Sägningar

Nu har jag samlat ihop en massa roliga grejer barnen säger under en period här, och listan börjar bli så lång att det är dags att lägga upp den.
- Tolaletten (Lillys uttal av toaletten)

- Devodespela (Alfreds uttal av dvd-spelare)

- Gicke ba (Floras svar på frågan "Gick det bra?" när hon slår sig)

- Keppuch (allas uttal av ketchup)

- Otta (tjejernas "också")
- Pamasnältarna (Pyjamashjältarna på tv, som de älskar att leka)
- Du e bara bätt! (Lilly tycker att mamma är bäst, tackar tackar)

- Bajstålle (Flora kallar alla för det när hon är arg, har ingen aning om vad det ska betyda)

- Vikken da e de för da? (Flora: "Vilken dag är det idag?")

- Försäkta (Lilly säger ursäkta)

- Mammis (Flora och Lilly när de gullar med mig)

- Goja papegoja, den som sa det var det! (tjejerna när de bråkar med varann, nåt de lärt sig på förskolan tror jag)
- Oj maj gadd! (Lilly har lärt sig engelska på förskolan eller på tv)
- Ooh la la! (också från förskolan eller tv, låter väldigt roligt)
- Doa (Lilly envisas med att kalla Flora för Doa. Hon kan uttala "flera" rätt så perfekt, men det är helt omöjligt att säga Flora ändå, tydligen)
- Jag älskar dig hela dan! (Flora till mig :) )
- Försten upp är en rutten sill! (Lilly har missuppfattat uttrycket och blir superglad när hon kommer först upp för trappan för att lägga sig och blir en rutten sill)

- Gammal dam (tjejerna kallar lite vem som helst för gammal dam - lite oklart om det är en förolämpning eller om de bara tycker det är roligt att säga det)
- Klädor (Floras uttal av kläder)

Ord för nyordslistan 2017

- Bajse (= Bamse. Biopremiär för tjejerna idag på "Bamse och häxans dotter". Lilly satt blickstilla i pappas knä och tittade medan Flora frågade var tionde minut när vi skulle åka till mormor, och försökte däremellan lägga sig bekvämt för att sova, vilket hon inte lyckades med, så hon och Alfred turades istället om att sitta på omväxlande Lillys, Floras och Alfreds platser och i mitt knä. Förutom när Alfred stod upp och tittade. Tur att vi satt längst bak.)

Flora

Resten av gänget

- Tepposch (= Ketchup. Utvecklat från det tidigare "teppo". Äts till i stort sett allt. Dvs allt som barnen äter, vilket är i princip köpeköttbullar, fiskpinnar, chicken nuggets och pasta. Bara.)
- Fväkenier (= Fyrverkerier. Läskigt på nyårsafton, lite mer spännande när man nu hör, men inte ser, ungefär ett om dagen från folk som inte sköt av alla på nyårsafton.)
- Nymmar (= Rimmar. Allt rimmar, särskilt sånt som inte rimmar. "Mamma, korv och banan, det nymmar!" Och Lillypilly, det rimmar ju faktiskt på riktigt.)
- Sociobrat (= Användes när person har (orimligt) låg förståelse för hur hen gynnats av samhället, t.ex. avseende socialt kapital, klass, eller förmåner givna av samhället (typ gratis utbildning, god infrastruktur.)

Okej, det sista är lite annorlunda, det erkänner jag, och inte heller sagt av mina barn. Men eftersom min svåger psykologen Victor uppfunnit ett ord som är bra på riktigt, och "tjejsamla" kom med i nyordslistan härom året efter att det bara blivit nämnt i en enda blogg (och att det också ignorerades att det är ett ganska otrevligt sexistiskt ord) så tänkte jag att det räcker att det nämns här för att kvalificera sig till årets lista. Så varsågoda, sprid det vidare, tillsammans med förslagsvis Bajse och tepposch!

Hår, hud och uttal

Jag var på tal om ingenting och gjorde hela två saker för mig själv i förra veckan: klippte håret och var hos hudläkare och kollade leverfläckar. Och det blev succé på båda: inga fläckar såg konstiga ut, och jag blev toppennöjd med håret, vilket jag alltid blir när jag klipper mig hos min favvo Elina i Malmö. Dessutom är det alltid trevligt att prata med henne, och jag har gått hos henne av och till i 13 år nu, tror jag det blir. Hon är höggravid nu, men har lovat att klippa mig innan bröllopet nästa sommar fast hon är mammaledig då. :)

Jag fortsätter på temat "på tal om ingenting" med två saker till:
1. Våra små treåringar har fått riktiga kompisar på förskolan nu - de börjar ju bli så stora. Framför allt är det en flicka som heter Tilly som de gillar båda två, men jag tror Flora leker mest med henne. Tilly har till och med sagt till sin mamma att hon önskar att hon vore Floras och Lillys tvilling. :) Härom morgonen när vi lämnade på förskolan och hade sagt hej då så sträckte Tilly fram handen mot Flora, och Flora blev så glad att jag blev alldeles varm i hjärtat. Hennes leende, blygt och under lugg men helt ohejdbart - så fint!
2. Båda tjejerna pratar jättemycket och bra - jag såg nånstans (minns inte var, men antagligen i tvillinggruppen) att någon varit på treårskontroll på BVC och då frågade de om barnen pratade i treordsmeningar. Jag blev helt paff, för det gjorde de väl för evigheter sen? Här är det ingen hejd på orden, fast uttalen är det förstås si och så med fortfarande. Jag försöker få Lilly att lära sig säga sitt namn, för hon säger fortfarande Ninny ("Ninny Wiwa Hedda Neis!" = Lilly Viva Helga Reis), men det går inte, hon kan inte säga L. Det lustiga är att hon säger L på två olika sätt beroende på ord: antingen som N eller som J, och N blir också J ibland: ballong heter bajomm, banan heter bajaam.
Men man lär ju sig förstå, som igår kväll när hon sa "Näp mej öppa min mattehatta", och för mig var det ju självklart att det betydde "Hjälp mig öppna min vattenflaska".

Men namnen var tydligen för svåra för båda två, för Lilly säger fortfarande Doa om Flora, och Flora själv har som närmast kommit att säga "Ffffola!". Fast å andra sidan är det ju så gulligt att det väl inte är någon brådska att börja säga rätt.

Bad, besök, trots och ord

Vi har haft en ganska bra dag med lite bråk - jag ska tillägga att Alfred har varit hur go som helst ganska länge nu, och jag minns knappt ens vad det var han var så jobbig med tidigare i somras - efter en torsdag när Flora bråkade om allt och en lördag när Lilly bråkade om allt.
I förmiddags kom Christophers syster med familj på lunch på väg från Malmö hem till Frillesås, och när de åkt vidare åkte Christopher och Flora och handlade och efter det åkte vi och badade igen. Bada den 11 september, det måste vara nytt rekord! Det är fortfarande så varmt och skönt, men jag läste igår att det är för att vädret ligger en månad fel och att det är på grund av avsmältning av Arktis isar vilket förstås är jättedåligt. Men skönt just nu efter en rätt kass sommar...
Men ikväll höll Lilly på att krångla så mycket igen att jag schöven nästan ville slå henne (vilket jag självklart inte gjorde). Alltså, hur länge ska hon hålla på såhär? Jag blir tokig!
Hon ville ha Nutella på kvällsmackan, vilket hon inte fick, så det tog en halvtimme att få henne att äta den - vi hotade med att ta bort den flera gånger, men då blev hon hysterisk. Sen gick hon och kissade och så skulle hon inte tvätta händerna, och när jag till slut fick henne att göra det spolade hon för mycket vatten och blev sur när jag minskade strålen. Sen knäppte jag upp en knapp på hennes klänning medan hon tvättade händerna och då blev hon hysterisk, så jag knäppte igen men det hjälpte inte, och då ville hon inte tvätta händerna längre, så jag gjorde det åt henne och hon skrek så det skallrade i kaklet och mina öron och stackars Flora fick hålla för öronen, så då lyfte jag iväg henne in i klädkammaren. Jag orkar inte.
Så nu tar jag och listar lite roliga saker de säger istället för att tänka mer på det nu när hon sover och är tyst åtminstone.
Tillåmä - tjejerna slänger in det lite här och där, och det låter så roligt

Tummigummi - de är väldigt fascinerade när pappa tuggar tuggummi nu för tiden, och låtsas att de också gör det

Ja ta nååsa - det är väldigt noga med färger nu för tiden. När vi äter ska Lilly alltid ha blå tallrik och blått glas och Flora ska ha rosa ("nååsa") och Alfred som inte är lika noga brukar få gult. Men de tror fortfarande inte att vi vet vilka färger de ska ha, så de påpekar alltid "Ja gilla bå färj", säger Lilly och Flora säger "Ja ta nååsa".
De säger N istället för både R och L, som nååsa då, och nöd för röd, och Lilly heter ju Ninny. Eller Ninnö, låter det mer som när Flora säger det. Och så säger de T istället för K, så de säger "tatt" för tack, och "inte ja tan det" = jag kan inte det. D istället för S, så när de säger Sara brukar det bli "Daja".
Och så det gulligaste: de säger "bliver" istället för blir. "Va bliver det mat?" (framför allt Flora)
Och Flora brukar säga om nån slår sig "Gicke de baa?" (gick det bra?) Otroligt gulligt.
Vi försöker lära dem att de ska säga "Tack för maten, får jag gå från bordet?" och det brukar bara bli "tatt för bodet". Mormor försökte lära Lilly "Tack för maten, den var god, den gick ner som den var smord" vilket hon tycker är väldigt roligt, men det är lite svårt att få med alla orden.
Och så Alfred: han säger "nannan" istället för annan - vi säger det oftast med "en" före, så det blir "enannan", så Alfred har fattat det som att det börjar på n. Så nu säger han "nåt nannat", vilket är väldigt gulligt.

Kiropraktor och barnens egenheter just nu

Jag säger bara tack och lov för kiropraktorer! Idag har jag varit hos en kiropraktor i Lysekil för andra gången, och nu är jag nästan rak och har mest sekundärsmärta i resten av ryggen för att jag tvingats kompensera för ryggskottet med fel muskler (men lite ont i ryggskottet också fortfarande). Men när jag var där i fredags första gången var det så illa att jag var nära att svimma två gånger och trodde aldrig jag skulle komma därifrån: det var efter han justerat min sneda ryggkota och han tippade upp bänken så att jag skulle slippa resa mig själv utan istället tippas upp på fötterna direkt som det gjorde så ohyggligt ont när jag fick tyngd på ryggen igen att det började flimra för ögonen och allt ljud lät som att det kom från utanför en metalltunna, så han fick tippa ner mig igen två gånger. Till slut fick jag försiktigt vända mig på sidan och sätta mig upp själv för att över huvud taget komma därifrån. Sen lade han (en snäll norsk farbror på runt 60 år) handen på min kind och sa att jag såg lite blek ut. :) Jag ska tillbaka en tredje gång (det blir dyrt det här) på onsdag för att jag ska komma igång med rehabilitering, och sen hoppas jag att vara okej igen.
Tjejerna vill ju att jag ska bära dem typ jämt, framför allt Flora, och nu har jag inte kunnat lyfta dem en endaste gång på fyra dagar, så stackars Christopher får ta allt sånt inklusive alla bajsblöjebyten där de ska lyftas upp och tvättas i handfatet, så nu börjar hans rygg ge med sig istället... Dags att bli av med blöjorna snart alltså.
I övrigt har jag haft ett utkast i några veckor nu där jag skrivit in olika små detaljer om barnen, så nu blir det ett sånt där osammanhängande inlägg igen.
Barnen interagerar och leker så otroligt mycket mer med varann nu sedan någon månad, alla tre leker jättejättebra tillsammans långa stunder i taget - det är en del bråk, men jag och Christopher kan (under stor förundran) göra annat medan barnen leker allt oftare. Tills någon börjar skrika och vi får dra isär dem, men ändå. Oftast är det ju för att någon vill ha något som någon annan har, och härom veckan började jag säga till dem att de måste säga "Snälla, kan jag få den när du är färdig med den?" och det hjälper faktiskt. Inte så att de brukar komma ihåg att säga det själva, men när jag säger till dem så slutar de oftast slita i grejen och säger det och sen är det lugnt i ett par minuter åtminstone.
Vad som fortfarande är kaos är våra måltider: det är stört omöjligt att få barnen att sitta still en hel måltid. Lilly, som ofta satt still och åt förut, medan Alfred och Flora rände runt, har också börjat krångla mer, tycker jag. Fast mycket av hennes krångel är i och för sig också för att hon absolut måste ha allt på sitt sätt: härom dagen hade jag lagt fram en sked åt henne till frukosten, och det blev hon arg för. Jag tog skeden och lade den på andra sidan om mig, och då gick Lilly runt mig för att vifta ner skeden på golvet, sen gick hon och satte sig på sin stol, sen gick hon ner och hämtade skeden, gick ut i köket, drog fram kökspallen för att nå upp till besticklådan, klättrade upp, lade ner skeden, stängde lådan, klättrade ner och gick och satte sig på sin stol vid bordet. Sen reste hon sig igen, gick ut i köket, klättrade upp på pallen (som hon åtminstone inte ställt tillbaka), drog ut lådan, hämtade en sked, stängde lådan och gick tillbaka och satte sig. Sen kunde hon äta. Pust.
Det här med att sluta amma funkar fortfarande inte: både Flora och Lilly vill så gärna så gärna ha bröst när de vaknar, och ibland tjatar de om det även när de ska sova. Om jag någon gång går upp före dem och klär på mig fort kan jag undvika det, men annars så får de väl. Orkar liksom inte bråka.
Lilly började kalla Landskrona för Helsingkrona när vi var i Frankrike, det tyckte jag var lite roligt. Och hon kallade tivolit som vi var på för "timolit", också gulligt. Och så började hon säga "no" istället för nej, och så var det "vamp" när det var varmt, och när hon inte är klar säger hon "a datt!", vilket betyder "alldeles strax".
Flora säger när hon vill ha hjälp att ta av något plagg "ave den", och ibland när något är pyttelitet, eller när hon tagit lite av min handkräm säger hon "Jag tog pyttelite. Nico", eftersom barnens nya kusin kanske eventuellt heter Nico, och hon är ju pytteliten. :)
Flora är alldeles extra mammig nu, och pussar mig hela tiden, och har börjat säga att jag är bara hennes mamma. Så hon är min pussunge nu, Lilly är min gullfia och Alfred min lilla mys. 
Alla barnen säger lite då och då att saker, som mina kläder, är fina, och Alfred ger mig komplimanger som att jag är den bästa mamman han vet (det får man väl hoppas, för så många andra mammor känner han ju inte ;) ). Alfred är oerhört vetgirig nu och frågar vad alla nya ord han hör betyder. Tyvärr är han också lite lättskrämd, så just nu vågar han inte gå på toa själv för han är rädd för Sommarskuggan som är med i "Sommarlov" på SVT. Igår förklarade jag för honom att den bara är på låtsas, liksom den onde skurken i hans nuvarande favoritfilm "Bolt", men än så länge har det inte hjälpt.

Lilly är mest förtjust i mormor, och frågar varje dag sen vi kom till Lysekil "Ska vi åka till Kärra och mormor idag?" - vi stannade ju till i Kärra ett par timmar på vägen upp, och hon kan inte förstå varför vi ska vara här när vi kan vara i Kärra. Redan på vägen hit frågade hon "Vafför ska vi inte åka till min mormor för?"
I måndags för en vecka sen var förresten Flora och Lilly exakt på dagen lika gamla som Alfred var när de föddes. Men ingen bebislängtan här alls - när jag tittar på Johanna, Victor och lilla Tutan/Nico som är ungefär 7-8 veckor är jag mest bara glad att vi är förbi den fasen där barnet i stort sett bara äter, sover och gråter. Det är en del bråk och krångel nu, men på det hela taget är jag så lycklig nu för våra barn är så häftiga!

Minnet är kort

Nu är vi hemma i Landskrona igen, och jag sitter och tittar i bloggen på tjejernas första månader. Vad mycket jag har glömt redan!
Och så kom jag till det här inlägget från januari 2014, efter att vi haft en maratonläggning igen: det kommer med andra ord inte ta slut på läääänge. Yay.

Igår var vi och plockade jordgubbar - självplocket började tidigt i år! Det var så otroligt mycket jordgubbar, så vi fick ihop 14 liter på bara en halvtimmes plockande på en sträcka av ungefär fem meter.

När vi skulle gå och bada provade vi Alfreds gamla flytbaddräkter på tjejerna, och de passade jättebra! De är egentligen till för när man är lite mer vattenvan och har någorlunda kontroll på att hålla sig på rätt köl i vattnet, men vi tänker ta med dem till Frankrike och kombinera dem med vanliga armpuffar, så jag tror det blir jättebra. Lilly älskade sin, men Flora ville ta av sig sin direkt. Hon ville å andra sidan inte bada mer än att doppa fötterna från trappan igen, medan Lilly var i och badade ordentligt.

Den här lilla sommar-Floran med blommig keps och rester av jordgubbar runt munnen i bilen på vägen hem. <3
Tänkte skriva ner lite om hur de pratar nu, så det blir lite osammanhängande citat här.
"Är den våras?" = är den våran?
"Tatt!" = tack!
"Vad heter du?" "Ninny Viiwa Hedda Neis!" = Lilly Viva Helga Reis. Lilly tycker också det är roligt att rabbla upp alla som heter Reis i familjen: "Doa hete ottå Neis. Alfi hete ottå Neis. Mamma hete ottå Neis. Mommo hete ottå Neis. Johanna hete ottå Neis. Tutan hete ottå Neis. Pappa hete inte Neis!"
Och förskolefröken Titti berättade att Lilly pratar och pratar och vad hon än pratat om så avslutar hon allt med "Min mommo hete Amie!"
"Ja måtte tätta mina hännor" = Flora måste tvätta sina händer.
"Ja måtte möja mina näppa" = Flora måste smörja sina läppar med mitt cerat.
"Mm-tey" = Flora säger okej.
Ikväll gömde de sina pyjamasar bakom ryggen och så skulle jag välja hand, som de lärt sig av Alfred, och bytte plats på orden på ett roligt sätt, men jag lyckades glömma direkt hur det var tyvärr...
"Säg inte så!!" = väldigt populärt att säga när de är på lite dåligt humör och vi pratar med dem.

Nytt trots, ord, prickar och en massa annat

Vi som trodde att Lilly hade kommit ur den värsta trotsåldern - tji fick vi: nu har hon börjat om. Minsta lilla detalj som inte går exakt som hon vill så skriker hon som en stucken gris. Och vad hon vill kan ändras från en sekund till en annan, så det är i stort sett omöjligt att göra henne till lags. Som ett exempel öppnade Christopher garderoben i morse för att hon skulle kunna välja kläder, men nej, "ja öppa!!", så Christopher började stänga dörren, men då: "ja tänga!!"... Det var så mycket bråk i morse att jag var på dåligt humör hela dagen.
Rent allmänt är det väldigt mycket bråk vid alla rutiner nu för tiden från alla tre barnen: morgnar, middagar, kvällsfix och läggning. Vi blir helt utmattade.
Så över till nåt roligare: igår sa Flora sitt namn nästan på riktigt för första gången! De kallar ju varann och sig själva för Doa/Tova och Ninny, och Flora hävdar dessutom ibland att hon heter Tova istället för Flora när vi frågar. Det lustiga med det är ju att jag i flera år tänkte att min framtida dotter skulle heta just Tova, men det vet ju inte hon.
Igår var hon med mig i badrummet och satt helt tufsig i håret och tittade på mig och var glad, och jag sa:
- Du är min lilla Tova ändå! Eller vad heter du, Flora eller Tova?

Och Flora sa: - Fffola!
Hon blev jätteglad och log stolt när jag blev exalterad, men sen blev hon alldeles kaxig och ville absolut inte säga det igen.
Till middagen igår lyxade jag till det: jag gjorde majsplättar och så stekte jag några vanliga plättar också som vi fick till efterrätt med Nutella och banan. Det var gott.

Flora

Lilly
På tal om ord så böjer båda tjejerna ord så gulligt: de använder o istället för e och a väldigt ofta - eller snarare, jag tror de testar vilket som är rätt, för i morse sa Lilly först "stenar" och sen direkt efter sa hon "stenor". Och Flora bad mig "tvätta mina hännor" idag.

Ikväll duschade vi alla barnen och tvättade håret, och Lilly har så långt hår när det är blött och lockarna och korkskruvarna rätas ut! Älskar hennes lockar för övrigt.
Nu har vi behandlat hennes mollusker ("duttat prickarna", som vi kallade det, och Lilly har varit jätteduktig fast det sved) i två veckor, vilket var maxtiden för medlet Nopoxivir, som jag upptäckte nyss. Och det har funkat bitvis toppen, men bitvis inte: knävecket där hon har flest verkar helt opåverkat, men nästan alla som sitter på andra ställen håller på att läka! Det är helt fantastiskt det åtminstone, men vi måste försöka en omgång till i knävecket också. Flora har fått en prick vid naveln och en i knävecket också nu, fast vi är inte helt säkra på om det är mollusker, men vi kör medlet på dem för säkerhets skull.
Och på tal om märken har Alfreds smultronmärke på armen bleknat nästan helt nu, så vi får se när Floras på ryggen blir ljusare också.

Roliga sägningar

Hoppsan, jag tillbringade visst alldeles för lång tid med att titta på brudklänningar på nätet ikväll istället för att blogga. Det är ju hopplöst det här med att vi inte ska gifta oss förrän nästa sommar när jag är en sån person som inte kan låta bli att planera... Men kanske att jag lugnar ner mig lite om några månader - just nu är det så många saker som jag tänker på och faktiskt håller på att planera redan (jag har till exempel ikväll pratat med en kompis om att sjunga på vigseln), men när jag fått dem ur huvudet och in i mina listor så kanske jag kan släppa det ett tag.
Tänkte idag mest skriva om några roliga saker som tjejerna säger:
Jag har ingen aning om var Flora har fått det ifrån, men hon säger då och då när hon inte hittar något hon letar efter att "tomtenissen ätit upp den!" Oooookej..? :D Idag var det "Mamma, tomtenissen ätit upp mitt ammbann" (armband).
Flora säger när vi äter och hon ska ha nåt att dricka: "Äpotamma!" = hälla upp tillsammans.
Lilly ville gärna ha "Teppo" till köttbullarna och makaronerna till lunch idag, alltså ketchup. Och när hon inte ville ha sin middag ville hon ha "mötä" istället = smörgås.
Flora började förresten sjunga "Imse vimse spindel" vid middagen idag, och missade inte ett enda ord. De börjar verkligen prata så mycket bättre nu och det går så fort, så därför vill jag skriva upp några av de ord de uttalar roligt/gulligt nu innan jag glömmer dem. Mina stora små tjejer!

Lördagsbesök och uttal av ord

Våra härliga sovmorgondagar verkar vara över, för på sistone har barnen vaknat runt 7 varje dag. Och jag vet att väääldigt många barn (inklusive Alfred i yngre ålder) tvingar upp sina föräldrar vid 5-6, och jag är oerhört tacksam över att vi under en längre tid fått sova till 8-9 på helger, men det gör inte att det är mindre tråkigt att vi inte får göra det längre... Plus att Flora plötsligt återupptäckt amningen och sliter täcket av mig runt halv sju varje morgon och ammar (vilket faktiskt gör lite ont nu för tiden, jag vet inte riktigt varför, så då kan jag inte sova längre) i en timme tills vi måste gå upp. Alfred brukar gå upp vid 7, men när jag tänker efter har nog faktiskt Lilly sovit längre de senaste morgnarna, men jag brukar alltid hamna med Flora, så det har jag inte haft någon nytta av ändå.
På helgerna kan vi dock skicka ner alla tre till tv:n, som Alfred hanterar alldeles utmärkt själv, och ligga kvar och halvsova en liten stund till, alltid nåt.
Vi skulle få besök idag, så jag sminkade mig lite för en gångs skull, och barnen ville också vara med.

Vårt besök var av en f.d. kollega till Christopher från Malmö-tiden, med fru/sambo (vet faktiskt inte om de är gifta) och 3,5-årig dotter. De kom vid 11-tiden och åkte inte hem förrän närmare 17, för vi hade så trevligt. Barnen lekte (med lite småbråk ibland, men för det mesta bra) och vi åt lunch, tog en promenad och fikade och pratade jättemycket - jag som knappt träffar folk numera tyckte nog det var lite extra trevligt. :)

Vindstilla! Jag blir lika förvånad varje gång det är vindstilla i Skåne. Det är Köpenhamn man ser där på andra sidan vattnet.
Och ikväll lät vi barnen titta på låtarna i Melodifestivalen igen, fast det var lite för kaotiskt förra veckan: det gick bra tills vi skulle stänga av tv:n innan andra röstningsomgången, för då ville barnen såklart titta vidare och dessutom ville de ha nåt att äta igen, men till slut fick vi dem i säng i alla fall.
Jag hade tänkt skriva en liten lista över ord som tjejerna säger nu som låter lite roliga, som jag gärna vill minnas - det kanske inte är jättespännande för er, så jag håller det kort och gör det helt enkelt i en rak listform:
- Tewe = tv
- Tova = Flora när hon själv säger det (Lilly säger mer Doa), och det är lite roligt, för innan jag fick barn tänkte jag att min framtida dotter skulle heta just Tova, men så blev det inte när det väl blev dags.
- TommyAnni = Tommy och Annika. När vi försöker få dem att säga Annika så blir det istället Annikatt. Flora får till det rätt ibland, men Lilly får det alltid till Annikatt.

- Ligga mamma ääm = ligga på mammas arm

- Itta mamma täät = sitta i mammas knä 

- Jaam = banan. Jag trodde inte att det var så svårt att uttala banan, men tydligen är det det, för varken Flora eller Lilly kan säga ba:et i början hur mycket jag än försöker - för jag brukar av någon anledning ha svårt att förstå vad de vill när de säger bara jaam, jag glömmer alltid bort vad det betyder.
- Äp mi = hjälp mig

- Tomme tiss = det kommer kiss. Jag är inte redo för potträning än alltså. Det har kissats på golvet fyra gånger här hemma idag, så nu överlåter jag potträningen till förskolan ett tag till.
- Nän! = igen!
- Hä komme ja! = här kommer jag, såklart, inget fel uttal här direkt, men det är gulligt. :)
- Va hete hon? = framför allt Lilly undrar vad alla heter; människor i affären, folk på bild i tidningen, färger, allt.

Och så är det extremt mycket bajs hela tiden. Allt är bajs. "Var det gott?" "Bajs." "Vad heter den?" "Bajs." Suck.
För Alfred är det mest nedräkning till födelsedagen på onsdag nu, han frågar flera gånger om dagen hur många dagar det är kvar nu. Just ja, jag måste slå in hans presenter, och inte tillbringa hela kvällarna framför datorn...

Måndag och stor Alfred

Måndag idag igen då! Jag har varit hemma med tjejerna (och Christopher, men han har ju jobbat, även om han hade det lugnt idag), och gjort lite olika saker, bland annat "hoppa dansa" som är en favorit nu. Jag hade Flora på ryggen en stund, och det tyckte hon var roligt, och då ville Lilly förstås också prova, och hon tyckte det var helt fantastiskt kul! Annars är hon noga med att jag måste hoppa och klappa händerna när jag dansar med dem, för så gör hon, så då måste det vara rätt.
Alfred sa i morse att han inte ville gå till förskolan utan Lilly och Flora, men han glömde det efter en stund. Jag tänker att jag nog håller dem hemma på måndagar tills jag har lite mer jobb - just nu har jag inget jobb alls, men jag väntar ju på uppdrag från byrån jag träffade förra veckan, så snart kommer det, jag vet bara inte hur mycket än.
Han hade roligt på förskolan idag i alla fall, vår lille store pojke. Idag blev han lite extra stor, för idag kom nästa storlek på bilstol till honom med posten. Vi hyr bilstolar genom If, och beställde en ny till Alfred i förra veckan, för han sitter så oerhört trångt nu, så nu är det dags att vända honom framåt. Lite motvilligt, eftersom det är säkrare att åka bakåt, men vi har åtminstone lyckats hålla honom bakåtvänd nästan ett år längre än rekommendationen, så det är ju alltid något. Det blir först imorgon han får inviga stolen dock.
Han är så fin, vår Alfred: igår kväll när jag gick och lade mig låg han i vår säng, och han var hostig. Men varje gång han hostade höll han för munnen, fast han sov! Och när jag råkar knuffa till honom eller så (alltså inte i sängen när han sover) så säger han "Det gick bra tack". :) Plus att han säger till mig att han älskar mig flera gånger om dagen, och varierar beskrivningarna av hur mycket han älskar mig, den lille sötnosen. (Flora har börjat säga "Äka mamma" igen förresten, men Lilly envisas fortfarande med bara "Ninny äka momo".)

Härom dagen valde han kläder helt själv, och hittade en fluga som han ville ha - till t-shirt. :)
Vi håller på att försöka få Flora och Lilly att säga Alfred nu istället för Wawa, även om det visserligen är gulligt. Flora lyckas bra, hon säger "Alfii", men Lilly tycker det är svårare. Det blir mest Wawa även när vi frågar om hon kan säga "Al-fred", fast någon gång har också hon lyckats. Men än så länge är det Wawa som kommer naturligt.
Vi handlade lite mat tillsammans allihop när vi hämtat Alfred, för barnen gillar det - det är ju annars sånt som många familjer tycker är en mardröm, att ha med barnen till mataffären. Visst är det stökigt ibland, men det brukar funka rätt bra ändå. Lilly vill alltid med och "handla mååt!", så då får hon väl det då. Alfreds favorit är annars "AKEA". Jag vet inte om det mest är korven han vill åt kanske, men han vill ofta åka till IKEA. Det är bra, jag har lyckats få barnen att gilla samma saker som jag. :) 

Tjejerna åkte lite "båt" idag.

Äka mamma!

Nu kastar Flora ur sig treordsmeningar också plötsligt, så det blev som jag trodde/hoppades; att hon skulle komma igång lika fort som Lilly när hon satte igång att prata mer på riktigt. När mamma var här igår och vi skulle hjälpas åt att lägga barnen sa hon till exempel: "Inte mommo ligga", för hon tyckte att jag skulle ligga och läsa för henne istället.
Och Lilly, hon har sagt att hon älskar mig. :) Hon märkte att jag blev glad när Alfred sa att han älskar mig härom dagen när vi satt vid matbordet, så hon sa: "Mamma? Äka dig!" Sen sa hon: "Äka Wawa!" till Alfred och sen vände hon sig till den förväntansfulle Christopher och sa: "Pappa? Äka mamma!"
Haha!!
Han hävdar att hon sa att hon älskar honom sen också, men jag vet inte jag. ;)
På förskolan idag gick det mycket bättre redan! Lämningen var jobbig dock - eller snarare, för Flora var den faktiskt ganska enkel; Christopher sa till henne att pappa och mamma skulle jobba, så Flora snyftade "Pappa mamma jobba" och sen lät hon sig lämnas över till Titti. Lilly däremot, som satt i min famn, lutade huvudet mot min axel och grät på ett helt nytt och totalt hjärtskärande sätt, hon lät så ledsen! Och tårarna bara trillade nerför kinderna på henne. Det hjälpte inte hur många gånger jag än sa att mamma och pappa kommer tillbaka, hon bara grät och grät. Flora däremot slutade gråta inne i rummet innan jag ens hann lämna över Lilly till Amra.
Men jag fick ett sms lite senare där båda tjejerna satt i fyrbarnsvagnen, utan nappar, och inte såg ledsna ut - då skulle de gå till Karlslundsparken och titta på hästar.
När jag hämtade fick jag rapporten att de hade både ätit och sovit och tagit initiativ till att leka! De hade provat att sätta dem vid varsitt bord vid lunchen, och då hade Lilly plötsligt börjat äta, och då kunde de peka på henne för Flora och visa att hon åt, och då började även Flora äta. Och när jag hämtade började ingen av dem gråta när de såg mig heller! Så det går verkligen framåt.
Alfred hade haft det jättebra - han blev alldeles till sig i morse när han fick veta att han för första gången skulle få vara på förskolan i hela fem timmar. Och han hade lekt och ätit två portioner fiskgryta (! "Det var jättegott med majs i, mamma". Ungen äter ju aldrig fisk förutom fiskpinnar och fiskbullar hemma!), och först vid halv två, en halvtimme innan jag skulle hämta, hade han börjat längta lite.
Under tiden barnen var på förskolan idag hann jag gå och lämna in Cargobiken på verkstad, för det gick inte sänka sadeln pga rostig och sliten skruv, och sen åka till Löddeköpinge för att byta låset. Väl där hann jag också köpa ett gäng vantar till barnen och termobyxor till Alfred på Stadium Outlet, cykelhjälmar till tjejerna (men glömde helt att jag själv bör vara ett gott föredöme och också ha hjälm, så jag måste hitta en till mig också nån dag snart), plus hämta ut en gratis tårta på ICA Maxi som vi fått kupong på för att vi är nyinflyttade. Väl hemma satte jag ihop min nya skrivbordsstol och provsatt vid nya skrivbordet i nya arbetsrummet. Snart ska jag ta och söka lite jobb därifrån också.

Och på eftermiddagen var jag på mammografi - Landskrona levererar i att sätta in mig i systemet direkt; jag har ju redan varit på cellprovtagning också. Båda kostar pengar här dock, vilket det inte gjorde i Stockholm, men jag är så tacksam att man faktiskt får göra det alls, så jag betalar gärna en liten patientavgift för det. Cykelhjälmarna jag kollade på på vägen kostade runt 800 spänn dock, och det är jag inte villig att betala... Måste hitta nån på rea. Jag provcyklade Cargobiken på vägen hem från verkstaden ändå, och det var rätt vobbligt, så det krävs nog lite vana för att det ska kännas säkert att sätta barnen i den. De ville hemskt gärna sitta i den när jag kom hem, så jag får väl cykla runt lite imorgon, så kanske jag kan hämta dem i den på eftermiddagen.
Sitter just nu och mumsar Manchego-ost med hemgjord päron- och ingefärssylt till och lyssnar på Christopher som sågar nåt på första våningen, och på mina kompisar This Is Heads nya skiva på datorn. Prima liv (bortsett från en liten förkylning). I vårt hus!

Inskolning dag 3 och frilansuppdrag

Inskolningen idag gick bra: jag var med tjejerna och vi var på grann-småbarnsavdelningen för de var så få på vår avdelning idag. De har ett större rum, och Flora och Lilly vågade sig snart iväg från mitt knä för att bygga med klossar, åka på små bilar och göra kullerbyttor i lekpölen. 

Alfred och Christopher var på gården och byggde sandslott, och alla var nöjda och glada.

Efter timmen på förskolan köpte vi en vacker hortensia på plantskolan bredvid och sen vidare till polisen för att fixa pass åt tjejerna inför Kreta-resan. 

Sen hann barnen med lite lek hemma i vardagsrummet.

När jag var ute och gick med tjejerna efter lunch skrev min syster till mig att hon ordnat ett frilanscopyuppdrag åt mig på reklambyrån där hon jobbar! Så det var ju värt att fira med gratistårta på City Gross (de hade "tårtkalas" idag, ingen aning om varför).

Lilly vaknade just som vi närmade oss en lekplats nära huset, satte sig upp och sa "Ninny dunna!", så det är klart hon fick gunga. Sen klev hon snällt ur när jag sa att det var Floras tur, och vice versa lite senare - och sen provade vi tvillinggungning, vilket Flora tyckte var kul men Lilly inte ville veta av.

Ikväll började Flora säga sitt eget namn! Och det kommer fler och fler tvåordsmeningar från henne också nu. Men hon blir hysteriskt arg mellan varven, och det har hänt att hon bitits, antagligen för att hon inte riktigt kan få sagt vad hon vill. Jag hoppas att språket släpper för henne lika fort som det gjorde för Lilly när hon kom igång.

Tillbaka till Kärra

I morse satt Flora och Lilly i hallen och försökte ta på sig sina sandaler, men kunde inte riktigt själva, och Alfred kom fram och började hjälpa dem. Jag sa:
- Alfred, du är en så snäll och gullig storebror!
Alfred svarade: - Ja. Och smart.
Hehe, ödmjuk är han också!
Sen packade vi ihop våra grejer för att åka från Lysekil tillbaka till Kärra, men innan vi åkte körde vi ner till stranden, där några barndomssommarkompisar till Christopher bor. Storebroderns sambo är nämligen gravid, och vi hade lovat dem en av våra Antilop-matstolar som vi inte behöver längre. Nu var de visserligen inte där, men hans lillebror Victor var där med sin pojkvän. Victor är fotomodell och är nog så nära mitt manliga skönhetsideal man kan komma, och är dessutom väldigt trevlig, så vi hängde med dem (och hans gamla kompis Mathilda) en stund, och pojkvännen, som är från Tyskland, lekte med barnen och försökte prata svenska med dem. Alfred tyckte det var jätteroligt, men Flora blev lite rädd. :)
Det är roligt att ibland liksom se oss utifrån, som när Victor frågade om han fick ta kort på oss, och sa "Ni är en FAMILJ!" - jag är visserligen själv fascinerad över att vi har så många barn plötsligt, men när någon annan påpekar det blir det liksom ännu mer påtagligt. Svårt att förklara, men jag hoppas ni fattar ungefär hur jag menar...
På vägen stannade vi och åt på McD i Mölndal, som ägs av Christophers f.d. grannar, och han jobbade där som tonåring. När barnen petat i sig några pommes frites sprang de ut och lekte, och ville såklart inte åka vidare, förrän jag påminde om att vi var på väg till mormor. Då fick jag på Flora skorna, och sen ställde hon sig och ropade på Lilly, pekade på sina skor och sa "Mommo!", så att Lilly också skulle komma och ta på sig skorna. Det är SÅ gulligt när de säger varandras namn nu!

När vi kom fram, efter ännu ett kort stopp hos Christophers syster för att lämna lite grejer från Lysekil, gick vi ner och badade. Alfred kastade sig i vattnet innan vi andra ens hunnit byta om, och sen ställde tjejerna sig på trappan och badade benen, som de brukar. Men efter en liten stund började Lilly krångla av sig blöjan och sa "Bada numpan!" Vi tog av Floras också, och hon stod kvar på trappan och doppade rumpan i vattnet (och klänningen, jag fick inte dra upp den, för det var tydligen roligt att doppa den också), medan Lilly ville ut till mig och doppa hela sig. Hennes ansiktsuttryck var obetalbart: först ett stort gap som i "Aaaaah, det är kaaaallt!" som snabbt blev till ett jätteleende, varje gång jag doppade ner henne. Älskar att de äntligen börjar gilla att bada! De får fortsätta träna den här veckan och sen ska de förhoppningsvis bada på Kreta också.

Kanske inte helt fel ändå

Med gårdagens inlägg sagt (= jag är inte alls sugen på att låta tjejerna börja förskola för att jag hellre vill vara hemma med dem) så kanske jag ändå, om jag bortser från känslor, kan tycka att det kan vara lite skönt ändå med lite tid för mig själv ibland. Idag har Christopher och hans föräldrar jobbat i trädgården större delar av dagen, och jag hade hand om alla tre barnen själv - även om de sprang runt i trädgården ibland så var det ändå jag som hade koll, samt fixade lunch och mellanmål och sånt. Och det är ärligt talat helt utmattande ibland! Alla tre leker jättebra tillsammans för det mesta, men ofta blir det bråk om vem som ska ha vilken leksak, nån ramlar och slår sig eller vad det nu kan vara, så det är ju inte direkt som att jag kan sitta och pilla mig i naveln för att de leker.
Jag har sedan mina barn föddes väldigt sällan gjort någonting för mig själv, jag har helt enkelt inte velat vara ifrån dem, men ibland blir jag så trött att jag blir mer irriterad än nödvändigt, och min mamma har sagt till mig några gånger i sommar att jag nog skulle må bra av att ta hand om mig själv lite mer. Så kanske att ett par timmar om dagen inte blir så illa ändå? Och jag vet ju att Alfred alltid trivts jättebra på förskolan, så jag hoppas att tjejerna kommer göra det också (även om jag är lite orolig för att Flora kanske kommer gilla det mindre än Lilly).
Lite mer om pratandet: idag har Lilly upprepat i stort sett allting vi har sagt, hon är som en svamp som suger i sig allt! Tyvärr verkar hon ha sugit åt sig ordet "dumma" från Max-böckerna också, för hon har sagt något som låter misstänkt likt "dumma" många gånger idag, och vi har försökt tolka det som allt möjligt annat, men det verkar vara "dumma" hon menar - men jag får väl verkligen hoppas att hon inte fattar vad "dumma mamma" betyder än, det var ju bara några månader sen Alfred sa det för första gången. Ord som jag däremot tycker är väldigt roligt när hon säger är "numpa" och "tippa" för rumpa och snippa (förutom när hon tog av sig blöjan själv idag för att kunna peka på dem), och idag har hon även börjat ropa på Flora, fast det låter som att hon säger "Toa"... :)
Stackars Flora hamnar liksom lite i skymundan av pratkvarnen Lilly, så jag försöker verkligen uppmärksamma hur hon pratar nu, och hon är nog inte så långt efter. Det är ju bara senaste 1-2 veckorna som Lilly har satt ihop fler ord än två, och Flora är på tvåordsmeningar nu, så hon kommer säkert ikapp snart.
Ikväll har vi firat min kommande födelsedag med svärföräldrarna, för imorgon åker vi tillbaka till Kärra för en sista vecka innan vi ska inleda vardagen i Landskrona. Det ser ut att bli fint väder även nästa vecka, så det blev en fin sommar till slut ändå!

Separationsångest

I den allmänna glädjeyran över att vi fick förskoleplatser igår glömde jag lite bort att jag ju inte alls vill lämna mina små tjejer ifrån mig! Inte Alfred heller för den delen, efter att ha haft honom hemma i 2,5 månader, men det känns åtminstone lättare med honom eftersom han gått på förskola i snart tre år och trivts väldigt bra. Tjejerna har faktiskt redan varit hemma i tre månader längre än vad Alfred var, och det känns nu såhär i efterhand jättekonstigt att Alfred var mindre än vad Flora och Lilly är nu när han började på förskola. De är ju så små! Samtidigt är de ju rätt stora nu, men ändå. Jag vill ju bara vara med dem hela tiden...
Sedan vi bestämde oss för att flytta från Stockholm har jag tyckt att det här med att barn bara får vara på förskola i 15 timmar/vecka när en förälder är arbetslös (eller föräldraledig) har varit ren idioti: på 15 timmar i veckan hinner ju varken barnen göra något vettigt på förskolan eller föräldern (jag) söka några jobb (att söka jobb är ju ett heltidsjobb, som man brukar säga) - i Stockholm fick Alfred gå 30 timmar i veckan när jag var hemma med tjejerna. Jag hade tänkt att jag skulle försöka få dispens för fler timmar, men nu tycker jag att det ska bli jättebra att jag inte ska behöva vara ifrån barnen mer än 15 timmar i veckan. Att jag kommer vara superstressad hela tiden över att hinna fixa jobb får väl bli en bisak, antar jag - och att jag kanske kommer bli tvungen att gå på a-kassa längre än om jag haft mer tid på mig är väl statens fel då, så de får skylla sig själva om de måste försörja mig längre. Typ.
För alltså, de här små tjejerna som plötsligt pratar i tvåordsmeningar (Flora) och tre-fyraordsmeningar (Lilly), som har lärt sig att pussas på riktigt med plutmun och smackljud och allt och gärna och ofta praktiserar det (Flora), som efter att ha sprungit runt och lekt plötsligt sätter sig i mitt knä med armarna om mig och slappnar av och bara myser, som plötsligt från att knappt ens velat doppa fötterna idag bara klev rakt ut i havet ända upp till magen, och sen hoppade från bryggan på det djupa (när hon höll mig i händerna såklart), flera gånger (Lilly),

som gärna vill prova att bre sin egen smörgås,

som just nu är inne i en mammig fas och börjar gråta så fort jag går utom synhåll även fast både pappa, farmor och farfar är kvar (Flora),

som sätter sig och ritar två teckningar och säger att de ska vara till gudfar Emil och hans fru, ber om ett kuvert och stoppar i teckningarna i det och säger att det ska skickas med ett frimärke på, och sen behöver lite hjälp för att nå upp till brevlådan (Alfred),

och som bara är så allmänt fantastiska att det gör helt ont i hjärtat att någon annan ska få vara med dem och inte jag, att någon annan ska trösta dem när de slagit sig, att någon annan kanske får se deras framsteg före mig...
De där 300 dagarna som vi har fått färre än enlingsföräldrar hade ju inte suttit fel just nu.

Ord och namn

Åh, det är så roligt med allt pratande här nu för tiden! Så fort Lilly vaknar (och ibland även när hon vaknar till mitt i natten) sätter hon sig upp och börjar prata. Idag berättade hon att hennes rumpa var borta: "Numpa botta!" (hon håller på att lära sig vilken som är rumpan och vilken som är snippan, men blandar ihop dem lite ibland - fast att rumpan var borta förstod jag inte riktigt ändå), och igår satt hon och rabblade upp vilka som skulle bada och hoppa i vattnet idag: "Bada! Mamma oppa. Wawa oppa. Agne oppa. Illy oppa (skakade på huvudet, så hon skulle alltså inte hoppa). Appe äppe."  På slutet där var det visst syssling Kasper som skulle äta äpple istället. :) Hon säger inte "inte" så ofta, utan hon brukar köra med huvudskakning istället. Härom dagen mötte vi morbror Bernt och Lillan när vi var på väg till stranden, och Lillan skojade med Lilly och frågade om hon skulle följa med dem istället, och när vi vikit av åt olika håll gick Lilly och sa, om och om igen medan hon skakade på huvudet: "Innabent önna mä" ("Lillan och Bernt följa med").
Mycket av det hon säger är förstås upprepningar av sånt vi säger till henne, fast inte allt såklart, men jag blev ändå lite impad när hon sa "Mamma prutta!" en dag när hon hörde mig göra just det.
Flora pratar inte så mycket i meningar än, men hon är igång bra hon också och pratar och härmar ord. Både Flora och Lilly säger "Lilly" nu, men ingen av dem vågar sig på att säga "Flora". Idag var vi på kalas hos Christophers systers familj, och deras dotter, som är jämnårig med våra tjejer, heter Moa. Vid ett tillfälle gick Lilly efter Moa i trädgården och ropade på henne hur många gånger som helst, och testade lite olika uttal: "Monna", "Moja" och mer eller mindre rätt, och det är ju ändå ganska likt "Flora", men nope, när jag försökte få henne att ropa på Flora lite senare blåvägrade hon igen. Jag har visserligen läst i tvillinggruppen att det är ganska vanligt att tvillingar i den här åldern vet vad båda heter och pekar på rätt person när man frågar vem som heter vad, men att båda ändå kallar sig för bara ena tvillingens namn när de själva ska säga namnen. Kanske väljer de helt enkelt det namn som är lättast att säga till en början?
På tal om ord så tycker Alfred att han "måste" allting som han vill, framför allt titta på tv, det "måste" han. Äta mat och lägga sig och sånt däremot, det är tydligen inte så viktigt... ;)

Treordsmeningar

Plötsligt pratar ungen i treordsmeningar! Vi var och köpte glass av barnens syssling Vega på hennes sommarjobb på Smedjan i Kärradal idag, och när jag skulle gå in och hämta nåt sa Lilly "Öja mä mamma!" och nu ikväll ville hon följa med mormor ut till hennes lilla hus.

Flora har också kommit igång ordentligt med talet nu och säger en massa ord. Det är så roligt det här!!

På tal om ord har Alfred börjat säga "Inte alls!" när han är arg och inte vill något, och stampar gärna i golvet för att ge extra eftertryck. Det är också ganska roligt, faktiskt.

ALFfären

Här är den, ALFfären! Jag vet inte om det är ett officiellt namn precis, men jag kom på det och tyckte att jag var väldigt fyndig - alltså AlfredLillyFlora-affären.

Från sidan.

Baksidan: extrahyllan och insidan av taket fick bli blå.

Den lille (färgglade) säljaren. De där superfina glassarna dock, de kommer ju driva mig till vansinne... Alla barnen älskar dem, och går med dem i munnen hela tiden, och så släpper de dem överallt, så jag har sprungit och letat glassar halva dagen. Det var väl kanske inte världens smartaste idé att köpa träglassar för nästan 400 spänn, men de är ju så fina!
På eftermiddagen åkte vi in till stan för att köpa riktig glass, och åkte till stället där Stella jobbar, men hon jobbade tyvärr inte just när vi var där. Sen åkte vi till Hajen för att handla mat, och Christopher satte Alfred nere i kundvagnen och Flora uppe i sitsen, och så gick jag och Lilly och hämtade en självskanner. Då fick Lilly syn på de små barnkundvagnarna, så hon fick en sån, och så gick vi in efter de andra.
När Flora fick syn på den började hon skrika, så jag fick smita ut genom/under ingångsspärrarna för att hämta en till. När jag kom med den började Alfred gråta, för han ville också ha en, så det var bara att smita ut igen och vara tacksam för att jag råkade ha tre femmor i plånboken.

Sen hade vi en väldigt stor tom kundvagn och tre väldigt glada barn.

Alfred kan bara inte se normal ut på kort längre...

Hoppa lite hage.
De var väldigt duktiga med sina vagnar: Flora krockade med några hyllor och lade ner några egna saker i sin vagn, men på det hela taget var de glada och nöjda genom åtminstone tre fjärdedelar av affären. Sista biten fick jag och Christopher bära barn och köra småvagnar.
På vägen hem somnade Alfred, och när vi kom fram bad jag Flora ropa på Alfred för att väcka honom, och det gjorde hon: "Atta!"
Jag blev glatt förvånad, för hon säger väldigt sällan ord på begäran, och pratar på det hela taget mindre än Lilly (som idag kläckt ur sig flera nya ord, bl.a. flygplan (typ "ygpa")), och att hon dessutom plötsligt har ett eget namn för Alfred. Lilly säger ju "Wawa" (det är helt etablerat nu), och det har Flora sagt någon enstaka gång också, men inte nu. Jag testade henne några fler gånger under kvällen, och jodå, det är "Atta" som gäller nu.

Massa nya ord

Oj vad många nya ord det kommer från tjejerna nu! De härmar jättemycket som vi säger, och plötsligt kan de en massa nya ord. Som vanligt kommer jag inte ihåg hälften när jag väl ska skriva om det, men en grej är att Lilly har börjat säga att hon vill springa - Alfred älskar ju att springa och har ofta springtävlingar med Flora och Lilly i trädgården, och uppenbarligen tycker de att det är roligt. "Mina" är annars det vanligast förekommande ordet just nu. ;)
Tjejerna har också lärt sig rörelserna till både "Imse vimse spindel" och "En kulen natt" och älskar dem - eller snarare: Flora älskar "En kulen natt" och Lilly älskar "Imse vimse spindel", och det brukar bli skrik från den ena när jag börjar på ena sången och från den andra när jag börjar på den andra. Men båda tycker det är roligt när jag kittlar dem i slutet av "En kulen natt", så den brukar funka oavsett. Jag insåg härom veckan nämligen att jag inte sjungit för dem på länge, och nu tycker de att det är jätteroligt.
De har också blivit bättre på att samsas om saker: om vi säger att den ena måste vänta för att det är den andras tur just nu, så gör de faktiskt ofta det! För tillfället är det ofta Alfred som är sämst på att vänta på sin tur faktiskt. Och de hjälper varann genom att ta emot varann när de åker rutschkanan i trädgården, det är jättegulligt.
De senaste dagarna har deras syssling Agnes (13 år) lekt med barnen hela dagarna, och de älskar henne! Det är så fint att se, hon är så duktig och försiktig med dem alla tre, och när tjejerna sover middag leker hon med bara Alfred. Tjejerna har förstås lärt sig säga Agnes namn också, men vägrar fortfarande att ens försöka säga sina egna namn. Alfred däremot säger de ibland, som "Wawa".
För min del har jag tränat för första gången på jag vet inte hur många år. Jag köpte en app med 7-minutersträning, som tydligen ska vara så väldigt effektivt, och i lördags körde jag ett dubbelt pass, för det ska vara ännu bättre, och jag tyckte inte det var så jobbigt när jag väl höll på. Men det tyckte tydligen min kropp, för hej vad jag har träningsvärk överallt nu - framför allt i magen. Mina arma magmuskler försvann väl med tvillinggraviditeten och har inte hämtat sig än, så att göra sit-ups och plankan och armhävningar och lite annat på en gång var en hård smäll för dem. Det gjorde till och med ont när Lilly skulle prutta mig på magen igår, haha! Men jag lyckades ändå köra ett pass till igår, fast jag gjorde rygglyft istället för sit-upsen. Mitt mål är att köra tre gånger i veckan nu under sommaren, så får jag se om det ger nån effekt, och så får vi se hur ofta jag hinner efter sommaren när vi inte har daglig hjälp av mamma och släktingar. Och så har jag fått mens igen - så jag har alltså redan varit här i över en månad. Den här gången är den rikligare, och det känns ju lite som fel håll att gå när jag har hormonspiral, men jag hoppas ändå på att det blir mindre och mindre med tiden - den första var kanske inte riktigt riktig eftersom det var den första på två och ett halvt år?

Kisspremiär och en massa bilar

Jag kom i säng hyfsat tidigt igår, men hade svårt att somna och sov oroligt hela natten, så i morse kollade jag kalendern, och japp: fullmåne. Det är så bisarrt, men det händer jätteofta att alla vi i familjen sover oroligt när det är fullmåne. Men tack och lov vaknade jag utan yrsel i morse ändå.
Jag fick ett sms tidigt i morse om att kylen och frysen vi beställt till huset ska levereras på måndag, men eftersom vi inte planerat att åka härifrån förrän på söndag eller måndag ändrade vi det till torsdag, och det betyder ju att vi måste åka till Landskrona på torsdag! Yay! Jag får äntligen komma till vårt hus! Det är över en månad sen vi flyttade dit nu och jag har bara varit där i fem dagar, det känns ju lite deppigt faktiskt. Nu när det är så fint väder är det ju underbart att vara i våra sommarstugor, men jag har verkligen saknat vårt hus och velat vara där och fixa när det har varit så tråkigt väder fram till nyss, så det känns bra att vi har ett datum då vi måste åka dit nu.
Igår förresten, glömde jag, så talade Flora om att hon behövde bajsa och ville gå till toaletten - vi pottränar inte alls aktivt, vi har till och med lämnat pottorna i Kärra, men när de vill sätta sig på toaletten så får de göra det. Och igår ville då Flora, så Christopher följde henne dit, och hon sprang så fort hon kunde, men hann inte fram innan hon bajsade i blöjan. Men i morse så ville Lilly sitta på toan, och då kissade hon! Första gången! Så nu är de ju intresserade, så vi får börja ha pottorna till hands.

På stranden idag badade både Flora och Lilly benen, Alfred hittade en kompis som heter August, och äntligen badade han på riktigt också.

Han invigde sin nya simväst och simmade riktigt bra!
På vägen hem från stranden gick Lilly och höll mig i handen (hennes nya grej, hon vill aldrig åka i vagnen längre, förutom vid sovdags), och varje gång hon hörde en bil ropade hon "Biar!!" och drog in mig till vägrenen och stod blickstilla. (Detta hände även några gånger när det inte alls kom några bilar...) Vi har verkligen lyckats inpränta skräck för bilar i rörelse hos våra barn, Alfred var och är fortfarande precis likadan, och det är ju faktiskt jättebra att de är försiktiga.
Nu ikväll har Lilly krånglat och fick till slut komma upp och sitta med oss i soffan när vi tittade på "The Good Wife", och i just det här avsnittet var det en del bilåkande, och även då hojtade hon "Biar!!" så nu gillar hon uppenbarligen bilar. :)