Vad som händer här

Jag har gått hårt in i semester/panik-inför-bröllopet-på-lördag-mode och har inte orkat blogga, men här kommer i alla fall en liten uppdatering för att visa att vi lever.
Sommarvädret har fortsatt varit rätt kasst (eller en hel del sol, men alldeles för mycket blåst och inte särskilt varmt), så vi har inte haft en riktig ligga-på-stranden-dag på de fem veckor vi varit här, men vi har åtminstone badat mycket. Alfred har blivit ett riktigt vattendjur och snurrar runt i och under vattnet hela tiden, och tar sig fram bra, även fast han inte riktigt vill ta riktiga simtag, Lilly är supermodig och vågar sig ut i vattnet med simväst så länge någon håller i henne, och Flora föredrar fortfarande att stå på trappan och bada på sitt eget vis.

Syster Johanna och Victor och deras lilla 14-månaders Nico har kommit hit för att vara här i drygt två veckor. Våra barn är så gulliga med Nico! De leker med henne, kramar henne, och skriker inte ens när hon hugger tag i deras hår och håller på att slita det av dem (trots att både Alfred och Lilly är extremt hårömma), vilket tyvärr är något Nico gör rätt ofta när hon är trött. Jag har till och med sagt åt dem att de får skrika så hon kanske fattar att hon gör fel...

Vi har varit hemma i Landskrona över natten en gång, för att kolla till huset och hämta lite grejer (med stopp på Sia glass i Slöinge) och skördade lite ur pallkragarna och träffade våra toastmasters.

Vi har tillsammans med mamma varit barnvakter åt Nico, och oj vad jag är glad att vi är ute ur den åldern med våra barn: att inte kunna släppa henne ur sikte en enda sekund är så utmattande. Kan inte fatta hur schöven vi bar oss åt när vi hade två såna samtidigt, plus Alfred. Inser att jag gillar när barnen blir lite större. De är så gosiga och roliga nu (Alfred har ett sabla humör, men så är han ju också i "lilla tonåren" nu), och Flora säger till mig flera gånger om dagen att hon älskar mig, den lilla sötnosen.
Jag och Christopher har fått gå ut och äta utan barn en gång till - helt galet! Då åt vi på Hell's Burger, som visst är rätt så nyöppnat i stan.

Vi har fixat miljarders grejer till bröllopet, som nu plötsligt bara är fyra dagar bort. Och vi har tappat ännu några gäster på grund av olika förhinder, vilket är väldigt deppigt - men vi har å andra sidan lagt till en ny också. :) Och hemma på kontoret har byrån öppnat igen efter sommarsemestern, men jag är ledig den här veckan också, vilket känns väldigt skönt.

Och ikväll har vi gjort en bröllopsfotografering med Johanna, och det blev fantastiska bilder - väldigt trevligt att se att jag faktiskt är rätt snygg fortfarande fast jag tycker jag ser rätt risig ut för det mesta nu för tiden.

Det var väl ungefär det som hänt sen sist!

Sommarfunderingar och blöjfria barn

Jag har ju glömt berätta att Lilly har slutat med nattblöja! Hon provade första gången veckan innan jag åkte till Italien, och har bara haft en olycka sen dess (när jag var i Italien). Superduktig är hon! Så nu är hela familjen helt blöjfria (japp, jag med. ;) ).

Nu är vi i Kärra för sommaren. Vi hade tänkt åka till Lysekil i onsdags eller så, för att fira midsommar där och stanna en dryg vecka, men Christopher kände sig så stressad i förra veckan att vi bestämde oss för att skippa det - jag var så stressad att jag höll på att gå under i början av juni för att vi nästan aldrig var hemma: vi var i Kärra tre helger i rad (två långhelger och sen Stellas student), och så är jag ju i Malmö två dagar i veckan och så skulle jag till Italien, så jag kände att jag inte skulle hinna göra färdigt något jag behövde hemma, och sen kom samma känsla ikapp Christopher. Så vi stannade hemma på midsommar och bara struntade i alla firar-måsten – barnen hade firat midsommar på förskolan dagen innan. Christopher tog tag i den enorma tvätthögen som behövde strykas och jag sydde saker som behövde fixas, och så tog vi det lugnt (och bråkade en massa med barnen för vi var trötta och hade en massa att göra osv) och det var ärligt talat rätt skönt.

Och för att vi stannade hemma kunde vi träffa några gamla vänner till mig från Stockholm som firat midsommar i Skåne och kom till oss dagen efter. Jonas och Lina och deras barn Joline och Jill stannade över natten, och vi hade supertrevligt, och det var extra roligt eftersom de tyvärr inte kan komma på bröllopet, så då fick vi lite tid med dem nu istället.

Det var första året någonsin som jag frivilligt skippat midsommarfirande (ett år på gymnasiet jobbade jag kväll på ett äldreboende och ett år var jag tvungen att åka till London med jobbet), men eftersom jag äntligen lärt mig att juni alltsomoftast är en månad med skitväder och att det typ alltid regnar på midsommar ändå så tog jag det med ro. Däremot tycker jag att vi liksom inledde sommaren lite senare än vanligt, eftersom vi kunnat lyxa med att vara på västkusten från tidig juni rätt många år i rad, fast med tanke på vädret har det ju inte gjort något. Och denna insikt har också gjort att jag börjat fundera på om vi kanske ska åka utomlands en vecka i juni nästa år? Jag har aldrig velat åka bort under sommaren, för då kan det ju vara så härligt i Sverige ändå, men med junivädret och att Alfred blir 7 nästa år, vilket är översta åldersgränsen för Vings Lollo & Bernie-klubb, som han ju så gärna vill prova, så kanske jag ska försöka hitta en charterresa åt oss i juni nästa år.

Sommarlovshej från knälejonet, som är tillbaka i min ägo!
Jag och Christopher har visserligen inte sommarlov än, för vi ska jobba ett par veckor till, men vi gör det åtminstone med utsikt över havet, en stor altan och nyinstallerat fiber – yay!

Bilder från förra långhelgen

Ja, snabb är jag inte här nu för tiden, men nu när vi är i Kärra för andra långhelgen i rad och det tydligen ska vara rätt kasst väder alla dagarna, så passar jag på att lägga upp bilder från förra helgens fantastiska väder här istället.

Då vi var och kollade detaljer där vi ska gifta oss - och de höll på att byta sand under gungorna så barnen hade kul i sandhögen.

Och så gungade de i gungställningen som jag köpte begagnad i påskas (tror jag det var).

Och jag gjorde rabarberlemonad. Färgen! :)

Och vi badade flera gånger. Flora badade mest fötterna och håret dock.

Men jag och Alfred badade mer ordentligt, här tog vi kvällsdopp. Så skönt!

Åksjuka?

Vi verkar ha fått ett åksjukt barn. Idag åkte vi till Lysekil, och ungefär en timme efter att bilden nedan togs spydde Lilly - jag var som tur var beredd med en påse, eftersom hon petat sig själv i halsen i morse efter nåt som kliade så att hon spydde upp lite slem, så vi hade en påse beredd om det skulle bli nåt knas igen.

Nästan prick en halvtimme senare hände det igen, och de gånger barnen varit magsjuka har det gått precis en halvtimme mellan, så jag blev orolig att det kanske var nåt smittsamt, men efter det var det lugnt. Så min gissning är att hon började må dåligt när vi hamnade i bilkö och körde ryckigt, men när magen var tömd och vi körde på i bra fart på motorvägen så var det lugnt, för när vi var framme var hon hur pigg och glad som helst och har ätit både middag och efterrätt. Så imorgon ska vi köpa åksjuketabletter för hemvägen och hoppas på det bästa. 

Vi är ett helt gäng här: Christophers föräldrar är hemma från Frankrike och hans syster med man och två barn är också här tills imorgon, så det har varit fullt ös med fem barn mellan 6 och 3 år sen vi kom vid halv åtta. :) Klockan är nu 22 och våra barn har just gått och lagt sig (sover inte än), men nån sovmorgon blir det kanske inte ändå eftersom Alfred brukar vakna 6 oavsett när han lagt sig nu för tiden...

Alfreds kommentar när Christopher skulle lägga honom, i samma säng som systrarna: "Varför måste jag ligga med kräksbarnet?" Haha!

Tre små vattendjur

För mig som älskar att bada är det underbart att se vilka vattendjur alla mina tre barn har blivit nu! 

Lilly simmar runt helt själv med flytbaddräkt och flytkorv, Alfred hoppar på det djupa och vågade ikväll prova att simma utan sin simväst och Flora vill aldrig gå upp ur vattnet, som håller sig runt 21-22 grader nu när vi äntligen fått riktig sommar. (Jag har några filmer på dem, som jag lägger upp när jag inte är lika trött.)

Och pappan tycker visst inte det är tråkigt att fiska krabbor, som jag gör, så idag fick alla barnen testa på det också.

De fångade en så stor krabba att den knappt fick plats i hinken, så den fick åka tillbaka snabbt, men de små fick vara kvar en stund så barnen hann titta på dem.

Ljuvligt, ljuvligt, ljuvligt!
Jag och mitt ryggskott har treveckorsjubileum idag - jag tror jag ska fira det med att bli bra snart. Det är nästan bra nu, men inte riktigt, det hugger fortfarande till ibland, och det tar några sekunder att räta upp mig när jag suttit, men det går åtminstone åt rätt håll.

En ljuvlig försommardag

Efter att april bara försvunnit i nån sorts köldstress (på riktigt, vart tog april vägen?! Den gick så fort!) så har maj börjat med att överleverera. Idag hade vi rena högsommardagen och det var helt ljuvligt!

Jag jobbade på förmiddagen, och sen grävde jag och Topher upp ett igenvuxet trädgårdsland, och sen tyckte jag det var dags att ta årets första dopp. 

Mormor var inte sämre hon.

Barnen doppade fötterna och kastade sten.

Sen gjorde vi lite allt möjligt: åt lunch, lekte, jobbade lite till, åkte och köpte jordgubbs- och smultronplantor, Stella kom, åt rabarberpaj och lite sånt, sen ville jag bada igen. 

Det var helt vindstilla och gudomligt vackert.

Barnen började med att kasta sten igen, men så bestämde de sig allihop för att de också ville bada. Mamma hade mätt upp 14 grader i förmiddags, så det var ju inte varmt direkt, men inte fruktansvärt kallt heller.

Flora började.

Men Alfred vågade mest: han doppade benen några gånger, och sen vågade han sig på hela kroppen, måååånga gånger! Jag ställde mig, som synes, ute i vattnet för att kunna fota dem bättre, och då höll mina ben på att frysa till is när jag stod still, men Alfred frös inte så mycket ändå, för att han rusade upp och ner hela tiden.

Tjejerna var också modiga och doppade benen och händerna.

Eftersom jag inte räknat med att barnen skulle våga doppa sig hade jag bara med en handduk till mig, men Alfred och Flora gosade gärna ihop sig i en handduk efter de badat klart. Eller klart och klart, Flora ville doppa fötterna en gång till när Lilly och Alfred redan var på väg hem.

Och så planterade jag smultron- och jordgubbsplantor! Och smulgubbar också, när jag tänker efter, en sort som heter Sara, så den var jag ju bara tvungen att köpa.

Jag har blivit värsta trädgårdsodlaren i år, det känns jätteroligt!

Jag sov sämre inatt för att Flora ville sova med mig, så jag hade mer ont i magen idag igen, men nu framåt kvällen börjar det bli lite bättre. Jag tror att salta bad är bra för mig helt enkelt - eller det har jag väl alltid vetat i och för sig eftersom jag älskar det, men det vore ju extra trevligt om det faktiskt lyckas kurera en väldigt ond mage. Två dagars sol kvar på helgen: underbart!

Balsam för själen

Efter en natts ostörd sömn (i egen säng, fram till 06, när Flora kom ner till mig, och sen låg jag kvar till 9) och en dag när jag fått ligga i en solstol på altanen i Kärra känns allt redan lite bättre.

Magen gör ont, mer än förut, men mindre ont än de senaste dagarna. 

Jag skrev i tvillinggruppen igår om hur jag mår och bad om råd från andra som haft det likadant (jag är inte direkt ensam om att tycka att livet är lite jobbigt ibland bland tvillingföräldrar, kan jag lugnt säga) och fick många bra tips, så det känns skönt. 

Vi har varit i stan och ätit glass och nu har vi precis doppat fötterna i havet, som är såpass varmt att det får bli årets första dopp imorgon. Och nu ligger jag på en av mina favoritklippor och skriver medan Christopher kastar sten i vattnet med Alfred och Flora och Lilly är med sin älskade mormor, så jag har hopp om livet. :)

Cykelsitspremiär och bad

Lilly var oerhört peppad och kunde inte riktigt vänta på att få bada balja i morse när Alfred kom på idén. :)

Christopher och Alfred åkte iväg en sväng idag på eftermiddagen, och Lilly tjatade om "bil" för hon hade velat åka med. Istället provade jag att pumpa min storasysters gamla cykel med en barnsits på, som ingen har använt sen Stella var liten, så 14-15 år, med andra ord. Men otroligt nog gick det att pumpa däcken - luften kanske pyser ut så småningom, men de höll så länge jag använde den i alla fall. Lilly fick prova att inviga den iförd Alfreds lite för stora hjälm och hon tyckte det var jätteroligt! Jag ledde runt cykeln lite på gräsmattan, och sen fick Flora prova, och sen Lilly igen, och då tog vi en liten kort riktig cykeltur på gatan. Jag fick åka några rundor med båda tjejerna för de tyckte det var så roligt, så jag får nog ge mig ut och cykla med dem en och en ibland.

För att få bort dem från cykeln fick jag muta dem först med glass och sen med vattenlek, så jag tog ut en hink med vatten på altanen. Flora försökte direkt kliva i den (hon doppade faktiskt tårna i baljan på morgonen också, helt frivilligt), så snart fick jag hämta en hink till för att de inte skulle behöva bråka om att få plats.

Och Flora, som i hela sitt liv varit livrädd för att bada balja har riktigt tuffat till sig!

Ja, där är Flora. :)

Och när vi senare gick ner till stranden för att bada vågade sig både Flora och Lilly ner på trappan och plaskade med både ben och händer, och Alfred bara kastade sig i och simmade ut på det riktigt djupa (det brukar gå till bröstet på mig utanför bryggan, men det var så extremt högt vatten idag att bara min hand stack upp när jag sjönk ner för att kolla hur djupt det var). Hade det varit en fin sommar så vi kunnat bada oftare hade nog Alfred kunnat lära sig simma utan simdyna i sommar! Men nu har vi ju Kreta i oktober att se fram emot, så det kanske kan bli då istället. Att tjejerna vågar mer och mer nu också är också roligt, så de ska nog kunna bada då med! Idag ökade priset ännu en tusenlapp på resan, när vår resebyrådam hittade en lägenhet på markplan med poolutsikt istället för den med ospecificerad utsikt, så jag har fortfarande lite ångest över pengarna. Det blir åtminstone 10 000:- dyrare än jag tänkt, men...
Alla vi vuxna har varit supertrötta idag; jag på grund av för mycket nattamning och omlottvaknande barn, men Christopher och mamma vet jag inte riktigt varför - så det har varit lite grinigt idag tyvärr. Christopher har planerat att åka till Landskrona nästa vecka, men jag hade typ glömt det, så när jag ställdes inför det faktumet när han nämnde det idag och sen berättade för mamma att jag och barnen ska vara här utan Christopher nästa vecka och behöver hennes hjälp, plus att Christopher ska spela golf imorgon förmiddag blev allt smått irriterat. Så jag hoppas på lite bättre sömn inatt så alla kan vara gladare imorgon... Jag väntar bara på att vår hemgjorda vildhallonglass ska bli färdig, sen ska jag gå och lägga mig, för jag har till och med känt lite yrseltendenser idag.

Påsk på västkusten

Igår körde vi ner till stugan för påsk, och våra barn är så sabla duktiga i bilen! De gnällde extremt lite och vi klarade oss med bara en paus, så vi kom fram på 6,5 timmar.

Alfred var gladare än det ser ut, men jag tyckte han var så söt här.

Såhär ser lilla tandtrollet Flora ut varje gång jag frågar om hon kan säga "mamma" - typ "haha, det kan du fetglömma!".

Det blev ingen jättebra bild på Lilly, men hon måste ju vara med ändå.

Vätternutsikten var sådär tjusig igen. Här körde vi förbi Brahehus.

Vi kom fram vid halv tio på kvällen, och alla barnen blev så oerhört peppade av att träffa mormor och min systerdotter Stella att de blev supperpiggelin och lekte tills vi tvingade dem i säng vid midnatt. Sen vaknade de ändå vid åtta i morse, men det var ju ändå överkomligt.

Vi testade lite påskkärringsmink på Alfred i morse, men hucklet ville han inte ha på sig, och det blev liksom inget mer med det - men när jag växte upp var det ändå på påskafton man skulle vara påskkärring, så vi kan göra ett nytt försök då, så hinner vi kanske göra lite påskkort att dela ut till släkten också.

Flora och Lilly tränar på att gå i lilla trappan mellan vardagsrummet och hallen (7 steg); uppåt går de på riktigt, men neråt är de så duktiga och kryper baklänges. De tar dessutom det säkra före det osäkra och börjar krypa baklänges ungefär tre meter före trappan börjar! :)

Lyckan av att få komma ut och leka med Stella på altanen! Åh, vad jag längtar tills vi får en egen jättebalkong och trädgård! Vi kommer visserligen vara här med ännu större altan och trädgård under sommaren, men att vi får fortsätta med det efter sommaren ska bli underbart.

Eftersom barnen blev underhållna av Stella och mormor idag passade jag på att raka benen för första gången sen jag minns inte när. Det var i alla fall före vi hade visning av lägenheten i början av februari, för jag hade fortfarande min epilator nedpackad i en låda vi inte packat upp sen dess... Jag tror jag har slagit personligt rekord i benhårslängd den här gången: jag lyckades mäta ett strå till 3 cm. Åh, det glamourösa småbarnsmammalivet.

Hemma igen!

Vi valde en fantastiskt vacker dag att lämna bästkusten på: havet låg blankt som en spegel och solen lyste på Högholmen. Det tog ett par timmar att packa ihop allt, och tjejerna hann bli nervösa och skrikiga under tiden, men till slut kom vi iväg vid halv tolv.

Alfred valde att resa med stil. :)

Vi tog bilfärjan över Gullmarn-fjorden, och det var lika vackert där: blankt hav, och det frasade diskret när färjan Gullbritt körde genom den tunna isen.

Resan gick bra, tjejerna sov i runt två timmar, och så stannade vi för lunch på Rasta utanför Ulricehamn igen. Alla tre barnen blev lite gnälliga mot slutet, även om de (inklusive jag) sov en stund till på eftermiddagen, och framför allt tjejerna gillar inte när det är mörkt i bilen när de är vakna. Jag fick muta Lilly med en massa små snacks (bitar av kaka och bulle och dadelgodis) medan Flora sov lite längre, och sen fick de sitta och pilla med varsin mobil sista biten. Precis när vi stängde av motorn kräktes Lilly! (Förlåt, jag hatar själv att läsa om alla magsjukor som florerar, och så skriver jag om sånt ändå...) Men hon har mått alldeles utmärkt sen dess och ätit bra, så det måste varit någon form av åksjuka/ätit för mycket konstigt. Jag hoppas verkligen att hon inte ska bli åksjuk redan - jag googlade fram att det vanligaste är att sånt börjar runt två år, så vi håller tummarna för att det var en engångsgrej - det hände för Alfred vid två separata tillfällen också för nåt år sen, och det är ju också Lilly som har kräkts helt apropå två gånger förut också utan att ha varit sjuk (inte i bilen).

Nu har vi hunnit packa upp det mesta, och Christopher har lyckats lägga tjejerna själv igen - yaaaay! Dessutom utan att ha dem i selarna innan! Och det gick på bara tjugo minuter idag! Utropstecken! Jag ser ett helt nytt kvällsliv framför mig; tänk att kanske få titta på tv igen! Nu: sova. Eller ja: "sova", som det är för mig nu för tiden, för även de nätter när tjejerna sover lite bättre sover jag lätt som en fjäder för jag förväntar mig att bli väckt konstant, och så har jag liksom glömt bort hur man gör när man somnar och sover. Men men, nån gång ska jag väl också lära mig igen.