Knasbollar i för små pyjamasar

Jag skulle bara ta kort på att Lilly vuxit ur den gamla pyjamasen hon hittade i garderoben, men det slutade med fantastiska bilder på mina små underbara knasbollar!

Flamingo och svan

I fredags tog Flora på sig sin flamingoklänning, som hon inte haft på ett tag, och då ville Lilly faktiskt låna hennes svanklänning (Lilly har inte brytt sig om dem hittills, så de har bara varit Floras). Men att få till ett bra kort på dem var som vanligt... prövande. Till slut blev det några fina, men det tog ett tag. :) (Och sen när de väl skulle till förskolan så skulle båda byta kläder – men faktiskt till matchande My Little Pony-klänningar istället. Det är extremt sällan de vill matcha nu för tiden.)

Tio mil till Timo

I lördags kväll skulle jag gå på konsert med min favorit Timo Räisänen i Malmö, och skulle intervjua honom också, så jag var peppad. Men på torsdagkvällen kom det ett meddelande från Timos keyboardist och producent Hans, som jag lärde känna genom Timo för flera år sen: "Malmö inställt..." Neeeej! Så vi fortsatte prata och kom fram till att det ju faktiskt inte är så fasligt mycket längre till Halmstad än till Malmö (eller nja, drygt dubbelt så långt, men vem räknar?), och där skulle de spela på fredagen. Jag tvekade länge, och för att göra en lång historia kort så blev det såhär:

Barnen hade dessutom målat en t-shirt till Timo som jag ville att han skulle få, plus att Hans tyckte att det vore trevligt om jag kom, så jag vilade lite i soffan på eftermiddagen, inväntade svärmor som kom för att stanna över helgen, åt middag tillsammans och körde sen till Kajskjulet i Halmstad.

Alfred målade Pacman-spöken, Flora en gubbe som jag tror var Timo, och Lilly målade Timo på en skateboard hållandes i en varg, eftersom hennes favoritgosedjur är en varg.

Jag möttes av Hans vid dörren, och så gick vi till logen, där Timo strax dök upp. Han blev jätteglad och tog på sig t-shirten direkt (han sms:ade mig nästa dag: "ÄLSKAR tischan!!!"). :) Han och Hans skulle just gå ut och sätta sig och sälja merch och hälsa på fansen, och Hans tog helt sonika fram en stol till mig också, så där satt jag och låtsades vara med i crewet... Alla som kom fram ville ju prata med Timo, så även om Hans tog hand om försäljningen så hade vi gott om tid att prata också - vi hade inte setts på fem år, även om vi hörts på Messenger ibland, så det var roligt att catch up, hur man nu säger det på svenska.

När en tjej kom fram med en bild på sig själv och Timo som hon tagit för nio år sen för att han skulle signera den kom jag på att jag hade en gammal selfie på mig och Timo på Facebook som jag tagit för alldeles snart exakt tio år sedan: första gången jag intervjuade Timo solo före en spelning på KB i Malmö, den 3 november 2007. Så självklart var jag ju tvungen att ta en ny bild på oss också. (Intervjun sköt vi på framtiden dock.)

Till vänster för tio år sen, till höger nu. Inte ser vi väl en dag äldre ut? (Och t-shirten är på även ute bland fansen. Förresten målade jag och min systerdotter Stella en t-shirt till Håkan Hellström, hennes idol, för femton år sen, när hon var fyra, som han också älskade och använde i flera år. Bra grej det där.)

Det kändes ju lite lustigt att sitta där med dem, men det gjorde mig ärligt talat också lite stolt. Kanske fånigt, men Timo och Hans är ju ändå idoler till mig, även om jag är kompis med dem också, så att det liksom var självklart att jag skulle sitta där medan de andra fansen bara fick en liten stund och en selfie med Timo känns ju ändå rätt stort, hur gammal och vuxen jag nu än ska föreställa att vara.

Vid niotiden var det dags för spelning – jag var väldigt tacksam över att de skulle spela rätt så tidigt, för jag hade ju en timmes körtid hem igen. Hade kollat tåg, men det sista gick klockan elva, och krävde dessutom byten, så det var inte värt. Och jag var så glad att jag åkte, för Timo är alltid ett sånt lyckopiller och energikick för mig!

Rolig är han också. :)

Och efteråt väntade jag en stund medan Timo och Hans hälsade på fansen och sålde merch igen (de gör alltid det efter spelningarna, och numera alltså även före, och jag tycker det är så fint! Det är inte många artister som kommer ut och hälsar på fansen.) och sen hängde jag kvar en stund till innan det var dags att åka hem.

Jag var lite orolig för att köra hem eftersom jag var trött redan från början och brukar vara mer död än levande vid elvatiden, och nu körde jag strax före midnatt. Men tack vare hög musik och lite choklad gick det utmärkt. :)

Somnade inte förrän efter halv tre dock, och sen blev jag väckt av Flora halv sju, så jag var ju så lagom pigg dagen efter... Men ändå: så värt det!

Lill-Flora

Nån dag när jag är lite mindre trött ska jag skriva saker, men så länge blir det två bilder på Flora, iklädd Lillys dopklänning i stl 80 (hennes egen var 74, så den har jag lagt undan) och en matchande tyllkjol. Lilla lilla loppa! 

Med sitt favorittrick: att titta vindögt. 

Monokrom son

Har samlat ihop lite bilder på Alfred när han färgmatchar. :) Vår lille snygging!

Frisör, egentid och grejer

Åh, jag vill egentligen inte hänga ut barnen för mycket på internet om när de är jobbiga, fast samtidigt vill jag inte skönmåla verkligheten - men jag kan väl åtminstone säga såhär: de senaste dagarna har varit o-e-r-h-ö-r-t jobbiga med Lilly. Jag börjar få panik över att psykologtiden har skjutits upp i flera veckor, och om den inte blir av på måndag heller vet jag inte vart jag ska ta vägen.
Igår kväll och i morse lyckades jag i alla fall behålla tålamodet och inte bli arg på henne, men då tog allting oändligt lång tid (fast det gör det i och för sig även när jag blir arg, så då är det ju bättre att låta det ta tid utan bråk åtminstone). Och så har jag sovit med henne två nätter i rad, och då har hon vaknat gladare - det har varit skillnad mot när hon kommit in på natten, hon verkar vara gladare och tryggare när hon fått sova med mig hela natten.
Lite roligare grejer som hänt de senaste dagarna: Alfred har för första gången fått gå till en riktig frisör, och han fick sprayfärg i håret och var mycket nöjd (och satt väldigt duktigt stilla och lutade huvudet som han blev ombedd under hela klippningen).

Lilly tjatar också om att få gå till frisör nu - tjejerna fick följa med och titta första minuterna - och jag har sagt att hon också får gå när hon fyllt 6, så nu frågar hon varje dag hur långt det är tills hon fyller 6...
Tjejernas senaste grej annars är att de vill sova med vanliga kläder. Och inte alltid bara de kläder de haft på dagen, utan de ska ibland byta om till andra vanliga kläder att sova i. Roliga ungar.
Igår hade jag lite egentid för mig själv efter jobbet i Malmö; Christopher hämtade på förskolan och jag hade fått tillåtelse att inte stressa hem. Dels behövde jag lämna tillbaka en klänning jag beställt på nätet från en liten butik i Malmö, dels hade jag hittat en bruklänningsbutik nära jobbet, dels ville jag gå till Søstrene Grene i Triangeln och köpa nytt origamipapper billigt för att vika fler dekorationer till bröllopet.

Nu har jag ju redan köpt min brudklänning, men jag älskar ju klänningar och tycker att när jag nu har legitimt skäl att prova tjusiga klänningar måste jag ju passa på.

Jag provade fem-sex olika och konstaterade snabbt att brudklänningar inte är min grej. Några, framför allt den på första bilden tyckte jag var jättefin, men alltså, en klänning som väger typ 8 kilo, stel och konstig med byglar och grejer, massa tyg runt fötterna så man inte kan röra sig ordentligt eller dansa och överdådig med släp... Nej. Jag provade en enkel sidenklänning utan underkjolar också, men inte det heller. Jag kan helt enkelt inte ha långa klänningar, det är nog där skon skaver som mest.

Men roligt var det ändå! Och som sagt: den här var jättefin, tyckte jag. Men kostade också därefter...

Här var det expediten som fotade mig, lite konstnärligt på sniskan sådär. ;) Också väldigt elegant med spets, men nej. Funkar inte för mig. Plus att klänningen kostade 12 999:- och den lösa spetstoppen 1 099:-. Gaaaah! Det är liksom mer än en tredjedel av hela vår budget, så jag skulle inte tro det.

Det sköna med det här var i alla fall att jag inte är tveksam till min egen klänning längre, vilket jag varit en liten aning. Den behöver bara justeras litegrann, och det ska jag få hjälp med av min sykurslärare i vår.

Och sen gick jag till Søstrene Grene, som är en helt underbar butik. Köpte superfina förkläden till barnen, pärlor, ispåse och planteringsskyltar, ritblock och lite annat utöver origamipappren. Så vi hade presentutdelning efter middagen en vanlig torsdag, mycket roligt!

Passade också på att gå in i en asiatisk matbutik på Möllan för att köpa rispapper och lyckokakor. Många lyckokakor har ju helt obegripliga budskap, men jag gillade Lillys (den översta), som jag tyckte passade in väldigt bra på henne, och min egen under som ju vore väldigt trevligt om det slog in. :)
Nu ska jag strax hämta mina små grodor på förskolan - och igår frågade en av tjejernas fröknar Christopher om vi vill ha deras hjälp med att få på dem kläderna när vi ska hämta. Jaaaaaaa! Hämtningen brukar ta oss minst en halvtimme varje dag, för Flora och Lilly fjantar bara runt i hallen och klär aldrig på sig (och hjälpa dem får vi ju inte, framför allt inte Lilly) medan andra barn som hämtas samtidigt bara kommer ut i hallen, klär på sig och går hem, och kvar sitter jag och tjatar på mina ungar som står och glor ut genom fönstret, rullar runt med fröknarnas stol, ska in och kissa osv osv... (Alfred är snabb och springer ut på gården själv, men tjejerna funkar bara inte.)
Men i onsdags när Alfred skulle klippa sig klockan fyra så hade jag bett honom be en fröken hålla koll på tiden och skicka ut dem i hallen innan jag kom (avdelningarna är sammanslagna under sportlovet), så när jag kom stod alla tre färdiga i trappan, sprickfärdiga av stolthet! Så nu ska vi testa att fortsätta med det, och det vore så otroligt skönt om det funkar!

Uppklädda

När barnen klädde upp sig med slipsar (fast Lilly tog av sig sin rätt snabbt) och flugor (till träningsoverallsjacka, men han hade skjorta under) kunde jag ju inte vara sämre. Så det blev skoluniformsoutfit med slips och äkta japanska skolflicksstrumpor. Och det funkade, jag fick komplimanger på jobbet. 

Tvillingdela på maten

De här knasiga ungarna vi har... Lilly har nästan alltid ätit bättre än Flora, men i ett par veckor har faktiskt Flora ätit bättre - och då har Lilly plötsligt ätit sämre! Man börjar ju undra om det är nån tvillinggrej: när de var i magen fanns det en viss mängd mat att dela på, så de kanske är programmerade så fortfarande, att de liksom inte får äta mer än 500 g mat tillsammans per måltid? Knäppgökar.

Och nu är ordningen förresten återställd: Lilly äter bättre igen, och då äter såklart Flora sämre.

I fredags var jag och handlade ensam med alla barnen (och åt glass före så de skulle vara glada och nöjda) - tjejerna var tvillingklädda för en gångs skull, de valde själva.

Och storebror hjälpte mamma att hålla ordning på småsystrarna, gullungen.

Skörd i klänningen

Jag skördade alla våra vaxbönor från ena pallkragen idag, eftersom en del börjat skrumpna ihop. Men det var visst rätt många kvar ändå - tur jag hade klänning på mig. ;)

Nu är de förvällda och lagda i frysen, utom några som vi åt till middag ikväll. 

Klänningen förresten, den valde Lilly åt mig i morse, och när jag var och handlade mat i eftermiddags kom det fram en dam och sa att den var så fin (jag har sytt den själv), så det var visst ett bra val!

Och nu har vi besök av Christophers föräldrar över helgen och ska åka till Ven imorgon. Kul!

Storkusinens klänning

Jag hittade min systerdotter Stellas gamla klänning i en låda och tog fram den; en helt underbar klänning som mamma köpte utomlands nånstans när Stella var bara 1 - hon hade på sig den på familjens julkort när hon var knappt två 1999.

Hittade en bild jag tagit på julkortet och lagt upp på Instagram för att visa hur lika Alfred och Stella var i samma ålder. 

Nu har Flora haft den på sig två dagar i rad och älskat att snurra runt med den. Så fin!

Igår städade hon lite i den och log väldigt roligt på beställning!

Bättre idag och klänningsprovning

Jag trodde det verkligen inte igår, när jag satt och grät i bilen och på kvällen skrek åt alla kollektivt (åt barnen, Christopher och min stackars mamma), men det känns faktiskt bättre idag (tack för gulliga kommentarer med pepp!). Min instagramfavorit Sockertoppar skrev härom dagen att varannan dag hemma på "semester" med tre barn är hemsk och varannan är härlig, och det blev visst så här också. Men jag tror nog att jag inte ska läsa så mycket uppfostringsböcker när allt är så kaosigt, för den här senaste fick mig verkligen bara att känna mig totalt misslyckad. Kanske att råden kommer funka bättre för oss när de fått sjunka in lite, men inte just precis nu.

Hur som helst blev förmiddagen idag bättre med mindre bråk, och sen åkte vi in till stan och där mutade jag glatt barnen när de blev stökiga i den evighetslånga kön på rean på Lindex, och det funkade alldeles utmärkt med mutor, vad boken än sa om det (i vår familj har Läkerol i fruktsmaker döpts om till "muta", efter att vi fick en massa Läkerol i inflyttningspresent). Sen gjorde vi äntligen det som jag velat göra ganska länge nu: gick till en bröllopsbutik för att prova brudklänningar!

Fast vi inte ska gifta oss förrän nästa sommar har jag faktiskt redan köpt en brudklänning, som jag hittade på nätet och inte vågade vänta med ifall den skulle försvinna ur sortimentet - jag var lagom nervös när jag väntade på den, beställd ända från Kina, men måttsydd enligt mina mätningar. Men den är bra, tror jag! Hur som helst ville jag ändå inte missa det roliga med att gå och prova en massa marängklänningar när jag nu har en legitim chans att göra det. :)

Men när vi kom in i butiken visade det sig att alla klänningar bara fanns i storlekarna 36 och 34 (!). Jag är en 38:a för det mesta - vissa kläder kan jag ha i 36 (fast då är det oftast stretch i dem), och andra behöver jag 40 på. Jag sa till damen i butiken att jag är en 38:a och undrade om det inte fanns något för mig att prova då, och hon sa att det skulle nog gå. Men eftersom jag är bred över revbenen lyckades hon bara kämpa upp dragkedjan till hälften på den första 36:an hon tog fram...

Nu kan det ju tyckas lite konstigt att jag lägger upp bilder på mig i brudklänning här, men även om jag tyckte att jag blev väldigt tjusig i dem så känner jag mig bara fel i en sån här klänning, och den jag har köpt är helt annorlunda, så jag kan visa mig. :) Och en Lilly som just skrapat knät, men jag kunde inte riktigt böja mig ner för att komma åt att blåsa ordentligt - jag kunde knappt andas, men det behöver man väl inte göra när man gifter sig, eller? ;)

Men den här är ju väldigt fin... Fast för dyr. Så glöm det bara Sara.
Jag hann bara prova två för det var lite för besvärligt med barnen, så kanske att jag får göra det en gång till, för roligt var det. :)
Och igår bestämde vi oss för att skaffa ny bil: vi ska privatleasa en 7-sitsig Volkswagen Touran, fast vi kommer inte kunna få den förrän närmare årsskiftet även om vi beställer den nu. De har specialpris nu, så den kommer nästan bli billigare än den vi har nu, så det känns riktigt roligt även för mig som brukar hata bilaffärer. Vi får se om det blir lika roligt när vi ska försöka sälja den vi har nu, men...

Mormors födelsedag och en hjärtekrossad duva

Jag hittade en död duva under trappen här. Den verkade ha gått in där och lagt sig för att dö av ålder eller sjukdom, för den såg inte skadad ut alls. Eller så dog den av hjärtesorg, sa mamma, för hon hade sett ett duvpar bråka kvällen innan, och nu sitter det en ensam duva på telefonlinan här utanför. :( Vi begravde den igår, och Flora och jag sjöng "Imse Vimse spindel" för den och Lilly och Alfred hittade på egna sånger. Lillys var mest hittepåord, men Alfred sjöng att han hoppades att duvan nu har det bra, har mycket mat och många ungar och lite annat sånt fint. <3

Alfred fick åka hoverboard med syssling Maja igår innan hennes familj drog från kylan och regnet till Cypern i en vecka.

Och idag fyllde mormor år. Då måste man ju vara fin!
Jag tycker inte att våra tjejer är särskilt lika varann i verkligheten, men såhär på kort ser jag att de ju är rätt lika varann ändå, bortsett från att Lilly är två kilo större och att deras hår är så olika.

Lilly lärde sig bemästra stora kameran helt själv!

Vissa kort blev lite suddiga, men andra blev riktigt bra (fast inte jag, så det fick bli det här att visa ändå).

Sen ville jag ta kort även på finklädde storebror, men oj vad barnen inte var sugna på det då. Oerhört o-munter stämning, tills jag satte på en film på mobilen och höll den över huvudet och fotade med stora kameran istället...
Sen åt vi en massa tårta, och oerhört nog lyckades båda tjejerna hålla sina klänningar rena från spill! De börjar bli så stora.