Lådcykelutflyktsdag

Vilken dag vi har haft idag, jag och barnen! Christopher har jag knappt sett röken av på en vecka, känns det som: först var han i Stockholm två dagar, sen var vi hemma tillsammans i fredags, men nu i helgen har han och en kompis från Stockholm spelat golf hela dagarna, så jag har varit ensam med barnen. Igår var Alfred med en kompis, så jag och tjejerna tog det lugnt hemma, förutom när vi tog lådcykeln och åkte och handlade.

Vi lyckades knöla i vin, en matkasse, ett stort paket toapapper och två paket blöjor till tvillingkusinerna som kommer om en och en halv vecka i lådan eftersom Alfred inte var med.

På kvällen, när Christopher och Martin kom hem byttes vi av och jag åkte till Malmö för att gå på fest i Tambourine Studios med mitt favoritband Eggstone live. 20:e gången jag såg dem! :)

Och idag gjorde vi en rejäl utflykt, också med lådcykeln, jag och alla tre barnen. Först åkte vi till ridhuset, där de hade öppet hus med aktiviteter och ponnyridning och kaninklappning.

Barnen red en hoppbana med käpphästar. Gulligt!

Och så klappade de kaniner, jättelänge.

Tjejerna hade pratat om att rida ponny innan, särskilt som de är helt besatta av My Little Pony nu för tiden, men sen vågade de inte riktigt, så de fick åka häst och vagn istället.

Men Alfred vågade!

Totalt stoneface. Men jag såg att han smålog lite försiktigt ändå.
Jag hade inte lyckats skramla ihop mer än 90 kronor i kontanter hemma, så det blev ingen korv med bröd som de sålde, eftersom ridning och vagn kostade pengar, men jag hade tagit med en låda med kokt pasta, så vi gick till friidrottsbanan bakom ridhuset så barnen fick leka där lite och tryckte i oss kall pasta och några Mariekex till lunch. :)

Sen cyklade vi 2,5 km till – det var så oerhört tungt att cykla idag! Vet inte om det är att barnen börjat bli för tunga eller om jag bara var trött, men det gick väldigt långsamt mellan varven... – till stranden Lill-Olas. Det var enligt skylten nästan 19 grader i vattnet och 21 i luften, och eftersom jag var svettig av ansträngningen var det fantastiskt skönt att bada.

Och mina barn var värsta gullungarna och bråkade ingenting utan var snälla mot varandra mest hela tiden. Underbart, jag kände mig så lycklig!

Ungefär lika lycklig som Lilly ;)

Lite lek på stranden innan vi gick en liten bit bort för att åka linbana, som Alfred visste fanns där.

Glada barn!
Sen drog vi iväg ytterligare 7 kilometer med cykeln, med en liten paus på vägen för att plocka några syrenklasar, för att barnen lärt sig att man kan suga nektarn ur dem, för att den här morsan är en extraprisgalning som läst att de sålde billig laxsida på Coop, som är den mataffär som ligger allra längst bort från oss... Och givetvis var det slutsålt. Men glass fick vi i alla fall innan jag segade mig de sista dryga 2 kilometrarna hem. 1,5 mil lyckades jag cykla med drygt 50 kg barn i lådcykeln! Rätt mör nu. :) Men en riktigt härlig dag blev det.

Ljuvligheten och icke-ljuvligheten

Ljuvligheten i att bo vid havet!

Idag efter förskolan åkte vi och badade, eftersom det var ungefär 23 grader varmt (plus att jag hämtat barnen med Cargobiken eftersom bilen var på service, trots att cykeln hade pyspunka, så jag fick pumpa den innan vi körde hem igen, och var väldigt svettig).
Den totala icke-ljuvligheten i att Flora är inne i en period när hon skriker och skriker och skriker och skriker och skriker när hon inte får som hon vill (vilket oftast är att jag ska vara med henne exakt hela tiden och pappa får inte hjälpa till). Jag filmade henne idag, men jag besparar era trumhinnor det just nu för att jag inte orkar hämta sladden för att ladda upp filmen...
Imorgon när jag kanske inte är lika trött ska jag också berätta om hur bra det faktiskt gick när vi var utan Christopher i lite över ett dygn (inklusive två kvällar med läggning), men nu ska jag gå och lägga mig eftersom jag varit illamående av trötthet sen i eftermiddags. Och just nu har jag så mycket jobb att jag inte hunnit ta den där timmens lunchvila som min kropp skrikit efter i en vecka. Men det var väldigt väldigt skönt att bada i alla fall.

Cargobike-säsongspremiär

Idag fixade Christopher ny sittbänk till lådcykeln, för en var nästan av, så jag kunde hämta barnen i den. Lilly brukar vägra sätta på sig hjälm, men hon var jätteduktig och klagade inte alls. 

På väg hem stannade vi och blåste blåsrosor (maskrosor, Alfred kallade dem det härom året), så vi hade en mysig färd hem. 

Dans dans dans!

I morse startade inte bilen igen, och vi hade gjort slut på de gratis starthjälper vi får genom våra båda vägassistansförsäkringar, så det var bara att stoppa ungarna i Cargobiken i kylan och cykla iväg till förskolan (där jag fick veta att nu går det höstblåsor - det hade jag inte ens tänkt på, men då är väl det nästa livade grej vi får). Vi hade planerat att åka och köpa nytt bilbatteri idag, men det gick ju inte heller då. Jag ringde min vän Emils mamma, som bor i stan, och frågade om de kunde tänka sig att hjälpa oss med startkablar, men istället tipsade hon om en supertrevlig bilverkstad, så de kom och hämtade bilen efter en kvart och satte in ett nytt batteri åt oss till ett bra pris istället, så det var ju toppen.

Timmarna efter förskolan idag var lite jobbiga, för barnen hade varit inne hela dagen idag eftersom det regnade och blåste halv storm, så Alfred var tokspattig och bara bråkade med tjejerna hela tiden. Efter ett tag började det flimra för mitt högra öga och jag började få ont i huvudet, så jag lade mig på golvet en stund och sa åt dem att de måste sluta bråka. Det hjälpte mot flimrandet, men inte mot bråkandet... Men när jag lagade mat (körde ännu en vegetarisk dag faktiskt: jag gjorde en svamppaj, för det åt jag en dag på Kreta och det var så sabla gott. Min blev inte riktigt lika god, men jag gjorde å andra sidan varsin liten mini-jordgubbspaj till efterrätt, så det vägde upp det hela.) lät Christopher Alfred springa som en liten tok runt runt mellan rummen så han fick ut lite överskottsenergi åtminstone.

Jag hade på min iTunes på shuffling i köket, och efter maten kom Princes "I Could Never Take the Place of Your Man", och Flora fick feeling. Hon och jag dansade jättelänge, och sen kom Lilly och Alfred också, så nu har barnen ännu en ny favoritartist. :)

(Jag gillar inte att Alfred knuffar Flora i slutet av videon - jag märkte det inte när det hände, och hon sa ju inget, så det var väl inte så farligt, men inte okej.)

Flora älskar verkligen att "hoppa dansa!"

Jag antar att de blev lite extra uppe i varv av allt dansande, för när jag skulle lägga tjejerna höll de på såhär ett bra tag. Lite segt när jag bara ville få dem att sova, men ändå väldigt gulligt.

Cargo bike-rutiner

Idag var det dags för Halloweenfest på Floras och Lillys avdelning på förskolan (Alfreds hade det i förra veckan), så vi tog med deras Libero-djurdräkter (tiger och elefant) och satte på dem när vi kom på morgonen. Lilly valde elefanten och var superpeppad, men Flora ville inte ha på sig tigerdräkten (lite oklart om det var för att hon inte ville ha just tigern eller inte ville vara utklädd alls eller om det bara var för att hon inte ville att jag skulle gå), så den fick jag ta av igen. Inga andra barn såg ut att vara utklädda, men Lilly mer eller mindre studsade in, helt lycklig över att få vara elefant. :)
När jag hämtade dem på eftermiddagen med Cargo biken noterade jag att vi har börjat få lite rutiner med våra hämtningar med cykelvagnen nu. Dels tråkiga som att Lilly alltid försöker vägra hjälmen (och att Christopher inte får lyfta ut Flora när vi kommer hem, för då galltjuter hon, utan jag måste göra det), dels den lite mer komiska att barnen alltid ber om mutor när de sätter sig i den, eftersom jag hade med mig olika saker som mutor när cykeln var ny och barnen inte var vana vid den (torkade äppelskivor, små kex etc), dels roligare som att både Alfred och Flora räcker ut handen när vi ska svänga ut på cykelvägen strax utanför förskolan, och att när vi ska över stora vägen får först Alfred trycka på rödljusknappen (han sitter på den främre bänken), sen rullar jag fram en liten bit så Lilly når att trycka, och när vi kommit över vägen stannar jag till vid knappen på andra sidan så att Flora får trycka på den eftersom hon sitter på vänster sida och inte når knappen när vi ska över. De verkar ha fått fasta platser i cykelvagnen nu, de sätter sig självmant på samma ställen - precis som i bilen och vid matbordet. När de var mindre alternerade vi var tjejerna satt, både i bil och vid bord, men nu vill de sitta på sina vanliga platser.
Ena fröken sa förresten när jag hämtade att Lilly verkligen tar för sig på förskolan nu, medan Flora håller sig lite i bakgrunden, som Lillys skugga: säger Lilly något säger Flora samma sak. Men hon försäkrade att det går bra för Flora också, så jag hoppas det.
Lilly har lärt sig att säga "snälla" nu - i alla fall när hon vill titta på film. "Snälla mamma titta Pippi Lompi!" Första gången hon sa det härom dagen kunde jag inte stå emot, för det var så gulligt, men jag kan inte ge med mig varje gång, för då skulle hon få titta på film jämt...
När jag lade tjejerna nu ikväll och sa att jag älskar dem, först Lilly, så svarade hon: "Ninny äka momoj!" och när jag sa att jag älskar Flora sa hon också: "Äka momoj!" Så jaha, jag älskar mina barn, mina barn älskar min mamma. :) När jag hade frågat dem några gånger om de inte älskar mamma också så gav de med sig och sa att de älskar mig också, så det var väl tur i alla fall.
Christopher kom just och berättade om Alfred, vår roliga lilla 4,5-åriga unge som har så mycket funderingar nu. Han låg på Christophers mage vid läggningen och höll precis på att somna när han satte sig upp och sa: "Pappa? När man går upp jättesent på kvällen och man inte hinner äta frukost, och man ska ut och flyga flygplan... Då får man frukost på planet - det är bra!", och så slog han ut med armarna, lade huvudet på sned och log - och sen lade han sig ner och stensomnade.
Mina barn: de går mig på nerverna när de bråkar, men gode tid vad jag älskar dem!

Tjejerna börjar bli stora

De här små tjejerna vi har, vad smarta de är nu! De förstår så mycket och lär sig så fort. Och det går så snabbt nu, det känns som att de har vuxit rejält bara sen tvåårsdagen. För att inte tala om sen innan Kreta - på bara några veckor har de liksom blivit stora.

Flora var med mig i badrummet härom kvällen och öppnade dörren medan jag satt på toa, så jag bad henne stänga den igen. Hon når knappt upp till handtaget, så hon lyfte ut barnpallen och ställde sig på den för att nå dörrhandtaget för att dra igen dörren (som öppnas utåt), men när hon fick tag i det kunde hon såklart inte stänga dörren för att pallen och hon själv var i vägen. Jag försökte förklara för henne att hon kunde ta tag i själva dörren, hon måste inte hålla i handtaget för att stänga dörren, och först fattade hon inte vad jag menade, men när hon greppade det så ställde hon tillbaka pallen inne i badrummet, tog tag i dörren, drog igen den, ställde sig på pallen och stängde dörren med handtaget. Så fixig och trixig!
Och Lilly: jag och tjejerna skulle gå till närlivset och handla lite härom kvällen, och vi satt i arbetsrummet och höll på att klä på oss medan Christopher satt där och jobbade. Jag sa lite i en bisats till Christopher: "Just det, jag var ju svintörstig" och fortsatte med det jag höll på med och såg i ögonvrån att Lilly gick till gästrummet tvärsöver hallen. Sen kom hon tillbaka med en vattenflaska, som hon tydligen sett att jag lagt i korgen på vagnen som stod där, och gav den till mig. Lilla smarta unge! Snappar upp allt och fattar allt.
Flora har börjat säga att saker som hon slår sig på är "dum", och det är så gulligt. Om hon slår huvudet i ett bordshörn eller ramlar och slår knät i golvet pekar hon på föremålet med tårfyllda ögon och säger "Dum!"
Barnen fick vara på förskolan idag efter allt kammande igår - men bilen startade inte när vi skulle åka i morse. Vi kör inte så mycket, så batteriet dör när det är kallt ute... Så Christopher fick lasta över alla i Cargo biken istället, och vi var sena redan från början och det blev ju inte bättre av det där. Men det gick bra till slut ändå, och alla var nöjda och glada. När jag kom och hämtade visade Lilly mig en teckning hon gjort (full med rosa streck), och sa att hon hade ritat mamma. :)
Vi fick starthjälp via vägassistansförsäkring på eftermiddagen och drog till IKEA, eftersom man bör köra ett tag för att ladda batteriet igen, och kom hem först efter åtta. Vi åt middag där dock, men det blev ju sen läggning ikväll. Nu har vi i alla fall ramar till familjefotona från Kreta och till de fina fjärilsfotona jag köpte till barnen från Liljebergs (min systers kollegas pappa fotar insekter), lite lådor, några nya julstjärnor, en ny klädställning och lite annat bjäfs. Och kycklingköttbullar till barnen, från deras matavdelning, barnen älskar dem.

Bättre dag idag

Idag är jag på bättre humör och ska inte gnälla så mycket, för jag var på Arbetsförmedlingen (och behövde inte ens vänta mer än typ tre minuter! It's unheard of! (Så min "egentid" med en bok blev det inget med)) och min handläggare var supertrevlig och efter jag förklarat läget ändrade han min status från "öppet arbetslös" till "tillfälligt timanställd", vilket förhoppningsvis ska hjälpa med a-kassan. Så nu hoppas jag att det hjälper - särskilt som jag får fler och fler uppdrag från Garbergs, och det känns jättebra!

Plus att jag ringde Försäkringskassan för att få hjälp att tolka den helt obegripliga uppställningen av uttagna och kvarvarande föräldradagar, och fick till min stora förvåning veta att vi har 28 dagar på sjukpenningnivå kvar som Christopher kunde överlåta till mig! Jag trodde vi hade typ 7. Så nu kan jag ta riktiga dagar när vi är på Kreta istället för fattiga grunddagar. Yay!

Så det var ju värt att fira med en lunch på Erikstorps Kungsgård igen.

Sen tog jag lådcykeln (som går under namnet Cykelvagnen här hemma, hur det nu blev så, eller "tyttemann", som Lilly säger) och hämtade barnen, och var smart nog att ta med lite torkade äppelringar som muta, eftersom Lilly ofta inte vill kliva i till en början.

Alfred fick en keps härom dagen när vi var på H&M - han har aldrig haft keps förutom gubbkeps (vi är liksom ingen kepsfamilj), så när jag skulle hämta honom dagen efter han fick den kände jag inte igen honom när han kom mot mig på gården...

Jag kom på att jag var slarvig igår: jag missade att uppmärksamma här på bloggen att tjejerna blev 23 månader igår (och jag missade visst att skriva om 22-månadersdagen också). De börjar bli så stora att vi visst bara räknar år nu. Galet.

Såhär fin är vår förskola! Tjejerna går på bottenvåningen i den vänstra delen, och Alfred på övervåningen precis ovanför dem. (Det är två avdelningar till i den andra halvan.)

Vi gillar personalen, huset och gården, men vi har lite frågor och synpunkter som vi ska försöka ta upp med personalen på ett trevligt sätt snart - det är en del grejer som vi tycker var bättre på vår förskola i Fruängen, och jag hoppas att vi kan ta upp det med dem utan att de känner sig attackerade och blir sura.

Här är en bild på huset mittemot vårt, tagen från matbordet på andra våningen. Det är sånt magiskt rosa skymningsljus nästan varje kväll i den här stan, och det är så fint!
Nu sitter jag vid matbordet och lyssnar på en reklamradiokanal som heter Retro ("Skånes största dansgolv" eller vad de nu säger i jinglarna) - jag har aldrig nånsin lyssnat på reklamkanaler förut, för jag har för kräsen musiksmak, helt enkelt, så jag har hållit mig till P3. Men när vi skulle försöka ställa in P3 på vår lilla köksradio när vi flyttade hit så gick det bara inte att få in den. Jag hittade däremot mängder med danska kanaler, men ingen som spelade nån vidare bra musik, så en kväll sökte jag vidare och fastnade på nån gammal 80-talshit och lät kanalen vara på. Nu har det blivit att den får gå varje kväll när jag lagar mat eller fixar i köket, och jag inser att jag är så gammal att jag tycker det är superroligt och nostalgiskt att höra "de bästa hitsen från 60-, 70- och 80-talen". Gode tid, det går utför med mig. :P
På lördag har vi ett litet inflyttningskalas - vi blir inte så många, men det kommer några vänner från Malmö, och det ska bli väldigt trevligt. Vi är inte färdiga med allt än, men det är inte totalt kaos längre i alla fall: väggen mellan vardagsrummet och matdelen behöver spacklas, slipas och målas, och två rum på bottenvåningen är fulla av lådor och skräp, men vi ska nog kunna släppa in lite folk ändå. Och innan kalaset när vi städat lite tänkte jag ta bilder av huset och visa er! Min fellow tvillingar 2013-mamma Elin bad i en kommentar härom kvällen om att få se huset, och vem är jag att neka henne? ;)

Premiärtur med Cargobiken

Det här händer ofta nu för tiden när barnen kommer in i sitt sovrum - hur gulligt som helst! Sen tillbringar de visserligen halva tiden med att dra i samma bok och skrika, men ändå.

Idag satt både jag och Christopher i vårt nya fina arbetsrum (bild kommer) och jobbade: han på riktigt, jag kontaktade lite folk. Sen gick vi och åt lunch på ett hak där vi åt lunch den dagen vi var här och tittade på huset i februari - de har supergoda raggmunkar med bacon.

I eftermiddags tog jag Cargobiken till förskolan för att hämta barnen! Den är rätt vobblig när jag kör den utan last, och det är lite obehagligt, men det blev faktiskt mycket stadigare och lättare när barnen satt i. Det var dock nära att vi inte kom hem, för Lilly ville ICKE ha hjälmen på sig. Till slut envisades jag bara och cyklade iväg och så hjälpte Alfred mig sjunga för att distrahera henne.

Och efter en liten stund gick det bra och vi åkte genom en mysig allé.
Det är så fint överallt här! Till och med utmed motorvägen är det fint. :) Jag är så nöjd att vi flyttat hit! Jag gillar också verkligen att ha gångavstånd till det mesta: när jag inte kunde sänka sadeln på cykeln behövde jag bara gå ungefär 200 meter till en cykelverkstad, när jag skulle på mammografi igår gick jag i tio minuter för att komma till lasarettet, och idag kunde jag handla mat på City Gross och gå hem (fast det var tungt). Kvinnan som gjorde mammografin på mig tyckte det var fascinerande att vi flyttat hit från storstan, men jag älskar det - åtminstone än så länge. Men som jag sa innan vi flyttade: med tåget tar det lika lång tid till Malmö som det gjorde hemifrån Västertorp till Thorildsplan, det är bara lite dyrare.
Och på tal om tåg så börjar min mönsterkonstruktions- och sömnadskurs imorgon kväll i Lund! Jag är lite nervös faktiskt, men det ska väl gå bra, hoppas jag.

Jag är också väldigt förtjust i att vi har en trädgård med fruktträd! Det hann rasa ner en hel del plommon innan vi kom tillbaka efter sommaren, men äpplena och päronen ska jag nog hinna ta hand om bättre. Eller ja, det beror ju på barnen, men ändå. Jag hade tänkt göra äppelmos av den här bunken imorgon, men så fick jag ett nytt skrivuppdrag som ska göras imorgon, så det måste kanske vänta.
Det är en del fix med huset kvar, men det går framåt också. Men igår skulle jag sätta upp en taklampa och behövde sätta en kontakt uppe i de lösa sladdarna i taket. Jag har gjort sånt huuur många gånger som helst, men igår fick jag en stöt för första gången, och det var riktigt obehagligt, så jag får nog lämna över det till en elektriker istället - huset är ju från tidigt 1900-tal, så allt är ju inte direkt top-notch.

En annan sak som är lite irriterande är att min mens kom i förrgår, en dag för tidigt och var mycket rikligare första dagen än den varit hittills. Jag trodde meningen med hormonspiraler var att mensen skulle bli mindre och mindre och förhoppningsvis helt försvinna, men nu går det ju åt fel håll - och den kommer dessutom komma nästa gång just när vi precis kommit till Kreta. Surt. Men idag är den nästan slut visserligen, så så illa är det väl inte ändå.

Äka mamma!

Nu kastar Flora ur sig treordsmeningar också plötsligt, så det blev som jag trodde/hoppades; att hon skulle komma igång lika fort som Lilly när hon satte igång att prata mer på riktigt. När mamma var här igår och vi skulle hjälpas åt att lägga barnen sa hon till exempel: "Inte mommo ligga", för hon tyckte att jag skulle ligga och läsa för henne istället.
Och Lilly, hon har sagt att hon älskar mig. :) Hon märkte att jag blev glad när Alfred sa att han älskar mig härom dagen när vi satt vid matbordet, så hon sa: "Mamma? Äka dig!" Sen sa hon: "Äka Wawa!" till Alfred och sen vände hon sig till den förväntansfulle Christopher och sa: "Pappa? Äka mamma!"
Haha!!
Han hävdar att hon sa att hon älskar honom sen också, men jag vet inte jag. ;)
På förskolan idag gick det mycket bättre redan! Lämningen var jobbig dock - eller snarare, för Flora var den faktiskt ganska enkel; Christopher sa till henne att pappa och mamma skulle jobba, så Flora snyftade "Pappa mamma jobba" och sen lät hon sig lämnas över till Titti. Lilly däremot, som satt i min famn, lutade huvudet mot min axel och grät på ett helt nytt och totalt hjärtskärande sätt, hon lät så ledsen! Och tårarna bara trillade nerför kinderna på henne. Det hjälpte inte hur många gånger jag än sa att mamma och pappa kommer tillbaka, hon bara grät och grät. Flora däremot slutade gråta inne i rummet innan jag ens hann lämna över Lilly till Amra.
Men jag fick ett sms lite senare där båda tjejerna satt i fyrbarnsvagnen, utan nappar, och inte såg ledsna ut - då skulle de gå till Karlslundsparken och titta på hästar.
När jag hämtade fick jag rapporten att de hade både ätit och sovit och tagit initiativ till att leka! De hade provat att sätta dem vid varsitt bord vid lunchen, och då hade Lilly plötsligt börjat äta, och då kunde de peka på henne för Flora och visa att hon åt, och då började även Flora äta. Och när jag hämtade började ingen av dem gråta när de såg mig heller! Så det går verkligen framåt.
Alfred hade haft det jättebra - han blev alldeles till sig i morse när han fick veta att han för första gången skulle få vara på förskolan i hela fem timmar. Och han hade lekt och ätit två portioner fiskgryta (! "Det var jättegott med majs i, mamma". Ungen äter ju aldrig fisk förutom fiskpinnar och fiskbullar hemma!), och först vid halv två, en halvtimme innan jag skulle hämta, hade han börjat längta lite.
Under tiden barnen var på förskolan idag hann jag gå och lämna in Cargobiken på verkstad, för det gick inte sänka sadeln pga rostig och sliten skruv, och sen åka till Löddeköpinge för att byta låset. Väl där hann jag också köpa ett gäng vantar till barnen och termobyxor till Alfred på Stadium Outlet, cykelhjälmar till tjejerna (men glömde helt att jag själv bör vara ett gott föredöme och också ha hjälm, så jag måste hitta en till mig också nån dag snart), plus hämta ut en gratis tårta på ICA Maxi som vi fått kupong på för att vi är nyinflyttade. Väl hemma satte jag ihop min nya skrivbordsstol och provsatt vid nya skrivbordet i nya arbetsrummet. Snart ska jag ta och söka lite jobb därifrån också.

Och på eftermiddagen var jag på mammografi - Landskrona levererar i att sätta in mig i systemet direkt; jag har ju redan varit på cellprovtagning också. Båda kostar pengar här dock, vilket det inte gjorde i Stockholm, men jag är så tacksam att man faktiskt får göra det alls, så jag betalar gärna en liten patientavgift för det. Cykelhjälmarna jag kollade på på vägen kostade runt 800 spänn dock, och det är jag inte villig att betala... Måste hitta nån på rea. Jag provcyklade Cargobiken på vägen hem från verkstaden ändå, och det var rätt vobbligt, så det krävs nog lite vana för att det ska kännas säkert att sätta barnen i den. De ville hemskt gärna sitta i den när jag kom hem, så jag får väl cykla runt lite imorgon, så kanske jag kan hämta dem i den på eftermiddagen.
Sitter just nu och mumsar Manchego-ost med hemgjord päron- och ingefärssylt till och lyssnar på Christopher som sågar nåt på första våningen, och på mina kompisar This Is Heads nya skiva på datorn. Prima liv (bortsett från en liten förkylning). I vårt hus!

Bajskaos på Bauhaus

Nämen hej bloggen! Idag kom jag ihåg dig. :)
Jag fick ju ett frilansuppdrag genom min syster, som jag började skriva på igår kväll efter läggning, och så höll jag på ända till halv tolv, samtidigt som Christopher gjorde färdigt skrivbordet han byggt till arbetsrummet, och efter det fyllde vi vårt hyrsläp med skräp för att åka och slänga idag. Så vi lade oss en stund efter midnatt, och Christopher skulle upp klockan fyra för att åka till Stockholm på möten. Anledningen till att vi blev så sena var att vi var ute på ärenden i stort sett hela dagen, eller hela barnens dag åtminstone. Vi började med att ringa IKEA under frukosten för att fråga om de hade nån kvarglömt-låda där vi kanske kunde hitta barnens målade tallrikar, och fick veta att jodå, många hade glömt sina tallrikar, så vi skulle gå till Byten och återköp och fråga där.
Så vi lastade in oss i bilen och drog till IKEA i Helsingborg igen, köpte lite fler grejer och gick sen till Byten och återköp där en kille motvilligt letade efter tallrikshögen, och till slut efter lite hjälp från kolleger kom tillbaka med en ganska liten hög. Våra tallrikar var inte där, och jag blev så ledsen. Men så smet jag in genom en kassa och gick till den där vi betalade igår och där stod de bakom plexiglasskivan vid den stängda kassan! Åh, så glad jag blev!

På vägen till Helsingborg hade jag smsat med en kille som sålde en Cargobike i Malmö genom Blocket, och jag kunde få köpa den om vi kom direkt, så vi stannade till på en mack i Landskrona och hyrde ett släp och så vidare till Malmö (med stopp på vägen för att ta ut pengar och köpa spännband), där vi köpte cykeln, spände fast den och körde hemåt igen med ett stopp på ännu en mack för att tanka och köpa lite bullar till mellanmål.

I Löddeköpinge mellan Malmö och Landskrona gick vi in på Bauhaus allihop för att köpa lås till cykeln och lite andra grejer. Mitt i letandet efter prylar började Flora plötsligt ta av sig blöjan för att hon bajsat, och den var redan tung av kiss eftersom vi inte bytt blöjor på länge medan barnen suttit i bilen. Christopher försökte stoppa henne men misslyckades på något sätt, så plötsligt hade vi en unge med kladdigt bajs över precis hela benen och ner på skorna, mitt i en gång på Bauhaus. Christopher slet av henne klänningen och jag lyfte henne i armhålorna och rusade med henne på utsträckta armar genom en kassa med en massa folk och in på kundtoaletten. Där lyckades jag tvätta av henne och få på henne extrakläder som vi som tur var hade i skötväskan i bilen och sen var det bara att vinka hej då till Bauhaus och tänka att där kan vi ju aldrig visa oss igen. Tills vi kom hem och märkte att det inte gick att ställa in en ny kod på det dyra kodlåset till cykeln, så vi måste åka och byta det...

Idag kom mamma hit på morgonen eftersom Christopher skulle vara i Stockholm hela dagen, och jag har haft en så effektiv dag! Efter frukost åkte vi till återvinningscentralen med släpet och slängde de gamla fönstren och en massa annat skräp från trädgård och byggrejer, sen lämnade vi tillbaka släpet, och efter vi ätit lunch gick mamma ut och gick med tjejerna och då kunde jag skriva färdigt mitt jobbuppdrag (fick feedbacken sen att jag hittat helt rätt tonalitet och att det var toppen! Yay!), jag tvättade tre maskiner tvätt och sen röjde jag undan nedfallen frukt och annat skräp på gräsmattan. Och nu sover alla barn så mamma har åkt hem och jag väntar bara på Christopher.