Avslutning på förskolan!

Flora och Lilly har visserligen ungefär två veckor kvar på förskolan, men ikväll var det ändå avslutning – och det innebär att alla våra tre barn nu officiellt har gått ut förskolan och från i höst blir skolbarn! Då har vi alltså inga småbarn längre – helt otroligt.
Vi har varit så otroligt nöjda med vår förskola (Säbyholms Montessori i Landskrona): världens finaste hus och gård och jättefina pedagoger. De senaste par veckorna har Lilly varit lite ledsen, för att fröken Sandra, som varit med tjejerna från början för tre år sen, precis har gått på graviditetssjukskrivning för att hon är gravid med tvillingar (!), och Lilly är inte superförtjust i förändring, men nu är det ju inte så lång tid kvar. Inte för att hon är superförtjust i tanken på att börja skolan heller just på grund av förändringsobenägenheten, men hon har ju med sig sin tvillingsyster och storebror går där ju redan, så jag hoppas det kommer gå bra.

(Flora var lite sur här, för hon ville ha med sin kompis på kort, men efter vi fotat alla tre ville jag ha ett på bara mina tjejer, och det tyckte inte Flora var kul alls...)

Sånt som barnen gör på förskolan

Förskoleklass-start och efter jobbet-bad

Hur jag missade att skriva att den här lille store killen började förskoleklass idag är ju en liten gåta. Men det gjorde han i alla fall, Alfred 6,5 år!
Han var oerhört peppad och inte alls nervös, och när vi kom till skolan där alla skolbarn ända upp till 9:an skulle samlas på gården klockan 9 sprang han glatt iväg till klätterställningen och lekte. Efter en liten stund kom några av hans gamla förskolekompisar och några minuter i nio kom hans bästis Melker. Efter rektorn hade talat och presenterat all personal tog Alfred och Melker varandra i hand och gick glatt in till sin första skoldag. Så stolt!
Flora och Lilly var inte heller det minsta oroliga inför sin första förskoledag på sju veckor, och hade hur kul som helst. Deras ena fröken har gått över till förskoleklass och är nu Alfreds fröken, men tjejerna har fått en kvinna som varit vikarie hos dem ofta istället, så det var inga konstigheter.
Alfred var förresten på "träning" hos tandläkaren igår, inför att han ska laga ett litet hål i en tand på tisdag. Han var jättenervös före och satt och grät i mitt knä, men när vi kom in och sköterskan började visa honom alla apparater och borrar och sugar och grejer (vilket jag också tyckte var superintressant, för de förklarar ju aldrig för oss vuxna vad de håller på och grejar med!) så tyckte han att det var jättespännande. Men när det var dags att försöka ta röntgenbilden av den håliga tanden som de inte lyckades med förra gången (när Christopher var med honom - det var obekvämt att bita ihop om plastställningen och Alfred fick kväljningar) så var det kört igen: gråt och kväljningar och ingen röntgenbild... Så vi får se hur det går när det är skarpt läge på tisdag - jag hoppas det ska hjälpa om han får lyssna på musik i lurar. Han är så orolig vår pojke, vilket gör mig ännu mer fascinerad över att han inte alls var nervös inför skolan. När Christopher skulle försöka ta ut en sticka ur hans fot i fredags blev han helt hysterisk - men jag lyckades till slut lugna honom och han bröt ihop totalt i min famn och satt och bara tankade kraft hos mig länge efteråt, det kändes väldigt fint.

Efter en extremt intensiv jobbdag hämtade vi barnen, åkte och köpte jordgubbar och åkte sen till Lill-Olas och badade - eller snarare: det var så blåsigt att Lilly och Flora inte ville bada, men jag, Christopher och Alfred gjorde det. Så härligt - tack Landskrona!

Nu ska jag börja skriva om bröllopet och sen pusha Christopher att fixa bilderna åt mig så det kan bli ett färdigt blogginlägg snart. :)

Alfreds allra sista dag i förskolan

Idag gick Alfred sin allra sista dag i förskolan! Vilken grej, tänk att han blivit så stor redan!

Vi firade med att åka och bada vid Lill-Olas, bara han och jag, fast det var mulet och bara 17,3 grader i vattnet. 

Och sen gick vi och åt på Harrys allihop. 

Två av mina älskade hjärtan. 

Tillbaka med det jag skulle berätta sist och lite till

Oooj, det var en lång dag... Sist skrev jag ju att jag skulle berätta resten imorgon, såååå nu säger vi att det är "imorgon".
Det var ju ett tag sen, men jag vill ändå berätta lite om det jag skulle skriva: dagen innan Alfred tvingades åka till akuten var han och jag på vårdcentralen för att kolla hans mage. Jag tror (hoppas) inte att det är något särskilt fel på den, men han har alltid behövt gå på toa ofta, och är av och till lite lös i magen, så vi bokade en tid för koll.
Vi kom in till en doktor som frågade lite och klämde på hans mage, och sa att vi antagligen inte behövde vara oroliga, men att vi kunde prova att dra ner lite på mjölken. Sen fick vi gå till labbet för att ta blodprov för att testa för gluten- och laktosintolerans. Där började de med att mäta (113 cm) och väga (19,9 kg) och sen fick Alfred sitta i mitt knä för att ta ett blodprov. Han var orolig, men satt snällt stilla när sköterskan berättade att nålen såg ut som ett litet flygplan som skulle komma och tanka i hans arm. (Hon erbjöd oss först att gå hem och få en ny tid så vi skulle kunna smörja honom med bedövande Emla-kräm, men jag visste att han bara skulle stressa upp sig ännu värre då - han var hos tandläkaren med Christopher någon dag innan och visade sig ha ett litet litet hål som de ska laga först i augusti (!) och det är han redan nervös för.)
Så stack hon, och han började galltjuta och tårarna sprutade – och så fick hon inte in nålen i blodådern! Hon förklarade att barns ådror kan flytta på sig, så hon var tvungen att vicka rätt mycket på nålen för att få in den, och stackars Alfred var så ledsen så ledsen! Men satt ändå stilla och försökte inte dra undan armen, som tur var. Och till slut var det ju över, och det tog nog egentligen inte mer än en minut totalt även om det kändes som en evighet.
Efteråt fick han välja två leksaker för han varit så duktig, och så fick han dessutom ta en extra studsboll till Lilly eftersom han råkat studsa bort hennes blåa som hon fått hos doktorn. Så när vi satt i korridoren och väntade på att få komma in till doktorn igen glömde han snart bort hur jobbigt det varit när han lekte med sin nya boll och nya bil.
Det tog en evig tid innan doktorn tog in oss igen, vi såg honom till och med ta in en annan patient före oss, så labbsköterskan som kom ut och såg oss gick in och sa till honom att han skulle ta in oss igen. När vi till slut kom in sa han att Alfreds blodvärde var 133, vilket var jättebra, så han tyckte inte att jag behövde oroa mig – men vi har fortfarande inte fått svar på proverna fast han sa att det bara skulle ta några dagar.
Anyway, så när Alfred redan dagen efter tvingades sitta på akuten i fyra timmar tyckte jag lite extra synd om honom.
I övrigt har de här 10 dagarna sen jag skrev senast spenderats med en oerhört seg förkylning för mig, en långhelg i Kärra med årets första (och andra och tredje och fjärde) bad, sol och lek med sysslingar, rätt så mycket jobb (och tråk med en sur kund), bröllopsplanering och ganska mycket trötthet, som vanligt. Och sommaravslutning med fina sånger på tjejernas förskoleavdelning i eftermiddags. Och nu är det snart långhelg igen, yay!
Jag tror också jag har tagit en massa foton som jag tänkt att jag ska lägga upp här, men det får bli imorgon... ;)

Maskerad!

Maskerad på tjejernas avdelning på förskolan igår. :)

Liberodräkterna i stl 92 funkar precis fortfarande...

Bra och dålig fostran

Usch, jag vet inte om det här med att sätta gränser för Lilly går så bra. Ikväll var värre än någonsin, och det känns som att hon griper efter halmstrån och bråkar om minsta lilla sak för att kunna kontrollera något själv när vi sätter stopp för något hon börjat bråka om. Och jag blir arg, så ikväll sa Flora att hon inte gillar mig längre och ville lägga sig med pappa istället. :( Så jag håller tydligen effektivt på att förstöra mina barns liv.
Tack och lov var eftermiddagen bättre: vi var på utvecklingssamtal på förskolan om Alfred, och fick höra om vilken fantastiskt snäll, gullig, intresserad, hjälpsam, välmotorisk, lättlärd och engagerad liten pojke vi har. Så även fast han också bråkar och blir arg hemma ibland så ser de aldrig något av det på förskolan, så något rätt måste vi ju ha gjort åtminstone med honom...
Men i övrigt... jag vet inte hur mycket längre jag orkar, jag vet inte vad jag ska göra. Psykologen sa visserligen att vi kunde ringa om det var något akut, så jag måste nog göra det imorgon. Meningen är att jag ska till kontoret i Malmö imorgon, men nu håller jag på att bli förkyld IGEN så vi får se om det är en bra idé att åka iväg eller inte. Så ledsen och trött över allting nu.

Frisör, egentid och grejer

Åh, jag vill egentligen inte hänga ut barnen för mycket på internet om när de är jobbiga, fast samtidigt vill jag inte skönmåla verkligheten - men jag kan väl åtminstone säga såhär: de senaste dagarna har varit o-e-r-h-ö-r-t jobbiga med Lilly. Jag börjar få panik över att psykologtiden har skjutits upp i flera veckor, och om den inte blir av på måndag heller vet jag inte vart jag ska ta vägen.
Igår kväll och i morse lyckades jag i alla fall behålla tålamodet och inte bli arg på henne, men då tog allting oändligt lång tid (fast det gör det i och för sig även när jag blir arg, så då är det ju bättre att låta det ta tid utan bråk åtminstone). Och så har jag sovit med henne två nätter i rad, och då har hon vaknat gladare - det har varit skillnad mot när hon kommit in på natten, hon verkar vara gladare och tryggare när hon fått sova med mig hela natten.
Lite roligare grejer som hänt de senaste dagarna: Alfred har för första gången fått gå till en riktig frisör, och han fick sprayfärg i håret och var mycket nöjd (och satt väldigt duktigt stilla och lutade huvudet som han blev ombedd under hela klippningen).

Lilly tjatar också om att få gå till frisör nu - tjejerna fick följa med och titta första minuterna - och jag har sagt att hon också får gå när hon fyllt 6, så nu frågar hon varje dag hur långt det är tills hon fyller 6...
Tjejernas senaste grej annars är att de vill sova med vanliga kläder. Och inte alltid bara de kläder de haft på dagen, utan de ska ibland byta om till andra vanliga kläder att sova i. Roliga ungar.
Igår hade jag lite egentid för mig själv efter jobbet i Malmö; Christopher hämtade på förskolan och jag hade fått tillåtelse att inte stressa hem. Dels behövde jag lämna tillbaka en klänning jag beställt på nätet från en liten butik i Malmö, dels hade jag hittat en bruklänningsbutik nära jobbet, dels ville jag gå till Søstrene Grene i Triangeln och köpa nytt origamipapper billigt för att vika fler dekorationer till bröllopet.

Nu har jag ju redan köpt min brudklänning, men jag älskar ju klänningar och tycker att när jag nu har legitimt skäl att prova tjusiga klänningar måste jag ju passa på.

Jag provade fem-sex olika och konstaterade snabbt att brudklänningar inte är min grej. Några, framför allt den på första bilden tyckte jag var jättefin, men alltså, en klänning som väger typ 8 kilo, stel och konstig med byglar och grejer, massa tyg runt fötterna så man inte kan röra sig ordentligt eller dansa och överdådig med släp... Nej. Jag provade en enkel sidenklänning utan underkjolar också, men inte det heller. Jag kan helt enkelt inte ha långa klänningar, det är nog där skon skaver som mest.

Men roligt var det ändå! Och som sagt: den här var jättefin, tyckte jag. Men kostade också därefter...

Här var det expediten som fotade mig, lite konstnärligt på sniskan sådär. ;) Också väldigt elegant med spets, men nej. Funkar inte för mig. Plus att klänningen kostade 12 999:- och den lösa spetstoppen 1 099:-. Gaaaah! Det är liksom mer än en tredjedel av hela vår budget, så jag skulle inte tro det.

Det sköna med det här var i alla fall att jag inte är tveksam till min egen klänning längre, vilket jag varit en liten aning. Den behöver bara justeras litegrann, och det ska jag få hjälp med av min sykurslärare i vår.

Och sen gick jag till Søstrene Grene, som är en helt underbar butik. Köpte superfina förkläden till barnen, pärlor, ispåse och planteringsskyltar, ritblock och lite annat utöver origamipappren. Så vi hade presentutdelning efter middagen en vanlig torsdag, mycket roligt!

Passade också på att gå in i en asiatisk matbutik på Möllan för att köpa rispapper och lyckokakor. Många lyckokakor har ju helt obegripliga budskap, men jag gillade Lillys (den översta), som jag tyckte passade in väldigt bra på henne, och min egen under som ju vore väldigt trevligt om det slog in. :)
Nu ska jag strax hämta mina små grodor på förskolan - och igår frågade en av tjejernas fröknar Christopher om vi vill ha deras hjälp med att få på dem kläderna när vi ska hämta. Jaaaaaaa! Hämtningen brukar ta oss minst en halvtimme varje dag, för Flora och Lilly fjantar bara runt i hallen och klär aldrig på sig (och hjälpa dem får vi ju inte, framför allt inte Lilly) medan andra barn som hämtas samtidigt bara kommer ut i hallen, klär på sig och går hem, och kvar sitter jag och tjatar på mina ungar som står och glor ut genom fönstret, rullar runt med fröknarnas stol, ska in och kissa osv osv... (Alfred är snabb och springer ut på gården själv, men tjejerna funkar bara inte.)
Men i onsdags när Alfred skulle klippa sig klockan fyra så hade jag bett honom be en fröken hålla koll på tiden och skicka ut dem i hallen innan jag kom (avdelningarna är sammanslagna under sportlovet), så när jag kom stod alla tre färdiga i trappan, sprickfärdiga av stolthet! Så nu ska vi testa att fortsätta med det, och det vore så otroligt skönt om det funkar!

Tvillingdagen och fortsatt sjuk mamma

Otroligt nog blev ingen annan än Lilly magsjuk, så idag när det gått över 60 timmar fick barnen gå tillbaka till förskolan - och jag fick åka på möte på kontoret i Malmö trots att jag vaknade med nåt som verkade misstänkt likt bihåleinflammation. Jag som aldrig brukar vara sjuk i mer än två dagar - och det sällan - är nu inne på dag 9 och jag verkar bara bli sämre. Hostar och snorar som en besatt och nu känns det som att jag har en lös tand pga bihålan. Suck. Jag köpte en nässpray som ska hjälpa och tog en alvedon i morse och så överlevde jag jobbdagen åtminstone. 

Vi gjorde fågelmat i helgen som jag tänkt blogga, men det får vänta en dag till, jag orkar inte just nu: måste soooova!

Men ska väl kanske åtminstone nämna att det tydligen är internationella tvillingdagen idag, så grattis älskade Flora och Lilly!

VAB/VOB med tre barn

Gårdagens utflykt gick som sagt till Vellingeblomman, en enorm handelsträdgård med galet mycket julsaker och några riktiga åsnor där vi var även förra året.

Vi lämnade en liten superhjälte på förskolan på morgonen.

Och när vi hämtade barnen för att åka till Vellinge var det fantastiskt vackert på vägen, och bron syntes tydligt.

Vi hade sällskap där av Ulrica, Ola och deras dotter Moa.

Jag tog visst inte några kort på tomtar och grejer i år, men däremot på några coola fiskar i akvarier på slutet. Det var hur som helst roligt, och sen åkte vi hem till Ulrica och Ola och åt middag och fikade och barnen lekte till sent.

Redan när vi hämtade barnen på förskolan märkte vi att Lilly blivit mer förkyld under dagen - hon hade hostat några nätter men varit okej på dagarna, men igår var hon rosig om kinderna (men ingen feber) och trött i ögonen, men vi åkte ändå. Under kvällen hostade hon mer och nös ungefär en gång i minuten, så när vi vaknade i morse och Lilly sov som en stock tyckte vi det var bäst att hon fick stanna hemma.

Medan jag låg och försökte vakna kollade jag mitt Facebook-flöde och läste en bloggpost som en syssling länkat till, skriven av nån kvinna som i ärlighetens namn skrev ganska uselt om "om det nu är så jobbigt att ha barn, varför skaffar man dem då?" apropå att Stockholm just infört att syskon får vara heltid på förskolan när man är föräldraledig. Och jag är lite kluven: jag tycker ju att 15 timmar är ett dåligt skämt och hade personligen inte överlevt det första året med tvillingarna om inte Alfred fått gå 30 timmar i veckan, men heltid (alltså upp till tio timmar per dag) tycker jag är lite väl att ta i. Och de löjliga formuleringar som hon skrev om "varför skaffar man barn om de är så jobbiga och man inte vill vara med dem" tycker jag är på samma låga nivå som "en lugn mamma ger en lugn bebis" och gör att jag typ vill riva ut ögonen på puckot, men hur som helst: det där fastnade ändå i huvudet på mig och gjorde att jag sa okej när Alfred med tårar i ögonen sa att han också ville stanna hemma när Lilly skulle göra det.

Så idag, när Christopher hade fullt upp med jobb, var jag hemma med alla tre barnen, varav två var pigga som mörtar, och sen visade det sig att jag också fick kaosmycket jobb, eftersom den ena av mina två stora kunder åker på lång julsemester imorgon och ville få en massa grejer klara idag, så jag blev uppringd ungefär en gång i kvarten medan barnen bråkade om allt och inget och jag själv började känna mig förkyld.

Nu känner jag mig som en urvriden trasa, och är ännu mer sugen på att nita nästa som skriver "varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem". Jag älskar mina barn över allt annat, men att vara ensam med dem alla tre hela dagarna är utmattande, och jag älskar vår förskola och är oerhört tacksam över att våra barn trivs bra där, samtidigt som är väldigt glad att jag kan jobba mindre än heltid och inte behöva ha dem där långa dagar som många andra måste. Det dubbla med föräldraskap, antar jag, ungefär som att jag aldrig varit så arg på någon som jag ibland är på mina barn, samtidigt som jag älskar dem så mycket att hjärtat nästan inte får plats i kroppen. Nu ska jag ha egentid med min son, som just drivit mig till vansinne så att jag nyss röt åt honom och gjorde honom så rädd att han halkade och nästan ramlade - men nu är vi vänner igen och ska göra nåt kul.

Hår, hud och uttal

Jag var på tal om ingenting och gjorde hela två saker för mig själv i förra veckan: klippte håret och var hos hudläkare och kollade leverfläckar. Och det blev succé på båda: inga fläckar såg konstiga ut, och jag blev toppennöjd med håret, vilket jag alltid blir när jag klipper mig hos min favvo Elina i Malmö. Dessutom är det alltid trevligt att prata med henne, och jag har gått hos henne av och till i 13 år nu, tror jag det blir. Hon är höggravid nu, men har lovat att klippa mig innan bröllopet nästa sommar fast hon är mammaledig då. :)

Jag fortsätter på temat "på tal om ingenting" med två saker till:
1. Våra små treåringar har fått riktiga kompisar på förskolan nu - de börjar ju bli så stora. Framför allt är det en flicka som heter Tilly som de gillar båda två, men jag tror Flora leker mest med henne. Tilly har till och med sagt till sin mamma att hon önskar att hon vore Floras och Lillys tvilling. :) Härom morgonen när vi lämnade på förskolan och hade sagt hej då så sträckte Tilly fram handen mot Flora, och Flora blev så glad att jag blev alldeles varm i hjärtat. Hennes leende, blygt och under lugg men helt ohejdbart - så fint!
2. Båda tjejerna pratar jättemycket och bra - jag såg nånstans (minns inte var, men antagligen i tvillinggruppen) att någon varit på treårskontroll på BVC och då frågade de om barnen pratade i treordsmeningar. Jag blev helt paff, för det gjorde de väl för evigheter sen? Här är det ingen hejd på orden, fast uttalen är det förstås si och så med fortfarande. Jag försöker få Lilly att lära sig säga sitt namn, för hon säger fortfarande Ninny ("Ninny Wiwa Hedda Neis!" = Lilly Viva Helga Reis), men det går inte, hon kan inte säga L. Det lustiga är att hon säger L på två olika sätt beroende på ord: antingen som N eller som J, och N blir också J ibland: ballong heter bajomm, banan heter bajaam.
Men man lär ju sig förstå, som igår kväll när hon sa "Näp mej öppa min mattehatta", och för mig var det ju självklart att det betydde "Hjälp mig öppna min vattenflaska".

Men namnen var tydligen för svåra för båda två, för Lilly säger fortfarande Doa om Flora, och Flora själv har som närmast kommit att säga "Ffffola!". Fast å andra sidan är det ju så gulligt att det väl inte är någon brådska att börja säga rätt.

Den ständiga avsaknaden av tålamod

Ett argument som jag ofta hör för att åka bort från sina barn ibland är att man kommer hem laddad med nytt tålamod. Hmm. Skulle inte riktigt säga att det är applicerbart på mig. Men hur som helst: härligt att vara hemma med mina ungar igen, fast nu saknar jag Johanna och Nico. (Jag är glad att jag inte bor i Stockholm längre, men det hade gärna fått ligga lite närmare.)
Men tillbaka till det här med tålamod, eller avsaknaden därav. Jag har visserligen inte skrikit åt barnen än sen jag kom hem, så lite bättre kanske det är ändå. Men när barnen skulle hämtas från förskolan idag och jag och Christopher åkte tillsammans för att hämta dem (oftast gör jag det själv) och vi fortfarande efter 35 minuter inte hade fått ut tjejerna från hallen så gav jag upp och gick bara ner för trappan tillsammans med Alfred. Båda tjejerna började skrika efter mig (fast Christopher var ju kvar med dem), och i trappan ner mötte jag en tjej på Alfreds avdelning tillsammans med sin mamma. Mamman frågade mig "Är det du som är den populära mamman?", eftersom båda tjejerna ylade "maaaaaaaamma!!" och skrattade lite. Jag förklarade att vi försökt få hem dem i en halvtimme och att nu ger jag upp och går, då kanske de till slut följer med, och hon sa typ "ja, hur man än gör är det alltid nåt fel", och ja, ungefär så. Men hem kom vi åtminstone till slut. Och nu är det dags att sova.

Ingen prickfara på taket

Floras små röda prickar försvann redan under natten igår (jag kollade innan jag gick och lade mig), och idag har hon varit piggare och mindre snorig. Världens bästa ungar på att vara förkylda alltså!

Flora är lite orolig på förskolan än dock, så de har inte gått längre än till klockan ett än, fast de normalt ska gå till tre. Men imorgon ska vi prova att hämta klockan tre, om inte fröknarna ringer tidigare.

Hoppas det går bra, för det är lite svårt att få tillräckligt mycket jobb gjort när barnen är hemma nästan jämt (och bråkar med varann hälften av sin vakna tid...).

Inskolning

Inskolning på nya Montessoriförskolan! Barnen valde kläder själva. :)

Bad i nästan kuling

Nu har vi varit hemma med barnen i 8,5 veckor (några veckors jobb och några veckors ledighet, men 8,5 veckor sen de slutade på förskolan) och vi har haft knappt två veckors fint väder sen vi kom hem från Frankrike. Helt galet. Nu har det varit grått, regnigt, blåsigt och runt 17-18 grader i några dagar, och idag ledsnade vi på att det inte är badväder och gick för att bada ändå, jag och tjejerna. (Alfred tittade på tv och Christopher stod fullt påklädd på stranden och fotade.)

17 grader och 10 sekundmeter är väl inget som behöver hindra oss, eller hur?

 Flora bangade dock när hon doppat tårna, trots att det var hon som ville gå och bada från början. Vattnet var faktiskt förvånansvärt varmt fortfarande, men det var ju kallt i vinden ovanför ytan. Otroligt nog har jag bara sett två brännmaneter på hela sommaren, så det har i alla fall varit fantastiskt.

Nu i helgen har alla kusiner med barn åkt hem, så det kommer bli lite ensamt för barnen sista veckan här, och vädret ska fortsätta vara vansinnigt blåsigt, så vi får se vad vi kan hitta på här för att inte barnen ska gå varann och oss på nerverna. Vi åker inte hem förrän om två veckor, för nästa vecka ska vi vara i Lysekil med Christophers föräldrar och den 22 augusti börjar barnen på nya förskolan. Lilly frågar ofta när vi ska åka hem till Landskrona, och de pratar alla ofta om nya förskolan också, så jag hoppas det ska bli roligt för dem när det är dags!

Hemma med jobb

Barnen har varit hemma den här veckan, fast jag och Christopher fortfarande jobbar, för vi gjorde en liten miss med datumen på förskolan. Det har gått okej, barnen leker med varann, men problemet är att sådär var femte-tionde minut så bråkar de istället så minst en gråter och skriker och har ont nånstans. Ibland får jag total härdsmälta av det här och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte hur många gånger vi ska behöva säga att de inte får puttas, slåss, ta varandras saker, spruta vatten på varann när de leker med vattensprutor, för det går bara aldrig in. Nu åker vi i alla fall till farmor och farfar i Frankrike imorgon så barnen får lite ny action, så det kanske gör det lite lugnare ett tag. Det kan behövas, för igår började det flimra för mitt ena öga igen, och jag antar att det var stressrelaterat.
Lilly håller fortfarande på med att exakt allting måste vara exakt på hennes sätt, och vi vet aldrig vad det är hon vill. Det blir många utbrott, och nu måste hon också börja om med allting om något blev fel, så allt tar en evig tid. Om vi är i badrummet däruppe och ska ner måste jag dessutom vänta tills hon kommit ner, för annars blir hon tokig. På tal om trappan ramlade hon förresten ner för den idag, sju steg tror jag den är (det är en trappa i två etapper, men brant)... Det var faktiskt första gången någon ramlade ner för den, och tack och lov gick det bra - hon fick ett skrapmärke på halsen, men annars inga men, men åh vad rädd jag blev!
Lilly har också redan börjat med att fråga "varför det?" om allting, och slutar aldrig även om man svarat - då frågar hon bara igen. Jag hade för mig att det var mycket senare man ska börja med sånt?
Flora fick låna en mobil igår och kom till mig och frågade "hur gör man?" och det var så gulligt - det låter kanske inte så gulligt, ser jag nu i skrift, men det var det. :) Det lät så vuxet på nåt sätt.
Jag kom förresten på hur det var de sa härom kvällen när de gömde saker bakom ryggen: "Vilken du ta hand?"
Och så gör båda tjejerna en annan väldigt gullig grej nu: när vi ska säga hej då eller god natt. När vi pussats och kramats så säger de "Ja missa pussen/kamen" och så ska vi pussas och kramas igen, många gånger. Väldigt mysigt!
Idag var vi förresten och hälsade på på tjejernas avdelning på nya förskolan, och Lilly ville bara börja leka med allt, så det blir nog bra!

Hopplock och huvudfoting

Det blir ett hopplock idag, för jag har glömt att lägga upp lite fina bilder. Som den här, när vi var på väg till BVC med mormor i onsdags. Flora har vuxit ikapp så bra att hon bara ligger ungefär en kanal under medel (hon har alltid legat två under), och Lilly har gått upp på strax över medel på vikten och ligger bara lite under i längd. Sen tvåårskontrollen har Lilly vuxit 2 cm och Flora 6! Så den lilla loppan försöker komma ikapp. Alfreds hörsel var okej, han hörde inte på 25 (vet inte vad det var, nån frekvens, antar jag) som man bör kunna, men hörde på 30, så det var inte så illa ändå, tyckte BVC-sköterskan. Men eftersom han haft problem med vätska i öronen skrev hon ändå en remiss till läkare så vi kan göra en uppföljning.

Flera av rosenbuskarna i trädgården har börjat blomma, och de här orangea är så vackra och doftar helt fantastiskt citronigt, så dem har jag plockat in några av.

Vi tog fram Ergobaby-selen igår för att se om barnen ville sitta i den - vi åker ju till Frankrike om en vecka, och Flora vill att jag ska bära henne typ jämt, så det kan vara smart att ta med selen tänkte jag. Och det blev succé, alla tyckte det var superroligt, och Alfred ville till och med prova att bära. Han orkade en liten stund!

Nu till idag: tre år sen rutinultraljudet! Vad skönt det var! Jag oroade mig nåt så fruktansvärt genom hela graviditeten, och framför allt i början, så när vi fick veta att jag bar på två friska flickor var det så ljuvligt.

Idag var ju barnens sista dag på förskolan, och jag hade inte kommit på nåt bättre att ge än hemgjord svart vinbärssylt. Men i morse kände jag att jag verkligen ville ge något till fröknarna på de andra avdelningarna också, eftersom avdelningarna så ofta gör saker tillsammans att de varit jättemycket med våra barn också. Så tillsammans kom Christopher och jag på att vi kunde ge dem någon form av växter, så vi åkte till Plantagen utanför Helsingborg och köpte 14 jordgubbsplantor, så alla fröknar, chefen och ett par fasta vikarier skulle få varsin. Floras och Lillys fröknar Amra och Titti och Alfreds fröknar Neta och Nena fick varsin syltburk också. När vi kom för att hämta hade dock både Amra och Neta redan gått hem, och det var bara Yasmin kvar från de andra avdelningarna, så Titti och Nena får dela ut till de andra i nästa vecka.

Vi fick med oss en bunt teckningar från alla våra barn, och fick veta att Lilly precis har börjat rita huvudfotingar! Alfred började inte med det förrän han var nästan 4, så det känns ju väldigt tidigt. Min mamma frågade just när man "ska" kunna börja rita huvudfotingar, så jag kollade 1177, och de säger 3-4 år. Jag hade nog trott att Flora skulle vara först med det, för hon har aningens bättre motorik än Lilly, men hon tycker å andra sidan inte att det är lika roligt att rita som Lilly gör.

Fast Flora har ju ritat mig och pappa jättetjusigt ändå. :)

Sista förskoledagen imorgon

Daddy's home again, och allt gick bra med mormors hjälp. Eller ja, så bra det nu går med två trotsande 2,5-åringar. Mormor brukar ha en ängels tålamod med tjejerna, men till och med hon blev arg på Lilly ibland, och vid efter läggningen hade hon full förståelse för att jag blir less ibland. Läggningar alltså, vad jag hatar dem nu, jag är så trött på allt krångel. 

Imorgon är det tre år sedan vi hade rutinultraljudet för tvillingarna (så nu för exakt tre år sen var jag extremnojig) och imorgon är också barnens sista dag på förskolan Gläntan Lek & Lär. De är bara glada och tycker det låter roligt att de ska börja på en annan förskola sen, det är mest jag som tycker det är lite sorgligt att sluta... Men den ligger på vägen hem från den nya, så det är ju faktiskt ganska lätt att hälsa på om vi vill det. 

Jag har inte kommit på några bra avskedspresenter att ge fröknarna, så det får bli varsin burk hemgjord svart vinbärssylt bara, jag hoppas att det kan duga. 

Sen kom vi på för sent att vi egentligen behövt ha dem på förskolan i några dagar nästa vecka också innan vi åker till svärföräldrarna i Frankrike, eftersom vi fortfarande jobbar då, men de hade redan planerat ledigheter när vi bad om det, så nu måste vi få ihop jobb och barn själva nästa vecka, så det får helt enkelt gå. 

Vinka av pappa

Idag var jag på kontoret i Malmö, och när jag kom hem hämtade vi barnen och åkte sen och lämnade pappan på stationen. Han skulle till Stockholm på jobb, och istället fick vi hem mormor för hjälp. 

Bara en stund senare åkte jag på infoträff på Alfreds avdelning på Montessoriförskolan där barnen ska börja i höst och passade på att ställa alla dumma frågor som jag har. Christopher är ju Montessoribarn men jag har rätt dålig koll. Det kommer säkert bli jättebra, men jag tycker alltid förändring är läskigt så just nu oroar jag mig en del. Det som oroar mig mest just nu är att man inte får lämna senare än 8.30, och vi som alltid har ett sjå att hinna till 9 ens, och efter sommarledigheten kan jag tänka mig att det kommer bli ännu svårare till en början. Men man vänjer väl sig, hoppas jag.

Imorgon ska vi med alla tre barnen till BVC klockan 10 och på något sätt antingen hinna till förskolan innan lunch kl 11 (verkar omöjligt) eller få i dem lunch och hinna få dem till förskolan innan vilan 11.30, vilket också lär bli trixigt, så jag vet inte riktigt hur vi ska få till det. Wish us luck!

Förskolans dag

Idag var det förskolans dag på vår förskola, så jag och Christopher åkte dit lite efter 13 (och efter en timme kom våra vänner Emil och Sofia med barnen Hilding och Arvid, som är i Landskrona för helgen).

På tjejernas avdelning Nyckelpigan hade de en gosedjurssamling, där Floras lejon och Lillys giraff från Kretaresan var med.

Barnen hade också gjort maskar och larver som bor i jorden. Fast Lilly hade gjort en häst. :)

Flera av fröknarna gjorde ansiktsmålningar, men Alfred ville inte bli målad i ansiktet, så han valde ett hjärta på handen istället.

Flora och Lilly hade fått varsitt hjärta på kinderna (som hunnit smetas ut).

Och Lilly ville bli en katt också, så Alfreds fröken på Fjärilen, Neta, målade henne.

En väldigt söt katt med glittrig nos.

Redan när vi lämnade på morgonen höll de på att blåsa upp två hoppborgar, och barnen hade fått leka i dem hela dagen :) (även om förskolans dag för föräldrar och vänner inte började förrän klockan ett).

De hade haft fiskedamm också, där alla barn fick varsin vattenflaska, och de bjöd alla som kom på korv, hamburgare, pastasallad och dricka - på Montessoridagen förra helgen kostade allt multum (25:- för fiskedamm, 20:- för korv med bröd osv), så idag fick jag nästan ångest över att vi ska byta för det kändes lite åpet därborta - men jag får å andra sidan alltid ångest över att ändra på saker, och det blir säkert bra. Jag pratade lite med vår förskolechef, vars barn går på Montessori, och hon sa att de trivs jättebra.

Och oj vad hoppborgarna var roliga! Det var en större med en jättehög rutschkana, och det här var den mindre med en liten rutschbana och en stor hoppyta.

Här klättrar Alfred in till rutschkanan, och Lilly hoppar ut till Arvid och Hilding.

Sist en fin bild som Emil tog på Flora och Lilly hemma hos oss efteråt.

Jag blev förresten uppringd av min chef i förmiddags, för att han ville ge mig beröm för en liten text jag skrivit för en kund. Han tyckte att jag hade hanterat uppdraget så väl, haft en så trevlig ton och skrivit bra, så han ville berätta det för mig, och jag är så glad och tacksam över att ha en chef som gör sånt! Det är verkligen inte alla chefer som ger beröm även om man förtjänar det - och min gör det dessutom ofta! Jag blir helt bortskämd. :)