Magen vecka 39+2 veckor

Nu ska jag skriva ett inlägg som säkert kan räknas som lite störigt. Jag väger nämligen redan 12 dagar efter förlossningen bara 3-4 kg mer än jag gjorde när jag blev gravid, och magen har redan gått ner jättemycket! Jag säger bara: amning FTW!! Som jag skrev på Facebook härom dagen: "I'm a lean mean amningsmaskin" och det gör verkligen under. Som tur är gillar jag att amma, jag tycker det är mysigt - jag får lite ont i ryggen av det ibland som ni vet, men idag har Christopher och Alfred varit och Blocket-köpt en fastare amningskudde från Rätt Start åt mig (en fin orange en med vita elefanter på) som verkar funka mycket bättre än den sladdriga med PVC-kulor jag hade, plus att jag på kiropraktorns order varit noga med att palla upp mig ordentligt med andra kuddar så länge. Sen är det förstås inte jätteroligt när tvillingarna sover i stort sett hela dagarna och ammar i stort sett hela nätterna, men BVC-sköterskan sa att det nog kommer vända på sig snart.

Tejpen på ärret sitter som berget, så jag låter den väl sitta kvar. Jag har i och för sig inte hunnit duscha så många gånger att det direkt stört, så det hjälper väl kanske till för att hålla den på plats. Och nu syns linea nigran tydligt när magen liksom skrumpnat ihop.

Och så bara en liten påminnelse till mig själv om hur jag såg ut för bara två veckor sen. Det känns redan helt overkligt! Jag sa till Christopher igår att om jag nån gång får för mig att säga att jag saknar att vara gravid så har han min fulla tillåtelse att slå mig, för schöven vad jag inte stod ut med den där magen. Och ni vet ju att jag älskar det den visade sig innehålla, men alltså, själva magen... Puuuh.

Den osynliga linea nigra och en mjuk knöl

När jag var gravid med Alfred fick jag aldrig någon synlig linea nigra (den där mörka hormonranden längs med magen) - men mot slutet av graviditeten dök den plötsligt upp på kort, även om den var helt osynlig för blotta ögat. Så jag har hållit ögonen på kort efter om den skulle dyka upp nu också, även fast jag inte ser den i spegeln och Christopher inte heller ser den, och plötsligt idag gjorde den det! På kort syns den ju ganska tydligt till och med, men det går alltså inte att se den i verkligheten, och jag tycker det är så konstigt.
Anledningen till att vi tog kort på magen var att jag plötsligt kände att det var något som bullade ut strax till höger över mitt snittärr, och det var inte en bebiskroppsdel, för det var mjukt och rörde inte på sig när jag tog på det. Men det gjorde heller inte ont, så jag är inte jätteorolig, men lite skumt är det ju. Om det är kvar till imorgon så får jag ringa MVC och be att få komma in så de får titta. Googlade bråck på gravidmage, och det kan man tydligen få, men det verkar som att det "ska" göra ont, så jag vet inte. Det verkar ha gått tillbaka litegrann redan, så vi får se.

Jag har varit ovanligt aktiv idag, så det kanske är därför magen beter sig lite konstigt. Jag skulle äta lunch med två f.d. kollegor (en mammaledig och en gravid), och åkte in till stan en dryg timme i förväg för jag behövde göra lite ärenden, men när jag var nästan framme kom jag på att jag glömt mina 20%-rabattkuponger på Åhléns, som gällde på hemavdelningen och skönhetsavdelningen. Jag skulle köpa duschdraperi och torrschampo, så det kändes ju rätt värdelöst att göra det utan rabatt när jag nu kunde få det, så jag vände hem igen för att hämta dem. Det innebar förstås att jag fick utföra mina ärenden på Åhléns på tio minuter istället för på en timme, och att jag inte hann gå till tygaffären och lite andra grejer som jag också velat göra, men jag sparade åtminstone 72 spänn, vilket inte är kattskit när man går på a-kassa och snart föräldrapenning. Men jag stressade ju lite, plus att jag småsprang efter en buss som bara försvann pga ombyggnader vid Sergels Torg, och då fick jag rätt ont överallt, vilket ju inte var vidare kul. Så när jag väl kom fram till lunchstället hade jag mer ont i foglossningen fram, plus ont i svanskotan och svanken (de har hållt sig rätt lugna ettt tag) och lite runt om i magen.
Efter vår långa och väldigt trevliga lunch skulle jag möta upp Christopher och Alfred i en lekpark hemma i Västertorp, och schöven vad jobbigt det var att gå dit efter att ha varit lite halvt i farten rätt länge. Så nu får jag försöka ta det lite lugnare imorgon igen.