Försenat 6-årskalas!

Igår hade vi äntligen Floras och Lillys 6-årskalas – eller 6 år, 6 månader och 24 dagars-kalas, för att vara lite mer exakt...
På deras egen födelsedag i oktober var de på en annan kompis kalas, och sedan höll Christopher på att bygga om barnens sovrum i ett par månader, och sen kom coronakrisen, så det tog sin lilla tid att få ihop det. Eftersom det fortfarande är restriktioner om att hålla avstånd etc så hade vi tänkt vara utomhus, men eftersom maj i år är galet kallt så var det förstås 12 grader, 20 sekundmeter och regn igår, så vi fick ge upp och vara inomhus – men eftersom alla 9 gäster går i tjejernas klass så de ändå ses varje dag så kunde det väl kvitta, tänkte vi. De kunde åtminstone vara ute och leka en stund när det var uppehåll.
Det var unicorntema med Dolly Style-färger, och jag tycker vi fick till allting fint. :)

Jag började skriva ett födelsedagsinlägg på deras födelsedag, men kom av mig eftersom jag så sällan skriver här nu, men det jag började skriva då var i alla fall:

Våra tjejer har blivit 6 år, det är helt galet och fantastiskt på samma gång. De sex åren har känts som ett andetag och en evighet, det är som att de nyss föddes och alltid har varit med oss, samtidigt.
De har börjat i förskoleklass, på samma skola som storebror, där de går i en F-1:a, som dessutom har mycket samarbete med 2-3:an som Alfred går i, och jag tror att det är jättebra.
Det senaste året eller så har Flora och Lilly lite bytt roller: Flora som alltid varit blyg och försiktig har blivit mer framåt, och Lilly som brukade vara den öppna och modiga lilla clownen har blivit lite mer tillbakadragen.

Och nu kan jag lägga till att de blir mer och mer noga med kläder: Lilly har helst klänning (men vägrar strumpbyxor, det måste vara löst sittande byxor), medan Flora har börjat vilja ha jeans... Jag hatar jeans, men Christopher gick med på att köpa två par jeansleggings till henne, men jag gillar det inte riktigt ändå. Det och träningskläder går hon omkring i nu. Jag hoppas det är en fas. ;)
Och de leker väldigt ofta väldigt bra tillsammans och med Alfred, vilket är så otroligt skönt. Men när det bråkas så bråkas det ordentligt. Flora har ett sabla temperament, och Lilly, när något är stressigt och jobbigt på morgonen så blir hela dagen förstörd för henne. Lilly har inte riktigt trivts på fritids i perioder, för hon tycker inte om när det är högljutt och stökigt, eftersom hon är så känslig, så hon har fått prata med fröknarna och skolkuratorn för att försöka hitta en lösning, och de senaste veckorna har det gått bättre.

Nu lite bilder från kalaset!

Alfred 7 år igår!

4 år idag!

Idag fyller Flora och Lilly fyra år!

Men de är inte hemma, för de är på en förskolekompis kalas på Leos Lekland tillsammans med pappa (och Alfred är på ett annat kalas), så här sitter jag och har egentid. Så då har jag ju tid att skriva lite.

Det är inte ofta de har på sig likadana kläder, men de här fick de av mormor igår, från Paris, och de tyckte de var så fina att de hade på sig dem både igår och idag. Vi hade familjekalas igår redan, för då var farmor här (hon bor i Frankrike), och så kom faster Rebecca med familj också, plus mormor då.

Och på kvällen bjöd farmor på middag på Harrys.

Lite presentöppning hann vi i alla fall med innan de åkte på kalas i förmiddags.

Mina fina små tjejer. Ni börjar bli stora! Ni har helt egna personligheter:

Lilly, du är vår lilla clown som är så rolig och spexig och älskar att prata med nya människor. Du har börjat gilla att brottas med din storebror Alfred, och gör mamma orolig för att ni ska göra varandra illa (och det slutar ju också oftast med gråt...). Du är väldigt duktig på att pyssla, rita och skriva och är oerhört bestämd om hur saker ska vara.

Flora, du är fortfarande lite lugnare och försiktigare, men det går ständigt snabbare för dig att våga dig på nya saker, och du är tuffare än många tror. Du tar hand om de nya små barnen på förskolan och hjälper din tvillingsyster när hon behöver det. Du älskar musik och vill lite för ofta låna föräldrarnas mobiler för att lyssna på musik, spela spel eller titta på YouTube.

Ni har båda hjärtan av guld även om ni ofta bråkar alla syskonen sinsemellan, men vid de tillfällen när ni leker tillsammans och alla skrattar och är glada är er mamma så oerhört tacksam för att ni har varandra. Och jag älskar er alldeles otroligt mycket! Grattis på födelsedagen mina underbara snittblommor!

Hurra för mig!

För idag (eller nu blir det visst igår eftersom jag somnade i soffan - för ovanlighetens skull, jag brukar aldrig kunna slappna av nog för det, så oh så skönt det var!) har jag fyllt år - alltså den 18:e augusti. 

Klädde mig i min extra-bröllops-kjol som jag köpte för om brudklänningen skulle vara för tight och obekväm i längden, och fick två komplimanger av främlingar på stan när jag och Christopher var ute för lunch. :)

Gick också och lämnade in min vigselring för att slipa ner den lite så den blir lite tunnare och bekvämare, så nu måste jag vara utan den i någon vecka, just som jag börjat vänja mig vid att ha på mig den. 

Jag blev överdådigt firad idag då artikeln om mig kom ut i Sydsvenskan, HD och Landskronaposten idag. Riktigt fin artikel blev det!

Bilden lånad av en vän som upptäckte artikeln då hon drack morgonkaffe. 

Hela finns att läsa här: https://www.sydsvenskan.se/2017-08-18/nu-vet-hon-vad-som-ar-viktigast-i-livet

Stockholmshelg med möhippa och ettårsfirande

Oj, en hel vecka sen jag skrev! Förra veckan var ju lite kaotisk med mammas brutna handled (plus att jag var så trött att jag var helt vinglig), så jag var hos henne hela dagen efter och sen hade jag jobbmöte i Malmö på torsdagen och efter jobbet var jag hos en sömmerska (Alfreds kompis farmor) och lämnade min brudklänning för en liten ändring. På fredagen var jag i Malmö igen för att klippa mig, fast utan att klippa så mycket som jag egentligen vill eftersom jag behöver ha lite längre hår för att kunna ha en frisyr på bröllopet. Luggen blev dock lite kortare än vanligt i gengäld.

På fredagseftermiddagen tog jag Snälltåget till Stockholm! Vi hade från början tänkt åka hela familjen och ta bilen upp, men dels hade vi ingen vi kunde bo hos alla fem, dels kändes det mindre lockande att åka bil i åtta timmar åt varje håll när Lilly börjat bli åksjuk, så jag bokade en tågbiljett istället. Anledningen till resan var dels att systerdotter Nico fyllde ett i söndags, dels att jag skulle få en möhippa på lördagen! Det funkade inte att göra den som en överraskning, eftersom min best man/man of honour Emil bor i Stockholm och hans fru är höggravid, så det krävdes planering så att jag kunde komma upp. Men jag hade ingen aning om vad som skulle hända. Så jag lämnade Skånes blommande rapsfält för några dagar i Stockholm, där det bara dagarna innan hade snöat...

Snälltåget var rätt mysigt, det var som att åka barndomens tåg igen, vagnarna är upprustade 60-talsvagnar. Och den här uppmaningen tog jag på allvar när jag dels hoppade fram och hjälpte en ensamresande spädbarnsmamma när hon försökte få av sig jackan med bebis i knät, dels när jag upptäckte att Alfreds bästis från hans förskola i Stockholm, Isadora, satt på andra sidan gången! Hon och hennes pappa hade varit i Malmö och hälsat på hennes farmor. Så Alfred fick prata på FaceTime med henne, väldigt gulligt.

Jag kom fram till min syster Johanna, Victor och Nico sent, så de hade redan lagt sig, men på morgonen fick jag träffa den här lilla gullungen, som snabbt hittade alla sina presenter i min resväska.

Men roligast av allt var mitt "knälejon"! Jag köpte det lilla gosedjuret på IKEA för ett tag sen, bara för att det var gulligt, men så kom jag på för några dagar sen att det var perfekt att ha mellan knäna när jag sover, eftersom det plötsligt börjat göra ont i knäna när de ligger mot varann... (Hårt att bli äldre, tydligen. Sen glömde jag såklart mitt lejon där, eller om Nico snodde det, så jag hoppas de kan skicka det till mig.)
Lördagen tuffade på, och jag fick inte veta mer än att vi inte hade bråttom, så vi åt god pizza till lunch och hängde och lekte med Nico, och jag passade på att vila (sköööönt) ett par timmar när hon sov, och vid tjugo i fyra sa Johanna att nu var det dags att gå!
Vi tog tunnelbanan till St Eriksplan och gick till Vasaparken, där Emil och Nina (tjejernas gudmor) satt på en filt och väntade på oss, med rosa bubbel, vindruvor, nötter och en spellista med svensk indie spelandes ur en liten högtalare.
Där satt vi och pratade ett tag och hade supertrevligt, och efter en stund såg jag i ögonvrån att någon närmade sig oss. Jag tittade upp, men det såg inte ut som någon av mina kompisar, så jag brydde mig inte mer om det tills de kom ännu närmare och jag tittade upp igen.

Och så var det Titiyo! (med en kompis)

Emil, som jobbar som bland annat hennes artistagent, och visste att jag gillar henne så han hade fixat så hon kom och sa hej, gratulerade och gav mig en liten present (en Titiyo-tygkasse med ett rör Treo i). :) Jag berättade att vi faktiskt setts förr, när jag intervjuade henne för typ hundra år sen, plus att jag ansvarade för byggandet av hennes hemsida för närmare tio år sen, och att vi då pratat i telefon, och då kom hon på varför hon kände igen mitt namn och blev jätteglad, för hon älskade sin (gamla) hemsida. Mycket roligt!

När hon och hennes kompis gått gick vi vidare, till Emils kontor i Bonnierhuset.

Där kom tre vänner till: äkta paret Per och Petra, samt Anna, och i ett fint rum med fantastisk utsikt hade vi popquiz med Sara-tema som Nina gjort, Rappakalja med Sara-frågor (gjort av Nina och Johanna) och ett popquiz som Per fixat och sen drog Johanna fram en tärning: dags för hennes favoritpartytrick Tärningsspelet!
Tärningen ska avgöra vad ens nästa steg blir, och de sex alternativen ska vara: ett som man gärna vill, ett som man absolut inte vill och fyra som man normalt inte skulle göra. Så jag fick slå tärningen först om vilken restaurang vi skulle till (de hade bokat bord på tre olika och hade tre alternativ till) och Sjätte Tunnan, en medeltidsrestaurang i en källare i Gamla Stan vann (nej, inte E-Types restaurang, det visade sig att det finns en hel hög liknande ställen), att vi skulle ta tunnelbanan dit och att vi skulle ta oss till tunnelbanan genom att gå Silly Walk..! (alla tre alternativen var nummer 1, så vi började misstänka att tärningen var riggad, men nej, jag hade bara otur i början.)

Det visade sig vara sjukt jobbigt att gå Silly Walk, även fast det inte var så långt! Men alla var tappra och gjorde det hela vägen, och det var också väldigt roligt!

På vägen till Gamla Stan fick jag slå tärningen igen och fick det sämsta alternativet igen: när vi kom in på restaurangen skulle jag skrika "Vi är här nu!!"... Kändes ju urdumt, men jag antar att man får gå med på viss förnedring på sin möhippa, och jag gjorde det - och ett gäng som satt strax innanför dörren svarade nåt i stil med välkomna, så det var ju tur att de inte blev sura. :)
Och till allas vår förvåning var maten riktigt bra!

Efter maten tog tärningsspelet oss till sunkhaket Brother Tuck på Götgatan (alltså det där med att någon gång få alternativet man gärna skulle vilja ha, det var ju omöjligt) för en shot Fireball (tack och lov fick jag bartendern att ge mig bara en halv, för jag tål typ ingenting nu för tiden), och sen vidare med tunnelbana till Globen och vår sista anhalt, som jag fortfarande inte visste vad det var, men tärningen sa att vi skulle sjunga "Vi gå över daggstänkta berg" hela vägen dit. Också förvånansvärt jobbigt, tydligen har ingen av oss någon kondition, men vi lyckades sjunga eländet hela vägen, säkert 30 gånger, minst. Och sen skulle vi sjunga karaoke!

Såklart var det också kul, det var ju karaoke. Och såklart sjöng vi "We are the world" och "Do they know it's Christmas".

Och sen behövde Per och Petra och Johanna åka hem, men vi andra fyra stannade för en sista drink innan det var dags att sova.

Jätterolig dag, och jag är så glad för mina fina vänner som fixat så fint och som känner mig så väl (skrev inget om det, men de hade förvånansvärt bra koll på mig i frågespelet vi gjorde tidigare). :)

Och nästa dag firade vi Nicos ettårsdag!

Men jag hann också med att se på Instagram att min gamle vän Martin sålde en barncykel på loppis, så jag åkte och fick den till skänks för att släpa med den hem på tåget.
Så all in all en jättebra helg, även om jag nog var tröttare efter den än innan. :)

Kalasdag i dubbel bemärkelse

Idag firade vi Alfreds födelsedag tillsammans med kusinerna Linus och Moa och deras föräldrar; Christophers syster Rebecca och man Jocke.

Det var lite stressigt innan de kom, när jag skulle åka och köpa mer grädde och slänga plast och papper på återvinningsstationen vid ICA och upptäckte att den var borta, och körde mot stora återvinningscentralen bara för att upptäcka att vägen dit var avstängd så jag fick köra runt halva stan för att hitta en annan ÅV-station, men SEN blev det bra!

Alla barnen var nämligen toppenglada hela dagen, så vi har inte bråkat nånting med nån av dem! (Okej, de krånglade lite vid middagen, men det var typ 5-10 minuter, och jag är van vid flera timmars bråk med Lilly på en dag.)

Helt underbart! Så slutsatsen nu är väl: kalas varje dag! Eller..?

Lite läskiga ljus som hade lite tomteblosseffekt. 

Snällt köande barn vid fiskedammen. 

Och sen fick man fylla på sin godispåse i den lilla godiskiosken. 

Alfred 6 år

Den här otroligt kärleksfulla, energiska, gosiga, snabba, temperamentsfulla, smarta, underbara, prövande, myror-i-brallaniga lilla människan fyller hela 6 år idag (prick nu).
Det var han som gjorde mig till en mamma, och det var han som vände hela livet upp och ner till en ny, fantastisk och ibland skitjobbig värld. Jag älskar dig Alfred! ❤️

Christophers födelsedag

För två år sen fyllde den här fantastiska människan år, och det gör han idag också. 

Han är min trygghet, min klippa och mitt lugn, han får mig att skratta med sin fåniga göteborgshumor och jag älskar honom så mycket att jag tänker gifta mig med honom i sommar. Grattis älskade Christopher!

Och att vår förstfödde satt och chillade i en låda efter middagen får också vara med idag, för att det var gulligt och för att han är den andre av de två personer av manskön som jag älskar mest i hela världen. ❤️❤️

3 år!

Jag hade alltid tänkt att jag nån gång skulle ha två döttrar, men jag hade aldrig nånsin kunnat tänka mig att jag skulle få två på en gång, och definitivt inte efter att jag redan fått ett barn. Men nu har de varit mina i tre hela år. Det har varit tre fantastiskt underbara och skitjobbiga år då jag varit både tröttare och lyckligare än någonsin. Älskade älskade Lilly och Flora, grattis på 3-årsdagen!!

Efter en natt där jag var vaken ett par timmar nånstans på mitten och där Alfred väckte mig tjugo i sju så låg vi åtminstone kvar i sängen tills Lilly vaknade klockan 8 (hon låg hos mig) och bad henne gå in till sin säng så vi kunde sjunga för henne och Flora. Så vi väckte i alla fall Flora med sång, och så fick de några presenter i sängen.

De fick egna "tugghalsband" och Doktor McStuffins-fruktlådor, och ett L och ett F från Alfred (såna som man kan sätta på till exempel en dörr) och sen ville de ner och öppna fler paket för det där lilla räckte ju inte. :)

Efter frukost och dusch av alla var det dags att förbereda för kalaset, och Flora och Lilly hann leka med ballonger en stund (och en exploderade när jag blåste upp den så jag blev helt rödsprängd i ögat).

Gullungar!

Varsin tårta så klart. Och eftersom Floras favoritfärg är rosa och Lillys blå blev de förstås dekorerade därefter.

Blåsa ut ljusen! Det fick bli i två omgångar eftersom alla gäster inte var med första gången. :)

Men Floras favorit var vaniljhornen (som jag doppat i rosa och blått socker): hon tog sju.

När kalaset började lugna sig och folk börjat åka hem satte sig tjejerna med lilla Vera, 6 månader, och de var så gulliga med henne!

Men det här med att få en fin bild på båda mina tjejer samtidigt är inte det lättaste.

Jag har personligen haft en jobbig dag för jag har varit såå trött och haft jätteont i magen och känner att jag liksom är lite torr i tonen - vilket jag väl i och för sig alltid är, för jag har lite svårt att skriva sådär fint och ärligt om känslor, men jag måste anstränga mig lite här på slutet. Lilly och Flora, mina älskade tjejer. Jag kan inte förstå att jag har lyckats göra er (och er fine bror), två såna fantastiska små människor. Ni är så olika, och helt underbara på varsitt sätt (ni har också varsitt helt olikt sätt att driva mig till vansinne på): 

Flora, du är underfundig, blyg och försiktig men ändå oerhört bestämd och envis. Du är mammas lilla tjej och vill alltid vara nära mig, vilket ger mig dåligt samvete när jag är för stressad för att bära runt på dig så mycket som du vill. Men du är min lilla loppa och jag älskar dig alldeles oerhört.

Lilly, du är vår lilla clown som nästan alltid är öppen och glad mot alla. Du vet exakt hur du vill ha allting och blir det inte rätt blir du inte nådig att tas med. Men du är en liten gosefia, på dina egna villkor, och tack och lov vill du oftast gosa med mig, och jag älskar dig alldeles enormt.

Tre år alltså. Otroligt.