Sova själva

Valborgsnatten i år var en stor natt: för första gången nånsin sov både Flora och Lilly i sin säng hela natten!
Vi har delat upp oss de flesta nätter de senaste månaderna, för att jag och Christopher inte pallade att inte få plats i vår egen säng längre, och min rygg som har blivit väldigt klen pallar vare sig barnens säng eller gästrummets, så Christopher sover ofta i gästrummet med ett eller två barn, och jag är i princip den enda i familjen som sover på rätt plats nu för tiden. Och just på valborgsnatten sov Christopher och Alfred i gästrummet två trappor ner och tjejerna hade vi som vanligt lagt i sin egen säng i barnen sovrum bredvid vårt. Och nån gång under natten vaknade jag och undrade varför ingen kommit in till mig än, som varje annan natt under de senaste fem och ett halvt åren – och det fick jag fortsätta undra ända till morgonen! Och nästa natt var det likadant. Helt otroligt!
Men tror ni jag sov gott för det? Nej, klart jag inte gjorde. Jag tror jag har sovit igenom en hel natt en gång under de senaste 8,5 åren (sen jag blev gravid med Alfred), men det var skönt ändå. :) Men min kropp har börjat säga ifrån efter åratal av sömnbrist, jag har väldiga problem med både axlar och rygg, och det senaste ryggskottet jag fick för ungefär två månader sen har jag fortfarande inte riktigt återhämtat mig ifrån.
Hur som helst, efter de där två nätterna började barnen tassa in på nätterna igen, men inatt hände det plötsligt igen! Christopher och Alfred i gästrummet och Flora och Lilly sov i sin säng, och när jag kom in på morgonen låg de dessutom såhär fint. <3

De senaste veckorna

Så dålig jag är på att skriva nu för tiden! Har haft för mycket annat i tankarna: dels ryggskottet som aldrig går över (blev bättre efter en knapp vecka, men sen blev jag plötsligt sämre igen på dag 10 utan att ha gjort något särskilt), dels det där som jag nämnde för några veckor sen att jag hjälper Timo Räisänen med en grej (mer om det längre ner), dels den evinnerliga sömnbristen.
Men här kommer i alla fall en bunt bilder från de senaste veckorna med lite text.

Förrförra veckan var det dags för Christophers månatliga stockholmsresa. Han är uppe och har möten med sin huvudsakliga kund SF Bio en dag i månaden, och då åker han tåg upp dagen innan och kommer hem runt midnatt dagen efter, vilket innebär att jag har två ensamma kvällar med barnen och en morgon. Första kvällen tog jag barnen till närmsta pizzerian för att göra det enkelt för mig, och de tyckte det var så roligt. De skötte sig dessutom hyfsat: de satt inte still, men de sprang i alla fall inte iväg från bordet (så ofta...). Och det kom fram folk till oss och pratade med barnen (på så grov skånska att barnen inte fattade nånting, vilket jag tyckte var lite konstigt eftersom nästan alla deras fröknar pratar skånska), så vi hade trevligt. Nu kräver de att pappa ska ta dem dit om jag åker bort nån gång - vilket jag faktiskt ska i nästa vecka, mer om det också senare.

När jag var ensam med barnen fick vi ju faktiskt plats i samma säng allihop också!

En annan dag pysslade vi med ett recycling-paket som jag köpte till tjejerna när de fyllde år. De tyckte det var roligt, men när jag skulle fota var det plötsligt väldigt deppigt när Lilly skulle visa upp sin toapappersrulle-robot. :D

I förra veckan hade jag äntligen klipptid hos min favvo Elina! Jag hade låtit håret växa sen i våras för att kunna sätta upp det på bröllopet, och det var väl kul ett tag efter också att kunna sätta upp det – men rätt snart ledsnade jag på att jag inte såg klok ut när det inte var uppsatt. Men Elina jobbar bara deltid som frisör, så det tog en månad innan jag fick tid, och eftersom jag hade en bokad tid så ville jag inte börja klippa i det själv. Så det var en riktig seg månad, så när jag väl blev klippt och det blev precis så perfekt som jag ville ha det så blev jag så lycklig – jag kände mig äntligen som mig själv igen!

Härom kvällen blev jag bjuden på musikshow innan barnen skulle sova. Lilly sjöng med till "Shake it off" i Sing-versionen...

... Flora sjöng "Sätt dig på bocken och håll dig i rocken", en julsång som de brukar sjunga på förskolan...

... och Alfred sjöng en sång om en gul moped som en av hans fritidsledare lärt honom.

Det går utför med tant Sara nu för tiden: inte nog med ryggskottet, för några morgnar sen vaknade jag med en blåtira. Hur?! Om inte nån lyckats smälla till mig när jag sovit utan att jag vaknat (vilket låter rätt otroligt) så fick jag en blåtira utan någon yttre påverkan. Kan man få det? Är jag typ döende?

Och på tal om att sova: igår fick jag nog av att inte få plats i min egen säng och att bli sparkad på (Lilly tillbringade typ hela förrgår natt med att sparka mig – hårt), och jag vågar inte sova i barnens säng eller i gästrummet innan min rygg blivit bättre, så jag lade ut en vanlig 90-madrass vid fotändan på vår säng och sa åt barnen att när de kommer in på natten får de lägga sig där. De tyckte det var jätteroligt, men sen hade vi såklart två barn i sängen ändå, men kanske att vi kan nöta in det lite. Flora har åtminstone sovit i sin egen säng hela natten flera nätter i rad nu. Ta i trä...

Och nu! Det där som jag nämnt – det kanske inte är så intressant för någon annan, men för mig som popnörd är det stort, så jag tänker berätta i vilket fall. :) Efter jag var och såg Timo Räisänen i Halmstad för en dryg månad fortsatte jag och Timos producent/keyboardist, som jag känt i tio år, att prata på messenger om allt möjligt, och när det kom fram att de inte var helt nöjda med vissa saker så hjälpte jag genom mina kontakter dem att byta bokningsbolag. Det tog någon vecka, men nu är det äntligen officiellt! Så nu hoppas jag på fler spelningar i närheten av mig snart. :)
Och så har jag dessutom skrivit en ny biografi om Timo för just bokningsbolagets hemsida, vilket också känns jätteroligt.
Ännu roligare är att på torsdag ska jag åka till Göteborg för att intervjua Timo igen. Han är ett av mina absoluta favoritintervjuobjekt, och den här gången ska jag dessutom intervjua honom i studion, så jag är så peppad! Jag kommer stanna i Göteborg över natten för att slippa stressa, så barnen får gå till pizzerian med Christopher, och jag kommer slippa en bråkig middag hemma (det där är ett ämne för sig som jag tar en annan gång) och få en natt för mig själv. Lyx!

I förmiddags gick jag ut på en promenad för att se om lite motion skulle hjälpa min rygg, och det var så magiskt vackert! Selma Lagerlöf blickar ut över Öresund med vattentornet i bakgrunden.

Ankor i vallgraven vid Citadellet.

Landskrona! <3

Inte sovit en hel natt på drygt 7 år, men ikväll blir det fest

Tänk att frågan om sömn fortfarande är så aktuell fast våra barn nu är 6,5 och nästan 4 & 4. Men har man inte sovit en hel natt på drygt 7 år så är det liksom top of mind ganska ofta... Från det att jag blev gravid med Alfred var det kört med sömnen.
Nu kommer barnen helt enkelt in till oss på nätterna om det är något, så jag behöver inte vakna av minsta ljud för att gå upp och kolla till dem, men den instinkten sitter fortfarande i, och blir jag väckt på natten har jag extremt svårt att somna om. På sistone har Flora vaknat någonstans mellan 04.30 och 05 nästan varje natt och kommit och lagt sig hos oss, och vill då ligga på min arm. Då är det ändå två timmar kvar tills vi måste gå upp, men min kropp ställer direkt in sig på att vi snart måste gå upp, plus att jag desperat vill att Flora ska somna om, så jag kan inte slappna av och somna om själv. Plus att jag har jättesvårt att komma i säng i tid, hur mycket jag än tycker att jag försöker, så resultatet är att jag är ständigt trött, fortfarande. Hopplöst.
Tack och lov sover Lilly hela nätter allt oftare nu - men i morse var det hon som kom in till oss, klädd i tomtedräktströjan som Flora brukar använda som pyjamas, så både jag och Christopher blev mycket förvånade när vi upptäckte att barnet vi försökte väcka genom att säga "Flora" var Lilly. Jag tyckte väl att Flora var ovanligt lockig i håret... :)
Ikväll ska jag på jobbfest (så jag missar tennisen... kul med fest, dålig timing) och börjar säcka ihop av trötthet nu vid fyratiden redan, så det blir intressant. Vi ska först på Titanic-utställning och sen äta middag på hemlig restaurang inne i centrala Malmö. Men när det väl börjar hända roliga saker så lär jag väl piggna till. Och jag åt lunch med min bröllops-Man of honour Jens idag när jag ändå är i Malmö, så det var också väldigt trevligt.
Tycker att jag plötsligt är borta hemifrån så ofta numera, med yoga, tennis, föräldramöten och jobb, och det känns jättekonstigt. Men egentligen är jag nog inte borta så mycket, det är väl bara att jag varit hemma typ konstant i flera år som gör att det känns underligt att vara borta från barnen så mycket som en timme...

Nån dag ska jag berätta om bröllopet

Nån dag ska jag berätta om vårt fantastiska bröllop i lördags. Dvs nån dag när barnen somnar före kl 23 och jag inte är så trött att jag nästan svimmar... Nån dag - förhoppningsvis snart.

Tillbaka till nattblöja

Fick ett önskemål från min trogna läsare Åsa att skriva lite oftare, så jag får försöka! :)

Om man ska tro föräldrarna i den där tvillinggruppen jag är med i har vi nog varit dåliga föräldrar idag: vi bestämde nämligen efter Lillys andra nattkissolycka att hon får börja med nattblöja igen. Vi pallar inte att krångla med att tvätta barn, försöka suga upp kiss ur säng (självklart har kisset inte kommit just där det ligger plastfrottélakan) och hålla på på nätterna. Så jag frågade Lilly om hon ville ha blöja och hon blev jätteglad! Så nu gör vi det enkelt för oss. 

Vi gjorde samma sak med Alfred: det var inte ofta han kissade på sig på nätterna, men jag orkade bara inte med det alls då, så han fick ha nattblöja tills han var nästan 5 (Up&Go, det är ju nästan som kalsonger/trosor).

Men när det varit trådar om nattkiss i tvillinggruppen har jag bara sett unisona svar om att man ska härda ut, det får bli mycket tvätt under en period, bla bla. Inte hos oss, säger jag bara. 

Hade Lilly verkligen inte velat ha blöja hade det väl kanske varit en annan femma, men det var ju inga problem, så gott så. 

Jag köpte Up&Go till henne idag, efter att hon hade vanliga Comfort Fit innan hon slutade med nattblöja, och Flora blev avundsjuk så hon fick också en... men vi sa att hon bara får inatt.

Vi ligger och lägger barnen just nu och har läst färdigt böckerna, och Christopher, som lägger tjejerna, är den ende som sover... så jo, vi behöver vår nattsömn!

Imorgon kommer Alfreds bästis Melker med familj och hälsar på oss, det ska bli roligt!

Påsklov

Påsklov i stugan!

Tjejerna ville först sova i mormors säng men fegade ur innan de hunnit somna så nu ligger alla barnen i jättesängen jag fixade till i julas. God natt!

Helgmorgnar

Jag sitter alldeles ensam hemma: Christopher har tagit med sig barnen för att träffa vänner på Vellinge bibliotek där det är nån sorts barnaktivitet, och jag fick stanna hemma för att vila upp mig lite. De senaste dagarna har jag varit så trött att jag varit helt vimmelkantig, och jag är hopplöst dålig på att vila när jag har jobb även om det är en lugn dag. På nätterna väcker Lilly mig ofta när hon kommer in och börjar prata och fixa och dona, och sen har jag svinsvårt att somna om. Nu försöker jag ta det lugnt och inte plocka och greja för mycket hemma, men vi får se hur det går.
Fixat lite har jag gjort i alla fall, och nu försöker jag hitta bilder på vigselringar jag gillar efter att vi var hos guldsmeden igår och inte riktigt hittade något jag gillade. Det är svårt alltså: jag är ingen diamanttjej och inte heller en rak-platina-ring kind of girl, så jag tycker det mesta är antingen för pråligt eller för tråkigt. Igår fick vi i alla fall iväg bröllopsinbjudningarna till tryck, äntligen, yay!
En annan sak: på helgerna får barnen gå upp och titta på tv på morgnarna så jag och Christopher får sova lite längre, och nu har de börjat kunna fixa mackor själva, så det är lugnt och skönt - bortsett från att Alfred och Flora har börjat vakna i ottan för att de vill titta på tv. På vardagsmorgnarna måste vi kämpa för att väcka dem tio i sju, men på helgerna vaknar de från 5-6-tiden och man blir ju tokig på det! Hur schöven ska vi lösa det här? När Alfred redan vaknat och kommit på att han vill titta på tv kan han sällan somna om och så ligger han och suckar och stånkar och vrider sig så jag inte kan sova heller. Så surt.

Trött och dagen före 6-årsdagen

Jag fick en kommentar på ett gammalt inlägg härom dagen från en mamma med en treåring som sover hopplöst dåligt, och att det såklart påverkar hela familjen. Jag är väldigt tacksam över att våra barn sover rätt okej nu: det är ju alltid någon som vaknar och kommer in till oss, och Lilly hojtar ofta till i sömnen några gånger per natt, men det är ändå klart hanterbart. Läggningarna brukar också gå hyfsat fort nu (undrar hur mycket sten jag kastar i glashus nu...), men ibland krånglar det ju.
Som igår. Lilly kunde inte lämna en enda liten detalj okrånglad, så varenda liten grej som skulle göras i kvällsrutinen och läggningen blev det tjafs om, och jag var ju ensam med barnen och skulle lägga alla tre, och jag har helt enkelt inte tre armar för dem att ligga på, så till slut brast det för mig: jag skrek rakt ut, helt hysteriskt, och började sen storgråta. Det var ju mest Lilly jag var arg på, men oj vad rädda Alfred och Flora blev, stackarna... Såklart påverkade det nattsömnen: Lilly kom in till mig vid halv ett och Flora och Alfred kom en halvtimme senare, så sen sov jag jättedåligt och har varit fruktansvärt trött idag. Jag lade mig och vilade en timme på lunchen, men det räckte inte.
Och idag somnade Flora i bilen på vägen hem från förskolan (det händer relativt ofta), men idag kunde jag bara inte väcka henne, hon var helt däckad, så hon sov i trekvart mellan halv fyra och kvart över fyra ungefär. Så nu kunde hon såklart inte somna på kvällen... Min mamma var här och fick efter lite gnäll lägga Alfred, så det var åtminstone bara jag, Flora och Lilly, men åh vad frustrerad jag blev! Flora somnade en hel timme efter Alfred och Lilly, och jag låg och kände hur min dyrbara egentid bara rann iväg.
När det är såhär jobbigt med trots och strul så blir det så oerhört viktigt att få sitta i soffan och titta på tv eller pilla med datorn en stund på kvällen. En så enkel liten grej, men så viktigt för någon form av återhämtning. Och det gör i sin tur att jag ofta lägger mig för sent, och så är den onda cirkeln sluten.
Jag borde verkligen gå och lägga mig tidigt tidigt idag, men vi får väl se hur det går. Måste förbereda lite för Alfreds 6-årsdag imorgon först!

På äventyr i Lödde

Idag åkte vi till Löddeköpinge för att göra ärenden, och eftersom det som vanligt tog oss över en timme att komma utanför dörren var barnen lunchhungriga redan när vi kom fram, så vi fick ta oss en extremt oprisvärd lunch på Pølsemannen vid Bauhaus (255 spänn för lite korv och mos) - men vi blev betjänade av två urgulliga unga killar som visste att erbjuda barnen vanlig ketchup istället för den danska konstiga och frågade mig om barnen skulle få leksakerna som ingick i barnmenyn före eller efter de ätit, så det vägde upp. 

Flora visade upp sin nya skill: titta vindögt!

Lilly försökte också. :)

Och: en annan tvillingmamma lade upp den här på Insta ikväll, och jag måste bara dela den vidare. Så sann. 

Sovande barn

Det där uttrycket "sova som ett barn" är ungefär det minst passande när det gäller spädbarn, som typ aldrig sover som de bör. Men nu när de börjar bli lite större: då kan de tydligen sova lite hur som helst.

Ännu mer sömntjat

Jag är så fruktansvärt trött idag. När jag skulle gå och lägga mig vid 23-tiden igår vaknade Alfred, så jag tog med honom ut i badrummet för att kissa, och så frågade han om jag kunde ligga hos honom lite innan jag gick ner igen. Jag sa självklart, men jag skulle ändå lägga mig, men jag ligger hos dig en stund innan jag tvättar mig och sen lägger jag mig hos dig för natten. Sen tog det en bra stund, för han hade piggnat till, så vi pratade lite om varför han var så orolig för att sova ensam (eller med tjejerna i barnens sovrum), men fick inga vettiga svar, bara nåt om nån rymdekorre han sett på tv som sa att man aldrig skulle få se "Sommarlov" igen... Jag försäkrade honom om att jag aldrig kommer lämna honom förrän han tvingar mig att lämna honom i fred när han blir tonåring - på vilket han svarade "Mamma - jag kommer alltid vilja vara med dig!" Yeah right, gullunge.
När han väl somnat och jag skulle gå och tvätta mig vaknade han till igen och sa, helt förebrående: "Ska du lämna mig här?!"
När klockan började närma sig midnatt och även Lilly vaknade och hojtade till så Flora blev orolig kommenderade jag via messenger upp Christopher så jag äntligen kunde få gå och lägga mig. Men eftersom alla var oroliga så bestämde Lilly att alla skulle ligga tillsammans i barnens 180-säng, och där låg jag och funderade på var jag misslyckats och gjort våra barn så otrygga att de inte ens vågar låta mig gå till badrummet, så jag grät en skvätt och sen lade jag mig helt utslagen i vår säng.
Men sen kom förstås Lilly in bara en stund senare så jag somnade inte förrän vid kanske halv två, och vid halv fyra kom Flora. Jag tänkte göra plats för henne i vår säng, tills jag kom på att Alfred skulle bli förtvivlad om han vaknade ensam i sin säng, så jag och Flora gick in till deras rum och lade oss hos Alfred. Och eftersom jag uppenbarligen fortfarande på något sätt tror att alla mina barn är bebisar så att om de vaknar till så tar det evigheter innan de somnar om (vilket inte är sant längre) så sover jag på helspänn och går aldrig ner i djupsömn när jag sover med någon av dem för att alltid vara beredd att söva om dem. Så Alfred sov som en stock och märkte inte att vi var där, men Flora vaknade till några gånger så jag sov som en kratta. Så idag: helt däckad.
Och på förmiddagen var jag hos kiropraktorn för att få lite ordning på min stela kropp så nu är jag helt mörbultad av alla knäckningar dessutom.

Igår var vi en sväng på stan på eftermiddagen och avslutade i Teaterparken, där de har tre roliga studsmattor (och ett jätteklätternät, där Alfred håller sig mest) där jag försökte fota tjejernas nya jackor som kommit med posten samma dag, och det gick ju sådär med studsandet.

Vi var där idag också en liten stund i 8 minusgrader - ingen snö dock, synd för barnen, skönt för oss föräldrar som inte gillar vinter. Men några dagar kan det gärna få bli snö här i vinter för barnens skull, jag har lite dåligt samvete för att vi flyttade när jag ser alla Instagrambilder på pulkaåkande barn i resten av Sverige nu, samtidigt som jag är glad att slippa snön. Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig i gästrummet för att försöka sova lite bättre inatt - och kanske då göra barnen ännu otryggare för att jag faktiskt "överger" dem en natt... Oh well - god natt!

Hela havet stormar

Sömn och barn alltså, the neverending story. De senaste nätterna har vi haft rena hela havet stormar: ingen har vaknat i samma säng som de somnade i. Men å andra sidan: för första gången på närmare sex år kan både jag och Christopher ta sovmorgon! Alfred vet hur man sätter på tv:n, så alla tre barnen får gå ner och titta på tv tills de blir hungriga och nån av oss får gå upp och hjälpa dem med frukost. Så mitt mål nu är att lära Alfred fixa frukost. ;) Eller så är mitt mål helt enkelt att bli utsövd den här veckan - fast det går lite sådär, för jag är dålig på att lägga mig i tid, och även om jag lägger mig före midnatt tar det lång tid innan jag somnar, och så har Lilly fått till vana att vakna runt halv två och antingen ropa på mig eller komma och lägga sig hos mig och sen får jag svårt att sova bra.
Lilly ja, hon har också börjat prata i sömnen (hon pratar dygnet runt, helt enkelt). Vi har upptäckt att våra barn drömmer om varann, och oftast om att de bråkar med varann, för Lilly säger saker som "Alfi, ge mig den!" och Flora har vaknat och gråtit och sagt något av sina syskons namn...
Annars tycker jag faktiskt att det har varit relativt lite bråk de här veckorna vi har varit hemma nu, vilket är underbart. De bråkar förstås, men ändå lite mindre än förr, tror jag, och ofta leker de tillsammans och är glada.
Igår hade Alfred en vän från förskolan här på besök, och Lilly kom ett par gånger och sa att hon inte fick vara med, men sen sprang hon iväg och lekte med dem ändå, så det var nog ingen större fara.
Mamman och storasystern, som bara är 1,5 år äldre, fikade med oss en stund när de skulle hämta honom, och mamman erkände att det ofta är jättejobbigt hemma hos dem också med syskonbråk, och det var så skönt att höra att vi inte är ensamma. Även om man vet att de flesta barn bråkar så är det ändå en lättnad att höra någon annan förälder säga det till en. Plus att vi fick lite tips som de fått från ett proffs om hur man ska hantera "lilla tonåren"-6-årings-utbrott, som Alfred börjat med redan. Alltid ett äventyr att ha barn...

Utflykt och tvillingsömn

*Jag såg just att det här inlägget hamnade under det förra, av nån konstig mobil anledning... Anyway, nu ligger det på rätt plats.*

Vi är nyss hemkomna från en sen (ja, med småbarnsmått mätt) kväll hos vänner i Vellinge, efter en gemensam tur på julutställningen på Vellingeblomman, och har för första gången lyckats bära in alla tre sovande barnen från bilen till sängen utan att de piggnade till och ville upp och leka - halleluja!

För att fira det lägger jag upp en väldigt söt bild från härom kvällen på våra tvillingsovande tvillingar. 

Sommarminne

Jag hittade några fina bilder från i somras som jag inte lade upp då, så jag kör dem nu - det kan ju inte skada med lite sommarminnen såhär sent i november!

Från Jan Lööf-lekparken i Trollhättan.

Alfred och gammelfarmor Margit.

Och Lilly och Margit.
Nu till idag: stackars Flora håller på att bli förkyld nu ikväll och nyser och snorar - jag fick ge henne nässpray, och när jag gjort det blev hon helt förtvivlad för det sved i näsan. Alfred och Lilly hade precis somnat (Christopher kommer hem senare inatt), så jag tog in henne till vårt sovrum så hon får sova med mig inatt, lilla fnuttan (fast jag är så trött att huvudet snurrar efter en natt med hela havet stormar-flyttar mellan sängarna när alla barnen vaknade och ville sova med mig så jag inte fick plats).

Nätter

Båda tjejerna sov hela natten i sin säng inatt - halleluja! Alfred kom dock in som vanligt, men det var ju som att vi hade oceaner av plats i vår säng med bara en unge där. Räknar nu med noll plats inatt för att jag just jinxat allt. 

Jinxad sömn

Att jag aldrig lär mig att man aldrig ska prata om när något som tidigare varit jobbigt med barnen plötsligt går bra. Som igår när jag skrev att barnen sover rätt bra nu: självklart fick vi en skitnatt efter det.
Vid tvåtiden kom Flora in och klättrade upp i vår säng med ett helt artilleri av gosedjur som också skulle få plats. När hon nästan var färdig med att placera ut alla kom Lilly och kravlade upp på min andra sida med både sitt täcke och kudde... Och det var inte bara att det blev trångt, utan hon höll på att krångla och prata bra länge så jag blev klarvaken, och sen skulle hon dricka vatten tre gånger (och då skulle Flora också ha såklart) och det tog nästan en timme innan jag kunde somna igen. Ett tag efter det kom Alfred in och snyftade för att han inte fick plats i vår säng, så Christopher fick följa med honom in till barnens säng och fortsätta sova där.
Så ikväll måste jag komma ihåg att be dem att inte komma in utan att stanna och sova i sin egen säng, för det hjälper faktiskt ofta - när jag har gjort det sover de ofta bättre! Imorgon fyller de ju dessutom hela tre år, de små lopporna, så då är det ju bra om de ligger inne hos sig så vi kan komma in och sjunga.
Jag gjorde ett så fånigt misstag idag på tal om födelsedagen: jag lade fram presenterna vi köpt till dem i arbetsrummet i morse för att vi skulle slå in dem under dagen, men sen fick jag så oerhört mycket jobb att göra så jag helt glömde bort dem. Christopher åkte och hämtade barnen och jag försökte få färdigt en skrivuppgift innan de kom hem och satt och skrev febrilt, och Flora kom in och tog upp en matlåda med Paw Patrol på och frågade "Är den Alfreds?". Jag flög upp och slet den ur händerna på henne och kastade in de andra grejerna bakom en kudde - och som tur var var faktiskt just den matlådan till Alfred, men jag vet inte hur mycket av det andra hon hann se... Men hon tyckte det var jätteroligt att jag fick panik, så det var ju alltid nåt.
Jag har bakat en massa, men nåt mer har jag inte hunnit förbereda, men det är väl å andra sidan inte så mycket mer att förbereda än en fiskdamm och att plocka undan lite, så det ger sig. Klockan 14 imorgon har vi i alla fall kalas, och mormor och Stella, farmor och faster Rebecca med man och deras två barn Linus och Moa kommer, samt två par vänner med ett respektive två barn, så det blir en del folk. Och presenterna får vi slå in när barnen somnat.

Täcken och lyx!

Alla våra barn har fått täcken!
Alfred har haft ett täcke ett tag, men sällan använt det, men de senaste nätterna har Flora och Lilly vaknat och varit frusna - de har aldrig nånsin använt täcken, de har ju alltid pyjamas och det brukar räcka. När vi någon gång provat filtar har de bara snurrat runt och lekt med dem och sparkat av sig dem. Men nu tog jag fram de två extra täcken vi haft liggande länge och gav dem varsitt påslakan, och de tyckte det var roligt att få egna täcken, och använder dem faktiskt utan en massa krångel. Stort: nästan tre år utan täcke, men nu var det dags.
På sistone har barnen sovit ganska bra allihop: det händer ofta att åtminstone en av dem sover hela natten utan att komma in till oss, och det har skapat den oerhörda lyxen att jag och Christopher dels kan få titta på tv ostörda på kvällarna, dels att vi får sova hyfsat. Helt fantastiskt!
Men jag kommer faktiskt ihåg att jag fick lite ångest när jag var gravid med tvillingarna över att vi skulle börja om med vaknätter när då Alfred äntligen börjat sova bättre, och tjejerna är ju nu bara lite äldre än vad han var när de kom.
Nu ska vi faktiskt ta och titta lite på den där tv:n. :)

En usel dag

En exceptionellt usel dag för mig som förälder är snart till ända - skönt det. Den började i och för sig rätt bra, med att barnen sov i sin egen säng hela natten, alla tre! Vi hade bett dem att inte komma in till oss för att jag skulle få sova, eftersom jag sover så dåligt då och jag är lite halvsjuk och aldrig hinner vila så jag blir frisk, och tydligen lyssnade de på oss! (Men jag vaknade förstås 6.30 och undrade varför ingen kommit in...)
Men sen gick det utför: jag hostar så jag schöven tror att lungorna ska åka ut så jag håller ju på att bli tokig, och när då barnen håller på och bråkar och skriker (och dessutom aldrig bryr sig om att trösta eller säga förlåt till det syskon som ramlat, blivit fråntagen något eller vad det kan vara och sitter och skriker) eller larvar sig med att jag måste hjälpa dem med allt och att pappa inte får göra något... Jag får spatt.
Så när jag vägrade hämta fler russin åt Flora för jag var trött och äntligen fått sätta mig ner i soffan, och Christopher erbjöd sig att hämta istället, och hon började skrika och bara vägrade sluta så orkade jag inte ens försöka trösta. Och när Lilly och Flora fortsatte hoppa i sängen fast jag sagt åt dem att sluta, och istället ramlade in i varann och slog sig och blev ledsna skällde jag på dem istället för att tycka synd om dem. Riktigt bra föräldraskap här. (Och många konstiga meningsbyggnader i det här inlägget också. Jag behöver nog sova.)
Alfred var förresten på kalas idag hos en förskolekompis, men det var tydligen så stökigt att han blev rädd och ledsen, så Christopher fick vara med under de två timmarna som kalaset pågick - och sen när de kom hem sa han att det hade varit jätteroligt (fast han klamrat sig fast på pappa hela tiden utom typ fem minuter). Gulliga unge.
Jag kom på ikväll att tjejerna fyllde 1 000 dagar i somras, på min namnsdag den 19 juli närmare bestämt, och vi missade det. Inte så konstigt kanske, men nu har jag bestämt att vi ska komma ihåg när de blir 1 111 dagar istället, den 7 november. Då har vi ju en anledning att äta tårta. :)
(Igår var vi förresten på Ven för första gången - ska lägga upp bilder en annan dag.)

Lära sig cykla

Det här hände idag: Alfred ville cykla utan stödhjulen, och lärde sig nästan cykla själv på bara en halvtimme!

Lite mer träning imorgon och så kan han nog snart!

Och de här slocknade på golvet halv sju på kvällen när jag och Christopher var och badade (mormor var hemma). Det fick vi äta upp vid läggningen, kan jag säga...

Mardrömmar eller nattskräck

Det har hänt några gånger på sistone - senast för några minuter sen - att Alfred vaknar sent på kvällarna och gråter, pratar osammanhängande och verkar rädd. Christopher hann upp först ikväll och satt med Alfred i famnen när jag kom upp, och Alfred mumlade en massa, men inga riktiga ord. Jag försökte få honom att titta på mig, men han stirrade bara rakt fram, och först efter ett par minuter kunde han se mig. Det är lite läskigt det där - jag antar att han vaknat av en mardröm och inte är riktigt vaken, eller är det någon form av nattskräck?
Vi satt med honom båda två en stund, men sen ville han ligga på pappas arm, så jag har gått ner, och nu hör jag att Christopher kommer också. Jag hoppas att det inte kommer hända ofta, för det är så synd om honom när det händer.