lördag 25 januari 2014

Mina smarta ungar!

Mina smarta ungar! När jag lade Alfred nu ikväll sa han plötsligt: "Du heter Sara Reis." Jag hade ingen aning om att han visste vårt efternamn, och när jag kom ut och berättade det för Christopher visade det sig att det inte var han som lärt honom det, så antagligen har han bara lyssnat när jag presenterat mig i telefon och lärt sig det själv!





























Och den här lilla ungen (Lilly) låg igår kväll och pillade på en socka som låg bredvid henne i soffan. Jag hjälpte henne att få grepp om den, och då förde hon den till munnen och började slicka på den! (Ja okej, på bilden slickar hon på sin egen hand, men bilden där hon slickade på sockan var för suddig...) Det känns lite tidigt för att börja utforska saker med munnen, så vi får börja vara försiktiga redan. Alfred slutade tack och lov stoppa saker i munnen redan runt 11-12 månader (jag minns att han smakade på sand en eller två gånger när vi var på Teneriffa när han var 11 månader, men efter det slutade han nästan helt smaka på konstiga grejer), och det var så skönt att slippa oroa sig för det så tidigt. Han fick bra motorik tidigt, så det kanske var att han istället började utforska saker med händerna tidigare, eller nåt. Jag tror dock att jag inte riktigt visste att det var tidigt att sluta stoppa saker i munnen vid ett år, så jag kommer ihåg att jag blev väldigt förvånad när han började på dagis och jag såg två av hans dagiskompisar som var runt 17-18 månader på gården första dagen; den ena tuggandes på en kotte och den andra stoppandes en näve sten i munnen. Det vore ju trevligt om Alfreds systrar tar efter honom på den biten, men vi får väl se. Jag tror att Lilly kan vara lik honom i mycket, men Flora verkar köra ett helt eget race. Det blir spännande att se!
I sittrarna nu verkar Lilly ha full koll på att stolen gungar när hon spänner sig som en pinne och sen slappnar av, och Flora ligger och slår på leksakerna i lekbågen så att de rasslar och plingar. På den negativa sidan är att Lilly har krånglat med bröstet idag (medan Flora ätit bra), och att hon tydligen har skrikit så mycket att hon blivit hes. Jag har inte tänkt på att hon skrikit mer än vanligt, men hes är hon. Det låter jättesorgligt ibland när hon gråter, hon låter mycket ledsnare nu. Hoppas det går över fort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar