Dubbelbärande

Det börjar bli lite tungt det här med 18,5 kg, men vad gör man inte för att slippa gå ut med tvillingvagn i snön mer än när vi måste gå ut för att hämta Alfred...

Bärsele-haters

Åh, jag är så irriterad! Alltsom oftast, lite här och var, ser jag kommentarer om att BabyBjörn-selarna är så d-å-l-i-g-a, och o-e-r-g-o-n-o-m-i-s-k-a, och det är helt förskräckligt för stackars barn att behöva utsättas för detta sattyg när det finns Ergobaby. Och av någon anledning som jag inte förstår är dessa Ergobabyälskare alltid så otroligt aggressiva mot BabyBjörn; man får ABSOLUT inte köpa en BabyBjörn, för det är så dåååååligt!
Jag har, som jag nämnt, en BabyBjörn. Och jag älskar den. Den var min absoluta räddning när Alfred var liten och krävde att bli buren jämt jämt jämt. Vår modell heter Active, och den köpte vi när vi var på en barnmässa när jag var gravid - den var lite dyrare än originalmodellen, för att den har ett svankstöd som avlastar axlarna. Nu sen jag köpte den där amerikanska tvillingselen, som bara har remmar i kors över ryggen och ingen avlastning inser jag hur mycket det där svankstödet hjälpte, så jag kan förstå att folk kan tycka att BabyBjörn Original är jobbig för axlarna så man inte orkar bära länge. Men det finns ju fler modeller. Active verkar inte finnas kvar, men nu har de kommit med en ny modell som heter One, och enligt ett test av bärselar i Råd & Rön från i våras så fick BabyBjörn One betyget 71 och Ergobaby Original 57. Rätt stor skillnad alltså. BabyBjörn Original fick 54, bara marginellt lägre än Ergobaby.
På punkten Ergonomi fick BabyBjörn One 6 och Ergobaby 7. Bara en punkt högre än BabyBjörn alltså, och om nu Ergobaby är så sabla ergonomisk borde den väl fått högre betyg än 7, tycker man?
Nu har jag inget emot Ergobaby, jag har aldrig provat den, och folk som använder den verkar älska den, och det är ju bra. Men varför måste så många racka ner på BabyBjörn bara för att de gillar ett annat märke? Vad är det här, fotboll? Älskar man AIK måste man hata Hammarby, eller vad?
Anledningen till att jag just nu är extra irriterad på det här är för att jag igår fick lite nog när jag läste ännu en kommentar (i en annan tvillingblogg jag följer) som sa "Köp ingen BabyBjörn" och att de inte går att bära länge i, och att de inte är ergonomiska, "oavsett vad BabyBjörn själva säger". Ursäkta? För att de ljuger? För du vet bättre än tillverkarna själva? Så jag kommenterade att jag har en BabyBjörn och kunde bära hur länge som helst och hänvisade till Råd & Röns test om att de visst har bra modeller. Då svarade den här människan mig att jag inte borde burit Alfred så mycket, för då har han "definitivt" fått en snedställning i höften vilket "borde uppröra mest". Kärring! Man snackar inte skit om mina barn hur som helst! Alfred har ingen som helst snedställning av något som helst, och han har bättre motorik än de flesta barn i hans ålder, och hon ska inte lägga sig i hur eller hur länge jag har burit mitt barn.
Åh, jag kokar igen bara jag tänker på det.
Med tanke på att Ergobaby inte funnits längre än sen 2003 (*jag skrev 2013 först för jag läst fel, men sen 2003 är ju inte heller så hemskt lång tid*) är det ju alltså ett smärre mirakel att inte hela världens befolkning går omkring med snedställda höfter för att de burits på andra sätt.
Så, behövde bara skriva av mig. Min poäng är: köp vilken bärsele du vill, ta den som passar dig och ditt barn bäst, och ha inte dåligt samvete för vilken du valt. Och låt bli att klanka ner på andras val! (Samma sak gäller för övrigt inom fotboll... Gilla vilket lag du vill utan att hata andra för att de gillar nåt annat.)

Tvillingsele och syskonkärlek

Nya tag idag. Idag vilade jag med tjejerna i sängen istället för att gå ut och gå, så jag hoppas på lite högra tålamodsnivå i eftermiddag. När vi vaknat tog jag fram den amerikanska tvillingselen som jag inte använt så mycket och provade att sätta Lilly på ryggen. Det funkade, och hon gillade det! Hon hamnade lite långt ner dock, så jag måste trixa mer med den, fast eftersom Flora kände sig ensam i sängen och blev gnällig hann jag inte, utan fixade upp henne på magen också.

De verkade rätt nöjda faktiskt, men eftersom det inte är något som helst höftstöd på selarna blev det fruktansvärt tungt snabbt, trots att våra pyttiga små tjejer bara väger ungefär 13 kg tillsammans. Tänkte jag kunde testa att ha BabyBjörnen med svankstöd fram nästa gång och den här bak, det kanske kan hjälpa lite.
De här söta små tjejerna förresten! När jag tog upp Flora från matstolen för en liten stund sen och lyfte henne upp över mitt huvud och busade med henne så hon skrattade - då skrattade Lilly också! De blir ofta glada när de får syn på varann igen efter ett blöjbyte eller så när de varit isär några minuter, och det är så fint att se.
De är dock även hejare på att sno varandras leksaker och nappar - framför allt Flora. När jag ger en leksak till Lilly så zoomar Flora in på den direkt, hon blir som radiostyrd och försöker hugga den på en gång. Det ser väldigt roligt ut, men är förstås inte så roligt för Lilly. Fast hon ger ofta igen, så det jämnar säkert ut sig.

Sittande

Såhär sitter vi nu för tiden!

I Bumbos. 

Testade att sätta fast en del av tvillingselen på en stol, som jag läst att man kan göra, och det funkade bra! Perfekt när man är nån annanstans än hemma. 

Och idag: premiär vid matbordet!

Amning och tillbehör

Jaha, nu är det Lillys tur att krångla med bröstet. Flora har också haft lite svårt att få grepp idag, men när jag hjälpte henne få ut lite först gick det bra. Men Lilly har varit på kasst humör och skrikit som en liten tok, så nu har jag kämpat en halvtimme och varvat napp, bröst och flaska med mjölk jag pumpade ut medan Flora åt på andra sidan. Nu har hon äntligen mer eller mindre somnat vid bröstet, efter att åtminstone fått i sig 50 ml från flaskan.
Men om båda ska vara såhär slöa och tycka det är jobbigt att suga så måste vi nog köpa Medela Calma-flaskor, som jag fick tips om av en annan mamma förra veckan, och som amningsbarnmorskan sa att den nog ska vara mest bröstlik - tydligen måste barnet kämpa lite för att få ut nåt ur den också. Det är för besvärligt och tidskrävande att pumpa ut tillräckligt mycket för att göda båda, och ersättning på heltid känns som en alldeles för onödig kostnad när jag har mjölk och båda barnen faktiskt kan suga.

Jag tittade förresten på den där filmen som jag fick tips om (inbäddad här nedanför). Det var en amerikansk tvillingmamma som visade hur hon ammar båda sina tvillingar (då 4 månader gamla) samtidigt, och hon hade en så grym amningskudde! Hög och fast, så hon inte behövde palla upp med tusen olika kuddar, som man måste med de fjösiga som finns här. Jag fick först en sån där med typ frigolitkulor i, som är sladdrig, och den var helt värdelös för mig, den höll ju inte formen alls så barnen bara kanade omkring. Sen köpte jag ju en fastare från Rätt Start, som funkade helt okej när tjejerna var lite mindre, även om jag var tvungen att ha flera extra kuddar under den också - den är ju olika hög på sidorna. Men den som hon i filmen hade var lika hög överallt, så jag började leta efter namnet hon sa ("easy to nurse", lät det som), och hittade EZ 2 Nurse Twin Pillow. Men det skulle bli svindyrt att beställa från USA, och allvarligt, vad är grejen med Sverige och att det inte finns några bra tvillinghjälpmedel?! Jag var ju tvungen att beställa tvillingselen från USA (visserligen inte superpraktisk, men det fanns åtminstone att köpa, till skillnad från här), och såna där kuddar finns inte heller här. Vår barnmorska som vi träffade på BB i förra veckan sa att de haft otroligt många tvillingförlossningar i år, så det måste ju finnas ett behov!
Till slut hittade jag i alla fall en liknande variant på gobaby.se, på rea dessutom, så jag beställde den, även om  jag kanske inte tänker dubbelamma jätteofta längre så kan det vara praktiskt när jag är ensam hemma med tvillingarna.
Jag undrar förresten lite om det börjar bli vanligare med tvillingar, eller om det bara verkar så eftersom jag är uppe i det själv och hör om fler? För var och varannan människa jag känner eller träffar på känner minst en person som har eller är gravid med tvillingar, och barnmorskan sa att de haft ovanligt många i år (varav flera IVF:er som fått ett ägg insatt som delat sig). Själv har jag bara känt två tvillingpar i hela mitt liv fram till nu: ett par i min parallellklass på lågstadiet och ett par på mitt konfirmationsläger. Det är ju inte omöjligt att det blir vanligare med tanke på att vi föder barn senare och senare och sannolikheten för tvåäggstvillingar ökar ju äldre man blir. Måste googla.

Dubbelskrik-kaos

Gode tid, galenskapen i två bebisar som skriker samtidigt. Vi hade varit och handlat och sen hämtat Alfred på förskolan, och Christopher och Alfred stannade ute för att åka pulka en stund, medan jag tog in tjejerna och maten. Tjejerna hade sovit gott i sina babyskydd, men Flora vaknade nästan direkt och satt och skrek i babysittern medan jag packade in kyl- och frysvaror. Lilly låg på golvet och sov i sin overall under den tiden åtminstone, men ungefär samtidigt som jag var klar med det mest akuta vaknade hon också och började skrika, så jag tog upp henne ur overallen och lade henne i spjälsängen och hoppades att hon skulle lugnas av mobilen ovanför. Flora hade kissat igenom kläderna, så jag bytte på henne, och lyckades lugna henne en liten stund när hon fick nya kläder, men Lilly fortsatte skrika. Jag bytte plats på dem och kollade Lillys blöja, och under tiden började Flora såklart skrika igen i kör med Lilly.
Jag testade att lägga Flora till bröstet eftersom hon skrikit längst, men dels ville hon inte riktigt ta bröstet, dels var Lilly smått hysterisk, så jag gick och hämtade tvillingselen. I teorin är den ju jättebra, men i verkligheten är det tyvärr en helt annan sak. I BabyBjörnen lyfter man upp barnet mot magen och knäpper sedan fast själva "sittdelen", som ju är lös, men i den här ska man tråckla ner två (skrikande och viftande) bebisar (som krummar ihop benen) i hela påsar med små hål för benen och sen ska man knäppa ihop dem med remmar som inte går att justera längden på när man väl har satt på sig den (eller jo, det hade väl gått om man hade nått runt med båda händerna runt ryggen och bebisar och allt så man kan dra i dem ordentligt, men det gör man ju inte). Så de där minuterna det tog att pilla i både Lilly och Flora och spänna på mig den och försöka passa in bådas skrikande munnar till mina bröst, de var ganska evighetslånga och extremt högljudda. Och eftersom båda var så upprörda var det ju ingen av dem som kunde få grepp, utan de bara fortsatte skrika, så jag gick och satte på Chvrches-skivan på hög volym och började dansa, och då började de äntligen lugna sig. Nu äter Flora, men Lilly var inte så intresserad av det, så hon har fått nappen istället. Över huvud taget gillar hon nappen mer än vad Flora gör, och det är ju okej, så länge hon inte tar den istället om hon behöver äta.
Idag har jag förresten tagit rådet från Stella i kommentarerna, och även från min vän Zophiah, att ha på mig en lösare topp (tog en gul t-shirt) över amningslinnet, och har till det ett par klarröda treggings som jag köpt på Ellos av alla ställen (jag är från Borås, och Ellos var helt ocoolt redan när jag bodde där, i postorderns hemstad) - jag hade hittat ett par fina på UniQlo, men de levererade inte till Sverige, så då tog jag nästa prisvärda alternativ. Det är riktigt snyggt, men det är bara att det är så olikt mig att ha byxor, så jag känner mig som en helt annan person - men varför inte? Trebarnsmamman Sara kanske är en annan person än barnlösa eller enbarnsmamman Sara? På vissa sätt i alla fall. Lika bra att testa.

Tvillingkänslan

I förmiddags lade jag ner båda tjejerna i samma vagnliggdel, för första gången på några veckor, för att kunna förflytta oss alla mellan två rum samtidigt (Christopher var på toa och Alfred ville byta rum). Lilly låg redan i vagnen och när jag lade ner Flora lite på sidan så att de hamnade ansikte mot ansikte så blev hon mäkta förnärmad. Flora såg totalt förbluffad ut, men Lilly blev verkligen sur och började gallskrika tills jag plockade upp Flora igen ute i vardagsrummet. Jag har ju oroat mig lite för att de typ ska glömma bort att de är tvillingar, eftersom de i stort sett aldrig ligger tillsammans för att de då bara bonkar till varandra i ansiktena och börjar skrika. Och det verkade ju i förmiddags som att de inte tyckte det var nån vidare hit att vara nära varann... Men nu på eftermiddagen stoppade jag ner dem i tvillingselen och bar runt på dem båda ett tag efter att de varit supergnälliga hela dagen - de har turats om att skrika mest hela dagen, förutom när de båda skrikit samtidigt, så tvillingselen fick bli lite avlastning för mormor som fått stå ut med än den ena än den andra skrikande tvillingen i knät i några timmar medan jag haft den andra och Christopher varit med Alfred - och då hände det här:

Lilly tog Floras hand. Så det finns hopp! :)

Multitasking

Jag älskar verkligen vår BabyBjörn! Den amerikanska tvillingselen jag beställde på nätet är sådär, ärligt talat, åtminstone hittills, för den är så sabla svår att få i och ur barnen ur - men det kan iofs bli bättre ju mindre lealösa de blir. Anyway: jag kan ju amma i björnen, så nu kan jag göra allt möjligt samtidigt. Som idag, när jag syr klänningar till tjejerna!

Hinner ingenting

Tre gånger den här veckan har jag och Christopher planerat att åka iväg och göra något (oftast handla nåt; mat eller kläder till barnen eller mig) innan dagishämtning, men misslyckats. Klockan hinner på något mystiskt vis alltid bli närmare två innan vi fått ihop oss, och då måste vi hinna äta lunch innan vi måste ge oss iväg till dagis vid kvart i tre. Så vi har fått göra det ihop med Alfred istället, vilket ju i och för sig är trevligt, men ofta lite mer tidskrävande.
Jag förstår bara inte hur det går till, dagarna bara försvinner.
Och då har jag ändå börjat göra saker i typ överljudshastighet - jag har alltid varit snabb; pratar fort, går fort, springer fort, tänker snabbt, jobbar effektivt (jag gick då och då under namnet Speedy Gonzalez hos delar av släkten när jag var yngre), men nu när tvillingarna ligger för sig själva och Alfred är med Christopher och jag behöver göra något som att laga mat, plocka undan eller tvätta mig så gör jag det så snabbt att jag schöven nästan själv blir yr i huvudet. Men tiden försvinner bara ändå, fast det beror väl mycket på all stillasittande amning. Igår körde jag bärsele lite och som tur är funkar det bra att amma i den också, precis som jag gjorde med Alfred i hans BabyBjörn, så det kan ju hjälpa lite om tvillingarna nu fortsätter vara lite gnälliga.
De sov inte jättebra i natt heller, så vi är rätt slut idag, men de är i alla fall lugnare hittills idag.

Tvillingselen första testet

Efter mycket skrikande från tre hungriga barn sitter till slut två av dem i tvillingselen med varsitt bröst i munnen. Bortsett från att jag känner att jag dragit upp axlarna upp till öronen ungefär så de kommer göra svinont sen känns det som en total succé!

Lugn dag

Idag har jag inte varit utanför dörren - jag har öppnat balkongdörren lite för att vädra, det är det närmaste utomhus jag kommit idag. Christopher tog både lämning och hämtning på dagis idag för att jag skulle få vila min foglossning lite, och det var nog bra tror jag. Det gör fortfarande mer ont än i förrgår, men i alla fall lite mindre ont än igår nu. Är däremot fruktansvärt trött i ryggen. Jag har legat i soffan halva dagen och tittat på Weeds, men sen har jag ändå rört mig en hel del här hemma, så det är väl därför antar jag. Men jag tror att det är viktigt att jag försöker att inte bara ligga helt stilla heller, för då lär ju alla mina muskler försvinna innan förlossningen, och det skulle ju inte göra något enklare efteråt.
Jag tittade förresten igen på den del av instruktionsvideon för tvillingselen som handlade om två barn (eftersom man kan använda den på så många sätt är det bara en del av den som visar hur man gör med två barn på magen), och jag fick bara inte ihop den till att sitta stadigt. Men jag experimenterade lite på egen hand istället, och tror att jag hittat ett sätt som funkar bättre för mig. Men det kanske också blir skillnad när det faktiskt sitter barn i och inte bara en liten docka i den ena.

Överansträngd av typ ingenting och tvillingselen har kommit

Igår började ju bra med att jag var ganska pigg, men när jag hämtade Alfred på dagis blev jag övermodig eller nåt. Jag blev till att börja med lite sen, så jag gick relativt fort på vägen dit, och det gjorde ont i magen - eller om det var ligamenten - så jag fick gå och hålla i magen hela vägen (det är en promenad på kanske 7-8 minuter). Sen skulle vi ta tunnelbanan, och vi blev lite sena, så jag gick så fort jag kunde till tåget, i sådär 2-300 meter, och det kan man ju tycka inte är så långt, men för mig var det tydligen det. Det straffade sig direkt: foglossningarna i blygdbenet som hållt sig rått så lugna ganska länge, började göra svinont igen, och jag fick också ont i svanken och strax nedanför.
Sen hann jag inte lägga mig och vila, för jag skulle på ett karriärseminarium på Jusek, mitt fackförbund, mellan 17 och 20. Ganska intressant, kanske inte jättegivande för mig just nu, men fick ändå lite bra tips för min framtida karriär.
På vägen hem, på tunnelbanan, fick jag en sammandragning som samtidigt gjorde ont i svanken, så jag fick lite smått panik: tänk om det var en värk! Tänk om det sätter igång redan! Jag vet att jag önskar att graviditeten ska vara slut snart, men när jag insåg att de kanske på riktigt kan få för sig att försöka komma ut nu bara i början av vecka 35 - då var det inte så kul längre. Det är för tidigt. Ett par veckor till vill jag att de ska hålla sig inne - framför allt vill jag hinna med tillväxtultraljudet i nästa vecka för att få veta om de faktiskt väger närmare 2,5 kg var som de borde göra om de fortsatt växa enligt kurvorna. Om de gör det så kan de kanske få komma ut snart efter det - min svägerska födde en 2,5 kg-dotter i fredags, och hon behövde ingen hjälp med varken andning eller näring, så jag tänker mig att 2,5 kg borde räcka såvida inget annat är fel.
Men det hände inget mer efteråt, så det var nog bara efterdyningar av överansträngning. Jag hade visserligen ett gäng väldigt obekväma sammandragningar inatt också, men att de gjorde lite ont tror jag mest berodde på att jag som vanligt har mycket luft i magen på nätterna.
Och det gör fortfarande mer ont än vanligt idag, vilket jag inte gillar nåt vidare. Tar det så lugnt jag kan idag.
I vilket fall som helst har jag börjat plocka ihop lite grejer för BB-väskan nu. Har bara börjat med kläder till flickorna och något enstaka plagg till mig, samt min TENS-apparat från Alfreds förlossning. Måste ta fram nya batterier till den, plus att jag insåg att vi har för få byxor i storlek 50, så det behöver vi köpa fler innan det är dags.

Igår kom också tvillingselen jag beställt från USA: Maximom Twin Baby Carrier. Den ser jättefin ut, men instruktionsbladet som följde med var väldigt knapphändigt, och den en halvtimme långa instruktionsvideon som hängde med var för luddig för min trötta seminariehjärna igår kväll, så vi måste titta på den noggrannare tillsammans igen. Att hänga på sig den med ett barn verkar enkelt nog, men att få ihop den till två barn var faktiskt lite mer komplicerat. Men den verkar svinbra: man kan ha den delad och bara bära ett barn i taget; antingen fram eller bak, man kan ha ett barn fram och ett barn bak och så kan man ha båda barnen fram. Alfred ville i alla fall testa direkt, så vi satte hans docka i den och så fick han gå omkring med den en stund, och han verkade väldigt stolt!

När jag var borta igår fick Alfred prata på FaceTime med sin faster och fick titta på nya bebisen, och han var tydligen väldigt intresserad, så det är ju bra. Och när faster sa att han också ska bli storebror snart så hade han sagt att det kommer två bebisar, så lite koll har han allt!