedag i oktober var de på en annan kompis kalas, och sedan höll Christopher på att bygga om barnens sovrum i ett par månader, och sen kom coronakrisen, så det tog sin lilla tid att få ihop det. Eftersom det fortfarande är restriktioner om att hålla avstånd etc så hade vi tänkt vara utomhus, men eftersom maj i år är galet kallt så var det förstås 12 grader, 20 sekundmeter och regn igår, så vi fick ge upp och vara inomhus – men eftersom alla 9 gäster går i tjejernas klass så de ändå ses varje dag så kunde det väl kvitta, tänkte vi. De kunde åtminstone vara ute och leka en stund när det var uppehåll.
Det var unicorntema med Dolly Style-färger, och jag tycker vi fick till allting fint. :)

Jag började skriva ett födelsedagsinlägg på deras födelsedag, men kom av mig eftersom jag så sällan skriver här nu, men det jag började skriva då var i alla fall:

Våra tjejer har blivit 6 år, det är helt galet och fantastiskt på samma gång. De sex åren har känts som ett andetag och en evighet, det är som att de nyss föddes och alltid har varit med oss, samtidigt.
De har börjat i förskoleklass, på samma skola som storebror, där de går i en F-1:a, som dessutom har mycket samarbete med 2-3:an som Alfred går i, och jag tror att det är jättebra.
Det senaste året eller så har Flora och Lilly lite bytt roller: Flora som alltid varit blyg och försiktig har blivit mer framåt, och Lilly som brukade vara den öppna och modiga lilla clownen har blivit lite mer tillbakadragen.

Och nu kan jag lägga till att de blir mer och mer noga med kläder: Lilly har helst klänning (men vägrar strumpbyxor, det måste vara löst sittande byxor), medan Flora har börjat vilja ha jeans... Jag hatar jeans, men Christopher gick med på att köpa två par jeansleggings till henne, men jag gillar det inte riktigt ändå. Det och träningskläder går hon omkring i nu. Jag hoppas det är en fas. ;)
Och de leker väldigt ofta väldigt bra tillsammans och med Alfred, vilket är så otroligt skönt. Men när det bråkas så bråkas det ordentligt. Flora har ett sabla temperament, och Lilly, när något är stressigt och jobbigt på morgonen så blir hela dagen förstörd för henne. Lilly har inte riktigt trivts på fritids i perioder, för hon tycker inte om när det är högljutt och stökigt, eftersom hon är så känslig, så hon har fått prata med fröknarna och skolkuratorn för att försöka hitta en lösning, och de senaste veckorna har det gått bättre.

Nu lite bilder från kalaset!

Sova själva

Valborgsnatten i år var en stor natt: för första gången nånsin sov både Flora och Lilly i sin säng hela natten!
Vi har delat upp oss de flesta nätter de senaste månaderna, för att jag och Christopher inte pallade att inte få plats i vår egen säng längre, och min rygg som har blivit väldigt klen pallar vare sig barnens säng eller gästrummets, så Christopher sover ofta i gästrummet med ett eller två barn, och jag är i princip den enda i familjen som sover på rätt plats nu för tiden. Och just på valborgsnatten sov Christopher och Alfred i gästrummet två trappor ner och tjejerna hade vi som vanligt lagt i sin egen säng i barnen sovrum bredvid vårt. Och nån gång under natten vaknade jag och undrade varför ingen kommit in till mig än, som varje annan natt under de senaste fem och ett halvt åren – och det fick jag fortsätta undra ända till morgonen! Och nästa natt var det likadant. Helt otroligt!
Men tror ni jag sov gott för det? Nej, klart jag inte gjorde. Jag tror jag har sovit igenom en hel natt en gång under de senaste 8,5 åren (sen jag blev gravid med Alfred), men det var skönt ändå. :) Men min kropp har börjat säga ifrån efter åratal av sömnbrist, jag har väldiga problem med både axlar och rygg, och det senaste ryggskottet jag fick för ungefär två månader sen har jag fortfarande inte riktigt återhämtat mig ifrån.
Hur som helst, efter de där två nätterna började barnen tassa in på nätterna igen, men inatt hände det plötsligt igen! Christopher och Alfred i gästrummet och Flora och Lilly sov i sin säng, och när jag kom in på morgonen låg de dessutom såhär fint. <3

Alfred 8 år

Jaa hörni, jag är rätt kass på att blogga nu för tiden. Men kände bara igår kväll att jag ville skriva lite åtminstone för min egen skull för att komma ihåg ungefär hur barnen är just nu. Börjar med Alfred!

Alfred fyllde 8 för en knapp månad sen, och den här åldern alltså! Han är så gullig! Det händer förstås fortfarande att han bråkar med sina systrar (framför allt Lilly, de är väldigt bra på att retas med varann de där två), men mycket mindre nu än för bara några månader sedan, och det händer ofta att han säger gulliga saker till dem, som "Jag älskar er supermycket!!" och "Du är den bästa systern i hela världen!"
Och mot mig och Christopher är han också väldigt ofta så oerhört kärleksfull. Visst, han har fortfarande ett sabla temperament (nog delvis ärvt från mig) och kan bli så arg så arg, men han kommer också fram till mig ofta och bara vill krama och pussa mig. Den senaste månaden ungefär har vi för att få sova över huvud taget med våra natt-närhetstörstande barn delat upp oss på nätterna; Christopher sover i gästrummet med ett eller två barn (vi roterar vem som sover var) och jag har vårt sovrum med två eller ett barn (jag kan inte sova i gästrummet längre, jag får för ont i ryggen av sängen där), men oavsett var Alfred har sovit så inleds varje morgon för mig med att han kommer och lägger sig på mig och kramar och pussar mig. Och när jag lägger honom på kvällarna får jag såna fantastiska kärleksbetygelser! Han säger att han älskar mig mycket mer än vad jag älskar honom (yeah right ;) ) och hittar på avancerade sätt att förklara exakt hur mycket, och igår sa han att han tror att han alltid kommer vilja vara med mig och pappa, även när han blir stor. "Tills ni dör. Men då kommer jag komma till graven varje månad." :D
Och han lär sig så mycket i skolan, varje dag upptäcker vi att han kan något nytt.
Sen börjar han också bli lite väl sugen på olika dataspel, vilket verkligen inte är min grej, så det är lite besvärligt, men vi försöker hitta en balans.

Lilla stora rådjursöga <3

Lådcykelutflyktsdag

Vilken dag vi har haft idag, jag och barnen! Christopher har jag knappt sett röken av på en vecka, känns det som: först var han i Stockholm två dagar, sen var vi hemma tillsammans i fredags, men nu i helgen har han och en kompis från Stockholm spelat golf hela dagarna, så jag har varit ensam med barnen. Igår var Alfred med en kompis, så jag och tjejerna tog det lugnt hemma, förutom när vi tog lådcykeln och åkte och handlade.

Vi lyckades knöla i vin, en matkasse, ett stort paket toapapper och två paket blöjor till tvillingkusinerna som kommer om en och en halv vecka i lådan eftersom Alfred inte var med.

På kvällen, när Christopher och Martin kom hem byttes vi av och jag åkte till Malmö för att gå på fest i Tambourine Studios med mitt favoritband Eggstone live. 20:e gången jag såg dem! :)

Och idag gjorde vi en rejäl utflykt, också med lådcykeln, jag och alla tre barnen. Först åkte vi till ridhuset, där de hade öppet hus med aktiviteter och ponnyridning och kaninklappning.

Barnen red en hoppbana med käpphästar. Gulligt!

Och så klappade de kaniner, jättelänge.

Tjejerna hade pratat om att rida ponny innan, särskilt som de är helt besatta av My Little Pony nu för tiden, men sen vågade de inte riktigt, så de fick åka häst och vagn istället.

Men Alfred vågade!

Totalt stoneface. Men jag såg att han smålog lite försiktigt ändå.
Jag hade inte lyckats skramla ihop mer än 90 kronor i kontanter hemma, så det blev ingen korv med bröd som de sålde, eftersom ridning och vagn kostade pengar, men jag hade tagit med en låda med kokt pasta, så vi gick till friidrottsbanan bakom ridhuset så barnen fick leka där lite och tryckte i oss kall pasta och några Mariekex till lunch. :)

Sen cyklade vi 2,5 km till – det var så oerhört tungt att cykla idag! Vet inte om det är att barnen börjat bli för tunga eller om jag bara var trött, men det gick väldigt långsamt mellan varven... – till stranden Lill-Olas. Det var enligt skylten nästan 19 grader i vattnet och 21 i luften, och eftersom jag var svettig av ansträngningen var det fantastiskt skönt att bada.

Och mina barn var värsta gullungarna och bråkade ingenting utan var snälla mot varandra mest hela tiden. Underbart, jag kände mig så lycklig!

Ungefär lika lycklig som Lilly ;)

Lite lek på stranden innan vi gick en liten bit bort för att åka linbana, som Alfred visste fanns där.

Glada barn!
Sen drog vi iväg ytterligare 7 kilometer med cykeln, med en liten paus på vägen för att plocka några syrenklasar, för att barnen lärt sig att man kan suga nektarn ur dem, för att den här morsan är en extraprisgalning som läst att de sålde billig laxsida på Coop, som är den mataffär som ligger allra längst bort från oss... Och givetvis var det slutsålt. Men glass fick vi i alla fall innan jag segade mig de sista dryga 2 kilometrarna hem. 1,5 mil lyckades jag cykla med drygt 50 kg barn i lådcykeln! Rätt mör nu. :) Men en riktigt härlig dag blev det.

Så kom äntligen våren

... och med den äntligen ett inlägg!
I år har jag verkligen förundrats över våren. Jag brukar inte bry mig så mycket när andra klagar över långdragna vintrar och mörker, utan tycker mest att ja ja, så är det ju i Sverige. Men i år har jag ändå på något sätt inte trott på våren, så när den nu äntligen har kommit och det är grönt och varmt är jag genuint förvånad. Knasigt. Men underbart är det!
Och för bara några veckor sen tyckte jag att våra barn mest bara bråkade med varann, men nu plötsligt leker de tillsammans utan bråk säkert flera minuter om dagen. :D
Under Kristi Himmelsfärdshelgen när vi var iväg (först i Lysekil, sen i Kärra) så låg jag en stund i solen på altanen i Lysekil och Alfred och Flora gick förbi mig och liksom småpratade med varandra, på väg till en lek de höll på med på andra sidan huset tillsammans med Lilly. Helt fantastiskt!
Så här kommer lite bilder från de senaste veckorna.




Vårpremiär för lådcykeln härom veckan.

Mycket välanpassad lekplats för en trebarnsfamilj (Teaterparken i Landskrona).

Premiärdopp förra söndagen. 14 grader i vattnet... friskt!

Hemma i trädgården

Syskon när de är som bäst. På McDonald's i Mölndal, där Christopher jobbade i tonåren, på väg till Lysekil över Kristi Himmelsfärd.

Läggningsmys

När jag försökte komma igång med träning för min rygg härom veckan, då jag varit hos sjukgymnast för att jag har ont i armen, fick jag ryggskott igen, antagligen av överansträngning... Så jag är glad och tacksam över de delar av min kropp som åtminstone försöker lura mig att jag är i god form fortfarande. ;)

Barnen övar sig i att stå på händer! Flora lärde sina syskon.

I torsdags när vi var på väg till Lysekil kom jag på att vår favvoartist Timo Räisänen skulle spela på Orust på fredagen, så jag frågade honom om vi kunde få komma och säga hej på soundchecken – spelningen var för sent på kvällen för att det skulle funka för oss med barnen. Och det fick vi! Så vi hängde en stund med Timo, hans fru och deras två söner, och hade jättetrevligt. Bortsett från när Flora för andra gången på två dagar råkade knocka min näsa när hon satt i mitt knä. Jag hade redan ont från gårdagens knock, och när det krasade rejält i näsan igen var det inte för roligt. Men den verkar ha hållt.

Lite fotosession måste man ju ha när man träffar Timo. Alfred ville inte vara med, och Flora lyckades Christopher smyga in fast hon inte vågade.

På färjan tillbaka till Lysekil.

Efter två dagar i Lysekil, som faktiskt kändes skönt långa (varav en helt ljuvlig eftermiddag på stranden, kallt i vattnet, men 26 grader i luften och nästan vindstilla), åkte vi vidare till Kärra. Och där var vattnet varmt! Närmare 19 grader enligt termometern, men ytvattnet var lätt över 20. Uuuunderbart!

Och en liten Flora som blivit stor och ville gå ensam hemåt från stranden.

Men det dröjde ju inte länge innan vi skulle tillbaka till stranden och bada igen.

Och båda tjejerna var så modiga nu! Förra året vågade Lilly bada rätt så bra, men Flora vägrade lämna trappan, där hon stod och doppade benen – men i år klev hon glatt i! Och att hon snubblade och fick huvudet helt under vattnet en gång avskräckte henne tack och lov inte heller från att bada mer. Alfred är rena fisken och älskar att bada!
Vi avslutade Kristi Himmelsfärdshelgen med att äta på pizzerian Lilla Napoli i Falkenberg på vägen hem, så vi hade en riktigt härlig långhelg. Och vädret har fortsatt vara fantastiskt, så vi har redan haft fler stranddagar än vi fick på hela förra sommaren... Tacksam för det lilla (stora)!

Tiden och den eviga tidsbristen

Åh, jag vill ju så gärna skriva ner allt om bröllopsdagen, men två saker hindrar mig: tid (som vanligt) och att alla foton från dagen är tagna i Raw-format och jag har inte Photoshop i den här datorn, så jag kan inte göra om dem till jpg, vilket krävs för att kunna lägga upp dem i bloggen, så jag är beroende även av min nyblivne makes tid... Men nån gång, förhoppningsvis snart!
Sen vill jag ju också egentligen berätta om sommaren i stort, men det är ju det där med tiden. Ska bara nu medan jag startar om min jobbmail skriva ner det gulliga som Flora och Lilly sa när de badade: jag vet inte var de fick det ifrån, men båda kallar grunt vatten för "det lilla vattnet" och djupt för "det stora vattnet".
Lilly blev allt modigare mot slutet av sommaren när hon fått ta över Alfreds simväst och vågade simma själv i det stora vattnet och var så lycklig över att hon kunde flyta och simma själv. Flora höll sig helst på trappan på bryggan när vi badade på den vanliga "första stranden", men på andra stranden och i Lysekil där det inte finns någon trappa var hon modigare och vågade gå runt i vattnet, även på lite djupare vatten (men vägrade flytdoningar).
Men den sista dryga veckan längtade barnen hem (till Hannskrona, som Lilly säger, precis som Alfred gjorde när han var i fyraårsåldern och vi skulle flytta hit). Där har man för att man försöker ge barnen härliga sommarlov i sommarstugorna. ;) Men härligt att de längtar hem också, ändå.
Lilly pratar mycket om sin familj nu också och om att hon älskar hela sin familj, det är väldigt fint. Fast barnen bråkade väldigt mycket med varann när vi var i Lysekil sista veckan, men de är också otroligt gulliga mot varann mellan varven, så visst älskar de varann!
Nu måste jag fortsätta jobba!

Gullungar

Lilla Lilly, hon älskar att sjunga nu, och hittar på egna sånger (utan nån egentlig melodi), som kan handla om lite vad som helst. Ikväll hittade hon på en av de finaste jag hört - den började med:

"Vi är tvillingar

Vi är bästa vänner

Och vi älskar varann"

Sen fortsatte hon med:

"Vi älskar hela vår familj

Och vi älskar vårat hus i Landskrona"

(eller "Annkona", som hon säger)

Sen fortsatte hon med att rabbla upp alla hon älskar, och det blev alla vi som är samlade här: jag, pappa, syskonen, Stella, mormor, Johanna, Victor och Nico. Gullunge! :)

Vi har varit iväg på ärenden inför bröllopet idag: köpa dukar på Tingstad i Göteborg, IKEA och sen Åkrabergs trädgård för att prata brudbukett och hårblommor. Där hittade Alfred en minigroda som barnen lekte med, och då och då tittade Flora fram till mig och floristen och ropade: 

"Mamma? Jag älskar dig!"

De där gullungarna alltså!

En tur till Ven

När vi nu bott i Landskrona i ett helt år (redan!) var det ju hög tid för en tur över till Ven. Vi passade på när vi hade besök av Christophers föräldrar i helgen.

Prognosen hade varnat för regn, men så blev det fint väder ändå i lördags, så vi åkte. Men när vi satt längst fram på däck på färjan var det helt otroligt blåsigt, så alla barnen frös svinmycket - eller ja, alla frös utom jag, som tydligen hade på mig världens tjockaste och mest vindtäta klänning. Tack H&M.

När vi kom fram efter en halvtimme var det jätteskönt åtminstone. Och pittoreskt.

Vi gick först uppför en jättebrant backe, som inte alls kom överens med att jag var förkyld och körde en tvillingvagn med två barn i, samtidigt som barnens extremt effektiva farfar traskade på i typ överljudsfart uppför. Snälla farmor väntade åtminstone in mig när jag flåsat mig uppför halva backen och hjälpte mig att knuffa på vagnen.

Sen spankulerade vi fram på vägen som går tvärs över ön, och tittade förundrat på alla par som hyrt tandemcyklar och i 90% av fallen placerat den längre mannen fram och den kortare kvinnan bak. Kul för alla kvinnor som fick stirra in i karlns rygg, för det viktigaste måste ju vara att mannen får styra cykeln och ha kommandot, ju.

Vårt mål var Tycho Brahe-museet. Här är återuppbyggnader av hans observatorium som låg under jord (rummen under jord var fortfarande kvar i original dock, nästan 500 år senare - vi gick ner där sen, mer om det kommer).

Inne i den före detta kyrkan var museet, där Alfred tittade på Ven, på Ven.

Utanför kyrkan/museet hade de renässansleksaker, som var jätteroliga att testa på. Den här hette "Välta hönor", tror jag det var. Man kunde också bland annat kasta hästskor, kasta ringar, spela kägla, och "peta ut skomakarns ögon"eller nåt i den stilen.

Obs: stocken Christopher sitter på sitter inte fast, utan rullade åt sidorna om man inte hade perfekt balans.

Utsikt in mot fastlandet.

Ny favvoblomma: ringblomma.

En bild på Tychos slott Uraniborg (som jag alltid trott hette Uranienborg? Men det gör det kanske på danska?). Kungen rev det efter han dött för att använda byggnadsmaterialet till andra slott. Tråkigt. Men den återskapade slottsträdgården var fin!

Sen var vi på en ljud- och ljusföreställning nere i observatoriet. Det var kolmörkt och så var det en skådespelares röst som skulle gestalta Tycho när han jobbade, och så lyste de upp instrument och stjärnor lite då och då. Det var inte jättelätt att hänga med eftersom jag var tvungen att förklara för Flora och Alfred (Christopher hade Lilly) varför det var mörkt och läskigt och att vi snart skulle få komma ut... Men vi lärde oss i alla fall av föreställningen och museet till våra förvåningar att Tycho Brahe hade typ alla fel. Vi hade trott att han var en duktig astronom som faktiskt kommit fram till något nytt, men nej då: han hade fel om allt. Men antagligen är han väl så känd ändå för att han gjorde bättre instrument än de haft förut och så lade han väl grund till framtida upptäckter eller nåt.

Sen åt vi lunch. Barnen fick läsk för att lyxa när vi var på utflykt, och lyckades pimpla i sig varsin hel burk. Det blev rätt många kisspauser efter det, kan jag ju säga.

Och Lilly och Alfred hade så roligt med varann! Det är jättefint, just de två har otroligt roligt tillsammans ofta nu. De bråkar ofta också, men det här är så underbart! (Flora vill bara vara med mig hela tiden, hennes mammighet verkar aldrig avta.)

På det hela taget en väldigt trevlig dag!