Ljuvligheten och icke-ljuvligheten

Ljuvligheten i att bo vid havet!

Idag efter förskolan åkte vi och badade, eftersom det var ungefär 23 grader varmt (plus att jag hämtat barnen med Cargobiken eftersom bilen var på service, trots att cykeln hade pyspunka, så jag fick pumpa den innan vi körde hem igen, och var väldigt svettig).
Den totala icke-ljuvligheten i att Flora är inne i en period när hon skriker och skriker och skriker och skriker och skriker när hon inte får som hon vill (vilket oftast är att jag ska vara med henne exakt hela tiden och pappa får inte hjälpa till). Jag filmade henne idag, men jag besparar era trumhinnor det just nu för att jag inte orkar hämta sladden för att ladda upp filmen...
Imorgon när jag kanske inte är lika trött ska jag också berätta om hur bra det faktiskt gick när vi var utan Christopher i lite över ett dygn (inklusive två kvällar med läggning), men nu ska jag gå och lägga mig eftersom jag varit illamående av trötthet sen i eftermiddags. Och just nu har jag så mycket jobb att jag inte hunnit ta den där timmens lunchvila som min kropp skrikit efter i en vecka. Men det var väldigt väldigt skönt att bada i alla fall.

En usel dag

En exceptionellt usel dag för mig som förälder är snart till ända - skönt det. Den började i och för sig rätt bra, med att barnen sov i sin egen säng hela natten, alla tre! Vi hade bett dem att inte komma in till oss för att jag skulle få sova, eftersom jag sover så dåligt då och jag är lite halvsjuk och aldrig hinner vila så jag blir frisk, och tydligen lyssnade de på oss! (Men jag vaknade förstås 6.30 och undrade varför ingen kommit in...)
Men sen gick det utför: jag hostar så jag schöven tror att lungorna ska åka ut så jag håller ju på att bli tokig, och när då barnen håller på och bråkar och skriker (och dessutom aldrig bryr sig om att trösta eller säga förlåt till det syskon som ramlat, blivit fråntagen något eller vad det kan vara och sitter och skriker) eller larvar sig med att jag måste hjälpa dem med allt och att pappa inte får göra något... Jag får spatt.
Så när jag vägrade hämta fler russin åt Flora för jag var trött och äntligen fått sätta mig ner i soffan, och Christopher erbjöd sig att hämta istället, och hon började skrika och bara vägrade sluta så orkade jag inte ens försöka trösta. Och när Lilly och Flora fortsatte hoppa i sängen fast jag sagt åt dem att sluta, och istället ramlade in i varann och slog sig och blev ledsna skällde jag på dem istället för att tycka synd om dem. Riktigt bra föräldraskap här. (Och många konstiga meningsbyggnader i det här inlägget också. Jag behöver nog sova.)
Alfred var förresten på kalas idag hos en förskolekompis, men det var tydligen så stökigt att han blev rädd och ledsen, så Christopher fick vara med under de två timmarna som kalaset pågick - och sen när de kom hem sa han att det hade varit jätteroligt (fast han klamrat sig fast på pappa hela tiden utom typ fem minuter). Gulliga unge.
Jag kom på ikväll att tjejerna fyllde 1 000 dagar i somras, på min namnsdag den 19 juli närmare bestämt, och vi missade det. Inte så konstigt kanske, men nu har jag bestämt att vi ska komma ihåg när de blir 1 111 dagar istället, den 7 november. Då har vi ju en anledning att äta tårta. :)
(Igår var vi förresten på Ven för första gången - ska lägga upp bilder en annan dag.)

Utan barnen i över två dygn

För första gången sen tjejerna föddes ska jag vara ifrån dem i mer än en arbetsdag: lite drygt två dygn till och med. Gaaaaaah! När Alfred var 1,5 var jag ifrån honom i fyra dygn, men sen dess tror jag inte att jag har lämnat något av barnen mer än på dagtid, vad jag kan minnas. Och sovit i annat rum då och då, men det har ju ändå varit i samma hus.
Christopher åkte med barnen till Lysekil klockan två idag (dit hans föräldrar samt syster med sina två barn också var på väg), och alla barnen var hur coola som helst - Lilly sa att hon skulle sakna mig, och så kramade och pussade de mig och satte sig i bilen och vinkade. Jag och mamma ska nämligen köra upp till Stockholm tidigt imorgon bitti för att gå på lilla systerdotter Tutan/Nicos namngivning, vilket jag inte vågat berätta för barnen, eftersom framför allt Flora pratar om lilla Nico jätteofta, och jag tror att de skulle bli väldigt ledsna om de visste att jag ska åka och träffa henne, så jag har sagt att jag ska jobba. Jag tror att det hade blivit ett jobbigare avsked om jag hade åkt ifrån barnen också, så det var nog bra att det var de som fick åka ifrån mig istället. Flora är fortfarande väldigt mammig, så jag var osäker på om jag egentligen ville åka ifrån henne, men både Christopher och mamma sa åt mig att jag absolut skulle åka, så då gör jag väl det. Jag är dessutom så utmattad just nu att det känns som att jag har sockerdricka i huvudet så det är nog en bra idé att jag får vila lite. Inte för att det blir jättemycket vila kanske, eftersom vi ska åka klockan 7 imorgon bitti, men jag har åtminstone fått ligga i soffan under eftermiddagen idag och nu tittar vi på tv utan att bli störda, och lyckas jag bara komma i säng tidigt ikväll så ska det väl vara okej. Och så ska vi bo på hotell i Stockholm innan vi åker tillbaka på måndag förmiddag igen, så det blir skönt.
Åh, nu ringde de just på FaceTime, och det var så dålig bild att jag knappt kunde se dem... Mina gullungar. :( Bäst att gå och sova snart.

Stressig jobbdag

Oj oj, vilken jobbdag jag haft idag. Det var typ leveransdag för en massa grejer som skulle gå till tryck, och jag säger "typ" för att vi egentligen har måndag förmiddag på oss också, men jag ville verkligen verkligen få allting godkänt idag. Det var lättare sagt än gjort eftersom inte bara min kund behövde godkänna utan också hennes kolleger i England, och de var helt onåbara hela dagen. Ändå satt jag hela dagen med minst ett mail in och ett på väg ut och ett telefonsamtal i örat samtidigt, konstant, för att få all korr fixad och saker ordnade. Det var länge sen jag hade ett stressigt jobb, så det var en liten pärs idag. Just nu sitter jag faktiskt och mailar med en engelsman som äntligen har tid att titta på grejerna, så det kanske blir ordning till måndag ändå. Nu sitter jag alltså här och är produktionsledare igen, som jag inte ville vara...
Samtidigt pratar jag med en gammal japansk kompis på Facebook om vårt bröllop nästa sommar och försöker fixa ihop en grej där, det vore så roligt om det funkar!
Vid middagen ikväll sa Christopher att han skulle lägga tjejerna ikväll, och båda var otroligt nog med på det - men så fort det var dags kom Flora såklart in till mig och Alfred, och det slutade med att jag fick lägga henne och Lilly som vanligt, men vi kanske är ett steg närmare åtminstone. Flora vill i alla fall plötsligt att pappa ska hjälpa henne med diverse olika saker, så det går framåt.

Utan bil och ingen tv

Vi lämnade in bilen för att byta till sommardäck idag, och bad dem samtidigt kolla varför högra bakdäcket gett oss en varningssignal, så vi fick veta att de skulle behöva behålla bilen minst en dag. Vi hade tänkt ta fram CargoBiken, som en snäll granne ställt in på sin gård, men kom på att vi måste skaffa nya skruvar för att säkerhetsbältena sitter löst, plus att en av bänkarna behöver bytas ut, och vi orkade/hann inte göra det idag, så istället tog vi en promenad med vagnarna för att hämta barnen på eftermiddagen. Det tar ungefär 20 minuters rask promenad att gå dit, så det är en bit.

Men hem ville inte barnen sitta i vagnarna såklart. Fast de sprang åtminstone snabbt framåt större delen av tiden, så vi kom hem hyfsat fort ändå. Fast en liten vilopaus i gräset blev det för Alfred.

Och Lilly. Flora kutade vidare framåt istället.
Väl hemma var vi ute i trädgården en stund för att plantera purjolöksfrön, och barnen gungade, och plötsligt började Lilly skrika: då hade Alfred bitit henne i fingret för att han ville gunga när hon gjorde det. Jag blev så arg på honom! Han vet mycket väl att man aldrig får bitas, och jag försöker trumma in i honom att han måste vara snäll mot sina småsystrar, men impulserna tar över alldeles för ofta fortfarande. Så straffet blev att han inte skulle få titta på tv klockan 17, vilket är det han ser fram emot varje dag direkt när han kommer hem (det är ett sabla tjat om "när är klockan fem?" och det är ju för deppigt att tv tydligen är det absolut bästa som finns i hela världen), och han blev hysteriskt ledsen. Christopher tog med sig tjejerna för att hämta bilen strax före fem, för de hade redan hunnit byta däck och byta ut den slitna bromsklossen, och Alfred stannade hemma med mig och tjatade om att få titta på tv ändå, men jag lyckades faktiskt stå emot, för en gångs skull. Vi spelade Memory ett par gånger (och jag var tvungen att skicka några jobbmail), och till slut gick jag med på att han skulle få sätta på tv:n när tjejerna kom hem igen, för de hade ju inte gjort något dumt och de ville ju också se på tv - och han skulle inte få välja program. Men han fick åtminstone lite straff, vi brukar vara dåliga på att följa upp våra hot, så jag är ändå rätt nöjd.
Lilly hade tydligen sagt "Jag saknar min mamma" när de var och hämtade bilen, och flera gånger till när de var och hämtade paket efteråt, och sen blev hon superglad när hon kom hem till mig igen. Lilla gullunge! Kanske kanske att hennes jobbigaste trotsperiod är på väg att ta slut nu, för hon har varit mycket lättare de senaste dagarna, men det har ju Flora vägt upp med råge... Det där med att jag skulle gå ut en sväng vid läggningen idag var bara att glömma. Det slutade med att vi låg alla fem i barnens säng istället. Vi har läst att när barn är mammiga eller pappiga är det bästa att bara gå dem till viljes tills det går över, så vi försöker ju, men ibland är det bara för mycket för mig.
Just ja, vi hade en kylskåpsreparatör här idag också: det är kompressorn som brakat ihop (på ett bara några år gammalt kylskåp) och den skulle kosta 4 500:- att laga. Galet. Så nu tänker vi köpa ett helt nytt och större för 5 500:-, och vi kommer få ut några tusen på hemförsäkringen, som det verkar.

Kärlek på Kvantum

Idag prickade jag in ett tåg hem från Malmö så att Christopher och barnen skulle kunna hämta mig vid stationen efter förskolan - men Alfred trampade i en vattenpöl på förskolans gård, så de åkte hem och bytte skor och strumpor på honom först och så gick jag in på ICA Kvantum som ligger vid stationen för att handla lite.
När jag kommit en bit in i affären; längst bort rakt fram, men innan jag hunnit svänga, så hörde jag Alfred ropa "Mamma!" och såg honom komma rusande i full karriär mot mig. Jag satte mig på huk och han flög in i min famn, och strax bakom kom Lilly och Flora springande med armarna utsträckta mot mig och världens största leenden, och båda kastade sig i armarna på mig. Så underbart!! Jag blev så lycklig över att se dem, och Lilly sa också att hon var glad. :)

Det blev paj till middag ikväll, efter ett recept jag hittade på en annan blogg (jag tog dock mindre spenat och drygade ut det lite med grönkål istället), men eftersom jag lätt kunde lista ut att våra barn inte skulle vilja äta den så gjorde jag en liten paj med bara majs och äggstanning till dem. Alfred kom och frågade vad det blir för mat, och jag sa att jag och pappa ska få spenatpaj med tomater, men att han, Flora och Lilly skulle få majspaj. Då sa han: "Men vi får väl smaka på eran också ändå?" Så för andra dagen i rad tänkte jag: "Vem är du och vad har du gjort med min son?" Alfred är nämligen typ världens kräsnaste barn, men igår när jag stod och skar morötter till en kycklinggryta kom han in i köket och sa: "Mmm, morötter! Mamma, kan jag få en bit?" Jag höll på att svimma, för ungen har aldrig gillat morötter (men han säger att han äter rivna morötter på förskolan, fast hemma vägrar han äta det). Sen att han inte ville äta morötterna i grytan, fast han blev glad när han såg dem också, och att han inte ville smaka på vår paj idag ändå är en annan femma, men det känns som att det finns lite mat-hopp ändå när han åtminstone blir nyfiken.

Lilly har börjat härma Alfred i det mesta han säger och gör, så jag får väl hoppas att hon hänger med på det också, och inte bara på dumheter...

Jag har pratat alldeles för mycket om våra tråkiga läggningar på sistone, och jag ska försöka sluta med det, men en gång till blir det nu ändå. Tjejerna, främst Flora, vägrar läggas av pappa, det måste vara jag, så jag har försökt prata med Alfred om att jag måste få lägga dem ett tag nu, för han var likadan när han var i ungefär samma ålder, och då lade jag honom varje kväll för att han ville det, och nu är det tjejernas tur. Men det hjälper ju inte, han tjatar om att jag ska lägga honom ändå, och så blir det gråt och skrik från alla tre samtidigt när vi har riktig otur. Sen fjantar sig Flora ändå när jag lägger henne och ska smita in till pappa och Alfred, men kommer sen tillbaka och så gråter och skriker alla tre några varv till. Jag är så oerhört trött på detta, men vet inte vad vi ska göra åt det. Det känns lockande att försöka få dem att somna själva utan att vi ligger hos dem, men det känns otroligt långt borta när de är så hysteriska om att jag måste ligga hos dem... Tjejerna har ju aldrig nånsin somnat utan att vi legat hos dem, så jag vet inte hur det ska gå till att börja med det nu. Just nu kanske de har en extra mammig period också, för plötsligt har båda velat börja amma mer också (just när jag är nånstans i menscykeln som gör att jag har svinömma bröstvårtor), så allt är rätt segt för tillfället, faktiskt.

Kärlek

Hoppsan - jag skrev ett kort inlägg igår kväll i mobilen, men hade Blogger inställd på fel blogg... Jag råkade publicera det på min klänningsblogg istället, vilket innebär att jag missat att blogga här en dag för första gången på några år... Oops.
Anyway, det lilla jag skrev var:
Jag är så trött så ögonen går i kors, så jag orkar inte skriva ikväll mer än att Alfred sa när jag lade honom (och Flora, som vägrar läggas av någon annan än mig):
- Du är den bästa mamma som finns!
<3

Matkrångel, läggningskrångel och bröllopsgoogling

Jag tyckte det var alldeles tillräckligt jobbigt att vara mamma till ett barn som vägrade äta nånting vettigt, tack så mycket. Att vi nu har tre barn som inte ens smakar när jag lagat extremt barnvänlig mat (testade skånsk äggakaka idag - typ precis som ugnspannkaka fast gjord i stekpanna och med mer ägg och mindre mjöl) gör mig faktiskt extremt less. Jag vet ju att det är normalt att man i tvåårsåldern blir mer skeptisk till mat man inte känner igen, det är tydligen nåt biologiskt, har Christopher fått lära sig, att när barn blir såpass stora att de liksom vågar sig iväg en bit från föräldrarna ska de inte stoppa i sig farliga saker, men alltså... Alfred håller ju fortfarande på så - hur länge ska vi behöva hålla på och ha krångel med mat?! Suuuuuuck.
Och läggningar. Ikväll blev Flora hysterisk och ville bara ligga hos mig, fast det var Christophers tur att lägga tjejerna, så till slut fick hon följa med mig och Alfred, men då blev ju Lilly ledsen förstås, så det slutade med att vi låg alla fem i barnens säng, men då blev det för mycket krångel med att barnen var så uppspelta över att vara tillsammans alla tre, så till slut gick jag och Alfred tillbaka till vuxensängen och Christopher fick muta Flora med en film i mobilen. När Alfred somnat fick jag ta över henne (Lilly hade somnat). Det här lär hålla på i x antal år till också, antar jag.
I övrigt har jag förstås redan börjat googla bröllopsgrejer, trots att vi inte tänker gifta oss förrän nästa sommar. Det här kommer ju bli livsfarligt; när jag bokat resan till Kreta spenderade jag ju i stort sett varenda ledig tankesekund med att planera resan in i minsta detalj under de två månader jag väntade på att vi skulle åka. Det enda jag kan hoppas på är väl att jag hinner planera allt redan under de kommande två månaderna och sen kan jag ta det lugnt i ett år. ;) Jag vet redan typ allt om ringar, brudbuketter, borgerliga vigselförrättare i Varbergstrakten, cateringfirmor i närheten och jag vet inte allt. Och jag ser redan att jag kommer ha problem att hitta en (eller ja, två till slut då) ring som jag kommer gilla och vilja ha på mig vareviga dag i resten av mitt liv. Jag gillar min lilla provisoriska, men den är i barnstorlek och passar bara på mitt lillfinger (det går att dra ut den så jag kan ha den på ringfingret, men då nyps den), och jag antar att en liten silverring med en gul blomma inte är riktigt hållbar nog.

Tråklördag

Idag har varit en jobbig dag - underligt nog tycker jag att många av våra lördagar är jobbiga! Jag vet inte om det beror på mig eller på barnen, men nånting med första dagen hemma efter förskola gör att det väldigt ofta blir mycket gnäll och bråk, och det är så tråkigt när man bara har två dagars helg (eller ja, tjejerna är ju hemma på måndagar också, men ändå). Vi har i vilket fall inte haft det såhär trist på hela jullovet.
I förmiddags var Lilly supergnällig och gick omkring och liksom rutin-ylade mer eller mindre konstant - alltid var det något som var fel, liksom. Och Alfred hängde på och gnällde så gott han kunde också om det mesta. Så vi, som behövde åka och handla mat, tog en extra sväng med bilen så att alla barnen fick sova en halvtimme, och sen blev det lite bättre, åtminstone medan vi var i affären.
Men det började om med en massa bråk och gnäll hemma igen sen också - jag minns inte ens vad anledningarna var, det var väl ungefär hundra olika, men på eftermiddagen var det ganska mycket Flora som bråkade; hon kastade saker och mat omkring sig och var allmänt arg. Och så är det väldigt mycket "Sitta bevi (bredvid) mamma!", "Inte pappa! Mamma!!", "Inte mamma! Pappa!" och direkt efter "Inte pappa! Mamma!!!", "Mök! (mjölk) Inte mök! Bubbolmatte! (bubbelvatten)", "Bubbolmatte! Mök!" och så vidare i oändlighet.
Plus att jag har svinont i bröstryggen av att ligga fastklämd mellan tjejerna i deras säng hela nätterna, så nu behöver jag äta upp de sista lussekatterna och titta på tv (fast det gör ont i ryggen av att halvligga i soffan också, tyvärr), och hoppas på en bättre söndag.

Fixa overaller till förskolan

Ikväll har jag varit på mönsterkonstruktionskurs, eftersom jag inte vill gå på min vanliga tid på torsdag då tjejerna fyller år (det är andra grupper måndag till onsdag). Det går lite långsamt, men nu har jag i alla fall ett helt klänningsmönster och har klippt tyget till en toille som jag ska sy ihop nästa gång, efter höstlovsuppehållet. Då ska jag också försöka hinna gå på två extratillfällen för att kompensera för de två veckor jag missade på Kreta.
Flora var jätteledsen när jag skulle åka, hon är så mammig igen. Hon har fått sova med mig båda nätterna sen vi kom hem nu, så jag hoppas hon snart har tankat upp sig på trygghet igen och förstår att vi inte ska åka någonstans ifrån henne utan vara hemma ett tag nu (fast att jag åkte ikväll var förstås lite motsägande mot det).
Jag har gått och sugit på mitt hår lite då och då sen vi kom hem, för jag har saltvatten kvar i det och jag älskar att ha salt i håret, men imorgon måste jag nog tvätta det tror jag. Medelhavet är ju så salt att efter att jag badat och soltorkat hade man kunnat skrapa salt av mig och fylla ett mindre saltkar. När jag låg och soltorkade på en solstol och sen böjde på benen kände jag hur saltlagret krackelerade. :)
Jag var förresten på Arbetsförmedlingen idag också, för min arbetsförmedlare sa att jag måste infinna mig på plats efter semestern så de vet att jag verkligen är tillbaka som arbetssökande. Men det visade sig att han slarvat och inte alls satt mig som förhindrad, utan bara skrivit det i nån sorts logg, fast det skulle inte påverka mig åtminstone, jag har inte gjort något fel. Alltid nåt.
Alfred var på förskolan idag och det hade gått bra, men de hade inte varit ute alls idag, vilket han var lite ledsen för. Tydligen är det en del barn som inte har varma kläder, säger personalen, så då får alla stanna inne... En fröken på en annan avdelning som jag småpratade med på gården en dag i september sa ungefär samma sak när jag frågade varför de inte är ute så mycket; att en del inte har galonkläder. Jag antar att det är ganska nyanlända familjer som inte har jobb och så mycket pengar eller dålig kunskap om svenskt väder, men jag vill inte att det ska påverka så att inte barnen får vara ute, så nu håller jag på att kolla Tradera efter billiga vinteroveraller som jag kanske ska försöka buda hem och skänka till förskolan. Alfred älskar ju att vara ute och leka, och eftersom vi inte är ute så mycket för att jag har svårt att hålla koll på alla tre barnen på lekplatser som inte är inhägnade och med andra barn, så vill jag ju att han ska få vara ute på förskolan. Särskilt på höst och vinter när sjukdomar frodas bland barn som trängs inne. Jag ska försöka prata med hans fröknar imorgon och se om det kan hjälpa om vi fixar lite vinterkläder - de sa ju på inskolningen att de har en utomhusverksamhet, men hittills har de varit ute mycket mindre än på Alfreds förra förskola.
Och vi satte glögg idag, som planerat!

Mamma! Mamma! Mamma! Mamma! Mamma!

Den här lilla Lillyn medan jag och Alfred var och handlade mat. <3

Separationsångest

Okej, lesson learned: jag ska aldrig mer lämna tvillingarna i mer än en kvart eller så.

I förmiddags hade jag bokat in min sista sparade session hos coachen som jag fick när jag blev uppsagd för snart två år sen, och eftersom det är torsdag och Christopher jobbar hemifrån men med få uppdrag just på torsdagar hade vi bestämt att jag skulle få åka in till stan och göra ett gäng ärenden som jag samlat på hög. Så jag åkte hemifrån halv tio (och jag behövde inte ha amningslinne på mig! Jag kunde ha fin klänning! The joy!), hade en bra session hos coachen, åkte till Kungliga Biblioteket och lämnade in en bunt exemplar av mitt gamla fanzine Fozzie för att sparas för evigt i deras samlingar, åt lunch, drack chailatte och köpte diverse småsaker. 

Sen åkte jag direkt till förskolan och hämtade Alfred i vanlig tid och gick med honom till 4-årskontroll på BVC (där han var superduktig och briljerade med att räkna baklänges från fem, vilket sköterskan sa att hon aldrig hört någon annan 4-åring kunna, gjorde perfekta syn- och hörseltest, ritade och balanserade, pärlade och allt annat man skulle kunna), och så kom vi hem vid kvart i fem. 

Christopher och tjejerna hade haft det bra, bortsett från att Lilly ramlat och slagit sig i ansiktet, och de var glada och lugna när jag kom hem. 

Halv sju var det BRF-styrelsemöte igen, och Alfred följde med mig och tittade på film, och tjejerna var inte speciellt ledsna över att jag gick igen. Vid åtta lämnade jag hem Alfred eftersom tjejerna somnat, men en liten stund senare skrev Christopher: "Barnkaos. Kom hem."

Och sen dess (nu är klockan kvart i elva) har det varit fortsatt kaos: tjejerna har vägrat somna om och fått komma upp och få lite gröt, Alfred har bara velat läggas av mig, Flora har skrikit och väckt Lilly, Flora har kommit ut och fått bäras in igen osv  osv. Antar att de inte vågar lita på att jag inte kommer försvinna igen... :( Det kan bli en livad natt det här. Imorgon blir det till att jobba på att bygga upp förtroendet igen. 

Förresten fick jag svar på en sex månader gammal fråga till Pampers Barnvagnspromenader-podden idag; om när Alfred gav tjuvnyp till tjejerna och hur vi skulle hantera det. Det har ju löst sig, men det var intressant ändå, eftersom Louise Hallin alltid är så klok. Avsnitt 36, mot slutet, om ni vill lyssna. 

Flyttångest

Jag börjar inse att jag inte ens kan föreställa mig hur fasansfullt jobbigt det kommer bli att flytta - allt jobb det inneburit bara att fixa för en fotografering och visning och hur hysterisk Flora blir så fort jag börjar röja med nånting. Och vi ska dessutom flytta flera gånger: först till vårt sommarhus, sen till hyrhuset i Falsterbo, sen till nåt eget. Om vi inte lyckas hitta något vi vill köpa under somnaren, men då har vi ju problemet med dagisplatser som måste ordnas på alldeles för kort tid. 

Men det får gå - det måste ju gå. Och tjejerna växer ju, kanske att Flora kan bli en aning mindre orolig med tiden..? Åtminstone så det blir hanterbart. Idag har jag varit förvånad de korta stunder hon haft roligt och lekt istället för att stå och skrika och dra i mina ben. Sorgligt, och ångestframkallande för mig, eftersom jag både får dåligt samvete för att jag inte kånkar runt på henne hela tiden och för att jag blir så trött på hennes gnällande.

Nu måste jag gå och tvätta mig och lägga mig innan Flora vaknar - Lilly är redan uppe för att vi inte fick henne att somna om när hon vaknade till. Kvällarna alltså... Ingen ordning på nåt. 

Och en liten bisats: jag har hållit mig frisk en dag till. Jag andas inte ut riktigt än dock. 

På bättringsvägen, lite roligare grejer och en läskig

Nu börjar det bli lite som vanligt här hemma igen, bortsett från att jag fortfarande räknar timmarna eftersom jag inte vet om jag kommer bli sjuk eller inte.
Alfred var väldigt väldigt hängig igår, men det är ju inte så konstigt eftersom han knappt fick något att äta eller dricka på hela dagen, men när han vaknade idag var han pigg och glad igen. Lilly har varit pigg sen hon slutade kräkas efter 2,5 timmar (rekordunge!), men Flora är fortfarande dålig i magen och extremt gnällig och mammig. Jag ringde 1177/Vårdguiden idag för att fråga om Floras mage, hur länge det smittar eftersom vi måste ge oss ut bland folk på söndag, och fick veta att om ett barn har lös mage en eller två gånger om dagen efter en magsjuka så räknas det inte som magsjuka längre - det ska vara diarré mer eller mindre hela tiden för att räknas - utan är bara orolig mage efter sjukdomen. Men för att lyxa till vår knappa tid inför lägenhetsvisningen på söndag beställde jag mat från mat.se idag för leverans imorgon, så vi slipper ge oss iväg och handla.
Tjejerna håller på och byter nappar med varann hela tiden, har vi blivit mer medvetna om nu när de har varit sjuka och vi har försökt undvika nappbyten. Vi har också mer lagt märke till hur mycket Flora fortfarande stoppar i munnen. Vi hade den oerhörda turen att Alfred slutade stoppa saker i munnen redan någon gång mellan elva och tolv månaders ålder (jag minns att han smakade på sanden när vi var på Teneriffa, han, jag och min mamma när han var elva och en halv månader, men innan ettårsdagen hade han slutat), men riktigt så lyxigt är det inte den här gången. Alfred har däremot börjat tugga och slicka på saker igen nu, och det var ju väldigt dumt såhär i magsjuketider. Och så pussade han på Flora flera gånger strax efter hon var sjuk, fast vi sa att det var bäst att låta bli just nu - då sa han "jag pussade försiktigt", för han fattade inte att det var för hans skull och inte hennes. Väldigt gulligt, men lite dumt just då.
Både Lilly och Alfred blev snoriga dagen efter magsjukan, men sen gick det över. Jättemärkligt, det har jag aldrig hört om förut.
Nåväl, nu hoppas jag att jag inte behöver uppdatera nåt mer om den här tråkiga sjukdomen. Över till roligare saker!
Lilly har börjat älska att läsa böcker! Både hon och Flora har gillat att dra fram sina böcker och greja med dem under en lång tid, men nu nyss har Lilly börjat verkligen vilja sitta still och titta i en hel bok, medan Flora inte är riktigt lika tålmodig än.
Lilly säger "Dä! Mmm." jätteofta - det låter väldigt roligt, för hon hojtar "Dä!" och sen är det som att hon liksom sväljer "Mmm"-ljudet. Flora säger mer "Mä", så fort hon vill ha något, och inte bara när hon vill ha mer. Och ibland slinker det ut ett riktigt "mamma" och nästan "pappa" också, från dem båda.
Det funkar bra att sova inne tillsammans på dagarna nu, så länge jag ligger kvar med dem, men jag har ju ändå oftast inget emot att få vila lite. Det är så mycket snö nu att det är skönt att slippa gå ut och gå. Det enda är att jag får så hemskt ont i ryggen av att jag måste ligga med armarna rakt ut hela tiden, eftersom båda helst vill ligga på min arm/bröst hela tiden.
På nätterna delar vi upp oss rätt ofta nu - när barnen var sjuka gjorde vi det för att minska smittspridningen, men det sket ju sig visserligen - för att få sova lite bättre. Igår kväll hade vi tänkt sova tillsammans allihop (förutom Alfred som ville sova i sin egen säng för en gångs skull, för att han varit sjuk inne i vårt rum), men på något konstigt sätt verkar Flora och Lilly hetsa varann till att vakna och amma när de är i samma rum - fråga mig inte hur det går till, för de ligger på var sin sida om mig, men de timmar vi låg i sängen allihop ammade jag typ konstant. Så jag tog Flora och gick ut i soffan, och efter att Lilly lugnat sig inne hos pappa sov båda jättegott och vaknade bara till några gånger (Lilly satte sig upp men lade sig igen när Christopher bad henne, och Flora fick bröstet ett par gånger). Min vänstra arm som gjort så ont har blivit lite bättre de senaste dagarna, och jag tror att det beror på att jag kan ligga lite friare när jag bara har ett barn att anpassa mig efter.
Floras extrema mammighet förresten. Nu när vi håller på att fixa inför visningen måste jag ju göra grejer med båda händerna ibland och kan inte bära henne hela tiden, men idag när lådor behövde bäras ner i källaren orkade jag inte med att låta henne skrika för att jag skulle gå ut, så hon fick sitta i selen på ryggen när jag bar ner fyra flyttkartonger, några mindre lådor och kassar i källaren, där vi har lånat ett förråd flera portar bort i några dagar. Det var ett bra träningspass kan jag säga, med nio kilo extra på ryggen.
Lilly höll på att skrämma mig från vettet för nån timme sen förresten! Jag var i klädkammaren för att hämta ut en kasse, och så hörde jag att nån ramlade bakom mig ute i hallen, jag vände mig och såg Lilly resa sig och gå rakt emot hörnet på skohyllan. Jag kastade mig fram och fångade henne, men det var som att hon inte kunde se. Jag försökte fånga hennes blick, men det gick inte, så jag lade henne i knät och tog fram bröstet för att se om hon skulle se det, men hon verkade inte göra det, utan tog nappen istället. Jag försökte få henne att följa mitt finger, men det gick inte riktigt heller. Jag lyckades få in bröstet i munnen på henne, och då märkte jag att hon höll på att somna. Det kom några paniktankar om att hon fått en hjärnblödning eller nåt (en kompis lilla dotter fick det för nåt år sen), men när Christopher kom tillbaka någon minut senare från att ha varit och bokat tvättid hade hon piggnat till och kunde se honom och följa en stövel han höll upp med blicken utan problem. Men sjukt läskigt var det!

Lördagsshopping

Vi har haft några dagar nu där Flora har varit så mammig och gnällig och Lilly har hållt på med så mycket falsettskrik att jag håller på att få nervsammanbrott. Jag vet förstås att det enklaste och bästa sättet att få Flora lugn när hon är sån är att bära henne konstant, men det går ju inte. Det gör verkligen inte det. Dels har jag Lilly också, dels måste jag ju göra saker ibland, som att fixa mat, plocka undan efter mat, plus nu fixa i ordning inför fotograferingen av lägenheten på tisdag. Att jag som vanligt sovit för lite hjälper inte heller, jag blir så lättirriterad då. Så när Lilly sitter och falsettskriker och skrattar när jag blir arg blir jag helt knäpp. Enligt Wonder Weeks ska den här evighetslånga fasen de varit i nu vara i stort sett slut, så jag börjar misstänka att de inte är riktigt i fas med den, men jag hoppas verkligen att det snart blir bättre i alla fall.

Idag åkte vi ut hela familjen med planen att dela upp oss: Christopher och tjejerna skulle in på IKEA för att köpa några smågrejer, och jag och Alfred skulle handla mat på City Gross. Men eftersom alla tre barnen somnade i bilen på vägen till Kungens Kurva bestämde vi att jag skulle springa in och köpa en grej i Skärholmens galleria först medan de andra var kvar i bilen. När jag kom tillbaka startade inte bilen - vi kör inte mer än någon gång i veckan och nu när det är kallt hade batteriet laddat ur. Som tur var har vi en vägassistansförsäkring, så vi ringde och skulle få hjälp inom en timme. Då gick vi in i gallerian allihop, och jag köpte nån sorts t-shirtklänning på Gina Tricot för att den var så skön och randig och fin. Men klockan hann ju bli för mycket, och bilen var ju tvungen att köras för att inte ladda ur direkt igen, så istället begick jag och tjejerna premiär för att handla på City Gross utan Christopher till hjälp med att hålla ordning. Eller vi kanske har varit där ensamma förut, men inte sedan de började gå och slutade vilja sitta i vagnen.

Första biten fick jag dem att sitta i vagnen, genom att muta dem med banan och klämmis, men när vi kommit halvvägs i den förvånansvärt folktomma affären fick de komma ner. Och det gick jättebra faktiskt, tills jag var tvungen att lyfta upp dem för att jag bad en anställd om hjälp att hitta en grej och hon pinnade iväg för att visa - då blev Flora skitsur och jag höll på att tappa henne när hon slängde sig i brygga bakåt för att inte bli upplyft, och Lilly gallskrek i vagnen. Men de fick komma ner igen sen och blev nöjda och glada, men då närmade vi oss lösgodiset och det låg en massa godis på golvet, så då blev det ett race att hinna slita allt ur händerna på dem innan de fick in det i munnarna... Så jag hann bli rätt andfådd innan vi var klara. Och vi kom hem med 2,5 kg entrecôte och 1,5 kg köttfärs! :)

Sen blev det pizza, och jag slog på stort med nån lyxig variant som jag aldrig sett förut, med chèvre, färska fikon, ruccola, parmesan, citron, honung och valnötter, som var sjukt god. Och nu är jag så trött att jag snart svimmar, så ikväll blir det faktiskt inget lägenhetsfixande, utan jag ska lägga mig i soffan å det snaraste - det här med att dela på oss med varsin tvilling funkar faktiskt rätt så bra, förutom att vi har lagt oss för sent på sistone. Inatt höll visserligen Flora på att nypa mig i bröstvårtorna i ett par timmar så jag inte kunde sova, så då bytte vi tjej, och då fick jag sova i nån timme.

14 månader i efterskott

Jag glömde ju skriva ett 14-månadersinlägg! Vi tar det nu istället.

Jag tycker nog att 14 månader är en fantastiskt fin liten ålder. Det är lite jobbigt med utvecklingssteget som håller på just nu eftersom de är supermammiga och sover som krattor (vilket förstås gör att jag också sover uselt), men i allt övrigt är Flora och Lilly helt underbara största delen av tiden.
Vi tar det tråkiga med sömnen först: jag är väldigt glad att vi samsover, för om de hade sovit i eget rum hade det inte blivit någon sömn för mig och Christopher, för de senaste nätterna har de vaknat otaliga gånger per natt och satt sig upp och varit helt förvirrade och gråtit. När jag försökt lägga ner dem har de inte fattat vad som händer och gråtit och försökt kravla iväg åt fel håll tills jag lyckats peta in ett bröst i munnen på dem, då har de lugnat ner sig.

Nu över till det roliga! De förstår mer och mer, och de lyssnar och gör ibland som vi ber dem; till exempel om jag ber dem lägga tillbaka något de tagit som de inte får ha - kanske inte direkt, men när de känt på saken i några sekunder kan de lägga den där jag sagt. 

Flora har de senaste dagarna lärt sig förstå "Ska du tända/släcka lampan?".

De skådespelar för att få som de vill, framför allt Flora. Om hon inte vill bli nedsatt på golvet från famnen så lägger hon sig bakåt och gnäller tills jag tar upp henne igen. Hon testar också grejer; hon kan dra en i håret och så ler hon så gulligt hon bara kan och iakttar reaktionen noga noga, och det syns tydligt att hon ofta vet att hon gör något hon inte får. Lilly gör roliga miner; hon ser ofta arg ut, men börjar skratta om vi gör arga miner tillbaka, och hon grejar mycket med tungan för att känna hur det känns.

Flora har börjat kaxa upp sig - förut om Lilly tog en leksak ifrån henne så blev hon antingen ledsen eller så brydde hon sig inte om det, men hon försökte nästan aldrig ta tillbaka den. Men nu håller hon i stenhårt om Lilly försöker ta något, och Lilly blir så förvånad, hon brukade ju alltid få allt hon försökte ta. Och om Lilly någon gång lyckas få tag i saken så tar Flora tillbaka den.

När den ena har kommit upp i sin matstol klappar hon på den andra för att visa att där ska syrran sitta, och samma sak när de sätter sig i mitt knä för att läsa bok. De går och hämtar ytterkläder och klappar på sig själva för att visa var kläderna ska sitta, och försöker ta på sig själva. De älskar fortfarande sina små skor från Decathlon, och har haft på sig dem så mycket att de luktar illa - inte visste jag att så små barn kunde ha fotsvett som luktar!
De är som sagt väldigt mammiga nu, och när farmor och farfar har varit här har det bara gått bra att vara hos farmor när de valt det själva. Men om farmor har plockat upp någon av dem utan att de bett om det har det inte godkänts, utan då skulle de direkt över till mig. Mormor däremot brukar gå bra, men henne har de ju träffat mer, hon brukar ju stanna några dagar när hon är och hälsar på, och i somras träffade de henne varje dag i ett par månader. Det är skönt att de tycker så mycket om mormor, för då får jag ju faktiskt lite ledigt här i jul.

Små Michelingummor i trädgården igår som ramlade omkring så mormor fick gå efter och plocka upp dem på löpande band.

Alfred och farmor har roligt ihop nu i alla fall - när Alfred var liten var han nästan rädd för henne en period, men nu har hon fått lägga honom flera kvällar i rad (både när vi var i Göteborg och när de var här). En annan sak om Alfred förresten: ett par gånger när han har ramlat och slagit sig här nu i jul har han sagt "mamma" i gråten - det har han inte gjort på länge, och jag blev liksom lite rörd när han gjorde det nu.
Tjejerna äter mer och mer helt själva, ofta vill Lilly inte äta alls om vi försöker mata henne, utan äter bara när hon får skeden själv. De älskar att borsta tänderna och går omkring och suger på sina tandborstar länge länge. Än har de ju bara tre tänder var: Lilly tre där nere och Flora två nere och en uppe, men på Flora ser jag att tre till i överkäken är på väg ut.
De gillar att pussas och kramas, och Flora går ofta fram och vill pussa både Lilly och Alfred, men Lilly vill ofta inte vara med om hon inte själv bestämt sig för att pussas.

Plåtning

Idag har tjejerna och jag blivit fotade av min dagismammakompis Mette och en fotograf som hon känner - Mette vill bli bättre på att fota och ville träna på sitt nya objektiv, så vi fick bli modeller. 

Här tar Flora och Lilly en liten paus och flirtar med Mettes son Milo. 

Jag har fått se några bilder redan, men inte alla - jag lägger upp foton sen!

Efter förskolehämtningen av storebror fick tjejerna vara med och leka i Alfreds rum - vilken dröm! Så mycket roliga grejer!

Även Alfred håller på att återupptäcka alla sina leksaker efter sommarens bortavaro, så det är ju hur kul som helst. Småsystrarna får förstås inte leka ned vad som helst, utan han ska ju bestämma, men det är ju inte så konstigt. 

Vi har fortfarande inte hunnit få ordning hemma, och ikväll höll jag på att få nervsammanbrott redan. Tjejerna är supermammiga så jag hinner inte få nåt gjort och jag blir galen. Jag kan inte bara sitta på golvet med tuttarna framme hela tiden som de vill, jag måste få fixa lite åtminstone så man kan leva här. Jag saknar min mamma och all hennes hjälp med matlagning, disk och roande av barn...

Mammiga men friska tjejer

Lilly verkar vara frisk igen, tack och lov. Hon har lite prickar på överkroppen idag - inte såna där flammiga tredagarsfeberfläckar, utan vanliga röda prickar, så jag antar att det är virusprickar. Igår på förmiddagen tyckte jag hon var sämre än i förrgår, hon ville bara sova och inte ens amma, så jag ringde vårdcentralen igen strax före lunch och frågade om jag kunde få prata med läkaren. Sköterskan som svarade sa att det vore väl bättre att komma in igen, så jag fick en tid 13.40. Men strax efter jag ringt vaknade Lilly och ammade, och när hon var klar med det var hon pigg igen, så jag ringde och avbokade tiden. Resten av dagen var hon ungefär som vanligt, förutom att det märktes att hon hade ont i halsen när hon hostade nån gång (vilket var sällan, som tur var). Vi tog aldrig tempen igen, men hon var sval, så det kändes onödigt att krångla med henne.
På kvällen fick vi natta henne i Björnen som vanligt nu för tiden, men det var min tur att ta Alfred, så Christopher fick ta henne. När jag var nere och tvättade mig stampade Christopher i golvet, så jag sprang upp och hörde att Flora vaknat. Jag gick in i rummet där hon låg och såg att hon satt sig upp, så jag tog upp henne på vinden där vi sover och ammade henne till sömns igen. Hon höll hårt i min arm så jag fick vänta tills hon somnat djupare och sen lirka mig loss, och gå ner och göra mig klar. När jag var färdig och öppnade badrumsdörren hörde jag att både Flora och Lilly gallskrek, så jag sprang upp och såg att Christopher just klättrade upp på vinden med Lilly för att lugna Flora, så jag sprang upp. Jag tog Lilly och började amma henne, men Flora var helt hysterisk och skrek bokstavligen som en stucken gris, sådär högt och skärande, att Lilly inte heller kunde komma till ro (att Alfred lyckades fortsätta sova var ju ett under), så Flora fick klättra upp på mig där jag låg på sidan och ta det övre bröstet, eftersom Lilly hade det nedre. Jag stöttade upp Flora med min arm, och så kunde båda äntligen lugna sig. Sen sov Flora i stort sett på mig hela natten; hon låg tryckt mot min rygg när jag låg vänd mot Lilly, vilket nog var större delen av natten har jag för mig.
Det är märkligt att de är så mammiga, tycker jag, för Christopher har ju varit hemma med dem dels de första fyra månaderna, och sen nu ända sen mitten av juni, så vi är ju med dem nästan lika mycket båda två, men ändå är det mig de vill ha när de är som ledsnast. Så det måste väl vara något speciellt med mamma ändå - det kanske är brösten, eller så är det att de faktiskt låg inne i min kropp. Nåt är det i alla fall.

Födelsedagskalas

Idag har mamma fyllt år, och vi har haft släktkalas. Bara halva släkten var här, så vi var ungefär 20 personer, och det kändes lite mer hanterbart än dopet när vi var runt 50 pers (varav ungefär 40 var min närmsta släkt). Tjejerna var ganska mammiga, så när mina kusiner ville hålla dem grät de bara, och när kusinbarnen satt runt dem och tittade beundrande blev de mest ignorerade... Men när både Flora och Lilly ammat en stund blev de gladare, fast då hade de flesta gästerna hunnit gå hem tyvärr.

Nu är det snart dags att gå och lägga oss igen, men först vill jag visa en bild på klänningarna vi köpte igår. Det är rundskurna "snurrklänningar" från Polarn o Pyret, som jag såg tidigt i våras och blev helt kär i, men eftersom de kostade 279:-/styck så kändes det för dyrt. Nu igår hittade vi dem på rea för 195:-/styck, och det var fortfarande dyrt, men jag var bara tvungen att köpa dem ändå - sista chansen liksom. Den närmsta storleken det fanns två i var 86, och det är ju långt fram i tiden för mina små 68:or, men de ska nog hålla att spara, och så kommer de kunna springa runt och snurra i dem och det blir ju perfekt. Visst är de underbara?!

Men klänningarna från Next som de hade på sig på stranden och på kalaset idag är inte så dåligt underbara de heller faktiskt.

Båda pratar och förflyttar sig!

Flora har äntligen börjat prata! Lilly har ju sagt da-da, dla-dla och ma-ma länge, medan Flora mest har varit tyst eller kört sitt roliga väsande. Men de senaste dagarna har Flora sagt några små ord, och idag satte hon igår lite mer ordentligt med da-da och dla-dla. Och det låter så ljuvligt! Jag längtar tills de (förhoppningsvis) börjar prata med varann sådär som YouTube-bebisarna som ComHem snodde till sin reklam härom året.
Och krypandet går framåt. Lilly står i perfekt krypställning nu och försöker ta sig framåt, men brukar oftast lägga sig på mage när det väl gäller, för att det nog är enklare, och Flora snurrar runt jättebra sittande och lyckas på så sätt röra sig en bit, plus att hon tränar på att komma upp i krypställning hon med, men sätter sig oftast tillbaka på rumpan igen. Lilly satte sig dessutom upp från magliggande två gånger hemma hos gammelfarmor idag, medan jag bytte blöja på Flora, så det var bara Christopher och Margit som fick se det.
Och Flora har också lärt sig klappa händerna nu.

Mammigheten verkar för övrigt ha ökat igen: när jag kommer tillbaka från att ha varit iväg en stund (på toa eller vad som helst) och allt har varit frid och fröjd med Christopher så börjar de gråta så fort de ser mig. Det hade ju varit roligare om de blev glada av att se mig igen, men jag antar att gråtandet är en komplimang av något slag ändå.
Förresten! Om inkubationstiden på Vårdguidens hemsida stämmer, så verkar tjejerna ha klarat sig ifrån Arvids tredagarsfeber. Nu har det nämligen gått 12 dagar sen de kom till oss med en febrig Arvid, och 11 dagar sen de åkte in till akuten och fick diagnosen, och inkubationstiden ska vara 5-10 dagar. Så antingen var det inte så fasligt smittsamt ändå, eller så fick de nån sån där oerhört lindrig variant som jag läste att många barn får, där man knappt märker av det. Men vi får väl se om det kommer senare istället eller inte.
Och smärtan i min arm gick över efter ungefär tre dagar, har jag glömt att skriva också. En sån lättnad!