Försenat 6-årskalas!

Igår hade vi äntligen Floras och Lillys 6-årskalas – eller 6 år, 6 månader och 24 dagars-kalas, för att vara lite mer exakt...
På deras egen födelsedag i oktober var de på en annan kompis kalas, och sedan höll Christopher på att bygga om barnens sovrum i ett par månader, och sen kom coronakrisen, så det tog sin lilla tid att få ihop det. Eftersom det fortfarande är restriktioner om att hålla avstånd etc så hade vi tänkt vara utomhus, men eftersom maj i år är galet kallt så var det förstås 12 grader, 20 sekundmeter och regn igår, så vi fick ge upp och vara inomhus – men eftersom alla 9 gäster går i tjejernas klass så de ändå ses varje dag så kunde det väl kvitta, tänkte vi. De kunde åtminstone vara ute och leka en stund när det var uppehåll.
Det var unicorntema med Dolly Style-färger, och jag tycker vi fick till allting fint. :)

Jag började skriva ett födelsedagsinlägg på deras födelsedag, men kom av mig eftersom jag så sällan skriver här nu, men det jag började skriva då var i alla fall:

Våra tjejer har blivit 6 år, det är helt galet och fantastiskt på samma gång. De sex åren har känts som ett andetag och en evighet, det är som att de nyss föddes och alltid har varit med oss, samtidigt.
De har börjat i förskoleklass, på samma skola som storebror, där de går i en F-1:a, som dessutom har mycket samarbete med 2-3:an som Alfred går i, och jag tror att det är jättebra.
Det senaste året eller så har Flora och Lilly lite bytt roller: Flora som alltid varit blyg och försiktig har blivit mer framåt, och Lilly som brukade vara den öppna och modiga lilla clownen har blivit lite mer tillbakadragen.

Och nu kan jag lägga till att de blir mer och mer noga med kläder: Lilly har helst klänning (men vägrar strumpbyxor, det måste vara löst sittande byxor), medan Flora har börjat vilja ha jeans... Jag hatar jeans, men Christopher gick med på att köpa två par jeansleggings till henne, men jag gillar det inte riktigt ändå. Det och träningskläder går hon omkring i nu. Jag hoppas det är en fas. ;)
Och de leker väldigt ofta väldigt bra tillsammans och med Alfred, vilket är så otroligt skönt. Men när det bråkas så bråkas det ordentligt. Flora har ett sabla temperament, och Lilly, när något är stressigt och jobbigt på morgonen så blir hela dagen förstörd för henne. Lilly har inte riktigt trivts på fritids i perioder, för hon tycker inte om när det är högljutt och stökigt, eftersom hon är så känslig, så hon har fått prata med fröknarna och skolkuratorn för att försöka hitta en lösning, och de senaste veckorna har det gått bättre.

Nu lite bilder från kalaset!

Alfred 8 år

Jaa hörni, jag är rätt kass på att blogga nu för tiden. Men kände bara igår kväll att jag ville skriva lite åtminstone för min egen skull för att komma ihåg ungefär hur barnen är just nu. Börjar med Alfred!

Alfred fyllde 8 för en knapp månad sen, och den här åldern alltså! Han är så gullig! Det händer förstås fortfarande att han bråkar med sina systrar (framför allt Lilly, de är väldigt bra på att retas med varann de där två), men mycket mindre nu än för bara några månader sedan, och det händer ofta att han säger gulliga saker till dem, som "Jag älskar er supermycket!!" och "Du är den bästa systern i hela världen!"
Och mot mig och Christopher är han också väldigt ofta så oerhört kärleksfull. Visst, han har fortfarande ett sabla temperament (nog delvis ärvt från mig) och kan bli så arg så arg, men han kommer också fram till mig ofta och bara vill krama och pussa mig. Den senaste månaden ungefär har vi för att få sova över huvud taget med våra natt-närhetstörstande barn delat upp oss på nätterna; Christopher sover i gästrummet med ett eller två barn (vi roterar vem som sover var) och jag har vårt sovrum med två eller ett barn (jag kan inte sova i gästrummet längre, jag får för ont i ryggen av sängen där), men oavsett var Alfred har sovit så inleds varje morgon för mig med att han kommer och lägger sig på mig och kramar och pussar mig. Och när jag lägger honom på kvällarna får jag såna fantastiska kärleksbetygelser! Han säger att han älskar mig mycket mer än vad jag älskar honom (yeah right ;) ) och hittar på avancerade sätt att förklara exakt hur mycket, och igår sa han att han tror att han alltid kommer vilja vara med mig och pappa, även när han blir stor. "Tills ni dör. Men då kommer jag komma till graven varje månad." :D
Och han lär sig så mycket i skolan, varje dag upptäcker vi att han kan något nytt.
Sen börjar han också bli lite väl sugen på olika dataspel, vilket verkligen inte är min grej, så det är lite besvärligt, men vi försöker hitta en balans.

Lilla stora rådjursöga <3

Så kom äntligen våren

... och med den äntligen ett inlägg!
I år har jag verkligen förundrats över våren. Jag brukar inte bry mig så mycket när andra klagar över långdragna vintrar och mörker, utan tycker mest att ja ja, så är det ju i Sverige. Men i år har jag ändå på något sätt inte trott på våren, så när den nu äntligen har kommit och det är grönt och varmt är jag genuint förvånad. Knasigt. Men underbart är det!
Och för bara några veckor sen tyckte jag att våra barn mest bara bråkade med varann, men nu plötsligt leker de tillsammans utan bråk säkert flera minuter om dagen. :D
Under Kristi Himmelsfärdshelgen när vi var iväg (först i Lysekil, sen i Kärra) så låg jag en stund i solen på altanen i Lysekil och Alfred och Flora gick förbi mig och liksom småpratade med varandra, på väg till en lek de höll på med på andra sidan huset tillsammans med Lilly. Helt fantastiskt!
Så här kommer lite bilder från de senaste veckorna.




Vårpremiär för lådcykeln härom veckan.

Mycket välanpassad lekplats för en trebarnsfamilj (Teaterparken i Landskrona).

Premiärdopp förra söndagen. 14 grader i vattnet... friskt!

Hemma i trädgården

Syskon när de är som bäst. På McDonald's i Mölndal, där Christopher jobbade i tonåren, på väg till Lysekil över Kristi Himmelsfärd.

Läggningsmys

När jag försökte komma igång med träning för min rygg härom veckan, då jag varit hos sjukgymnast för att jag har ont i armen, fick jag ryggskott igen, antagligen av överansträngning... Så jag är glad och tacksam över de delar av min kropp som åtminstone försöker lura mig att jag är i god form fortfarande. ;)

Barnen övar sig i att stå på händer! Flora lärde sina syskon.

I torsdags när vi var på väg till Lysekil kom jag på att vår favvoartist Timo Räisänen skulle spela på Orust på fredagen, så jag frågade honom om vi kunde få komma och säga hej på soundchecken – spelningen var för sent på kvällen för att det skulle funka för oss med barnen. Och det fick vi! Så vi hängde en stund med Timo, hans fru och deras två söner, och hade jättetrevligt. Bortsett från när Flora för andra gången på två dagar råkade knocka min näsa när hon satt i mitt knä. Jag hade redan ont från gårdagens knock, och när det krasade rejält i näsan igen var det inte för roligt. Men den verkar ha hållt.

Lite fotosession måste man ju ha när man träffar Timo. Alfred ville inte vara med, och Flora lyckades Christopher smyga in fast hon inte vågade.

På färjan tillbaka till Lysekil.

Efter två dagar i Lysekil, som faktiskt kändes skönt långa (varav en helt ljuvlig eftermiddag på stranden, kallt i vattnet, men 26 grader i luften och nästan vindstilla), åkte vi vidare till Kärra. Och där var vattnet varmt! Närmare 19 grader enligt termometern, men ytvattnet var lätt över 20. Uuuunderbart!

Och en liten Flora som blivit stor och ville gå ensam hemåt från stranden.

Men det dröjde ju inte länge innan vi skulle tillbaka till stranden och bada igen.

Och båda tjejerna var så modiga nu! Förra året vågade Lilly bada rätt så bra, men Flora vägrade lämna trappan, där hon stod och doppade benen – men i år klev hon glatt i! Och att hon snubblade och fick huvudet helt under vattnet en gång avskräckte henne tack och lov inte heller från att bada mer. Alfred är rena fisken och älskar att bada!
Vi avslutade Kristi Himmelsfärdshelgen med att äta på pizzerian Lilla Napoli i Falkenberg på vägen hem, så vi hade en riktigt härlig långhelg. Och vädret har fortsatt vara fantastiskt, så vi har redan haft fler stranddagar än vi fick på hela förra sommaren... Tacksam för det lilla (stora)!

Helgen i bilder

Vi har levt i ett råtthål ett bra tag, känns det som – har inte orkat städa utan bara tagit hand om det absolut nödvändigaste. Men i lördags skulle Alfred äntligen ha 7-års-kompiskalas (vi insåg för flera år sen att februari/vabruari är en värdelös månad att ha barnkalas, för det är för många sjuka, så vi flyttade fram det i år), så då var vi så illa tvungna. Jag föreslog visserligen, halvt på skämt, halvt på allvar, att vi skulle skita i det och bara inte släppa upp någon förälder utan bara barnen på andra våningen, men sen skärpte vi till oss. Och vi har det ju riktigt fint hemma, egentligen.

Fyra kompisar kom (två till var bjudna, men en var sjuk och en hade förhinder), och gode tid vad fart det blev. De sprang upp och ner i trapporna och det var helt utmattande. Men de hade roligt! Och Christopher lyckades dekorera en kladdkaka som pokémonen Jigglypuff så att kidsen till och med kunde se vad det var, så det var succé.

Och när de var alltför skogstokiga lyckades Christopher lugna ner dem genom att låta dem få rita på en mdf-skiva som ska få bli baksida på den nya garderoben som Christopher och hans föräldrar ska bygga i veckan. Så det blev lyckat, även om jag lite önskar att vi kunde få slippa ha några fler kalas... Tror ni barnen kan gå med på det? ;)

På söndagmorgonen hade jag och Flora lite egentid i badrummet. :)

Jag klippte mig i fredags, och det blev kanske lite väl kort, men det växer ju ut.

Och Flora tog en cool bild i messengerappens snapchatkopia.

Lite senare på dagen kom tjejernas kompis Tilly, som brukar säga att hon önskar att hon var Floras och Lillys trilling. :) Så jag tog ut trillingarna på cyklar till en lekplats en stund medan Alfred var och jagade Pokémons med pappan.

Lilly fick förstås också ta några bilder sen, eftersom Flora fått.
Förresten, i torsdags blev jag intervjuad på P4 Malmöhus om mitt fanzine Fozzie. Så roligt! Om någon vill lyssna så finns länk här, på Fozzie-bloggen.

Mamma hittade mattbilden!

Min syster Fina bland mattorna. :)

RIP Prince

Det här var ju ett oerhört sorgligt besked som jag såg när jag för första gången på evigheter fick lägga Alfred. Vi sa till tjejerna att jag behövde gå ut ikväll, och jag och Alfred gick ner och lade oss i gästrummet (tjejerna grät när jag gick men lugnade sig fort), och när Alfred somnat kollade jag mitt Instagramflöde och såg att Prince dött, bara 57 år gammal.
Prince var en av mina första idoler, tack vare att min storasyster Fina älskade honom. Fina var min allra största idol, så eftersom hon älskade Prince så älskade jag Prince.
Han släppte sitt första album redan 1978, men riktigt så tidiga var vi väl inte, men det var åtminstone någon gång tidigt 80-tal som Fina upptäckte honom.
Fina brukade säga att han var sexig, så även om jag knappt visste vad sexig var så höll jag med, och när mina klasskompisar sa att han var ful typ så blev jag jättearg och envisades med att han var supersexig (antagligen jagade jag dem runt skolgården, för det var sånt jag gjorde på den tiden...).
Jag såg honom live på Sign o' the Times-turnén 1987 och Lovesexy-turnén 1988, och avgudade honom. Jag har fortfarande kvar ett par tygblommor som Fina, som stod längst fram på någon av konserterna, fångade när han kastade ut dem från scen och sen gav ett par till mig. När Fina gifte sig 1995 och jag var värdinna, så läste jag upp ett fejktelegram från Prince där han beklagade att han missat chansen med henne. :) Nu kan han försöka få en ny chans i himlen.
Nu var det många år sen jag tyckte att han gjorde någon bra musik, men det spelar ju mindre roll nu. Det får bli Prince-cd's istället för Melodifestivalen här hemma de närmsta dagarna.
Förresten, jag glömde ju berätta igår att båda tjejerna sov hela natten till igår! Eller Christopher sa visst att Lilly vaknade en gång så han gick in till henne, men jag tror inte det var så länge, för han låg i vår säng när jag vaknade. Varken Flora eller Lilly kom i alla fall in till mig före klockan 7! Det finns hopp om sömnen.

Harmonisk söndag

Jag fick sova i gästrummet inatt för att jag var så hemskt trött igår igen, det börjar fresta på att sova ungefär max fem timmar per natt - men det hjälpte inte, för Flora kom ner precis när jag höll på att somna vid halv ett. Och jag hade lyckats sträcka mig i ryggen igen vid läggningen igår (vid vänster skulderblad, för ovanlighetens skull, det brukar alltid vara på höger sida) och när jag inte fick ligga som jag ville utan var tvungen att ligga på rygg för Flora ville ligga på min arm tog det ett tag att somna. Sen vaknade jag vid 6 och hade ont i ryggen, och vid 7 kom Lilly nedtassande, och då kunde jag inte somna om för jag låg och oroade mig över pengar (faktiskt mest mammas, för hon berättade härom dagen hur mycket räkningar det dimper ner varje månad för hennes lägenhet plus vår sommarstuga, som hon fortfarande betalar nästan allt för), så det blev bara ungefär fem timmars sömn som vanligt, fast tjejerna sov till nästan nio. Vi hade det extremt mysigt på morgonkvisten åtminstone, men det är svårt att somna om när de ligger så på mig.

I förmiddags tvättade faktiskt jag alla barnens hår - det brukar vara Christopher som gör det, för jag brukar vara så dålig på att hantera de där "mamma-försöker-mörda-mig"-skriken, så hade jag varit ensamstående hade jag haft världens skitigaste ungar... Men idag gick det bra! Det var lite tårar, men inte alls lika illa som det varit förut. Sen klippte jag Alfreds hår också, och det blev bra.

Och när jag tagit kort på Alfred ville Flora faktiskt posera för kameran. :) Sötis!

Och Lilly blev helt toklockig när håret blev rent igen.

Det är så fint! Jag hoppas det håller i sig, men vi får se, eftersom både jag och Alfred var lockiga som små men nu har helt spikrakt hår.

Vi har inte satt fötterna utanför dörren idag, men har haft en ganska så harmonisk och mysig dag inne. Här tittade vi på film tillsammans på eftermiddagen, "Sammys äventyr" som vi hittade på Netflix, om en havssköldpadda.

Imorgon ska jag till kontoret i Malmö igen, så jag får väl försöka lägga mig i tid, eftersom jag antagligen kommer sova lite extra dåligt på grund av ryggen, plus att jag har ont i halsen fortfarande - det började bli bättre inatt, men nu gör det plötsligt asont på höger sida. Jag lyste in i halsen och såg att det inte är särskilt rött längre, men att jag har en vit prick där, så det kanske är pricken som gör att det gör ont. Jag lyckades googla fram (älskar Google!) att såna där prickar heter tonsillolit - jag hade ofta såna för några år sen, men nu var det ett tag sen, och när jag hade det sist fattade jag aldrig vad det var, och när jag till och med frågade på vårdcentralen en gång när jag var där för nåt annat visste inte läkaren heller. Skönt att veta vad det är och att det är ofarligt åtminstone, även om det är lika irriterande nu som då.

Syster, jobb och siffror

Oj oj, det är mycket idag. Först och främst: min döda storasysters födelsedag. Älskade älskade syster vad jag saknar dig!

Och så det där som jag har mumlat om i två dagar: jag har råkat få ett jobb! I tisdags blev jag ju bjuden på lunch av vd:n på en reklambyrå i Malmö som jag kontaktat angående frilansskribentuppdrag. Som jag nämnde redan i tisdags kväll ringde han upp mig om ett uppdrag på kvällen, och igår ringde han igen och idag har jag varit och träffat både honom, några fler på byrån och kunden: jag ska bli operativ projektledare (typ produktionsledare) för en ny kund, på halvtid som frilans, till att börja med från och med nu och till slutet av juni, och sen får vi se. Eventuellt kommer jag även kunna få skriva lite "vardagscopy" för den kunden, och kanske även hjälpa till med copy för andra uppdrag.
Det känns ärligt talat lite läskigt, för jag hade ju bestämt mig för att jag inte ville vara produktionsledare igen, men när han gav mig ett så bra erbjudande (flexibla tider, jag får jobba hemifrån) och jag inte har så mycket annat så kunde jag inte tacka nej. Och förhoppningsvis kommer jag trivas bättre med det när jag bara har en kund och inte flera olika samtidigt som slåss om min tid och uppmärksamhet, som jag hade när jag jobbade innan föräldraledigheten.
Men oj vad det snurrar i huvudet nu: allt har gått så oerhört fort, och det är så mycket att ta in och jag börjar på stört, så just nu känner jag mig helt däckad.
Tjejerna får börja gå på förskolan på måndagar också nu, för just måndagar vill chefen att jag ska vara med på veckomöten på kontoret, och jag tror att det kommer kännas mindre stressigt att ha tjejerna på förskolan varje dag också - plus att de brukar vilja följa med på måndagarna när Alfred åker dit, så förhoppningsvis kommer det vara roligt för dem.
Så, nog om det, och lite om att våra döttrar börjat intressera sig väldigt mycket för bokstäver och siffror (Lilly mest). Vi har bokstavsmagneter som hängt i en påse i lekrummet, men som någon plockade fram en dag, så nu sitter ett gäng av dem på kylskåpet, och Lilly har full koll på vilken bokstav som är hennes, Floras, Alfreds, min och pappas (första bokstaven i våra respektive namn alltså). Flora vet hur man säger både L, F och A, men annars är hon inte riktigt lika intresserad än. Räkna tycker de är roligt båda två, men Lilly vill inte riktigt lyssna på när vi försöker lära henne att räkna i rätt ordning, för hon har sin egen ordning: "ett, tå, te, åtta, nio, hem". Lika varje gång, så hon har bestämt sig för att det är så det ska vara.
Flora har slutat säga "Alfi" till Alfred, och säger numera "Alfee", eller ibland "Alflä" och sträcker ut tungan på slutet i sina försök att få till ett R.
Nu får jag inte till något bekvämt slut på det här blogginlägget, för nu är det dags för middag, så jag klipper här. Hej hej!

5-årskalas med kusiner, plus när Stella var här

Idag hade vi ett litet "riktigt" kalas för Alfred; hans kusiner Linus (4,5) och Moa (2) skulle komma med sina föräldrar, Christophers syster Rebecca och hennes man Jocke.

Men på grund av ett brutalt snöoväder på vägen mellan Frillesås och Landskrona blev de drygt 1,5 timme försenade, så jag passade på att vila lite på golvet med Lilly klättrandes på mig.

Alfred var så stilig i skjorta och slips! Och lösmustasch som han fick av mig. ;) Av kusinerna fick han pärlor och ett armband som Linus gjort.

Vi tog en promenad för att titta på omgivningarna, och Alfred fick ha med sig sin nya GoPro-kopiakamera som jag lyckades sätta fast på cykelhjälmen. :)

Släkten åkte hem när det var dags för barnen att sova - planen var från början att de skulle sova över, men när Christopher nämnde igår att vi skulle titta på Melodifestivalen ändrade de sig, för de är tydligen större Mellohatare än vi trodde... Våra barn tyckte hur som helst att det var lika roligt som vanligt, men lilla Lilly slocknade i mitt knä direkt när alla låtar framförts, för hon tillbringade vår promenad med att hoppa i vattenpölar ("Mamma, en happöl!") medan Flora tog en tupplur i vagnen. När vi sa till Flora att det var dags att sova och att hon kunde få somna med Alfred igen sa hon "Och den!" och höll fram sin fiskdammspåse från kalaset med torkade äppelbitar och russin. (De fick fiska två gånger var och fick varsin påse med lite godis och en med nyttigare grejer.) Det är ju Lilly som är vår clown, men Flora kan vara en sån liten spelevink när hon är på det humöret också, och hon skuttade runt och var hur rolig som helst när vi tyckte att hon borde vara trött istället...

Jag orkade ju inte skriva nåt vettigt igår, men här kommer åtminstone några bilder från när Stella var här i ett dygn. Hon fyllde 18 förra måndagen, så vi firade henne också. 

Jag hade gjort en fotobok till henne med bilder på henne och hennes mamma, min syster Fina, som dog i cancer för 14 år sedan. På varje uppslag var det en sida med foton på Fina och en sida med bilder på Stella, ett uppslag för varje år mellan 1 och 18. Det var så häftigt att göra den, för alla säger alltid att Stella är en kopia av Fina, men av någon anledning har jag haft svårt att se det, för jag ser så mycket av hennes pappa i hennes utseende också. Men när jag satt och plockade fram foton och jämförde dem i alla åldrar så är de verkligen så lika! Här kommer först Fina och sen Stella som 17-åringar. Man ser ju att det är olika decennier dock... :)

Jag var lite orolig för hur hon skulle reagera när hon såg boken, och hon började inte oväntat gråta bara efter ett par sidor, och jag började också gråta och kramade henne, men hon sa att hon var glad också, så jag hoppas det var en bra present och inte bara sorgligt...

Vi fick en superfin grattis-till-förlovningen-bukett av Stella också, med tulpaner och ranunkler (som var Finas favoritblommor hennes sista år).