Hälsa på moster

Oj, klockan är visst snart midnatt redan! En snabbis om idag då bara. Jag hade den stora lyxen att mamma gick ut och gick med tjejerna för tredje dagen i rad, men idag gav jag upp att vila, för jag har inte lyckats somna någon av de tidigare dagarna ändå, så det kändes mest som slöseri med tid - jag kan bara inte sova på dagarna hur trött jag än är. Jättekonstigt. Jag kanske inte kan sova utan mina tvillingar bredvid mig längre, helt enkelt?

Planen idag var att få ordning på min enorma hög med recept som ligger och skräpar i bokhyllan i köket, men istället satt jag vid datorn och beställde julklappar och lite sånt. Oh well, det behövde ju göras också.

Förresten! Igår kväll såg jag att jag fått ett mail: jag är kallad till intervju (telefonintervju) för ett deltids-översättarjobb! Jag sökte det för rätt länge sen och trodde att jag inte var intressant eftersom jag inte hört nåt, men jo! Inte så att jag fått det än, men en intervju är ju i alla fall bra. Det handlar om 10-20 timmar i månaden, så det är ganska så perfekt: inte för mycket tid borta från barnen, men ändå lite extrapengar nu när jag bara får vårdnadsbidrag. Så håll tummarna för mig på intervjun nästa måndag, är ni snälla!

Tillbaka till idag: mamma kom tillbaka med tjejerna vid klockan 14, så då blev det snabb lunch och sen iväg och hämta Alfred, och därifrån tog vi tunnelbanan till min syster Johanna, som just flyttat in i en ny lägenhet med sin pojkvän. Superfin lägenhet!

Alfred testade fladdermusfåtöljen och en kikare.

Flora blev stoppad från att riva ner Johannas skor i hallen.

Sen hängde hon lite i mosters famn, lilla snora-Flora.

Och Lilly vågade utan prut gå och sätta sig i Victors famn, trots att de inte träffats så hemskt många gånger. Flora var lite mer avvaktande.
Båda tjejerna fick förresten prova att rida på Alfreds rygg när han kröp på alla fyra och lekte häst, och jag tror aldrig jag hört Flora skratta så mycket! Jag var tvungen att hålla i dem, så jag kunde inte filma, tyvärr, men det kommer väl fler chanser när Christopher håller i istället. Det är i alla fall så underbart att se barnen leka tillsammans nu! Och de är så söta med varann; tjejerna klappar varandra snällt och pussar varann, och Alfred är så snäll mot dem nu att hjärtat sväller. Sen knuffar i och för sig Lilly omkull Flora ibland också, men när jag säger till henne att hon inte får göra så utan att hon ska vara snäll så går hon fram och klappar Flora. Och ikväll när Flora grät gick Lilly fram och försökte pussa henne för att trösta. Söta söta barn!!
Imorgon åker mamma hem, så då är det slut på mina lyxiga timmar för mig själv när tjejerna sover. Vi måste verkligen försöka få dem att kunna sova inne, för jag tror inte jag pallar att gå ute i två timmar varje dag hela vintern när det blir minusgrader... Det vore också så fantastiskt skönt om jag kunde få vila eller få lite saker gjorda nån gång i livet igen också. Ja ja, okej, nån gång i livet kommer det väl hända igen, men: snart då.
Och en sista liten fotnot: igår hittade jag en billig äkta Ergobaby-sele på Blocket och skickade iväg Christopher med bilen för att hämta upp den innan den såldes till någon annan. Jag har på mig den nu,  men måste säga att jag gillar kopian bättre. Tyget är mycket stelare i den riktiga, och när jag har den på ryggen hamnar spännet mellan axelremmarna så högt upp att det skaver på halsen även när jag dragit åt remmarna så kort det går. Och den är inte så mycket högre i ryggen på tjejerna än kopian heller - vet inte om jag skrev om det här också eller bara i tvillinggruppen jag är med i, men där fick jag i alla fall veta att i den riktiga Ergon ska barnen lätt kunna ha armarna under axelremmarna, vilket de inte kan i kopian för den är så låg i ryggen - men det kan de inte här heller, tycker jag, Oh well. Den är i alla fall bekvämare att bära i än BabyBjörnen nu när de börjar bli tyngre, det måste jag ändå erkänna.

Massa tid över

Idag följde Alfred med Leon (han som var med oss på IKEA igår) efter förskolan, och det känns så konstigt att inte behöva hasta iväg och hämta kvart i tre. Vi brukar vara ute och gå från 11-11.30 och komma hem 13-13.30, och på den lilla tiden vi har då ska vi äta lunch och kanske hinna leka lite och sen är det dags att klä på alla och gå - hoppsan, där blev jag avbruten av att Lilly, som satt i selen på min rygg (Flora satt fram, jag tänkte att de skulle sova lite) kräktes, helt out of the blue. Hon verkar inte må dåligt, men vi får väl se snart, fast det blev lite meckigt att få ut barn ur selar, få av Lilly och mig kladdiga kläder och försöka sanera mattan i sovrummet.

Anyway, det jag skulle skriva var att jag inte vet vad vi ska göra med all tid idag. Tjejerna har klompat runt i sina nya skor, som de krävt att få ha på sig hela dagen, och vi har provat att leka med lite allt möjligt, men der har blivit mycket gnäll också. 

Nu försökte jag få dem att somna igen, med Flora i Björnen och Lilly på armen, eftersom jag slängde in den andra selen i tvättmaskinen, plus att jag ville ha koll på henne, och Lilly höll på att somna mot min axel, men Flora försökte bara son hennes napp hela tiden, så det var ju kört. Provade att lägga oss i sängen istället, och båda ammade glatt, men sova var det inte tal om. Så nu är vi i Alfreds rum och leker istället, och Lilly verkar må utmärkt, fast hon precis ammat rätt mycket. Då kan hon ju inte vara magsjuk, för då kräks man väl igen så fort man får nåt i magen, eller hur?

Promenadkängor

Jag måste bara tipsa: jag köpte ett par höst/vinterkängor idag för 199:-, till normalpris! Vi skulle handla mat på CityGross i Kungens Kurva, och när både Lilly och Alfred somnade i bilen precis innan vi kom fram körde vi först till sportaffären Decathlon för att jag skulle springa in och köpa nån sorts innebandyklubbetejp för att laga gummihandtaget på den breda tvillingvagnen. På vägen bort till innebandyhyllan gick jag förbi en skohylla och såg i ögonvrån en skylt där det stod 199:-. Jag stannade till och tittade, och såg att det var vandrarkängor som skulle klara -5 grader som "bekvämlighetstemperatur" och ner till -10 om det knep, samt var vattentåliga, och de var i juniorstorlekar upp till 38. Eftersom jag inte har några bra höstskor och mina Kuoma-vinterstövlar som jag köpte förra året är rätt klumpiga så provade jag storlek 38, och de var jättebekväma. Perfekta för barnvagnspromenader i höstrusk, och för 199:-! Galet!

(Decathlon har tydligen bara butiken i Kungens Kurva i hela Sverige nu, men jag läste att de ska etablera nätbutik snart.)

De visade sig ha mycket billiga barnvinterkläder, men jag tittade inte jättenoga nu eftersom vi har det mesta vi behöver den här säsongen, men bra att veta till nästa år.

Och på tal om höstkläder: vad jag älskar tjejernas fleecejackor från Next! De är så fina i dem att jag önskade dem i större storlekar av barnens farmor och farfar i ettårspresent, så nu har vi dem i nästa storlek också. Klänningen Lilly har under är också från Next.

Flora hade på sig en matchande i grönt förut, men märkligaste grejen hände vid lunchen idag: tjejerna satt och åt (förvånansvärt bra med tanke på hur uselt de ätit de senaste dagarna) och plötsligt lät det som att något rann ner på vaxduken under deras stolar. Vi tittade ner, och jo, det var blött på golvet under Flora, och hon hade inte fått något att dricka än. Så på något underligt vänster lyckades hon kissa utanför blöjan, fast det såg ut som att den satt som den skulle. Hur konstigt som helst! Så klänningen fick åka av och i allt stök slutade båda äta igen. Det är ju en evig tur att de båda ammar fortfarande, för annars vet jag inte vad de skulle leva av för tillfället.
I övrigt idag har Flora blivit "observerad" i en timme efter lunch. Vår kompis Sofia, som är gift med min gamle vän Emil, har börjat plugga psykologi och hade i uppgift att observera ett barn mellan 4 och 18 månader för att titta på hur hen söker kontakt, vad hen förstår, vad hen leker med och lite sånt, och eftersom man inte fick ta sitt eget barn frågade hon om hon fick komma hit, och det fick hon såklart.

Just nu har jag Flora sovande i Björnen, eftersom hon inte somnade i bilen förrän precis när vi kom hem, och Lilly vankar omkring på golvet och verkar inte riktigt veta vad hon ska ta sig till utan Flora. Det är hemskt gulligt, vi har märkt av samma beteende förut - men när Flora är vaken ensam brukar hon vara jättenöjd. Kanske gillar Flora att vara ensam ibland för att Lilly alltid snor hennes grejer... Det ska bli intressant att se om det fortsätter vara så när de blir äldre också, om Lilly kanske är mer beroende av Flora än tvärtom.

Bra kväll!

Eller ja, det är väl en sanning med modifikation, för middagen blev totalkaos när Alfred bara ville leka istället för att äta, och efter en del tjat och hot om ingen mer tv slutade det med att Christopher tog in honom på sitt rum och han skrek och grät i en evighet innan det blev lugnt och han kunde komma ut och äta sin middag och sen få se på Netflix en stund. Men vad jag skulle komma till var att tvillingarna var så mysiga sen!
När Alfred gått ut i vardagsrummet för att titta på tv och tjejerna följt efter honom för att pilla med nåt så lade jag mig på rygg på golvet i köket - smått utmattad efter en dag med 1-årskalas hos en kompis barn och sen matlagning (väldigt gott: vildand med polenta och rödvins- och chokladsås) och allt bråk efter det. Christopher kom och lade sig på mig och vi hade äntligen tid att pussas och kyssas mer än vi gjort på... ja, typ ett år. Efter en liten stund fick Flora och Lilly syn på oss, och båda kom och tyckte det var hysteriskt roligt. Lilly tryckte ett par strumpor i ansiktet på mig och skrattade, och Flora tryckte sin näsa mot min mun, och jag ser att det inte låter särskilt mysigt eller roligt, men det var det. :) De bonkade lite dvd-omslag och grejer som de hittat i vardagsrummet mot mitt huvud också, men äsch. Alla var glada!
Sen när Christopher var inne och läste bok med Alfred en stund efter det var jag och tjejerna i vardagsrummet med säsongspremiären av underbara "Allt för Sverige" på på tv:n (vi spelade in det, men jag tittade med ett halvt öga), och tjejerna var på fantastiskt gott humör. Innan middagen var båda på uruselt humör, så det var extra roligt att de var så glada. Vi gjorde lite allt möjligt, men det roligaste var när vi alla tre satt på soffbordet, och Lilly kastade ner en boll som de har, som börjar blinka när den slår i golvet och blinkar i några sekunder. Flora har inte lärt sig än hur hon ska få den att blinka, så när hon klättrat ner på golvet för att hämta bollen sträckte hon upp den till Lilly, som kastade ner den igen. De jobbade ihop så en stund, tills Flora hittade något annat hon ville leka med på golvet, och det var så härligt att se! Över huvud taget har de verkat haft roligare än någonsin tillsammans idag, och jag hoppas på att det kommer fortsätta på den vägen.
Nu har Alfred somnat i sin säng, Lilly i Ergobaby-kopian på min rygg och Flora i BabyBjörnen på Christophers mage, så nu kanske vi kan titta på "Allt för Sverige" på riktigt innan jag ska försöka lägga mig i hyfsad tid.

Innesovning och macronbakning

Igår och idag har jag varit så fruktansvärt osugen på att gå ut och gå när det varit dags för tjejernas sovstund. Igår gjorde jag det ändå, men idag chansade jag på att söva dem i selarna (nu kör jag BabyBjörnen på magen och Ergokopian på höften, och det funkar rätt så bra - de gnäller lite i början för att de har det lite trångt, men sen brukar de lugna sig). De somnade sött, och jag kunde lägga ner Lilly i sängen utan problem, och Flora gick bra med hjälp av bröstet.
Sen tog jag fram min stora påse med tyger jag köpte när jag var gravid, för första gången sen dess typ, och tänkte börja klippa till varsin klänning åt tjejerna - efter mönster för en gångs skull. Jag brukar aldrig sy efter mönster, men det här verkade enkelt. Men jag hann inte ens klippa färdigt bakstyckena innan Lilly vaknade... Som tur var jobbade Christopher hemifrån och gick in till henne, men när jag klippt klart (hade dock foder kvar, som jag inte hann) så vaknade förstås Flora också. Ingen av dem tänkte somna om, så de sov bara i ungefär en halvtimme var, och de brukar ju sova i två timmar. Så sen blev jag tvungen att gå ut och gå ändå - eller ja, vi skulle ju hämta Alfred oavsett, men vi gick ut en knapp timme tidigare så de skulle hinna sova lite längre.
Men kanske att vi kan lyckas med det här om vi tränar och gör det fler dagar - just nu sover de väldigt hattigt på nätterna också och vaknar stup i kvarten, så att de sover oroligt på dagarna också är ju inte så konstigt, men det blir väl förhoppningsvis bättre så småningom. Det hade ju varit väldigt trevligt om jag kunde få göra lite saker ibland och inte tillbringa all sovtid med att vara ute och gå.
Efter vi hämtat Alfred och Christopher kunde sluta jobba tog jag mig åtminstone tid att baka. Jag hade fått för mig att jag ville baka macrons (eller mackafjonger, som vi brukar kalla dem eftersom de aldrig brukar bli så snygga som de ska - men ändå väldigt goda). Upptäckte att mitt mandelmjöl visst gått ut för lääänge sen, men det smakade bra, så jag körde ändå.

För ett tag sen köpte jag några olika essenser på flaska, så jag testade att göra halva smeten med rabarberessens och lite röd hushållsfärg, men den smakade inte riktiga rabarber alls tyvärr, utan smått kemiskt. Men i smörkrämen i mitten tog jag saften från riktiga hallon, så den blev åtminstone galet god.

Andra halvan smaksatte jag med kakao, och smörkrämen med citronsaft, och de blev supergoda. Dessutom blev de riktigt fina idag, så idag kan jag med att kalla dem macroner!

Hopplösa kvällar

Nu börjar jag bli less på våra icke-existerande nattningsrutiner. Våra kvällar ser när de fungerar hyfsat ut ungefär såhär:

Christopher går in i vårt sovrum med Alfred runt 20.30-21 och läser bok och myser lite, jag stannar i vardagsrummet med Flora och Lilly och leker/ammar/byter om till pyjamas. Den senaste veckan har Christopher kommit ut innan Alfred somnat, men det utlöser oftast nån form av hysteriskt utbrott eftersom Alfred vill ha sällskap tills han somnat. Christopher tar sen Lilly i Björnen tills hon somnar, och jag lägger mig med Flora i sängen tills hon somnar (om inte Alfred somnat än blir i alla fall han glad över att jag är där). Har vi tur sover alla runt 22, men det blir ofta först vid 23. 

En dålig kväll är istället att jag tar Alfred, för att han vill ju att jag ska lägga honom ibland, men då brukar alltid minst nån av tjejerna sitta utanför sovrumsdörren och skrika förtvivlat medan Christopher försöker natta den andra i Björnen, jag förbarmar mig och öppnar dörren, hon blir överlycklig, Alfred börjar leka med henne och jag blir less och sur på att inga ungar sover. 

Med andra ord: det här håller inte. 

Ingen av tjejerna kan somna utan kroppskontakt nu för tiden, så det känns ganska hopplöst det här. Hjääääälp..! Tips mottages tacksamt!

I övrigt har jag varit på LipFish-utförsäljning idag igen med min vän Emil och köpt likadana mössor till fyra av fem familjemedlemmar. 

Och sen spankulerade Lilly omkring lite med min lilla finhandväska efter vårt BRF-möte på kvällen. 

Hon spankulerar runt mycket nu, den lilla. Flora har inte gått så mycket nu när hon varit febrig, men hon kommer nog ikapp snart igen nu när hon är på bättringsvägen. 

Provfilmning

En av tjejernas gudmödrar tipsade mig om att en castingbyrå letar efter barn, gärna tvillingar, mellan 6 och 12 månader för en reklamfilm, där de ska sitta framåtvänd i en BabyBjörn (ha! Inte så tokigt att de är vana vid BabyBjörn och inte Ergobaby nu va? ;) ). För detta är ersättningen 6 000:- före skatt, och det vore ju inte fel, tänkte vi, så jag skickade in en bild. Inspelningen ska visserligen ske någon dag mellan 20 och 23 oktober, så det kan ju bli på deras födelsedag, men vi får väl se.

Nu har jag i alla fall fått ett mail där vi kallas till provfilmning på måndag. Lite spännande - men samtidigt är jag tveksam till hur det kommer gå eftersom de är väldigt mammiga och inte alls gillar att vara i främlingars famnar. 

Vi har inga ambitioner att satsa på fotomodellkarriärer för våra barn, men eftersom nu Alfred faktiskt varit med i en reklamfilm så är det väl inte mer än rätt att även Flora och Lilly får en chans att också få vara med i en. Alfred fick dessutom vara med i en italiensk modetidning som resultat av sin filmning, men då såg vi hur erbarmligt tråkigt det var att gå på plåtningar och hur läskigt det var att uppleva konkurrensen från föräldrar med krossade modelldrömmar överförda till sina barn, så den vägen tänker vi inte vandra. 

Men en liten provfilmning på 10-20 minuter bör ingen lida överhövan av, så den kör vi! Och får vi rollen blir det några tusen till tjejernas nyöppnade sparfonder och nån tusenlapp till nya höstkläder, vilket vore välbehövligt. 

Sömnkrångel

Sen vi kom tillbaka till stimmiga och stökiga Stockholm har Flora börjat krångla med förmiddagssömnen i vagnen: istället för dryga två timmar vaknar hon nu efter ungefär en timme, pigg som en mört och med stora ögon. Oftast är det något ljud som väckt henne och det går inte att få henne att somna om, hur långt jag än går.

Så igår, efter att hon sovit en timme på förmiddagen (Lilly 1 h 45 min) och båda bara en halvtimme på eftermiddagen (mot normala 45-90 min), eftersom de vaknade när vi hämtade Alfred på förskolan trots att jag ställde vagnen så avskilt från barnen det bara gick, så var de heeelt slut när de skulle äta redan vid halv sju. 

De brukar ju somna först vid 23 (Lilly brukar pricka in exakt 22.59), men igår tänkte vi att vi chansar och lägger dem för natten vid 19. Jag tog Flora och lade mig med henne i sängen, och Christopher tog Lilly i Björnen, och båda somnade fort, så vi lade ner Lilly i sängen också. Sen skulle vi äta, och precis när jag doppade skeden i soppan första gången hörde jag gråt inifrån sovrummet. Jag sprang dit, och där stod båda mot spjälsängssidan, klarvakna...

Så vi tog upp dem, åt vår middag, och försökte sen igen. Och igen. Det slutade med att båda somnade nånstans mellan tio och halv elva. 

Så idag testar jag mammas metod för förmiddagssömnen, som hon körde i Kärra: istället för att gå en lång promenad gick hon ca 20 minuter och satte sig sen i trädgården och höll koll, och när nån vaknade till gick hon en sväng för att söva om innan de hann vakna ordentligt. Det kanske var att de var i en bra sömncykel efter just 20 min och är de då i ungefär samma ljudmiljö efter det kanske de inte vaknar lika lätt som om jag går omkring med dem. Så nu har jag med en bok och sitter på en bänk på gården. (Boktips: jag har börjat läsa "Sanningen bakom Tambourinehärvan" av journalisten Eskil Fagerström - popnörd, Eggstone-fan och juristutbildad som jag är begärde jag till och med ut domen i The Hives - The Cardigans-fallet, men det här är lite mer lättläst och ger mer bakgrund. Riktigt riktigt intressant!)

Och så hoppas jag också att den där studien som florerade på Facebook härom månaden om att barn tar skada av att somna efter nio på kvällarna inte riktigt gäller om de har bra liv i övrigt...

Bärsele-haters

Åh, jag är så irriterad! Alltsom oftast, lite här och var, ser jag kommentarer om att BabyBjörn-selarna är så d-å-l-i-g-a, och o-e-r-g-o-n-o-m-i-s-k-a, och det är helt förskräckligt för stackars barn att behöva utsättas för detta sattyg när det finns Ergobaby. Och av någon anledning som jag inte förstår är dessa Ergobabyälskare alltid så otroligt aggressiva mot BabyBjörn; man får ABSOLUT inte köpa en BabyBjörn, för det är så dåååååligt!
Jag har, som jag nämnt, en BabyBjörn. Och jag älskar den. Den var min absoluta räddning när Alfred var liten och krävde att bli buren jämt jämt jämt. Vår modell heter Active, och den köpte vi när vi var på en barnmässa när jag var gravid - den var lite dyrare än originalmodellen, för att den har ett svankstöd som avlastar axlarna. Nu sen jag köpte den där amerikanska tvillingselen, som bara har remmar i kors över ryggen och ingen avlastning inser jag hur mycket det där svankstödet hjälpte, så jag kan förstå att folk kan tycka att BabyBjörn Original är jobbig för axlarna så man inte orkar bära länge. Men det finns ju fler modeller. Active verkar inte finnas kvar, men nu har de kommit med en ny modell som heter One, och enligt ett test av bärselar i Råd & Rön från i våras så fick BabyBjörn One betyget 71 och Ergobaby Original 57. Rätt stor skillnad alltså. BabyBjörn Original fick 54, bara marginellt lägre än Ergobaby.
På punkten Ergonomi fick BabyBjörn One 6 och Ergobaby 7. Bara en punkt högre än BabyBjörn alltså, och om nu Ergobaby är så sabla ergonomisk borde den väl fått högre betyg än 7, tycker man?
Nu har jag inget emot Ergobaby, jag har aldrig provat den, och folk som använder den verkar älska den, och det är ju bra. Men varför måste så många racka ner på BabyBjörn bara för att de gillar ett annat märke? Vad är det här, fotboll? Älskar man AIK måste man hata Hammarby, eller vad?
Anledningen till att jag just nu är extra irriterad på det här är för att jag igår fick lite nog när jag läste ännu en kommentar (i en annan tvillingblogg jag följer) som sa "Köp ingen BabyBjörn" och att de inte går att bära länge i, och att de inte är ergonomiska, "oavsett vad BabyBjörn själva säger". Ursäkta? För att de ljuger? För du vet bättre än tillverkarna själva? Så jag kommenterade att jag har en BabyBjörn och kunde bära hur länge som helst och hänvisade till Råd & Röns test om att de visst har bra modeller. Då svarade den här människan mig att jag inte borde burit Alfred så mycket, för då har han "definitivt" fått en snedställning i höften vilket "borde uppröra mest". Kärring! Man snackar inte skit om mina barn hur som helst! Alfred har ingen som helst snedställning av något som helst, och han har bättre motorik än de flesta barn i hans ålder, och hon ska inte lägga sig i hur eller hur länge jag har burit mitt barn.
Åh, jag kokar igen bara jag tänker på det.
Med tanke på att Ergobaby inte funnits längre än sen 2003 (*jag skrev 2013 först för jag läst fel, men sen 2003 är ju inte heller så hemskt lång tid*) är det ju alltså ett smärre mirakel att inte hela världens befolkning går omkring med snedställda höfter för att de burits på andra sätt.
Så, behövde bara skriva av mig. Min poäng är: köp vilken bärsele du vill, ta den som passar dig och ditt barn bäst, och ha inte dåligt samvete för vilken du valt. Och låt bli att klanka ner på andras val! (Samma sak gäller för övrigt inom fotboll... Gilla vilket lag du vill utan att hata andra för att de gillar nåt annat.)

Mammiga men friska tjejer

Lilly verkar vara frisk igen, tack och lov. Hon har lite prickar på överkroppen idag - inte såna där flammiga tredagarsfeberfläckar, utan vanliga röda prickar, så jag antar att det är virusprickar. Igår på förmiddagen tyckte jag hon var sämre än i förrgår, hon ville bara sova och inte ens amma, så jag ringde vårdcentralen igen strax före lunch och frågade om jag kunde få prata med läkaren. Sköterskan som svarade sa att det vore väl bättre att komma in igen, så jag fick en tid 13.40. Men strax efter jag ringt vaknade Lilly och ammade, och när hon var klar med det var hon pigg igen, så jag ringde och avbokade tiden. Resten av dagen var hon ungefär som vanligt, förutom att det märktes att hon hade ont i halsen när hon hostade nån gång (vilket var sällan, som tur var). Vi tog aldrig tempen igen, men hon var sval, så det kändes onödigt att krångla med henne.
På kvällen fick vi natta henne i Björnen som vanligt nu för tiden, men det var min tur att ta Alfred, så Christopher fick ta henne. När jag var nere och tvättade mig stampade Christopher i golvet, så jag sprang upp och hörde att Flora vaknat. Jag gick in i rummet där hon låg och såg att hon satt sig upp, så jag tog upp henne på vinden där vi sover och ammade henne till sömns igen. Hon höll hårt i min arm så jag fick vänta tills hon somnat djupare och sen lirka mig loss, och gå ner och göra mig klar. När jag var färdig och öppnade badrumsdörren hörde jag att både Flora och Lilly gallskrek, så jag sprang upp och såg att Christopher just klättrade upp på vinden med Lilly för att lugna Flora, så jag sprang upp. Jag tog Lilly och började amma henne, men Flora var helt hysterisk och skrek bokstavligen som en stucken gris, sådär högt och skärande, att Lilly inte heller kunde komma till ro (att Alfred lyckades fortsätta sova var ju ett under), så Flora fick klättra upp på mig där jag låg på sidan och ta det övre bröstet, eftersom Lilly hade det nedre. Jag stöttade upp Flora med min arm, och så kunde båda äntligen lugna sig. Sen sov Flora i stort sett på mig hela natten; hon låg tryckt mot min rygg när jag låg vänd mot Lilly, vilket nog var större delen av natten har jag för mig.
Det är märkligt att de är så mammiga, tycker jag, för Christopher har ju varit hemma med dem dels de första fyra månaderna, och sen nu ända sen mitten av juni, så vi är ju med dem nästan lika mycket båda två, men ändå är det mig de vill ha när de är som ledsnast. Så det måste väl vara något speciellt med mamma ändå - det kanske är brösten, eller så är det att de faktiskt låg inne i min kropp. Nåt är det i alla fall.

Läkarkoll och hagel

Vi tog tempen på Lilly vid 4-tiden i natt igen, när Christopher tyckte hon kändes för varm. Hon hade sprattlat runt väldigt mycket timmen fram till dess, så jag var inte så orolig eftersom hon orkade så mycket, men det var ju lika bra att kolla. Då hade hon 40,3, så jag blev helt förvånad över att hon inte var totaldäckad. När vi höll på och krånglade med henne kräktes hon och blev jätteledsen, men som tur var var det bara mjölkkräks åtminstone. Vi gav henne en ny Alvedon, och sen kunde vi somna om.

Men när hon gick upp vid 9 hade hon 39,4, vilket jag tyckte var lite väl högt för att vara morgontemp, så då ringde jag 1177/Vårdguiden. Sköterskan jag pratade med tyckte att vi borde kolla upp henne eftersom hon inte hade förkylningssymptom men så hög feber, så vi åkte in till vårdcentralen direkt efter frukost.

Det var ett akvarium i väntrummet, och det blev Lilly mycket fascinerad av och pekade på med sitt lilla pekfinger, och det var skönt att hon inte var helt slö. När vi kom in till läkaren lyssnade han på hennes bröst och rygg och klämde och kände lite varstans, och hon tog det väldigt lugnt, vilket ju är ett lite dåligt tecken med tanke på hur livlig hon brukar vara - men när han petade in en spatel i munnen för att titta i halsen blev hon lite upprörd, men ändå inte så värst. Han sa att halsen var lite röd och en körtel var lite svullen. Jag hade frågat om tredagarsfeber först, men det sa han att det inte var ganska direkt.

Sen skickade han iväg oss till andra änden av lokalen för att ta ett kapillärprov (stick i fingret). Sköterskorna där tyckte tvillingarna var så gulliga (och olika varann), men kommenterade att det syntes på Lillys ögon att hon hade feber. De tog hennes temp i armhålan, men den var bara 37,7 då. Sen satt hon alldeles stilla i mitt knä och reagerade inte ens när de stack henne. Men när plåstret kom på vaknade hon till och försökte på alla sätt få loss det.

Sen fick vi sätta oss i väntrummet igen tills provet analyserats, och då fick vi komma in till läkaren igen, som sa att sänkan var på 45. Eftersom man ska ha under 10 när man är frisk, och när man har en kraftigare infektion som lunginflammation så kan den ligga på 100-200, så sa han att hon ligger lite på gränsen, så han ville ta ett urinprov också. Man kan inte ta urinprov från blöjan, så jag fick helt enkelt sätta mig i ett tomt undersökningsrum med en kopp och vänta. Vi hade kunnat få åka hem och komma tillbaka med ett prov, men eftersom vi bor 20 minuter med bil från stan verkade det jobbigt. Christopher och Flora åkte och handlade, och jag satte mig och ammade Lilly och försökte peta in plastmuggen mellan hennes ben. Hon tyckte inte det var alls roligt, så hon viftade runt och jag hade ett sjå att hålla koppen på rätt plats. Efter en halvtimme ungefär av obekvämt sittande för mig och halvsovande ammande för Lilly ville hon absolut inte ligga still längre, och när hon ställde sig och krånglade kände jag plötsligt hur jag blev alldeles blöt och varm på magen... Hon lyckades kissa över hela mig och britsen, men inte en enda droppe hamnade i koppen, fast jag hela tiden försökt hålla den under henne. Så då var det bara att börja om, och då ville hon bara sova och inte amma, så det där kunde ju ta hur lång tid som helst.

Ungefär en halvtimme senare stack läkaren in huvudet och sa att de hade stängt för lunch, men att det var någon kvar i alla fall. Strax efter ringde Christopher och kunde inte komma in, men som tur var dök det upp nån innanför som släppte in honom och Flora. Hon undrade när de kom till oss varför vi inte fått en påse istället för en kopp, och just när hon började ringa någon för att fråga kissade Lilly rakt ner i koppen! Hurra!

Så vi lämnade provet och så fick vi gå, och så skulle de ringa oss när de kollat på det. Vi gick för att äta lunch, men hittade inget vi var sugna på, så vi handlade lite på Netto och gick tillbaka till bilen. Just då ringde läkaren och sa att urinprovet var helt rent, så ingen urinvägsinfektion. Han sa att då var det bara en luftvägsinfektion som beror på virus, och den bör klinga av inom några dagar, men om något verkar gå åt fel håll så är det bara att vi kommer tillbaka igen. 

När vi varit hemma en stund så var hon inte alls så varm längre, och hon har blivit mer och mer sig själv igen, så det är bra.

Det lustiga är att det känns som att Flora liksom blommade ut när Lilly var sjuk och tillbakadragen, som att hon passade på att ta för sig när hon hade chansen. Eller så var hon som hon brukar, bara det att hon normalt hamnar i skymundan av sin drama princess till syster.

På eftermiddagen kom en helt galen regnskur, som snabbt gick över till att bli en hagelskur. Alla barnen stod helt förstummade vid fönstret och tittade tills Alfred lyckades övertala oss att öppna altandörren. Vi sa först nej för att det skulle göra ont på honom att gå ut i haglet, men när han fortsatte tjata sa mamma att han väl lär märka själv att det gör ont om vi släpper ut honom, så okej då.

Och vilket hagelparty det blev! Flora och Lilly kände på de kalla små kulorna, först i min hand, sen själva på golvet.

Alfred kastade hagel omkring sig.

Flora vågar sträcka ut en hand utanför dörren.

Och Lilly med. Men när Lilly hunnit tugga i sig flera korn stängde jag dörren, till högljudda protester.
Nu på kvällen känns Lilly feberfri, men båda barnen är supergnälliga och krångliga, så jag misstänker att de är på väg in i nästa, evighetslånga, utvecklingsfas. Just nu har jag bytt från Lilly till Flora i BabyBjörnen och måste stå och gunga, för sätta mig ner får jag absolut inte. Tillbaka till nyföddstadiet alltså, yaaay...

Lite igår och lite idag

Igår kokade jag äppelmos till tjejerna - tänkte först göra det helt sockerfritt, men äpplena var så syrliga att jag när jag provsmakade var säker på att de inte skulle gilla det, så jag hade i lite socker ändå - typ en fjärdedel så mycket som jag normalt har när jag gör lättsockrat äppelmos till oss andra. Jag orkar faktiskt inte vara sådär hysteriskt hård med sockerförbud som jag sett i tvillinggruppen att många är. Jag tänker att bröstmjölk ju är supersött, så det där med att man inte ska vänja dem vid söt smak ju liksom redan är kört genom det, och att lite riktigt socker inte är så farligt. Redan på BB fick de ju suga på ett finger doppat i sockerlösning som smärtlindring när de tog blodprover, så socker har ju sina poänger, så länge man inte överdriver konsumtionen. 

På bilden får Flora prova moset i en bit pannkaka, och det gick i alla fall hem. 

Och Flora börjar äntligen bli lite mindre rädd för vatten! Hon vågade sig självmant fram och plaska i Alfreds balja - hon tycker inte det är lika roligt som Lilly än, men det går åtminstone framåt. 

Lilly kombinerade plaskandet med att plocka och försöka äta upp mormors pelargoner... Förlåt mamma!

När vi skulle grilla igår gjorde vi en liten förrätt: dadlar inlindade i bacon. Det är så sabla gott! Man kan göra det i ugnen lika gärna, men grilla funkar också bra. Dadlarna blir lite karamelliserade och goda och salt bacon på det är ljuvligt gott. 

Anledningen till att jag hade dadlar hemma, vilket jag normalt inte har, var för att min dagismammakompis Mette hade lagt upp ett recept på Instagram på rawbollar med lakrits, som jag ville testa.

Receptet är: 2 dl cashewnötter, 2 dl havregryn, 1 dl hallon, 12 st dadlar, 2 tsk lakritspulver, rivet skal av 1 citron och 1 tsk citronsaft, 2 msk kokosolja (jag tog rapsolja), 1 krm vaniljpulver (jag tog vaniljsocker), 1 nypa salt, kokos att rulla i. Mixa alltihop utom kokosen, och rulla bollar i kokos.
Man kan alltid lita på Mette vad gäller godsaker, så jag blev inte förvånad över att det blev supergott. Kolla in andra recept från henne på hennes bakblogg.

Laga mat är dock så lagom lätt med de här två ibland... Klättrandet på mig har inte direkt avtagit i frekvens.

Igår kväll fick de totalspel båda två när det var läggdags. Båda skrek och skrek och skrek, och jag fick ta över Flora från Christopher så han fick ta Lilly i Björnen - hon lugnade sig där efter en stund för att hon fick vara nära, även om hon inte fick vara nära mig, som hon tydligen helst velat. Tack och lov var i alla fall Alfred lugn och nöjd med att få titta på film medan det värsta tvillingkaoset pågick. 

Natten var också jobbig: Lilly vaknade ofta och satte sig upp och skrek och ville inte ens läggas ner vid mitt bröst, så det var rena brottningsmatcherna för att få henne att lägga sig igen, hur många gånger som helst. Flora vaknade också flera gånger, men var lättare att lugna. Sen vaknade Flora för andra dagen i rad klockan 7, mot normala 8, och blåvägrade att somna om. Med tanke på att de somnade runt kl 22 är ju 7 på tok för tidigt, och jag och Christopher somnar sällan före 01, eftersom vi inte är barnfria förrän efter 23 när Alfred somnat, så vi är rätt slut idag.
(Just ja, skulle ju skriva om alla napparna på bilden också. Vi har köpt några extranappar som ligger i spjälsängen för att underlätta napptapp på nätterna. Nu älskar Lilly att leka med dem på morgnarna, och att ha en i munnen och en i varje hand, och så byter hon vilken hon har i munnen stup i kvarten. Jag var likadan när jag var liten; jag hade alltid en napp i munnen och en i varje hand, har jag fått höra.)

Därför - för att vi är trötta idag, inte för napparna - ligger jag i skrivande stund på en strandmadrass i hallen och vilar lite medan tjejerna sover i vagnen utanför dörren i regnet, och Christopher och Alfred är och handlar.

På förmiddagen var vi på kalas hos grannsysslingen Maja, som fyller 12 imorgon, och idag och imorgon åker alla släktingar hem till Borås. Det blir bara vi och en morbror med fru kvar, så nu kommer det bli tråkigare för Alfred utan barn att leka med. Nästa vecka ska det regna mycket också, så om någon har några tips på hur man sysselsätter en 3,5-åring som mest gillar att springa och hoppa, och inte så mycket att pyssla och pilla, så mottages det tacksamt!

Bilbarnstolar och gos

Jag har ju redan berättat att Lilly är lite kaxigare än Flora. Flora känns som en lite känsligare själ, medan Lilly liksom bara kör på och vill testa allt. Men nu har Lilly ändå återgått till att bara vilja vara med mig på kvällarna. Ingen annan duger några längre stunder; inte pappa, inte mormor, utan hon skriker tills jag kommer tillbaka. Varannan kväll är det ju min tur att lägga Alfred, och då är det ett fasligt skrikande tills jag är klar. Flora å sin sida somnar i sin mjuklift som vanligt.
Men även med mig är Lilly rätt så spattig på kvällarna och vill inte ligga still, så ikväll provade jag att sätta henne i Björnen så hon inte kom nån vart, och då somnade hon ganska snabbt, vilket var skönt, för de senaste kvällarna har hon somnat 2-3 timmar senare än Flora, vilket ju gör kvällarna lite sega och morgnarna lite ojämna.
På tal om att vilja vara med mig så är båda tjejerna så gosiga nu - när vi åker bil och jag sitter mellan dem där bak så händer det jätteofta att båda lägger handen på min arm och bara håller på mig. Så mysigt! 

Och så vill de också amma typ hela tiden (både i bilen och hemma). Vet inte om det är tänder som spökar eller om det är separationsångestfasen som ju ska vara som värst ungefär nu. När Flora ammar är hon också gosig till tusen och håller i bröstet med båda händerna (vilket i och för sig ibland resulterar i att hon råkar dra iväg bröstvårtan så att hon inte hittar den när hon tar i lite för mycket). Tyvärr nyps hon också ofta i min arm när hon sitter i min famn, och fy schöven vad hårt hon kan nypas! När hon har oklippta naglar är det rätt så outhärdligt, faktiskt.
På tal om bilen så har vi nu äntligen beställt nästa storlek på bilbarnstolar! Jag vet ju att man ska byta från babyskydd när barnen kan sitta stadigt själva, och det har ju både Flora och Lilly gjort i flera månader, men i och med att vi inte har varit säkra på om vi skulle få plats i bilen när vi byter storlek har vi dragit oss för det. Vi hyr nämligen bilbarnstolar genom vårt försäkringsbolag If, och då får vi BeSafe-stolar. De är enligt många tester säkrast på marknaden, men de är också bland de bredaste. Alfred sitter i sin BeSafe Izi Kid i framsätet sen tvillingarna kom, och så sitter tjejerna i sina Izi Sleep på varsin sida och jag sitter inklämd i mitten. Jag har försökt få fram breddmåtten på stolarna för att kunna räkna ut om jag kommer få plats, men If svarade nu senast att det är bäst att vi åker till en butik för att testa stolarna för att se, eftersom de sitter lite olika i olika bilar. Vi har Isofix nu, men bredderna skiljer sig lite åt vid basen om man tar Isofix eller bältesfastsatta, så det skulle vara bäst att prova båda.
Till slut tog vi oss tid i fredags att åka till Babyhuset i Varberg, dit jag ringt och frågat om de hade rätt stolar inne, och det hade de. När vi kom dit började säljarkillen (som inte var särskilt trevlig) berätta att det hade kommit två nyare modeller än de X3 som vi ville prova, så för att få stopp på honom och få prova dem vi ville fick jag förklara att vi hyr stolar men var tvungna att prova för att se om vi istället skulle bli tvungna att köpa någon annan stol (underförstått då kanske köpa hos dem i butiken). Det märktes att han blev lite sur, så han blev ännu lite mindre tjänstvillig än han varit från början, men vi fick i alla fall ta med en med Isofixfästen och en utan ut till bilen (han följde inte med).
Jag ringde till If medan vi provade och fick veta att den säkraste platsen för en bilbarnstol faktiskt är i mitten bak, och där har vi inte Isofixfästen, men när vi micklat ett tag kom vi fram till att om vi tar en med Isofix längst ut och en utan i mitten så får båda stolarna plus jag plats, och jag får nästan mer plats än innan! Men innan vi kunde vara helt säkra behövde jag gå tillbaka in i butiken för att låna pinnen som ska stötta upp stolen i golvet också. Jag gick in, ingen personal syntes till i den folktomma butiken, och jag såg pinnen stå på hyllan högst upp mot taket där stolen stått. När det till slut dök upp en kvinna frågade jag om vi fick låna den, och försökte småprata lite om att det är lite krångligt när man har tvillingar, men kvinnan, sur som ättika, sa att det ju var en väldigt konstig situation när vi inte skulle köpa stolarna, och att de "fick lägga ner tid på att hjälpa oss ändå". Jag sa nåt om att vi kommer köpa annat hos dem, och att det här var enda sättet vi kunde göra det på, men hon var bara sur och sa att det var väldigt konstigt, och så tog hon ner pinnen åt mig och försvann igen.
Visst, jag förstår vad hon menade, men... här kom vi, en trebarnsfamilj, in i en barnbutik, och nej, nu skulle vi nog inte köpa två svindyra bilbarnstolar av dem (även om jag sa att om de inte passade skulle vi ju behöva köpa andra), men vi har ju potential att köpa en sabla massa andra grejer. Men nu när vi blev så otroligt otrevligt bemötta, en dag när butiken i stort sett inte hade några andra kunder, så kommer vi ju inte komma tillbaka dit. Hade de tagit sig den lilla tid och ansträngning det krävdes att hjälpa oss så hade vi ju köpt annat vi behöver där! Nu hade vi istället, om vi varit oärliga och skrupelfria, kunnat ta de där två stolarna och bara dra, eftersom ingen anställd följde med oss ut för att hjälpa till. Och den första snubben var inte ens trevlig från början innan han visste att vi antagligen inte skulle handla. Så hej då Barnhuset, hej andra butiker.
Och nu idag fick jag sms om att våra nya bilbarnstolar (vi uppgraderar Alfreds till en nyare modell också) kan hämtas på vårt utlämningsställe, så förhoppningsvis kommer vi hinna hämta dem snart. Och så behöver vi varken köpa nya stolar eller ny bil! Däremot kommer jag inte kunna amma båda tvillingarna i bilen längre eftersom jag inte kommer sitta mellan dem. Glömde skriva att det var inte bara av säkerhetsskäl som vi valde att sätta en i mitten sen, utan också för att jag helt enkelt inte skulle kunna komma in i bilen annars, för de här är så mycket större att jag inte kan krypa in utan att ta loss en stol, och det blir helt enkelt för besvärligt att göra varje gång, eftersom man inte kan knäppa loss den från Isofixfästet som man kan göra med babyskydden. Jag kommer sakna lite att kunna sätta babyskydden på vagnen som vi kan nu, men det blir nog bra. Det är sällan tjejerna fortsätter sova när vi stannar bilen nu ändå.

Förresten: det är lite läskigt med Alfreds stol i framsätet. Den skymmer så mycket sikt att vi faktiskt var nära att krocka i Oxie. I en liten korsning kom det en bil från höger som hamnade helt i Christophers döda vinkel bakom stolen, men han hann som tur var bromsa en decimeter ifrån den. Stolen skymmer sidobackspegeln också, men tydligen kan man sätta på typ en husvagnsspegel som kan avhjälpa det, det kanske vi får titta på.

Ullared igen!

Idag på eftermiddagen kom vi fram till Ullared ändå! Jag ville dit igen för att köpa en plättlagg och en till stekpanna med keramisk beläggning (köpte en sist), och så blev det förstås en massa småsaker också.

Alfred ville bli buren "en liten stund", just när jag blivit tvungen att ta upp Lilly och redan hade Flora i Björnen. Men det gick bra - en liten stund. 

Godis blev det. Glassbilarna var äckliga, rekommenderas inte. 

Jag hade lovat Alfred att få välja en leksak, och precis i slutet av leksaksavdelningen hittade han en bok med figurer från Disneys Flygplan, som han älskar. Vi har undvikit varumärkesgrejer till honom (utom några Monsters Inc-grejer för att vi själva gillar den), men så råkade han få två olika Flygplansleksaker från olika kompisar och blev helt galen i dem, så nu har han faktiskt fått några fler av oss. 

En tapper liten shoppare slocknade i bilen hem. 

Och den andra också. 

Nu får det räcka med Ullared på ett tag...

Kaoskväll med syskonkärlek

Jag har varit smått gnällig idag, utan att riktigt veta varför - jag antar att jag varit trött, men tycker inte att jag sovit sämre än vanligt ändå. Och efter middagen ikväll tog jag bara slut. Alfred ville ut och kasta med sin nya mjuka frisbee som han fick igår, och jag gick med honom, men mina ben bar mig knappt. Jag fick sitta ner en stund, men sen ville Alfred ha upp mig, men när han såg hur trött jag var fick jag lägga mig med huvudet i hans knä, den lilla gullungen. Han visade var det var mjukt, uppe på låren, men att det var hårt på knäna, och var noga med var jag skulle ha huvudet. :)

Och när det var dags för nattning, vilket för en gångs skull råkade infalla samtidigt för alla barnen (tjejerna var helt slut och Alfred var det dags för, runt 21.30) sa Christopher att det nog var enklast att jag fick ta Alfred eftersom jag var så trött, för då kunde jag få ligga ner, så skulle han ta gaphalsarna som brukar somna i mjuklift (Flora) och famn (Lilly) innan jag lägger mig med dem i sängen när jag går och lägger mig.

När jag låg inne i sängen och läste bok för Alfred hörde jag hur det efter en stunds tystnad blev totalt skrik-kaos ute i vardagsrummet. Det fortsatte och fortsatte, så jag skickade ut Alfred för att säga "Mamma säger: ta Björnen" - för hade jag gått ut och tjejerna sett mig hade de blivit ännu mer hysteriska - men jag tänkte att Christopher kunde lugna dem lättare om han kunde bära båda, men den lilla sötnosen Alfred blev så uppspelt av att ha ett meddelande att lämna att han började prata på en hel massa, så Christopher fattade inte vad han sa mitt i allt skrikande.

Nån minut senare hörde jag hur Christopher sa till Lilly: "Jag är ledsen, men du får vänta här medan jag lägger Flora", och stackarn blev helt förtvivlad. Så jag frågade Alfred om jag fick ta in Lilly så de kunde somna tillsammans, och han sa ja. Medan jag hämtade den helt förtvivlade Lilly som satt ensam på golvet i vardagsrummet fixade Alfred inne i sängen så Lilly kunde ligga mellan oss (så gulligt! Han gjorde helt fel när han la hennes korv/babynest upp och ner, men det gjorde ju inget, för det ordnade jag ju lätt). Och sen fick Lilly ligga och amma, medan Alfred låg på hennes andra sida och omväxlande höll armen om henne och höll henne i handen, och så sa han "Hon är så söt!" och började sen berätta för mig om när han låg i min mage, åt mjölk från mig och var en liten bebis ("Då skrikde jag också"). :)

Sen somnade de båda två, med en lampa tänd, för så vill Alfred ha det nu för tiden. När jag kom ut låg Flora och sov i Christophers famn, så nu är allt lugnt och jag ska försöka gå och lägga mig så jag inte blir lika grinig imorgon.
Men mamma, om du läser det här: jag ser fram emot när vi kommer tillbaka till Kärra och har tillgång till dina armar också..!

BVC-rapport och icke-rutin-bekräftelse

Idag var jag ensam på BVC med tjejerna för Christopher var tvungen att jobba - men det gick bra; jag hade den ena i Björnen och den andra bar jag i famnen den lilla biten från hallen och in, och sen satt den ena på golvet medan den andra vägdes och mättes. Och sen hjälpte sköterskan mig när vi skulle ut. Det enda jag inte kunde göra var att väga mig själv på den bra vågen i väntrummet - hemma har vi en 39 kronors-IKEA-våg, som nog inte är supertillförlitlig. Men det var ju inte hela världen. Tjejernas vägning var ju mycket viktigare: nu väger Lilly ungefär 7,3 kg och Flora 6,5, och Lilly är 66,2 cm och Flora 64,2.
Floras fontanell är nästan helt igenvuxen redan, men huvudet växer som det ska, så det ska inte vara någon fara. Vi pratade lite om att Flora hostat i flera veckor, men eftersom hon mår bra i övrigt så ska det inte vara någon panik så länge hostan inte håller i sig mer än 8 veckor. Sen var det det med att Lilly varit lite förstoppad och att hon kräktes och var lös i magen igår, och sköterskan trodde mer på att det hängde ihop och mindre på äggen - och det vore ju så skönt om hon inte är äggallergiker! Det är tydligen vanligare att man får utslag runt munnen av det, plus att hon ju inte reagerat alls på ägg förut. Men vi får prova ägg igen om några veckor, plus ge henne mer vatten, fett och katrinplommon för magen.
Jag frågade också om de får för mycket smörgåsrån, och gissade på att de får kanske upp till tre om dagen var, men det lät inte som nån fara, men däremot kan de göra att de blir hårda i magen, så det är bättre att ge dem med osaltat smör på (rapsolja är tydligen absolut bäst för magen, men det är ju lite svårt att ge på kex). Och så tyckte sköterskan att jag är så duktig som lagar mat och bakar bröd när jag har tre barn - men jag tycker ju det är roligt, och än så länge inte särskilt betungande eftersom de inte äter riktig mat mer än en gång om dagen än. Runt tio månaders ålder bör de dock få både lunch och middag, sa hon.
Oh, en annan sak! Idag kom det ett nytt avsnitt av Pampers Barnvagnspromenader-podcasten (nr 17). Jag fick inte svar på de frågor jag skickat in, men en annan sak blev jag så glad för: det var en mamma som frågade hur viktigt det egentligen är med fasta rutiner för små barn. Och min guru Louise Hallin sa att rutiner säkert är jätteviktigt för många föräldrar, men inte alls för barnen! Barnen anpassar sig när föräldrarna nöter in rutiner, men det är inget som de behöver - de är ju helt behovsstyrda och sover när de är trötta och är vakna när de är pigga, och samma princip med mat. Yay Louise Hallin, säger jag, och fortsätter lägga mina barn när de är trötta och ge dem mat när de är hungriga, och tänker fortsätta inte ha dåligt samvete för det.

Bebisgrejerna åker ner i källaren

Det är visst nån som glömt hur man sitter i en babysitter efter flera veckor bara på golvet och i matstol. Flora tyckte det var roligare att leka med sin fot än med lekbågen, och luta sig bakåt var helt ointressant.

Så igår tog jag tag i att ta ner grejer i källaren tills vi ska sälja dem efter sommaren. Bumbostolarna rök, liksom babysitters, badbaljeinsats, babygymmet, en av amningskuddarna, några för små kläder samt Alfreds potta och toaring. 

Men på tal om sittställningar så har väl Lilly kanske inte riktigt kläm på hur man ska sitta i en matstol heller...

Gnäll, sugrör och aprikoser

Alltså det här evinnerliga gnällandet när vi kommit hem efter vår förmiddagspromenad - jag får schöven nervsammanbrott. Tjejerna sitter på golvet och har en massa roliga grejer att leka med, och jag sitter bredvid, och ändå gnölar och gnäller och skriker de hela tiden. Nu gav jag upp och satte på Babblarna igen. Tack och lov att det funkar.
Några små iakttagelser från dagen: 1) Flora sitter som en liten hösäck. Jag kommer ihåg att jag tänkte på att Alfred alltid satt rak i ryggen som en fura när han var liten, och Lilly sitter ungefär likadant, men Flora sitter ofta helt hopsjunken och ser ledsen ut, stackarn.
2) När jag skulle ge dem lite vatten förut för att peppa upp dem så testade jag med en kopp med sugrör - Alfred provade sugrör för första gången när han var sju månader och en vecka gammal (anledningen till att jag minns det så noga var för att vi var i Paris då, och han fick smaka på en färskpressad juice jag köpte på stan när han satt i Björnen på min mage) och fattade grejen direkt. Lilly fick prova först, och fattade inte alls att hon skulle suga, trots att hon ju suger i sig mat dagligen. Så jag gick vidare till Flora, som fattade direkt! Testade med Lilly igen, och då sög hon faktiskt, men slutade suga så fort vattnet nådde hennes mun. Så vi får prova igen helt enkelt.
Tänkte att vi måste få till att bada dem senare i eftermiddag. De har fortfarande bara badat kanske en gång i månaden, eftersom de hatar det så mycket, så vi måste ju försöka oftare så det inte blir en sån stor plåga. Det är bara så svårt att motivera oss till att ta den tid och krångel som krävs för att bada båda när de verkligen verkligen inte vill.
Jag gjorde nyss en ny puré med torkade aprikoser och svarta vinbär (har inte fotat den än) - enligt receptet ska den innehålla äpple också, men jag provade utan först. Jag hittade svavelfria aprikoser, men jag tyckte de var skitäckliga, för att vara helt ärlig. De smakade inte alls som vanliga torkade aprikoser, och inte som färska heller (okej, russin smakar inte vindruvor heller, så det kanske är normalt när man inte har svaveloxid i), så jag undrar lite hur viktigt det egentligen är att de är svavelfria? Jag googlade lite, och hittade att det kanske inte är så farligt om inte barnen är allergiska (mot vad?), men jag behöver mer kunskap, tror jag. Nån som vet nåt?

Tvillingsele och syskonkärlek

Nya tag idag. Idag vilade jag med tjejerna i sängen istället för att gå ut och gå, så jag hoppas på lite högra tålamodsnivå i eftermiddag. När vi vaknat tog jag fram den amerikanska tvillingselen som jag inte använt så mycket och provade att sätta Lilly på ryggen. Det funkade, och hon gillade det! Hon hamnade lite långt ner dock, så jag måste trixa mer med den, fast eftersom Flora kände sig ensam i sängen och blev gnällig hann jag inte, utan fixade upp henne på magen också.

De verkade rätt nöjda faktiskt, men eftersom det inte är något som helst höftstöd på selarna blev det fruktansvärt tungt snabbt, trots att våra pyttiga små tjejer bara väger ungefär 13 kg tillsammans. Tänkte jag kunde testa att ha BabyBjörnen med svankstöd fram nästa gång och den här bak, det kanske kan hjälpa lite.
De här söta små tjejerna förresten! När jag tog upp Flora från matstolen för en liten stund sen och lyfte henne upp över mitt huvud och busade med henne så hon skrattade - då skrattade Lilly också! De blir ofta glada när de får syn på varann igen efter ett blöjbyte eller så när de varit isär några minuter, och det är så fint att se.
De är dock även hejare på att sno varandras leksaker och nappar - framför allt Flora. När jag ger en leksak till Lilly så zoomar Flora in på den direkt, hon blir som radiostyrd och försöker hugga den på en gång. Det ser väldigt roligt ut, men är förstås inte så roligt för Lilly. Fast hon ger ofta igen, så det jämnar säkert ut sig.

Idag

Det funkade! Jag fick båda att somna i sängen på förmiddagen! Jag började med att amma Lilly, eftersom Flora är lite lugnare, så jag hoppades att hon kunde tänka sig att ligga och vänta om jag bara höll en hand på henne, och det gjorde hon. Så när Lilly somnat ammade jag Flora, och så somnade även hon. Jag hade först tänkt att jag skulle gå upp och få saker gjorda, men när jag väl låg där var det så mysigt att jag passade på att vila lite också. Och så kunde jag ju amma dem igen när de vaknade till, så till slut blev det att vi låg där i en timme och fyrtio minuter, och det var ju jättebra.

Jag såg ett tips i tvillinggruppen om en dokumentär på Kunskapskanalen som hette "Inte utan min tvilling", som jag tittade på i mobilen idag lite samtidigt som jag underhöll tjejerna. Jättefin om en tvilling som förlorade sin bror när de var 20. Det är verkligen nåt speciellt det här med tvillingar, och det är häftigt att få vara med om det.

När vi hämtat Alfred på förskolan tog vi bussen till Kungens Kurva för att hämta kläder vi beställt på Lindex, och när vi väl tagit oss fram till butiken i isande kyla (vad är det för konstig maj vi har med 7 grader varmt och isande vindar?!) på en vältrafikerad gata utan trottoar, var Alfred hungrig och det enda som fanns i den fåniga nya gallerian med det oerhört spännande utbudet H&M, KappAhl, Lindex och Stadium var en Barista där en kanelbulle kostade 32 spänn. Så vi tog det och en chailatte med extra skum och hade lite mysigt ändå medan Lilly sov och Flora fick komma upp i mitt knä och hoppa för att vara nöjd. Sen vaknade Lilly och fick sitta i BabyBjörnen medan Flora mot sin vilja fick sitta i vagnen igen.

Och med det här ekipaget tog vi oss in på en toa så Alfred (och jag med Lilly på mig) fick kissa. Han var så duktig hela dagen och gjorde precis som jag bad honom när vi skulle på och av bussar och gick runt bland folk, och hjälpte mig mata Flora med små smörgåsrånbitar när hon var gnällig. Och ibland vände han sig om när han stod på ståbrädan och sa "Mamma? Jag älskar dig!" - han har börjat säga det flera gånger om dagen nu, och det är så otroligt gulligt!

Sen när det visade sig vara 20 minuter till nästa buss hem gick vi in på Stadium så han fick springa på löparbanorna lite, min lille friidrottare (han tittade på friidrotts-VM i somras och har sprungit och hoppat typ jämt sen dess). De första varven följde jag med och försökte hålla uppsikt över honom, men när jag insåg att jag inte behövde vara en sån hönsmamma när han inte kunde försvinna nånstans eftersom det bara fanns en utgång fick han springa själv ett par varv - hur nöjd som helst var han.
Sen när vi kom hem och Christopher kom hem samtidigt blev jag typ helt slut och orkade inte med när barnen var gnälliga och Alfred klättrade på mig, men medan vi var ute hade vi det jättebra. Antar att när jag inte måste göra allt själv så är det skönt att slippa lite ibland.