Mammografi och tandläkare

Idag var jag på mammografi igen - den här lyxen med att få göra det gratis vart 1,5:e år! Jag såg här i bloggen att det kostade en patientavgift sist jag gjorde det men det gjorde det inte idag. 

Jag läste en artikel härom dagen om en forskningsrapport där man undersökt risken för bröstcancer hos kinesiska kvinnor som bara fött ett barn och ammat länge och entydigt kommit fram till att risken minskade med 50% när man ammade i minst två år. Så jag hoppas att tvillingamning i tre år (plus Alfred i nästan två) innebär jackpot i riskreducering!

Ett par timmar senare var jag hos tandläkare också - eller snarare tandhygienist - för undersökning och allmänt plågande med vasst petande i tandkött och ilande tandstensborttagning. Jag hade tydligen superb munhygien men en lagning har gått sönder så jag ska få en ny tid hos tandläkare för att fixa den. Det är en tand där det alltid fastnar hallonkärnor från frukostgröten/frukostsmörgåssylten och det driver mig till vansinne, så det ska bli skönt, om än dyrt, att få det lagat.

Och så har jag hunnit jobba och bråka en massa med Lilly som haft trotstvångsbeteenden till max idag, så nu är det marsch i säng - när Lilly somnat om efter sin vanliga halv tolv-vakenstund vill säga.

Egentid i Stockholm

Jodå, nu är jag i Stockholm och glassar. Idag har jag ätit lunch med en vän och sen hängt med Johanna och Nico och ätit pizza och glass och tittat på film - sånt man kan göra med en såpass liten bebis att hon bara ligger i famnen och ammar. Ganska lugnt och skönt!
Men jag fick dåligt samvete när mina egna gullungar ringde mig och Flora såg ledsen ut... Jag ska ju vara borta i nästan två dagar till, det är ju en evighet!

Fast det är förstås rätt mysigt att gulla med den här lilla (och göra fula miner, tydligen) och att få tid med min syster.

Så jag hoppas på att mina barn passar på att bonda med sin pappa, det kan faktiskt behövas också.

Skrik, hel natt och plantering

Igår kväll hade jag en riktigt usel kväll, jag var så trött på barnens krånglande, och när Flora började skrika för att hon inte fick hämta en bok till när det var dags att släcka vid läggningen blev jag helt tokig. Jag gick först ut och stampade ner för trappan och när båda tjejerna blev ledsna och kom efter mig gick jag upp igen men gapade åt Flora att hålla tyst. Hon skrek, jag skrek tillbaka, och det tog en bra stund innan hon lugnade sig - såklart, eftersom hennes mamma skrek åt henne. När de väl somnat och jag kom ner googlade jag KBT-terapi för att lära sig bättre tålamod, och så skrev jag i tvillinggruppen att jag kände mig som en usel mamma efter att återigen ha skrikit åt mina barn och frågade om råd för att få bättre tålamod.

Det rasade in svar, men nästan ingen med råd om tålamod, utan från andra stackare som har det precis som vi och visade sympati - och det hjälpte väl inte konkret direkt, men jag blev ändå helt tårögd för att jag åtminstone inte kände mig ensam längre. Ett råd var dock att visa mer positiv uppskattning när barnen gör något bra, istället för att bara uppmärksamma det dåliga, och härom dagen började jag faktiskt med att tänka på att pussa och krama Alfred så ofta jag bara kan för att kärleksbomba honom i hopp om att han ska reta sina systrar mindre och bli gladare. Det dök faktiskt upp i en annan tvillinggrupptråd någon dag efter jag börjat med det, att en mamma gjort likadant när hon hade det skitjobbigt med sina tvillingar och storebror, och bara på ett par veckor gav det effekt och alla blev mer kärleksfulla mot varandra. Så det är väl det vi får göra: kärleksbomba ungarna och hoppas att den här retsamma-bråk-fasen går över fort.

I morse hände det ofattbara att ingen av tjejerna vaknade under natten! Lilly vaknade tjugo i sju och då gick jag in till dem i deras rum, helt i chock för att jag fått sova 6 timmar i sträck. Flora vaknade inte förrän ungefär en halvtimme senare, och båda låg och ammade en stund. 

I förmiddags fick jag i alla fall ta en dusch, och barnen var knäpptysta hela tiden - när jag kom ut såg jag att de fridsamt låg och satt och läste böcker (Christopher höll på att laga byxor inne i sovrummet). Man får se till att njuta av de få stunderna av frid.

Jag och barnen planterade örter från IKEA idag (vi var där en snabbis igår). Superbarnvänliga små pappmuggar med en torkad jordpellet och frön inbäddade i nån sorts papper så barnen bara kunde lägga pappret på jorden när vi hällt vatten på så det blev jord av pelleten.

Och sen planterade vi frön i våra nya pallkragar. Vi började med mixsallad, isbergssallad och ruccola i den ena, och morötter och rödbetor i den andra. I den tredje ska vi ha vaxbönor och märgärtor, men dem skulle vi inte plantera förrän i maj, tydligen. Och purjolök ska vi också ha, men dem måste vi förplantera inomhus.

Det var ju inte helt lätt att få barnen att inte bara kasta runt jorden och slänga gräs i pallkragarna, så vi får väl helt enkelt försöka hålla dem på behörigt avstånd när det börjar gro.

45 timmar

Den normala inkubationstiden för magsjuka är ju 12-48 timmar, och nu har det gått 45 timmar sedan Flora blev dålig, och än så länge mår jag och Christopher bra - ta i trä! Lilly och Alfred träffade henne ju inte förrän framåt 9-tiden nästa morgon, så för dem har det bara gått 36 timmar, så det blir till att hålla tummarna inatt också... Vi funderar lite på om det kanske kan ha varit något hon ätit - barnen tryckte tillsammans i sig 8 kiwis i fredag kväll, och även om de ätit kiwi många gånger förut så kanske det blev för mycket för Flora den här gången? Äh, det är ingen idé att spekulera, kanske att någon av oss blir sjuk inatt också, det är bara att vänta och se.

Idag var det fint väder igen, så efter att vi gjort marsipankycklingar och marsipanankor i förmiddags gick vi ut efter lunch (vi tänkte att så länge vi är utomhus och Flora inte petar på någon så är det ingen smittorisk) och gick till den nyrenoverade lekparken vid teatern. Där var hur mycket folk som helst, så vi fick stå och vänta på det mesta, men det var roligt ändå, särskilt studsmattorna!

Lilly (som blev kallad pojke av en pappa och en storebror, antagligen bara för att hon har blå skaloverall) älskade att hoppa! Men vägrade hoppa tillsammans med någon.

Alfred tog jätteskutt mellan små kullar.

Flora var skeptisk först, kanske för att hon inte kände igen sig, eller om det var för att hon var trött, så hon satt i vagnen och tittade på först, men så småningom kom hon upp och gillade också att hoppa. :)
Nu sover alla barnen (Flora fick faktiskt amma sig till sömns när hon bad om det, för hon har inte riktigt ätit ordentligt i helgen), så håll tummarna för oss inatt!

Kärlek på Kvantum

Idag prickade jag in ett tåg hem från Malmö så att Christopher och barnen skulle kunna hämta mig vid stationen efter förskolan - men Alfred trampade i en vattenpöl på förskolans gård, så de åkte hem och bytte skor och strumpor på honom först och så gick jag in på ICA Kvantum som ligger vid stationen för att handla lite.
När jag kommit en bit in i affären; längst bort rakt fram, men innan jag hunnit svänga, så hörde jag Alfred ropa "Mamma!" och såg honom komma rusande i full karriär mot mig. Jag satte mig på huk och han flög in i min famn, och strax bakom kom Lilly och Flora springande med armarna utsträckta mot mig och världens största leenden, och båda kastade sig i armarna på mig. Så underbart!! Jag blev så lycklig över att se dem, och Lilly sa också att hon var glad. :)

Det blev paj till middag ikväll, efter ett recept jag hittade på en annan blogg (jag tog dock mindre spenat och drygade ut det lite med grönkål istället), men eftersom jag lätt kunde lista ut att våra barn inte skulle vilja äta den så gjorde jag en liten paj med bara majs och äggstanning till dem. Alfred kom och frågade vad det blir för mat, och jag sa att jag och pappa ska få spenatpaj med tomater, men att han, Flora och Lilly skulle få majspaj. Då sa han: "Men vi får väl smaka på eran också ändå?" Så för andra dagen i rad tänkte jag: "Vem är du och vad har du gjort med min son?" Alfred är nämligen typ världens kräsnaste barn, men igår när jag stod och skar morötter till en kycklinggryta kom han in i köket och sa: "Mmm, morötter! Mamma, kan jag få en bit?" Jag höll på att svimma, för ungen har aldrig gillat morötter (men han säger att han äter rivna morötter på förskolan, fast hemma vägrar han äta det). Sen att han inte ville äta morötterna i grytan, fast han blev glad när han såg dem också, och att han inte ville smaka på vår paj idag ändå är en annan femma, men det känns som att det finns lite mat-hopp ändå när han åtminstone blir nyfiken.

Lilly har börjat härma Alfred i det mesta han säger och gör, så jag får väl hoppas att hon hänger med på det också, och inte bara på dumheter...

Jag har pratat alldeles för mycket om våra tråkiga läggningar på sistone, och jag ska försöka sluta med det, men en gång till blir det nu ändå. Tjejerna, främst Flora, vägrar läggas av pappa, det måste vara jag, så jag har försökt prata med Alfred om att jag måste få lägga dem ett tag nu, för han var likadan när han var i ungefär samma ålder, och då lade jag honom varje kväll för att han ville det, och nu är det tjejernas tur. Men det hjälper ju inte, han tjatar om att jag ska lägga honom ändå, och så blir det gråt och skrik från alla tre samtidigt när vi har riktig otur. Sen fjantar sig Flora ändå när jag lägger henne och ska smita in till pappa och Alfred, men kommer sen tillbaka och så gråter och skriker alla tre några varv till. Jag är så oerhört trött på detta, men vet inte vad vi ska göra åt det. Det känns lockande att försöka få dem att somna själva utan att vi ligger hos dem, men det känns otroligt långt borta när de är så hysteriska om att jag måste ligga hos dem... Tjejerna har ju aldrig nånsin somnat utan att vi legat hos dem, så jag vet inte hur det ska gå till att börja med det nu. Just nu kanske de har en extra mammig period också, för plötsligt har båda velat börja amma mer också (just när jag är nånstans i menscykeln som gör att jag har svinömma bröstvårtor), så allt är rätt segt för tillfället, faktiskt.

Fler nappar i träden

Idag hängde vi upp två nappar till i träden! Lilly valde päronträdet idag, medan Flora ville fortsätta med äppelträdet, och de pratar och pratar om fågelmamman som hämtar napparna till fågelbebisarna som blir så glada så glada för napparna. :) Och ikväll somnade båda utan nappar, efter att vi förklarat att napparna ju hänger i träden när de frågade efter dem (fast det var inte riktigt sant, för det var extranappar vi hängde upp, och de riktiga sovnapparna ligger tryggt i garderoben, men ändå).

Flora kom in till vår säng redan vid fyratiden i morse, och hade glömt sin napp i sin säng, men jag fick henne att somna om utan den när hon bad om det. Men hon fick nog i och för sig bröstet lite när jag tänker efter, tidigare än vanligt, och hon ammade lite mer än vanligt - jag trodde ju att hon slutat helt, men det har hon inte, fast hon brukar bara snutta i någon sekund innan hon släpper (när de får amma bara på morgnarna).

Mormor var här i några timmar idag, och vi var ute och gungade en stund medan Alfred var på förskolan.

All snö smälte bort igår, och nu ska det vara plusgrader framöver enligt tiodygnsprognosen. Vår i sikte?
Det var min middagsdag idag, men jag kunde bara inte komma på vad jag ville laga - helst vegetariskt på meat-free Monday, och jag har fortfarande väldigt dålig vegofantasi. Till slut kom jag på vid fyratiden att jag skulle laga en ärtpasta som jag inte gjort på länge, men vi hade för lite ärtor, så jag gav mig på att ge mig ut och handla med alla tre barnen utan Christopher, som jobbade. Jag pratade med dem innan om att de måste vara snälla och hålla i varann och göra som jag säger.

Och det gjorde de, de små sötnosarna.

Först bytte vi kolsyrepatron på Dollar Store, och Alfred höll sina systrar nära som en hönsmamma. :)

Och sen vidare till Willys som ligger bredvid, där de satt snällt i vagnen alla tre en stund, sen fick de för mycket myror i benen och kutade iväg lite, men var sen duktiga igen när vi närmade oss kassorna. Det är ganska underbart faktiskt, att det faktiskt börjar fungera att förbereda barnen på saker, och att det numera ibland går att lösa konflikter genom att få dem att prata med varann!

Hjälp mig välja glasögon!

Samma dag som jag var och lämnade tillbaka lånebågarna där jag gjorde en synundersökning innan jul gick jag förbi billigare Specsavers, och de hade en affisch i fönstret om att man får gratis glasögon om man betalar 345:- för en synundersökning. Och eftersom jag kom fram till att jag inte ville köpa glasögon för drygt 2 000:-  under tiden jag har extra dålig syn när jag ammar och sover dåligt, eftersom synen kanske blir lite bättre av sig självt när jag är klar med det, så kändes det här bättre. Sen visade det sig såklart att man måste betala 700:- för antireflexbehandling, som man tydligen mer eller mindre måste ha, men det kommer i vilket fall som helst bli ungefär 1 000:- billigare. För att bågarna ska bli helt gratis fick man bara välja mellan 18 olika som kostar 395:-, men om man istället väljer lite dyrare ingår antireflexen, så jag lånade hem fyra olika: ett par för 395:- och tre lite dyrare. och nu vill jag ha er hjälp! Vilka tycker ni jag passar bäst i? Kommentera med din favorit: övre vänster = 1, övre höger = 2, nedre vänster = 3, nedre höger = 4.

Ni kan förstås väga in i beräkningen vilka de här sötnosarna passar bäst i. :)

De här (3) är väldigt lika de datorglasögon jag har nu - jag köpte ett par bågar i Tokyo 2007 och satte in glas hemma, men de är terminalglasögon som förstorar lite, så jag kan inte gå omkring i dem.
Den här lilla lilla sötnosen Flora råkade jag förresten välta i golvet idag. Vi skulle äta lite mellanmål, och både Flora och Lilly började tjata om att jag måste sitta bredvid dem (de sitter på varsin sida), och jag blev så trött på det att jag bestämde mig för att flytta ihop dem på kortsidan, och tog tag i Floras stol - men av något underligt hjärnsläpp höll jag inte i henne, så hon tippade rakt bakåt och slog bakhuvudet hårt i golvet. Hon skrek och skrek och ville över till Christopher från min famn, och jag grät och bad om förlåtelse och var bara världens uslaste mamma. Tack och lov mådde hon bättre ganska snart, efter att jag fått trösta henne och muta henne med en glasspinne, så hon fick ingen hjärnskakning - men vad den här stackars lilla loppan har slagit i sitt lilla huvud många gånger.

Flora har slutat amma, tror jag

I eftermiddags åkte Stella hem - vi hade tänkt åka till Kärra i förmiddags efter att en rörmokare varit här och bytt ut ett gammalt rör (innan årsskiftet så vi får 50% ROT-avdrag och inte bara 30%), men inget av det blev av: personen på kommunen som skulle stängt av vattnet under jobbet var inte på plats som hen skulle, så rörmokaren måste komma tillbaka en annan dag, och vi bestämde oss för att inte åka upp ändå på grund av risk för halka och lite kort tid att vara där, eftersom ingen av oss tänker vara där på nyårsafton. Så Stella fick ta tåget istället (hon bor i Varberg), och jag och Alfred skjutsade henne. Vi blev såklart lite sena, så när vi kom fram till stationen och det inte fanns någon parkeringsplats nära Pressbyrån, där Stella skulle köpa en biljett, så släppte vi av henne och körde vidare sådär hundra meter och parkerade utanför Kvantum, och sen gick vi och mötte henne för att vinka av på perrongen. Där stod vi och frös i fem minuter tills tåget kom, sen kramades vi och vinkade tills tåget åkte (och Alfred tappade sin keps på spåret, men jag fick tack och lov upp den bara genom att lägga mig på mage på perrongen och sträcka ner armen utan att behöva hoppa ner) och sen åkte vi och gjorde lite ärenden.
Knappt två timmar senare kom det ett sms från Stella, nästan framme i Varberg: vi hade båda glömt att hon hade sin resväska i bagageutrymmet i bilen...
Så fantastiskt klantigt av mig - vad ska jag föreställa för ansvarsfull vuxen?! Småpanik utbröt, alla tänkte så det knakade, jag upptäckte att DHL har ett kampanjerbjudande på bara 99:- för bud och skulle just till att boka det när Stella smsade igen: hennes snälla farfar övningskör gärna med henne ända ner till Landskrona imorgon. :) Tack och lov för snälla far- och morföräldrar, vad skulle vi göra utan dem?

Den här lilla loppan, den Pippi-älskande Flora, har visst slutat amma. De tre senaste morgnarna har jag erbjudit henne bröstet (när Lilly vaknar börjar hon alltid med att be om bröstet och så får hon amma en stund, och Flora brukar ta en slurk också lite efter, eftersom Lilly brukar vakna först), och i förrgår och igår ville hon gärna, men när hon tagit tag har hon bara sugit till två gånger och sedan släppt, och i morse ville hon inte alls. Så för första gången verkar jag ha ett barn som faktiskt slutat amma frivilligt! Alfred fick jag tvinga att sluta när han var ett år och tio månader, för vid det laget var jag så trött på det, för han drog och slet i mina bröst mest hela tiden, och hittills har tjejerna så gärna velat fortsätta amma att jag låtit dem, men bara på morgnarna, för mer än så har jag inte orkat med längre. Jag hade ju hellre sett att Flora fortsatt längre än Lilly bara för att hon är så ynka liten och äter mycket mindre än sin syster - Lilly äter mest av alla tre barnen och växer så bra, hon är större än Alfred var i samma ålder - men så verkar det ju inte bli, och då får det ju vara så.

Hörsel och nojor

Christopher har gått på bio ikväll, så jag är ensam med tre sovande barn. Jag satt och tittade på "Grey's Anatomy" på Play och hörde plötsligt att Lilly storgrät, så jag rusade upp och hon hade redan hunnit in i vårt sovrum för att leta efter mig. Christopher brukar alltid höra när någon vaknar och gråter före jag gör det när vi sitter och tittar på tv, så han har uppenbarligen bättre hörsel än jag. Förutom i sömnen på nätterna, då vaknar jag av absolut ingenting. Och det här fick jag äntligen en förklaring till i senaste avsnittet av Barnvagnspromenader (avsnitt 43), där Louise Hallin berättade att under tiden man ammar så gör amningshormonerna att man har bättre hörsel och lukt och mer stresspåslag för att ständigt vara beredd att rädda sitt barn. Nu är jag inte superammande längre, men jag ammar ju varje morgon fortfarande och måste ju därför fortfarande ha amningshormoner i kroppen (vilket märks på mina klena leder, jag får ju fortfarande ont av ingenting). Jag tycker det är rätt häftigt hur naturen ordnar det för oss! Visst vet jag att mammor normalt sett vaknar av en fallande fjäder, så länge fjädern liksom sitter på barnen, men att det faktiskt rent fysiskt fungerar så, det hade jag inte riktigt koll på.
Annars är faktiskt sömnen rätt hyfsad nu, jämfört med tidigare. När barnen inte är sjuka så sover oftast åtminstone någon av dem hela natten fram till tidig morgon nu - men det är ju nästan alltid någon av dem som vaknar och kommer in, och när barn 2 vaknar brukar det sluta med att någon av oss får lägga sig inne i deras säng med barn 2 och 3, för att den är lägre och ger mindre risk att någon ramlar ur och slår sig.
Och på tal om sjukor så börjar jag bli helt nojig för alla konstiga åkommor nu. Dels är det ju springmasken som jag inte vet om den tänker komma tillbaka (vi ska ta dos två av medicinen nästa helg, men informationen om när maskar kläckta ur eventuella kvarvarande ägg blir könsmogna och börjar lägga nya ägg är extremt knapphändig på nätet - när jag läste om löss så stod det precis tider, vilket gjorde att vi kunde känna oss trygga med att ta dos två och att det sen skulle vara över, men när jag läser om springmask hittar jag bara en massa stackare som får det om och om igen), dels höstblåsorna som går på förskolan och dels den vidriga förhatliga magsjukesäsongen som folk envisas med att skriva om på Facebook jämt. Vaaaarför kan inte folk hålla tyst om det äckliga?! Varför tror de att andra vill läsa om det?! Så när Flora sa "aj aj magen" när jag lade tjejerna fick jag nästan panik, men försökte lugna mig med att hon är lite för liten för att identifiera magont så (det ska komma i fyraårsåldern, tydligen) och hoppas på att det inte är något.
Jag önskar att vi åtminstone kan få vara friska (förutom lite snor och hosta som Alfred och Lilly har) i några dagar framöver, för på fredag ska vi åka till Kärra och fira "för-jul" i helgen med min gravida syster Johanna och hennes Victor, min systerdotter Stella och mormor. På vägen tar vi Ullared för att köpa lite julklappar till barnen. Så alla illasinnade bakterier och virus, snälla håll er borta från oss!

Första dagen utan amning för Lilly

När vi skulle lägga barnen för en stund sen kom jag plötsligt på: idag var första dagen i Lillys liv som hon inte ammat en enda gång.
Båda tjejerna brukar få en slurk på morgonen när vi ligger kvar i sängen, och sen ofta en omgång på eftermiddagen också, men i morse blev det inte så, och på eftermiddagen hade vi besök av en barndomsvän till Christopher (som bor strax utanför Landskrona) med fru och son, och sen var det middagsdags. Lilly kom in till vår säng nån gång i natt, och vid halv sju kom Flora och Alfred, men vi lyckades få båda tjejerna att somna om - fast Alfred var omöjlig, så han sprang runt och lekte - och när Flora vaknade igen vid närmare halv nio fick hon bröstet, och sen var jag tvungen att gå upp och hjälpa Alfred med nåt precis när Lilly vaknade, så hon fick aldrig nåt. Men hon har faktiskt inte ens försökt komma åt bröstet på hela dagen, fast det är hon som brukar gilla det mest - eller snarare: Flora brukar vilja hålla på mitt bröst oftare, men hon ammar inte så fasligt mycket, medan Lilly brukar amma ordentligt när hon väl är där.
Så jag vet inte, kanske att jag kan lägga av nu om jag vill, men det känns faktiskt lite vemodigt. Så vi får se, vill de ha ett tag till så får de nog.

Den här bilden tog jag i somras när båda halvsov vid mina bröst. Så mysigt ändå.

Vi tog lite kort i trappan innan våra gäster kom, när vi var finklädda.

Fina fina ungar.

Första amningsfria natten!

Igår kväll när vi skulle lägga barnen vägrade Flora lämna mig - det vanligaste är att Christopher lägger tjejerna och jag Alfred, men i förrgår lade jag och mamma tjejerna tillsammans (i ett futilt hopp om att de skulle somna snabbare med mamma, men det funkade ju inte när jag var med, och smita ut fick jag inte), och igår gick Flora helt enkelt in i rummet där jag sover och vägrade gå. Så vi provade nåt nytt: jag lade Flora och Christopher lade Lilly och Alfred (jag ville inte ta båda tjejerna, för det tar sån sabla tid). Det var första gången vi inte lagt tvillingarna tillsammans, och Lilly var lite ledsen först, men Flora var nöjd.
Sen sov Flora lugnt bredvid mig hela natten utan att vakna, och Lilly kom in vid 6-7-tiden och ville ha bröstet, men jag sa "nej, vi tar inte bröstet på natten längre" och då gick hon med på det. Hon låg på min arm hela tiden och Flora låg tryckt mot mig på andra sidan, så jag vågade inte röra mig en millimeter förrän vid 8 när jag lyckades vända mig på sidan. Flora vaknade vid halv 9 och blev mycket upprörd när jag inte lät henne få bröstet, men då var det ju ändå rätt bra tid att vakna, så jag bestämde att hon kunde få bröstet när vi satt oss upp, och det gick hon med på. Så: succé!
Det är ju inte säkert att det funkar om inte Flora sover med mig hela natten utan kommer in när hon vaknar i ottan, men vi får se.
Vi har förresten premiärat nagellack på tårna nu: jag fixade mina tånaglar härom dagen, och då fick Alfred, Flora och Lilly också. Mycket tjusiga är vi.

Trött och förvirrad

Idag skulle jag upp "tidigt" (7:45 - med våra sjusovar-lyxbarn är det astidigt), för tiden jag hade bokat hos kiropraktorn på eftermiddagen idag visade sig vara i Falkenberg och inte i Varberg, så jag mailade honom igår och då gav han mig en ny tid klockan 9:00, och jag tänkte att det ju vore dumt att klaga på det. Så jag satte klockan och tänkte lägga mig tidigt, men det sket ju sig som vanligt av lite olika skäl (bl.a. att jag och Christopher hamnade i en pressetisk diskussion...), så jag somnade nånstans efter 1, vid 2 kom Alfred in och lade sig på täcket så jag hade för lite plats plus inget täcke, och vid 4 vaknade Lilly så jag gick in och lade mig hos henne och Flora och när klockan var runt 6 och den enda delen av mig som sov var min högra arm var jag så trött och irriterad att jag skrek åt stackars Flora som ville ligga och pilla på mitt bröst när jag bara inte kunde ligga still i den ställningen längre. Så Christopher tog över och jag lade mig hos Alfred och somnade och drömde att jag körde bil från baksätet med alla barnen och körde mot färdriktningen och fick panik och körde in på en liten avfart, där Isabella Rossellini kom och förbarmade sig över mig och hjälpte mig köra, och sen ringde klockan, och jag kände mig som världens elakaste mamma och tänkte att jag måste krama Flora hela dagen.
Den här långa utläggningen var väl mest för att berätta att sömnen, som varit ganska så bra under sommaren faktiskt, börjar gå helt åt skogen igen. Jag har varit så trött idag att det har känts som att jag har kolsyra i hela huvudet, och det är sååå tråkigt att vara där igen. (Plus att läggningarna börjar ta evigheter också, så vi måste försöka komma på en plan för dem.) Första steget måste nog bli att ta bort nattamningen helt, så de inte ens får en slurk i gryningen, som de brukar få, för de senaste veckorna har den där tiden bara blivit tidigare och tidigare så att jag ligger och ammar (åtminstone Lilly, Flora pillar mest) halva nätterna och inte kan sova. Det är bara så svårt för mig att ta beslutet att sluta, för tjejerna älskar det fortfarande, och jag vet ju att det här är sista gången jag ammar i mitt liv och jag älskar det faktiskt för det mesta också. Men idag har jag sagt till dem att nu blir det inga bröst på natten, men de kan fortfarande få någon gång under dagen om de vill. Vi får se om de kommer ihåg det när jag påminner dem inatt eller om det blir gråt och skrik.
Mina bröst förresten... De klarade Alfreds graviditet och amning ganska bra och höll sig ganska fasta, men nu alltså. Det har hänt, på riktigt, att jag har lyckats klämma mina egna bröst i armhålan! Inte så fasta längre, kan man säga. :D
I övrigt har det varit toppenväder (eller ja, för blåsigt fortfarande) igen, men frånlandsvinden hade gjort vattnet kallare så det hade kommit in brännmaneter så det blev lite besvärligare att bada.

På eftermiddagen åkte vi till Kållered och Kungsbacka för att göra lite ärenden: köpa en bär- och svamptork åt mig, byta några plagg jag fått i födelsedagspresent och Christopher behövde nytt mobilbatteri och datorsladd. Och Flora blev en shoppingprinsessa.

Just det, på tal om inget: båda tjejerna är superbra på att hoppa jämfota nu - eller de har varit det i rätt många veckor faktiskt. Supergulligt.
Ikväll har jag varit inne på Försäkringskassans hemsida för att ändra min ansökan för de sista föräldradagarna under inskolningen, men dels insåg jag att jag inte riktigt vet hur jag ska ändra förrän jag pratat med A-kassan, och dels blev jag totalt förvirrad av siffrorna som stod när jag loggat in. Jag vet inte vad det är med Försäkringskassan, men på något sätt lyckas de göra allting krångligt. Bara en sån sak som att det står att vi har kvar 90 dagar på lägstanivå för Alfred, varav 43 är mina. 43? Varför inte hälften när vi inte har tagit ut en enda på lägstanivå? Och för tjejerna stod det att det inte finns några dagar kvar som Christopher kan överlåta åt mig fast vi har 74 SGI-dagar kvar och det väl bara är 60 som är öronmärkta? Jag gav upp och loggade bara ut...
Jag har åtminstone fått svar på mitt mail till Försäkringskassan, men insåg att jag nog inte riktigt formulerat mig rätt, för en del av det jag undrade fattar jag fortfarande inte, men jag fick åtminstone veta att man får ta ut lägstadagar på helgerna både medan man jobbar och går på a-kassa, och det är ju bra eftersom vi har så många kvar att vi antagligen inte kommer hinna använda dem "på riktigt".

Drömdag på stranden

Äntligen kom de; solen och värmen, och dessutom utan blåst! Jag smorde in barnen noga, och mig själv slarvigt (så nu har jag en röd rygg med blekare strimmor här och där) och så drog vi ner till stranden - Christopher åkte hem till Landskrona på morgonen för att måla och bygga, men mamma och Agnes var med mig och barnen.

Och jag fick i allihop i vattnet! Flora och Lilly inte längre än till rumporna, men ändå. Alfred hittade sin gamla badring som han var livrädd för när han var liten, men idag tyckte han den var superkul.

Jag är nästan brädad av Agnes nu för tiden. :)

Och av mormor, för den delen.

Det var mycket nakenspringande idag, hur mysigt som helst.

När tjejerna var ute i vagnen med mormor och Agnes var hemma och åt lunch hittade Alfred två pojkar på stranden att leka med en stund.
På något konstigt vänster hade jag inte en lugn stund fast jag hade hjälp med barnen nästan hela tiden, så jag är helt däckad nu ikväll, och jag förlorade dessutom tålamodet med Alfred när han tjatade om att bada med mig när jag var tvungen att vara på land med Flora och Lilly (mormor var tvungen att springa hem en stund för att ta emot ett paket) - jag gjorde ett försök att ta på tjejerna simdynor och tog med dem ut i vattnet, men de vägrade släppas ner ur min famn, så när Alfred tjatade och tjatade om att jag skulle bada med honom blev jag till slut så irriterad att jag stampade ut mot honom i vattnet så det skvätte på honom så han blev rädd och började gråta och jag kände mig som världens elakaste mamma. Men det är schöven inte lätt det här med att försöka göra tre barn nöjda samtidigt, tyvärr. Jag bad om förlåtelse sen och vi blev vänner igen åtminstone.
Inatt sover Alfred med mormor ute i hennes lilla hus och jag ska försöka sova nu så jag orkar med natten med omlottvaknande och bröstkrafsande (jag låter fortfarande tjejerna amma ibland på nätterna, men försöker dra ner på det, men det är inte så lätt). God natt!

20 månader idag!

Idag blev våra små tjejer 20 månader! Det innebär att det bara är två månader kvar på min föräldraledighet... Huga.

En bild Christopher tog på Lilly härom morgonen, när hon absolut inte ville bli av med sin nattblöja. Hon är min lilla butterkaka - hon kan se så sur ut!

Och Flora är världsbäst på att se glad ut (också Christophers bild).

De är så stora nu! De är så kloka och förstår allt vi säger, och kan göra sig förstådda med gester, miner och ord (när de vill ha något på matbordet till exempel pekar de och skakar på huvudet om vi försöker ge dem fel sak, och nickar och blir glada när vi hittar rätt).
De tränar supermycket på att gå i trappor nu när vi är i stugan, för här är det trappor lite varstans och vi har inga grindar. De är så duktiga och försiktiga och håller i sig i räcken eller i våra händer, och känner de sig osäkra sätter de sig ner och tar sig ner sittandes ett trappsteg i taget.
De har också blivit lite busiga: de testar att slåss ibland, och när vi säger till så fortsätter de testa - Flora får en alldeles speciell min där jag ser hur kugghjulen i hjärnan snurrar i full fart över vad hennes nästa steg ska bli, så det gäller att vara med och sätta stopp. Lilly å sin sida brukar bara fortsätta bränna på när vi säger stopp, och blir jättearg och ledsen när vi hindrar henne.
Det är fortfarande Lilly som säger flest ord, och några av dem som hon kan som jag glömde när jag skrev härom dagen är akta, varmt, nappar, Maja ("Manga" med mjukt g), vagnen, mat, pang, tappa, posten, min ("mant"), ja. Och Flora sa "ma" när hon ville ha mjölk nu ikväll, så hon kommer nog igång och ifatt snart. Hon kommer nog däremot inte komma ikapp i storlek på länge i alla fall, jag tycker det skiljer ännu mer på dem nu i både storlek och längd. För tillfället äter båda bra åtminstone, och det är ju huvudsaken.
De har full koll på det mesta - de pekar ofta på saker och säger vem de tillhör av mig, pappa och mormor, eller så hämtar de skor åt oss och vet precis vem som ska ha dem.
De älskar fortfarande att amma, men de senaste två dagarna har de inte fått mer än när de kommit in till mig på tidiga morgnar, för igår morse gjorde det så hemskt ont i mitt högra bröst när de åt. Jag googlade och kom fram till att jag kanske fått svamp i bröstet, eftersom jag ju såg härom dagen att Flora var vit på insidan av läppen, och då läste jag att om det var torsk kunde det sprida sig till bröstet. Och nu hittade jag en sida på Amningshjälpen där det stod att svamp i bröstet kunde yttra sig som vita fläckar (och det hade jag ju härom sistens) och strålande smärta. Eftersom det var söndag och jag inte kunde åka till en vårdcentral testade jag ett av tipsen de gav: att smörja in bröstvårtorna med citronsaft, så det gjorde jag en massa gånger under dagen, och så tog jag vichyvatten på Floras läpp några gånger också. Redan i morse kändes det bättre, så jag har fortsatt med citronsaft idag. Men dels på grund av smaken, dels för att jag ville låta bröstet vila, har de inte fått amma på dagarna, och det har ju varit rätt skönt ärligt talat. Jag har ju fått tillbaka mensen nu ändå, så nu har jag inga egoistiska skäl att fortsätta amma längre... Men på morgnarna är det skönt att få dem att somna om lätt - de senaste dagarna har jag fått väcka dem vid 9-tiden, det är så lyxigt att jag nästan får dåligt samvete över att vi sover för länge.

Idag fick Alfred hänga med min morbror Bernt alldeles ensam en stund - han hade jätteroligt!

Och sen åkte jag och han in till stan och köpte en tennisträningsställning (tror jag den kallades, typ) där han kan leka ensam ibland - fast idag ville Lilly vara med och då blev det en massa bråk om vem som skulle ha vilket rack och bollen knockade henne och jag vet inte allt... Ibland leker de så bra tillsammans alla barnen, men ibland blir jag så trött på allt gap och skrik att jag bara ger upp och tänker att de får hållas tills nån får ont, typ. Syskonbråk och syskonkärlek går väl hand i hand, antar jag. Älskar varann, det gör de i alla fall, och det är så underbart att se! Alfred pussar och kramar sina systrar jätteofta, och de visar också tydligt att de älskar honom. Så lite bråk får vi väl leva med, även om vi gör vårt bästa för att förhindra det.

Tvåordsmening!

"Mommo dä!" sa Lilly i morse. En tvåordsmening! Hon slog till med ett "Mamma dä" lite senare också.
Nu har vi varit ifrån Christopher i sex dagar redan, och det har gått fort, känns det som. Vi Facetimar med honom nästan varje dag, och barnen tycker det är roligt. Idag tog tjejerna fram en av hans skor som står i hallen och hojtade "pappa!" och Flora började dansa "pappa kommer tillbaka"-dansen, så de är i alla fall inte oroliga för att han är borta för gott. :) Och nu är det bara två dagar kvar tills han kommer - på fredag ska mamma nämligen hem till Helsingborg för lite bokade grejer fram till söndag, och eftersom jag inte pallar att vara ensam med alla tre barnen särskilt länge kommer Christopher tillbaka då, även om han nog först tänkt stanna till söndag, innan vi visste att mamma skulle iväg. Om han inte hinner färdigt med det han tänkt i huset tills dess får han väl åka tillbaka någon dag i nästa vecka.
Idag har det varit soligt och fint igen, men blåsigt och rätt kallt, men vi har varit ute mycket ändå.

När Alfred vill springtävla brukar han ställa sig i startposition, som jag lärt honom, och tjejerna försöker också och sätter sig på huk, men idag utvecklade Flora sin startteknik genom att lägga sig på mage, och de andra hängde på. :) Alfred kunde jag dock snabbt lära att det inte var så effektivt...

Tjejerna går barfota mest, och när vi var inne i mina kusiners trädgård bredvid, där de har både gunga och studsmatta, trampade stackars Flora på en liten liten brännässla. Innan jag såg vad som hänt och jag satte mig på knä bredvid henne för att kolla varför hon grät så satte jag såklart knät på en annan liten brännässla bredvid... Jag läste just igår att man kan ta kortisonsalva på getingstick (fast det gör vi aldrig, ammoniak på en bomullstuss är det absolut mest effektiva mot getingstick), och jag har aldrig lyckats hitta något som kan lindra brännässleblåsor, så vi gick in och jag testade att smörja oss med Mildison. Flora hade bränt sig mitt i hålfoten, där man har som känsligast hud, och det var många vita prickar. Jag kände dock ingen effekt alls av Mildisonen, men så kom jag på att mamma har en flaska 100%-ig Aloe Vera-saft som vi köpte varsin av när vi var på Teneriffa för ett par år sedan, så jag smorde på det, och vips blev det bra!
Vi har förresten upptäckt att Flora kan sitta stadigt på en vanlig gunga redan - det lärde sig Alfred ganska nyss - och Lilly kan hoppa jämfota på studsmattan! Mina små genier. Lilly säger "appa!" när hon vill till studsmattan och hoppa.
På Lilly kör vi nu tvåfrontsattack mot molluskerna hon fick i ena knävecket för någon månad sen. På Alfred fick vi bort mollusker genom att badda med alsolsprit två gånger om dagen i några veckor, men på Lilly verkar det inte funka (jag upptäckte dessutom två nya pyttesmå på magen härom dagen), så nu har jag köpt en salva som heter Cicaplast, som en i tvillinggruppen rekommenderade, och började smörja på det också igår. Nu när vi är barbenta så mycket vill jag verkligen bli av med dem.
Det var krångel med Flora vid läggning ikväll igen - det är verkligen besvärligt att lägga dem utan att ta till brösten, men jag känner att det är värt det på nätterna, det är lättare att få dem att somna om utan att ta brösten på nätterna när de somnat utan. Men Flora fick somna i knät på mormor idag, för hon bara vägrade somna inne i sängen... Hoppas det går över snart. Ett skäl till till att dra ner på amningen är att jag fick ont i höger bröstvårta i natt, och när jag vaknade såg jag att det var en vit fläck på den. Det såg ut som att det blivit en liten blåsa där det fastnat mjölk i, så jag steriliserade en synål och stack i den förut, men då såg jag att det typ var död hud bara... Jättekonstigt. Så det är väl bra om den får vila lite.
Och just det! Idag för två år sedan var det en stoooor dag: rutinultraljudsdagen! Dagen då jag kunde sluta noja på fulltid, och dagen då vi fick veta att det var två friska flickor i min mage. :)

Läggning utan amning

Jag kommer aldrig komma ikapp med sömnen. När jag verkligen behöver lägga mig tidigt så krånglar Flora och sover inte när klockan är halv elva - efter en timmes skrik, rymningsförsök, hot om att gå ut, utbärande av skrikande unge och mer försök att väcka syrran bar jag ut henne och lämnade henne till mormor, osande av ilska. Ibland står jag bara inte ut. Hade det bara varit en unge hade hon ju kunnat få skrika hur mycket hon ville och jag hade kunnat ligga kvar med henne tills hon ger upp, men när det ligger ett sovande barn i rummet redan och ett annat i rummet bredvid är det ju hopplöst. 

Antar att jag valde en dålig dag att lägga utan amning, när jag redan varit irriterad och utan tålamod hela dagen, men skälet var ju att de ammat halva natten till idag så jag inte fått sova, och jag tänkte att om de somnar utan brösten kanske det blir lättare att neka dem på natten. Men det var ju betydligt svårare att få dem att somna utan. 

Roligt var åtminstone att Lilly hämtade mig och sa "Macke!" en massa gånger och höll ut armarna för att visa mycket när jag sa att jag älskar dem "så mycket så mycket så mycket".

Nu får Flora sitta hos mormor, jag går och tvättar mig. God natt!

Dum och dum-bum och lite mer snurr

Nu pratas det så det står härliga till här, främst Lilly. Hon säger så många egna ord som är jätteroliga, och ibland slinker det med något som är riktigt också, men mest säger hon saker som "dusch" (men nej, inte relaterat till duschen), "dum-bum", "bum-ma" och "mölsch" (någon gång har hon sagt det om mjölk, men oftast bara när hon går och babblar).
Det är lite komiskt att hon säger ord som låter som "dumbom" just när Alfred har kommit in i en period där han säger att jag och Christopher är dumma så fort vi säger någonting som inte passar honom just då - t.ex. när han gjort något dumt, eller om vi försöker lära honom något som han inte har lust att lära sig. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det - jag brukar säga att jag inte alls är dum, utan att det är han som har gjort något dumt, och jag brukar vara noga med att påpeka att han inte ÄR dum, utan har gjort något dumt, men jag vet inte om skillnaden har gått in, för han brukar vara så arg när vi pratar om det, och om jag försöker förklara skillnaden när han inte är arg brukar han börja om och säga att jag är dum.
Vi har en bok av Stina Wirsén (som tjejerna fick i födelsedagspresent, har jag för mig) som heter "Vem bestämmer?", som handlar om Lilla och Stora, och där Lilla kastar en skål med filmjölk på Stora, och då säger Alfred "Så får man inte göra", och Stora vrålar "Dumma unge!" och Alfred säger "Så får man inte säga", och jag håller med. Sen säger Stora "Det var dumt, dumt gjort! Aja baja dej!" och Alfred säger "Så får man inte heller säga", och jag säger "Det får man faktiskt. Man får inte säga 'Dumma unge', för det betyder att Lilla är dum, och det är han inte, men han gjorde en dum sak, och det får man säga." Men det kanske är för komplicerat än så länge, fast jag tänker att om jag upprepar det kanske han fattar så småningom, eller?
Hur som helst är det så tråkigt att han håller på och säger att jag är dum så fort han blir arg. Vad ska man göra åt det?
Nu över till något roligare: klänningar! ;) I morse drog tjejerna fram en massa kläder ur sin garderob, men mest bara tjocktröjor, strumpor och strumpbyxor, men också en helt fantastisk klänning som vi köpte på rea på Polarn o Pyret i somras i storlek 86. Den andra hänger på Alfreds dörr för att den är så fin, men en har legat i garderoben. De kallades för "snurrklänningar" i butiken, för att de har sån vidd i kjolen att de blir fina när man snurrar, så jag tyckte det var smart att köpa dem i lite större storlekar så de skulle kunna dansa runt i dem. Jag höll upp den ena framför Flora och insåg att de inte alls var så stora längre, så jag provade, och hon blev så fiiiin! Jag blev helt till mig, så hon gick och tittade sig i spegeln, och sen provade hon att snurra helt själv.

Och sen poserade hon glatt för kameran (jag har redan gjort dem utseendefixerade allså? Nej..?)

Och av någon anledning flyttade hon sig sedan till framför byrån och ställde sig helt allvarligt stilla - jag tyckte det var hemskt roligt.

Och så kom Lilly med en liten nalle hon hittat i Alfreds rum (ingen av våra barn har någonsin brytt sig om gosedjur i någon större utsträckning) och kramade den. :)

Sen blev det snurr- och kramkalas!
Mina öron är förresten normala igen - de var bättre redan vid läggdags igår kväll, som tur var, och i natt sov jag inte riktigt lika uselt. Vad som däremot är lite dåligt är att Flora bet mig i ena bröstvårtan igår kväll, så sabla hårt att jag rent instinktivt knuffade undan henne så hon satte sig på rumpan och blev ledsen så jag fick krama och trösta henne. Jag tittade inte på henne när hon bet mig, så jag vet inte exakt hur hon gjorde, och det syns inget på bröstvårtan, men det gör fortfarande ont! Den är öm bara jag tar på den, och det gör svinont när de ammar... Hoppas verkligen det blir bra snart igen.

Knasiga öron

I natt har jag i princip inte sovit alls. Det blev en riktig skitnatt, där det började med att Lilly kom in till mig hos Alfred redan halv två, och det tog över en timme innan jag kunde somna om för hon var så orolig (tror det är en kindtand på väg upp, det kanske är den som spökar) och efter jag gått in med henne till storsängen igen var det inte många minuter tills Flora vaknade, och sen vaknade Lilly igen, och när jag till slut fick loss henne från bröstet inne i sängen, dit vi flyttat oss och lyckades vända mig på sidan bort från henne, så hörde jag ett väldigt konstigt ljud. Jag sa till Christopher: "Jag tror Lilly kräks upp all mjölk, du får ta det" och vände mig inte ens om - jag hade inte hört hulkande, men det lät precis som att en massa vätska kom upp lugnt och stillsamt, liksom. Christopher gick runt sängen, och meddelade mig att hon drack vatten! Haha, det var ju mycket bättre. Hon hade fått tag i min vattenflaska på nattduksbordet och druckit utan att spilla särskilt mycket.
Anyway, natten fortsatte med att jag slumrade korta stunder utan någon djupsömn alls förrän framåt 7-tiden, och så vaknade jag med ett ryck vid 8 och tänkte att jag måste väcka tjejerna för att vi inte ska hamna helt ur synk. Jag slumrade till igen, men vid halv nio satte jag mig upp - och kände att det var nåt knas med mina öron. Det kändes ungefär som när man haft lock för öronen, hållt för näsan och blåst ut och allt blir liksom öppet i en halv sekund innan det stängs till och blir som vanligt. Så det liksom brusade i hela huvudet och alla ljud ekade.
Jag provade Alfreds näsballong, men det hjälpte inte, så jag fick ligga kvar. Christopher, den snälla människan, stannade hemma från jobbet, tog med alla barnen vid lämningen och tog sen hand om Flora och Lilly istället för att jobba så jag kunde ligga kvar till elva.

Såhär mysigt hade de utan mig. (Christophers bild)

Jag ringde Vårdguiden, och hon sa att jag kan avvakta så länge jag inte har ont och det inte har hållt i sig i mer än tre månader (!). Jag är lite snorig igen också, så det har nog med det att göra (sköterskan jämförde det med att huvudet känns som ett ägg, och det är en rätt bra beskrivning).
Öronen är fortfarande helknasiga, men jag har lättare att hantera det nu när jag fått vila lite - jag vilade med tjejerna i drygt två timmar sen också.
När jag låg kvar i morse kom Flora in strax innan jag gick upp, och sa plötsligt flera ord - de var verkligen inte tydliga, men jag är säker på att jag hörde skillnad på dem och hennes andra ljud; först sa hon "hej", sen pekade hon på sin blöja (hon hade bajsat, men det fick Christopher ta), kom upp i sängen, sa "napp" och stoppade en i munnen. Nu börjar det hända grejer! Och när jag kom ut i köket gick Lilly och höll sig på armen och sa "aaooo" och ville att jag skulle klappa och blåsa. När hon strax efter slog i huvudet i en låda (inte hårt) sa hon dock inte "ao", så hon har nog inte riktigt fått ihop logiken, men ändå.
Lilly hade förresten druckit ett helt glas mjölk till frukost också, och varken hon eller Flora brukar dricka särskilt mycket utan mest hälla ut sin dricka eller hälla den från glas till glas - de ammar ju fortfarande mycket, så de får vätska därifrån, så jag oroar mig inte - men idag var hon tydligen supertörstig. Det kanske var därför hon strulade så mycket i natt? Fast nåt mer är det nog också, för hon var superkrånglig när vi skulle vila också. Hon skrek och skrek och vägrade lägga sig hos mig och Flora - Christopher kom in, men hon ville inte till honom heller, och vad jag än frågade henne om vad hon ville skakade hon bara på huvudet. Jag stängde linnet som jag öppnat för att amma dem till sömns, och då blev hon om möjligt ännu argare - så jag skulle bara ligga där med tuttarna ute och vänta på henne, tydligen. Och till slut kom hon och lade sig, men innan dess hade hennes skrikande fått Flora att börja krångla istället, så klart. Det där är ju ett problem med tvillingar: när en vill ta det lugnt och sova och den andra inte vill det... I det här fallet låg dessutom Flora på min arm, så jag var tvungen att försöka hindra Lilly från att smita ur sängen med fötterna bara, för jag nådde henne inte med min lediga arm. Läggningar tar liksom lite extra tid, kan man säga.
Nu har jag vilat bort större delen av dagen och mår rätt så okej, och om en dryg timme kommer Christophers mamma på besök över natten, så jag hoppas jag kan vara pigg ikväll (och få sova bättre i natt).

PS: Jag måste bara för min egen skull skriva en grej som jag kom ihåg först i natt att Julia sa när hon var här - apropå det där om att jag glömmer gamla saker. Julia sa till Neneh när vi tagit fram skolkatalogerna: "Sara var alltid bäst i klassen!", halvt på skämt irriterat, halvt på allvar lite avundsjukt - för det innebar, som jag fortsatte med att säga "Och Julia var alltid näst bäst". :) Och sen sa Christopher nåt om att man brydde sig så mycket om vad andra tyckte om en på högstadiet, och jag funderade lite och sa att jag nog faktiskt inte gjorde det, varpå båda kontrade med "Nej, för du var ju alltid bäst". :) Och det var nog lite dubbeltydigt: jag var bäst i skolan, och tyckte alltid att jag själv var bäst på det mesta också. Det är nog något jag får jobba på att komma ihåg nu, för jag behöver lite mer av det där gamla självförtroendet snart när jag ska börja skaffa jobb igen.
Jag minns en grej, när jag hade fått tre Swatch-klockor som jag tyckte var så coola (en var helt genomskinlig, både armbandet och urverket), och istället för att turas om att ha dem olika dagar hade jag en på ena armen och två på den andra. Det hände flera gånger dagligen att nån retade sig på det, men jag struntade i det, jag tyckte ju de var snygga, så ville jag ha alla på en gång hade jag det. Punkt. Jag var dessutom kaxig, så jag kunde alltid svara tillbaka. Så, slut på dagens memory lane. :)

Snurr snurr!

Den där läggningen som urartade igår gick ännu mer åt skogen sen. Flora vaknade strax efter jag publicerat gårdagens inlägg, och jag gick in till henne, men hon kunde bara inte somna om utan låg och snurrade och snurrade. Jag lät henne få bröstet, men det hjälpte inte, snarare tvärtom. Hon snuttade en stund, vände sig, vände sig tillbaka, pillade på min bröstvårta, snurrade runt igen, snuttade lite, och så vidare i all oändlighet. Till slut när hon börjat skrika också tog jag upp henne, och så fick hon sitta i soffan med mig och Christopher. Men inte heller det hjälpte; hon var lika orolig där. Jag provade att sätta på Teletubbies åt henne, men inte det heller. Så när vi tittat klart på "Mästarnas mästare" på SVT Play för att komma ikapp inför helgens avsnitt gick jag för att tvätta mig, och Flora blev helt förtvivlad. Men jag var inte särskilt sugen på att lägga mig utan att ha borstat tänderna, så jag hade inte mycket val... Christopher tog Flora i famnen och gick ut på balkongen, och då lugnade hon sig åtminstone. Sen bäddade vi i soffan så jag och Flora kunde ligga där för att inte störa Lilly.

Men det var hopplöst, hon lugnade sig bara inte. Jag har ingen aning om vad som var fel, hon verkade inte ha ont någonstans, hon var inte varm - det enda var att hon var lite snorig, men så har hon inte reagerat på förkylning förut. Kanske tänder? 

När klockan var ett höll jag på att få nervsammanbrott. Jag drog täcket hårt om bröstet så hon inte kom åt att ligga och pilla på brösten längre, och hon blev förstås ledsen, men efter några minuter verkade hon faktiskt somna! Hon vaknade igen dock och var ledsen, men jag envisades med att det var slut med bröstet nu, för det där pillandet och snuttandet verkade ju mer hålla henne vaken än att lugna henne, och vid halv två blev hon äntligen lugn så vi kunde sova båda två. När jag vaknade av att Lilly kom och letade efter mig vid halv 6-6 låg Flora precis som när jag somnat, hon hade inte rört en fena. Jag och Christopher bytte plats, och Flora fortsatte ligga blickstilla tills han gick upp vid 8. Helt utmattad, tydligen.

Idag har hon varit helt som vanligt, pigg och glad, och ikväll somnade hon lugnt. Jättemärklig natt.

I förmiddags började tjejerna snurra i hallen! Men när jag tog fram mobilen för att filma ville de bara titta i telefonen, så vi började med en vink- och pussfilm. :)

Sen fick jag filma Lilly.

Och sen Flora. Sötisar!

Amning, den eviga sömnproblematiken och ett barn som bytt språk

Det här med att dra ner på amningen gick ju åt skogen, av två skäl: dels att Lilly varit krasslig och jag då inte velat neka henne lite extra näring och närhet, dels att både hon och Flora varit så sabla envisa och högljudda när de velat ha brösten att jag bara inte orkat stå emot.

Jag har gett upp på nätterna till och med, så jag har sovit som en kratta (fast jag fått ligga på Alfreds golv åtminstone några timmar per natt, men han ska å andra sidan upp och kissa och in i storsängen och grejer, så det har inte heller varit ostört. Plus att min hals aldrig blir bättre, jag har svinont i halsen särskilt på nätterna), och det är ju dumt att jag låtit dem amma då, för nu måste jag börja om med avvänjning på nätterna. Framför allt Lilly är totalt brösttokig för tillfället, så jag vet inte hur det ska gå det här. Jag gjorde dessutom misstaget härom dagen att trycka på bröstet och visa när mjölken kommer ut, och det fick jag förstås ångra. Nu ska alla tre barn dit och trycka...

Igår natt lade vi ner tjejerna i spjälsängarna för första gången. Det funkade med Lilly, och hon låg där ett par timmar åtminstone, men Flora vaknade direkt och vägrade ligga kvar.
I morse vaknade båda 4.30 och ville ha mig (som låg inne hos Alfred), så jag gav upp och gick in och lät dem amma. Båda somnade om, men vaknade till omlott en gång i halvtimmen och skulle ha bröst tills alla barnen gick upp 7.30. Jag fick ligga kvar, men fick gå upp en stund senare för att Lilly stod och skrek vid dörren. Sen var hon på uselt humör och ville bara ha bröstet, men jag vägrade - hon hade ju redan fått amma av och till i tre timmar! Nu behövde hon frukost istället, tyckte vi. Men det tog en bra stund innan gnällandet gick över. Suck. Men även detta bör väl vara en fas, som allt annat.

Det här med att Flora absolut ska sitta i knät vid middagarna har jag accepterat nu istället för att bråka om det, och det har gjort allting lättare. Jag slipper vara irriterad och hon slipper skrika och gråta, och så småningom kommer hon väl sätta sig på sin stol igen. Nu smiter hon över på Alfreds stol så fort han reser sig, så det finns hopp. 

Alfred å sin sida har plötsligt blivit finsk. Han har de senaste dagarna bytt ut alla B i början av ord till P (benet -> penet, bilen -> pilen) och G till K (gult -> kult, grönt -> krönt). WTF? Hur gick det till? Och det är alltså inte nya ord som han just lärt sig, utan gamla vanliga ord som han kunnat i typ två år. Oerhört märkligt.

Äntligen får jag hålla båda mina små tjejer i händerna när vi är ute och går! Men så fort Christopher skulle ta kort på oss ville förstås inte Lilly längre...

Men på väg in på City Gross gick det bra igen. Farbrorn i bakgrunden fick helt enkelt vara med på kort här för detta var det enda okej fotot vi fick till. :)