Kör en lite mindre suddig bild också, nu när jag ska skriva lite mer om det här. Jag fick tips bara i måndags, tror jag det var, av min vän Victor om att ett produktionsbolag ville hitta föräldrar till en tv-inspelning om barn och föräldraskap som ska heta "Fråga Louise Hallin", så jag mailade för att få veta mer. Fick svar nästan direkt om att jag lät intressant, och att inspelningen skulle vara nu idag om jag kunde vara med. Jag fick också veta att alla i publiken skulle få ställa frågor, men vi var några som var utvalda för att få komma fram på scen och prata lite mer med Louise Hallin.
Louise Hallin hade jag förresten lite pinsamt dålig koll på, men googlade fram att hon bland annat startat upp en av Stockholms första privata MVCs, är barnmorska och psykoterapeut specialiserad på barn och ungdomar - hon berättade mer detaljerat idag att hon var legitimerad på så mycket: först sjuksköterska, sen barnmorska, sen psykolog, sen inriktad på barn och ungdomar, och om det till och med var nåt ännu mer - är programledare för Knattetimmen (f.d. Radio Stockholm, numera på Rix), och är av en del ansedd som kontroversiell för att hon bl.a. anser att det faktiskt är skillnad på män och kvinnor som föräldrar.
Programmet ska sändas på YouTube och produceras av Hannah & Amandas (systrarna Hannah Widell och Amanda Schulman) produktionsbolag, och enligt projektledaren jag mailade med har de ett stort tryck på YouTube som ny kanal för producerat innehåll, så de räknar med många tittare.
Så idag stack jag iväg till en liten teater vid St Eriksplan, fick lite tv-puder och lite instruktioner och blev placerad på en stol på främsta raden framför scenen där Louise halvsatt på en hög pall när publiken ställde frågor från sina platser, men när det var min tur att ställa min fråga fick jag sätta mig i en liten soffa och Louise i en fåtölj bredvid.
Det var oerhört intressant att lyssna på allas frågor och på Louises svar; vi höll på i tre timmar, och bortsett från att jag fick ont typ överallt av att sitta upprätt på en stol såpass länge hade jag kunnat sitta där i flera timmar till och lyssna på råden vi fick. Det mesta var otroligt handfast och bra, medan några få råd kanske inte riktigt funkar i det samhället vi lever i nu - vilket Louise var medveten om, men hon sa förstås ändå vad hon tyckte. Som att hon rekommenderar att man stannar hemma med sina barn tills de är 3 år, istället för bara 1, då de flesta tydligen lämnar sina barn på dagis nu för tiden (Alfred började när han var 1,5, och det var det jag trodde var det vanligaste, men jag märkte ju när han började att det var många som var yngre än han). De allra flesta har ju, som Louise påpekade, vant sig vid en ekonomisk standard med sina jobb och klarar inte riktigt att sluta jobba för att vara hemma med barnen, och så kan jag också tänka mig att det inte är många arbetsgivare som vill släppa en anställd i tre år och sen ta tillbaka, och att sluta sitt jobb för att sen försöka skaffa ett nytt känns ju inte heller så lockande.
Och att låta sina barn sova tillsammans med en, vilket hon också rekommenderade, verkar också lite svårt när det handlar om en 2,5-åring och två nyfödda små tvillingar - fast det kommer i och för sig säkert bli så för oss ändå: Alfred kommer alltid in till oss på morgonkvisten numera, men om han ligger mellan oss kan tvillingarna ligga i en spjälsäng utan långsida som står intill sängen, så det kan nog funka ändå. Bara att jag inte lär sova nåt, men det får jag väl leva med.
Min "stora soff-fråga" handlade om hur vi ska göra för att Alfred inte ska känna sig försummad när han plötsligt får två småsyskon samtidigt, och jag minns ärligt talat inte allt hon svarade - jag får titta igen när programmet kommer upp inom en månad, och det får ni också göra! - men i korthet sa hon att jag måste sluta se det som något dåligt för Alfred och istället tänka positivt, att tvillingarna alltid kommer ha varandra, att vi inte ska försöka separera tvillingarna i olika dagisgrupper etc (som är det som rekommenderas nu för tiden), för det mår de inte bra av, och att alltid behandla Alfred som en kung och ge honom mer glass än tvillingarna. :) Och så måste vi till biblioteket för att hitta några bra böcker om att få tvillingsyskon. Och lite senare ställde jag en fråga om vaginal förlossning vs planerat snitt också, och blev lugnad med att det inte är något jag ska oroa mig för: om man inte behöver snittas så rekommenderar hon att man låter bli det för att det är en stor bukoperation, men för barnens skull tyckte hon inte jag behövde oroa mig alls om jag måste snittas.
Som sagt, det var så oerhört många intressanta frågor och svar att jag skulle kunna skriva flera sidor om det, men det verkar ju onödigt när ni kan se allting live på nätet inom en månad (de visste inte exakt datum än), och jag kommer givetvis lägga upp länk så fort jag har den. Det som spelades in idag kommer bli fem avsnitt, och om två veckor spelas ytterligare fem avsnitt in. Så uppdatering följer!
I september degade jag och magen mest i soffan (det är Alfreds akutsnitt-ärr som syns).
Den 22 oktober var det äntligen dags! Planerat snitt eftersom båda låg på tvären. Så oerhört skönt att bli av med magen, var ungefär det enda jag kunde tänka på innan, men känslan sen av att vi just fått två barn till var ju ganska obeskrivlig! Så nu blir det förstås en orgie i bebisbilder.
Lilly
Flora
Risig mamma med alla sina tre barn
Där är ni!
