Denna sorgligt försummade blogg förtjänar åtminstone att uppdateras med lite bilder från denna fantastiska sommar! (Ja, det är förstås eländigt för bönder och för världen i allmänhet med torkan, men jag njuter ändå av sol, värme och bad varje dag...)
Vi inledde sommaren i mitten av juni med att åka till Borås till mitt kusinbarn Vegas student. Sen åkte vi vidare till min familjs sommarhus i Kärra utanför Varberg och spenderade helgen där, men på söndagen åkte Christopher och Alfred hem för att jobba/gå på fritids i två veckor till medan jag och tjejerna stannade med mormor. Jag jobbade också, men mitt jobb är ju friare så att jag kan vara i stort sett var jag vill större delen av tiden.
Vi hann med att plocka jordgubbar allihop innan killarna åkte hem, och gjorde en massa jordgubbssylt till lördagspannkakorna.
Jag fläker ut mig själv med en bikinibild för att jag blev så glad när jag hittade den här fina bikinin som låg kvar i Kärra och som jag glömt bort! Jag tycker alltid att jag har för få bikinis, men uppenbarligen har jag så många att jag inte ens har koll på alla...
Medan Christopher var borta passade jag på att ta med mig mamma och tjejerna till Gekås i Ullared för den årliga shoppingturen (som Christopher helst vill slippa). Som vanligt gick det åt alldeles för mycket pengar, men jag tycker ändå att vi bara köpte bra grejer. Man kan väl aldrig ge för många LasseMajas detektivbyrå-böcker till en sjuåring eller My Little Pony-pussel till två fyraåringar, eller hur?
Sen blev det midsommarafton, och då kom killarna tillbaka, för att efter helgen åka hem en vecka till. Dagen efter midsommarafton trampade jag fel på en klippa och fick en fot som såg ut såhär i nån vecka... Knölen nere på hälen är fortfarande kvar, men är åtminstone inte så öm längre. Får se hur den känns när jag ska börja med skor igen så småningom bara.
De första veckorna höll sig Flora på trappan när vi badade. Hon kom på snillrika sätt att doppa sig ändå fast hon inte släppte taget om räcket (snurrade runt på diverse sätt istället för att bara kliva i), medan syrran glatt plaskade omkring med mig och mormor. Men när vi kom till Lysekil gav det äntligen med sig och hon började bada på riktigt!
En dag klädde vi upp oss och åkte in till stan. Tjejerna var helt lyriska över att jag hade på mig mascara (gode tid, hur tråkig går jag egentligen och ser ut här till vardags, undrar man ju då..?) och en dam på stan stoppade oss för att berömma våra färgglada och fina klänningar. :) Efter vi gjort lite ärenden åt vi middag på Pinchos.
När killarna kom tillbaka efter två veckor åkte vi till Christophers familjs stuga i Lysekil en vecka. Vi jobbade båda två någon timme om dagen, men på det hela taget hade vi det rätt lugnt och skönt – och för första gången hade vi en hel veckas fint väder när vi var där! Vi brukar bara vara där en vecka eller två varje sommar, och vi har oftast haft otur med vädret, så det var härligt att kunna få vara på stranden.
Och den här lille store killen fick gå på simskola i fem dagar. Han var redan värsta vattendjuret innan, men simmade bara hundsim och vägrade lyssna när jag försökte visa hur man skulle ta riktiga simtag, så det var bra att vi fick till det.
En kväll blev vi distansbjudna på restaurang: Christophers föräldrar nere i Frankrike sa till oss att gå ut och äta och så skulle de betala. Lyx!! Så det gjorde vi och sen knatade vi runt på klipporna och tog fina kort. :)
Och såhär bra gick simskolan för Alfred! Fyra simmärken! Hyfsat stolt kille. :) (och föräldrar)
Sen åkte vi tillbaka till Kärra, där vi tar kvällsdopp nästan varje kväll.
Och där möttes vi av min syster Johanna med familj: mannen Victor, 2-åriga dottern Nico och tremånaders tvillingarna Bon och Franklin – som under tiden vi var här tillsammans visade sig vara enäggstvillingar. Ultraljudsbarnmorskorna trodde tvåäggs, men de hade skickat in DNA-prov och svaret kom hit: enäggs.
Det betyder ju att det är en ännu märkligare slump att både jag och Johanna fick tvillingar. Vi har aldrig haft tvillingar i släkten tidigare, men man hade ju kunnat tro att vi hade en ärftlig benägenhet att släppa fler ägg när vi blivit lite äldre, men nu var det ju inte så heller. Så bisarrt!
Flora och Franklin – tror jag. Jag lärde mig se lite skillnad på deras huvudformer efter ett tag, men nu när jag bara ser en av dem på kort är jag osäker. :D
Kvällsdopp med Alfred, som är inne i en otroligt kärleksfull period mot mig. Han pussas och kramas och kallar mig världens bästa mamma (även om han igår sa att andra nog tycker att deras mammor är världens bästa, men jag är i alla fall hans världens bästa. Smart kille det där!). Tyvärr tycker fortfarande både han och Lilly att det är fantastiskt kul att reta varann, så det är fortfarande en massa bråk där, men mot mig är han i alla fall världens gulligaste.
Den 12 juli fyllde mamma 75, och vi hade släktkalas, där vi barn med respektive gav mamma en sparesa till Polen för att vila upp sig efter två veckor tillsammans med alla oss, och dagen efter det skulle jag åka in till Varberg för att träffa min vän Emil, som var där för att jobba med Miss Li. Blev dock lite försenad av en liten gosekorv. (Bon, tror jag) Hur söta de än är, de små, måste jag ändå säga att jag är så o-e-r-h-ö-r-t tacksam över att vi är förbi den där spädbarnsperioden, och tvåårsperioden också. Gode tid alltså. Visst, våra barn har sina jobbiga grejer för sig, men vi är åtminstone inte helt fast längre med små bebisar som måste ha mat stup i kvarten eller vaggas runt eller väcker en en gång i halvtimmen. Och de är inte heller tvååringar som ska pottränas och kissar överallt eller ska hållas undan från småsyskonen för att inte göra illa dem. Pust. Med det sagt så var det ju självklart både okej och lite trevligt att hjälpa till, men ändå: skönt.
Det var som vanligt härligt att hänga med Emil, men lite mindre härligt att jag råkade få bilen inlåst i ett parkeringshus för jag missat att de visst stängde klockan 23... Som tur var kom min världens snällaste man och hämtade mig med mammas bil och så fick vi hämta vår bil igen nästa morgon.
En lördag åkte Christopher och Lilly hem för att vattna, hämta post och lite sånt hemma i huset, och stannade borta över natten.
Då passade Flora på att lära sig cykla på riktigt. :)
Sen kom de tillbaka och körde lite tvillingmys. Vad roligt barnen har tyckt att det har varit med bebisarna! Och med Nico också för den delen, större delen av tiden åtminstone. Ibland tyckte de att hon var lite jobbig, men för det mesta lekte de jättefint med henne och gullade supermycket med de små. Och Nico älskade att vara med sina "stora" kusiner! Så fort de inte var i närheten frågade hon var "Affed-Floa-Lilly" var nånstans. Och när vi sov för länge på morgnarna tittade hon alltid upp på vårt sovloft och hojtade glatt "Hejsan!!" :)
När Christopher och Lilly kom tillbaka studsade Christopher dock in i den berömda väggen – inte med full kraft, tack och lov, men tillräckligt för att jag skulle skicka tillbaka honom till Landskrona med tåg för att få vara ensam och vila på riktigt i fem dagar. Under tiden jonglerade jag, Johanna, Victor och mamma sex barn och jag lyckades ändå få tid att gå till Varbergs bästa kiropraktor, som lovade att få ordning på mina överarmar (och axlar och rygg) som gör alldeles för ont nu för tiden. Efter min andra session hos honom upptäckte barnen att han ritat nån sorts kryss på min rygg, som jag inte riktigt vet vad de betydde. Men min nya bikini-bh matchade i alla fall. :)
Sen kom pappa tillbaka och mådde som tur var bättre, och vi lyckades äntligen fiska upp några krabbor – vi brukar vara så dåliga på det att jag inte ens brydde mig om att ta med en riktig hink, men plötsligt händer det!
Och igår åkte Johanna & co vidare till Göteborg, och vi stannar kvar i en dryg vecka till innan vi drar till Lysekil en vecka till tillsammans med Christophers föräldrar (då ska vi jobba på distans igen). Lyxsommar!
