Bilder från julen

Jag tog förstås en massa bilder under julen, och dem måste jag ju göra av nånstans. :)
Min syster Johanna kom med sin familj redan den 19:e december, för de är båda föräldralediga nu och kunde passa på att åka ner från Stockholm innan den stora julruschen.
Dagen efter, när Johanna fyllde år, kom både mamma och vår systerdotter Stella, så då passade vi på att ta familjefoton.

Och först tog jag några med mina barn! Roligt att jag själv kan se att Alfred är lik mig här.

Flora och jag.

Och Lilly och jag.

Vi försökte också ta en bild på alla kusinerna, men det gick ju sådär. :)

Softa framför tv:n.

Den här hamnade visst på fel ställe, ser jag nu, men orkar inte flytta den för att Blogger krånglar så med bilder: den är från den 18:e, när jag smet hemifrån lite för att gå på julfest med jobbet. Här är jag med min kollega Sven Lindström, som är min stora copywriter-förebild och lite av en mentor, och som dessutom också är en popnörd av rang. Men fotot passar ändå bra in i ordningen, eftersom jag den 21:a fick åka in till jobbet igen för ett möte, där vi faktiskt fick in en ny kund, mest tack vare mig. :)

Här är jag med Franklin, som så fort han såg mig kröp fram och högg tag i mitt halsband. Riktig bebismagnet det där.

Tvillingarna, de stora och de små!

En dag gick vi till Trädgårdslandet på Landskrona Museum. Lilly och Nico placerade ut blommor.

Lilly och ett av alla små djur som tittar fram lite varstans i den fina lokalen.

Och i museishoppen säljs numera mitt fanzine Fozzie! (tjejerna upptäckte det själva)

Årets julgodisskörd: chokladkola, pepparkakskola, knäck, det där godiset jag lade upp recept på härom dagen och praliner med chokladganache och halloncoulis.

Flora, jag och Nico.

Bon, jag och Franklin (tror jag säger rätt nu... det här med enäggs är inte det lättaste alltså).

Vi fick till en hel familjebild på julafton till slut!



Julklappsutdelning på kvällen!

Tomten kom till oss redan på natten, och åt upp gröten Lilly ställt ut, och renarna åt upp moroten, och så lämnade de en liten säck med julklappar, så på kvällen fick Alfred dela ut resten av julklapparna istället.

Den 26:e åkte systercirkusen vidare, och vi fick det lite lugnare. Vi tog en sväng ut på stan på mellandagsrean, och mina barn är numera så stora att de vill prova kläder i provrummet innan vi köper. :)

God Jul!

God Jul!

I år firar vi hemma tillsammans med min syster Johanna, hennes man Victor och deras tre barn: Nico 2,5 och tvillingarna Bon och Franklin 9 månader, och vår mamma. 

Jag var utmattad redan före klockan 10... 😂

Julgodis experimenterat till perfektion (typ)

Idag har jag gjort julgodis, en sort som jag har experimenterat med vid jul i flera år nu för att få perfekt, och jag tror att jag kanske äntligen har lyckats!
Christopher hittade ursprungsreceptet, och det var amerikanskt, så det var nog det som gjorde att det var så svårt att få till det – konsistenserna blev liksom inte rätt och allt bara flöt ut. Grunddelarna är en botten och en topp gjord av choklad och Nutella, sen är det en kola, hasselnötter och nån sorts marshmallowfluff. Så istället för att göra den amerikanska varianten där det skulle vara sour cream i kolan och vaporised milk i fluffet gjorde jag nu mina egna varianter. Och eftersom flera redan frågat efter receptet på Instagram och Facebook så skriver jag ner det här!

 



Botten:
100 mjölkchoklad
ca 0,5 dl Nutella
Smält chokladen, i vattenbad eller enklast i mikron: lite lägre effekt, 20–30 sekunder i taget och rör om tills allt är smält. Blanda i Nutellan. Bred ut på bakplåtspapper i en form ca 20x30 cm stor. Ställ kallt tills det stelnar.

Kolalager (samma grundrecept som knäck):
1,5 dl grädde
1,5 dl socker
1,5 dl sirap
ca 0,5 tsk havssalt
Koka ihop smeten tills den är ungefär 122 grader – gör gärna kulprov och känn så att kolan blir fast men inte hård. Det viktigaste är att den inte flyter ut utan stelnar hyfsat, men inte heller blir knaprig (den ska gå att skära sen).
Ta fram formen med chokladen och häll på kolan och bred ut den så att den täcker. Ställ kallt igen.

Nötter:
Hacka ca 1 dl hasselnötter och häll ut på kolan.

Flufflager (här letade jag fram ett recept på skumbollar och tog lite mindre gelatin):
2,5 dl socker
0,5 dl vatten
3 gelatinblad
1 äggvita
1,5 msk vaniljsocker
Lägg gelatinbladen i kallt vatten i några minuter så de mjuknar.
Blanda socker och vatten i en kastrull och koka ihop på medelvärme så att sockret smälter och det tjocknar lite lagom till en sockerlag. Lägg i gelatinbladen och rör tills de smälter.
Vispa äggvitan till ett fast skum och häll i sockerlagen under vispning. Vispa tills smeten ser ut som vispad grädde, minst 5 minuter, men inte för länge, den ska inte bli alltför fast. Vispa i vaniljsockret.
Bred ut fluffet på kolan och nötterna. Ställ kallt igen.

Topp:
100 g mjölkchoklad
ca 0,5 dl Nutella
Gör likadant som med bottenlagret, och bred på det på fluffet. Ställ alltihop kallt i någon timme igen så det får sätta sig.

Skär i små rutor med en vass kniv – förhoppningsvis håller allt ihop och flyter inte ut!

Jobbjulfest, jul, mellandagar och Timo – en lång uppdatering

Tar och börjar det här potentiellt jättelånga inlägget med jobbets julfest. Den var torsdag den 21 december, och det kändes lite som att det var då livet kom tillbaka efter 12 dagars magsjukeångest utan riktig mat eller sömn. Jag var tillbaka på kontoret, och det hade gått tillräckligt lång tid för att jag skulle kunna släppa oron och inse att jag faktiskt klarat mig, så jag kunde åka på mötet jag skulle ha på morgonen och vara kvar till julmiddagen. Vi började med glögg på kontoret, och jag tog en massa selfies med alla våra frilanscopywriters, som jag ju faktiskt också räknas som, och om jag själv får säga det så är jag så snygg på det här kortet med Marie att det måste vara med här. Sen åkte vi till Örenäs slott utanför Landskrona (yay, nära hem för mig!) och åt julbord, förutom Felix som började känna sig illamående efter glöggen, så jag fick lite magsjukeångest igen... Men men: det var trevligt, även om jag tycker att julbord är lite överskattat, och efteråt gick vi upp till en tjusig salong på övervåningen och så körde min kollega Sven ett popquiz som jag (tillsammans med vår VD Mikael, vi blev hopparade) vann överlägset. Chefen var mycket nöjd med mig. :)

Dagen efter tog det som vanligt en evighet att packa ihop allt vi skulle ha med oss, och sen styrde vi kosan mot stugan i Kärra. Vi upptäckte ju tidigare i år att Sia Glass ligger på vägen, så nu är vår nya tradition att vi alltid stannar där och äter glass, så det gjorde vi förstås igen. Flora tyckte det var sommar, typ.
Nästa dag åkte vi och handlade mat till julen och hämtade sen min syster Johanna, Victor och Nico och tvillingpojkarna i Johannas mage, och så kunde julen börja!

Och det gjorde den med att Flora fick öroninflammation och grät och grät till en bit in på natten mot julafton... Alvedon hjälpte inte, så jag googlade husmorskurer och gjorde ett lökomslag och lade på örat, och det hjälpte åtminstone litegrann. Och när det gått tillräckligt många timmar för att hon skulle kunna få en ny alvedon kunde hon äntligen somna – och på julaftons morgon mådde hon tack och lov bra. Men: Johanna hade tydligen också haft ont i örat på natten, efter att ha varit förkyld i en hel månad, så hon och mamma åkte in till vårdcentralen för att kolla henne. Inget att göra dock, bara virusförkylning.

Lilla söta Nico, som inte har någon tv hemma, skämdes bort av kusinerna som får titta lite för mycket på tv när de är lediga...

Mina stiliga killar på julafton.

Flora ville inte ha sin fina julklänning, utan föredrog vanliga kläder, rosa såklart: här i nya julklappskläder.

Victor däremot gick all in i rött flamencoförkläde. :)

Och Lilly var fin i julklänning.

Som tur var hade vi ett par grannar här där mannen kunde tänka sig att komma och vara jultomte, och barnen hade ingen aning om vem han var! Alfred var dock mycket skeptisk ändå, för han trodde inte att det kunde vara riktiga tomten – har dock inte riktigt fått kläm på om han tror på tomten eller inte, men han tyckte hur som helst att den här var fusk,

Lilly ville åtminstone sitta i hans knä en stund. Johanna ville fota Nico i tomtens knä, men det gick absolut inte, hon blev livrädd.

Lillys bästa julklapp: en Timo Räisänen-t-shirt, direkt från Timo själv! Jag fick den när jag var i Göteborg och intervjuade honom (mer om det sen), och hon blev så lycklig! "Jag älskar Timo!"

Sen blev hon vår lilla streetcoola tjej: nya glittriga skor, pösiga brallor, för stor t-shirt och keps. Så nöjd!

Jag har lyckats charma in mig hos Nico så hon vill vara med mig jättemycket, men det gillar Flora absolut inte. Hon är alltid mammig, så att någon annan gosar med hennes mamma är verkligen icke populärt. Så fort Nico är hos mig kommer hon och ska knö sig in och återta sin rättmätiga plats. Tur att jag är van att ha tvillingar i knät.
Det har varit riktigt skitväder: regn och blåst varenda dag, så jag var inte ens utanför dörren från kvällen den 23:e till och med den 26:e. Men på förmiddagen den 27:e var det uppehåll en stund, och då hann jag ut på en powerwalk, väldigt skönt. Och igår åkte vi till Trollhättan för att hälsa på Christophers 96-åriga farmor som nyss flyttat in på demensboende. Hon var lika go och glad som alltid ändå, så det var trevligt.

Igår frågade jag Flora om hon ville åka på en rolig utflykt och se djur och en massa andra spännande saker, för jag tänkte att vi skulle åka till Universeum i Göteborg. Lilla Flora svarade: "Eller så kan vi gå på en liten promenad." Gullhjärta!
Men vi åkte i alla fall, och det var roligt!

Och idag fyller Christopher 36, och jag och Lilly och Flora kom äntligen ut på en liten promenad, och sen firade vi med överblivet bröllopsbubbel och tårta.

Så nu är det nog bara en lite viktigare sak kvar som jag inte tagit mig för att berätta om: när jag åkte till Göteborg för att intervjua Timo Räisänen den 30 november! Planen var att jag skulle intervjua honom i Svenska Grammofonstudion, där hans bandkollega och producent Hans, som även är min vän, har sin egen Studio Två. Jag hade oroat mig lite för att något skulle komma i vägen, eftersom det var inte mindre än sju barn involverade i hela setupen: mina tre, Hans i samma ålder och Timos två lite äldre, men när jag satt på tåget upp på morgonen verkade ju allt ha gått vägen! Men: precis när jag klivit av spårvagnen ett par hundra meter från studion ringde Timo: Hans yngste son hade kräkts på förskolan, och hans mamma var bortrest, så Hans var tvungen att sticka direkt... Så tråkigt! Jag hade sett fram emot att, utöver själva intervjun, få se studion plus att träffa Hans, så jag blev så besviken. Jag fick en supersnabb rundtur i studion innan Hans rusade iväg, och sen tog Timo med mig på några ärenden och efter det åkte vi hem till honom i Hindås istället och det blev en jättebra intervju, så det löste sig bra ändå!
Och Hans son mådde bra efter han kommit hem, så vi kunde ses innan jag åkte hem, så det ordnade sig också bra, plus att jag sov över hos en kompis som jag hade supertrevligt med, så det blev en riktigt bra resa. Och nu har jag 35 sidor utskriven intervju som jag ska göra en bra artikel av, så jag har att göra, kan man säga. :)

God jul i efterskott!

Julen har inte varit snäll mot bloggandet! Att min gamla bloggapp slutade fungera och den nya är jättesvår att använda har inte heller hjälpt till, tyvärr... Men här kommer åtminstone vårt julkort (som vi bara skickade digitalt, eftersom december försvann i en vab-dimma), och så ska jag se till att lägga upp fler bilder och berätta lite mer en annan dag. God fortsättning!

Jul i djurparken och inte över än

Det tar aldrig slut..! Igår eftermiddags hade det gått 48 timmar från att Alfred blivit bra, så eftersom Christophers föräldrar skulle komma och vi hade dyra biljetter till Jul i djurparken på Skånes Djurpark (eller: jag hade fått fem vip-biljetter via jobbet, men vi fick köpa till biljetter till svärföräldrarna för 400:-/st) så tyckte vi att vi kunde åka. Allt var bra på vägen dit, men precis när vi kom fram och skulle byta om till vinteroveraller på tjejerna började Flora gråta, hade ont i magen och ville ha en spypåse... Inget hände, så vi gissar på en släng av åksjuka plus nervositet – hon har haft lite svårt att förstå att hon är frisk nu och gick omkring med en påse som en snuttefilt i flera dagar efteråt – men hon ville bli buren med sin påse första halvtimmen eller så.
Barnen fick tomteluvor, och så var det pysselverkstäder och mattält där maten ingick, och det var trevligt, men inte riktigt värt pengarna (som vi ju tack och lov bara betalat en del av).

Barnen var i alla fall väldigt glada över det extremt vältajmade snöfallet medan vi var där.

Ett av de få djuren som faktiskt var ute i djurparken. Vi såg den, en kanin, ett par får och två renar, that was it.

Det höll på mellan 16.30 och 19.30, men Flora och Lilly lyckades hålla sig vakna hela vägen hem, en bilresa på en knapp timme från Höör, men Alfred däckade totalt, och när vi kom hem var han superhängig och också orolig för att han skulle bli sjuk igen...
Så efter en faktiskt ganska god natts sömn var jag väldigt glad att alla mådde bra, och vi vinkade av farmor och farfar vid 10-tiden. Precis när de åkt upplyste Christopher mig om att han fått diarré... Suuuuuuuuuck.
Så nu - långt efter att 48 timmar gått – har alltså nästa offer skördats, så han ligger nere i gästrummet och mår dåligt, och jag får elda på mitt blivande magsår med ännu några dygns väntan för att se hur det går med mig (jag var på toa strax efter honom utan att veta att något var fel). Det var då den segaste sabla skit jag varit med om, det här!! Och det kommer bli en extremt fattig nästa månad när det aldrig blir något jobb för mig, vet inte om jag kan åka till Malmö nästa vecka heller, och julen börjar kännas lite osäker också när det går såhär långsamt allting.
Christopher ringde 1177 och fick veta att barnen kan åka till skolan och förskolan imorgon eftersom risken att återsmittas är väldigt låg, men jag vet inte, det känns inte helt okej att skicka iväg dem... Men de vill ju tillbaka, plus att de nu har tittat på tv och YouTube ungefär 9 dygn i sträck, så... aaargh, jag vet inte, jag är så trött på den här skiten nu! Det börjar kännas som att livet aldrig kommer bli normalt igen (drama queen).

Julen 2016

Jag har knappt öppnat datorn sen dagen före julafton, men nu så! Vår julafton (och dagarna efter):

Vi orkade inte gå upp tidigt, så barnen fick gå upp och titta på tv när de vaknade, och när jag och Christopher hunnit vakna till fick barnen sin första julklapp, som de fick hitta genom att följa ett snöre som jag ringlat genom huset.

Och jag klädde mig som en julgran/tomtens medhjälpare... Vet inte om det var så snyggt egentligen, men juligt var det åtminstone!

Finklädda jultöser i solen.

Vi tog en liten promenad ner till stranden, och eftersom vi skulle till stranden sa Flora att hon skulle bada. Jag sa att det var för kallt, men hon envisades, så hon fick ta med sig sina badbyxor. När vi väl kom ut på gatan sa hon att hon inte ville bada längre. :) Lilly tog med sig sin varg - tjejerna fick en varg och en räv av gudmor Jennie när de var pyttesmå, och de senaste månaderna har Lilly haft med sig vargen (som ibland heter Hoppis, men oftast bara Vargen) överallt.

Inte ens jag var sugen på att bada. Det var superblåsigt och jättehögt vatten - man såg bara hälften av bryggan. (Ett par dagar senare var den helt översvämmad, när stormen Urd kom förbi.)

När det blivit mörkt fick vi besök av jultomten! Alla barnen genomskådade svåger Victor direkt, men de var lika glada för det.
Vi gjorde faktiskt ett schema för julklappsutdelningen för att Alfred inte skulle tjata ihjäl sig om att få julklappar konstant, men det innebar ändå att de skulle få presenter till frukost, innan lunch, vid lunch, efter lunch och sen typ resten eftermiddag/kväll. Och fast vi försökt begränsa oss i år och verkligen bara köpt bra grejer och inte en massa krafs så blev det så många att vi sparade några till dagen efter.

Lilla Nico tyckte förstås att snörena var roligast. :)
På det hela taget hade vi en riktigt mysig julafton, även om det var lite pakethets mellan varven. Jag är jätteglad att Johanna var här med sin familj också, och mamma förstås.
På juldagen och annandagen träffade vi Christophers familj, och min systerdotter Stella hann vi träffa en liten stund på juldagen.

På annandagen fick jag ett ryck och fixade en 3,20 meter bred säng uppe på vårt sovloft, efter fyra nätters usel sömn med för många barn som ville sova med oss vuxna i en bara 1,60-säng istället för på sina madrasser bredvid. Vår säng består nämligen av fyra 80 centimeter breda resårmadrasser; två bredvid varann och två ovanpå dem, så jag lade istället alla fyra bredvid varann, så allt kom i samma höjd.
Det blev åtminstone lite bättre, men Alfred vill fortfarande helst ligga mer eller mindre på oss, så det är inte lätt att få honom att ligga kvar på sin plats, hur nära den än är, men kanske nån gång, så småningom.

Den 27:e åkte Johanna, Victor och Nico hem till Stockholm, men Flora hann gosa lite mer med sin lillkusin innan. Alla mina barn är superförtjusta i Nico, men Flora allra mest, hon är så gullig och försiktig med henne.

Idag åkte Christopher och Alfred till Trollhättan för att hälsa på Christophers farmor, medan jag och tjejerna stannade här med mormor. Vi var nere vid havet och kastade sten i vattnet en stund, och sen var vi hemma och bara lekte, och det var så lugnt! Tjejerna bråkade nästan inget alls med varann, och det känns hemskt att erkänna att jag tänkte att allt bråk är Alfreds fel, för så är det förstås inte. Men alla tre retas väldigt mycket med varann när de är tillsammans allihop, och det blir lugnare när det bara är två som är med varann. Så synd. Men jag hoppas det blir bättre ju större de blir.
Imorgon fyller Christopher år, och i övermorgon åker vi hem och får besök över nyår av våra vänner från Stockholm, Janne och Lina med barnen Sixten och Olle.