På nervsammanbrottets rand igen

Gode tid, vissa dagar klarar jag inte av att ta hand om mina egna barn. Det var så sent som vid lunch som mamma åkte hem, och redan nu under eftermiddagen var jag nära nervsammanbrott och var sugen på att hiva ut tvillingarna och själv hoppa åt andra hållet.
Irritationen började byggas upp när jag försökte ringa kommunen - jag går ju på vårdnadsbidrag nu, men det tar slut sista februari. Nån i tvillinggruppen tyckte redan när vi hade en tråd om det i höstas att jag borde ha sökt för en längre period än bara fyra månader, men jag tyckte att nej då, det räcker, jag har inte råd med längre - men nu börjar jag inse att jo, jag borde ha sökt för en längre period och om jag ångrade mig kunde jag ju sagt upp det tidigare, men då hade jag kunnat spara fler föräldradagar. Som det är nu räcker mina dagar precis till sista augusti, och tänk om vi inte får dagisplats i tid ifall vi bestämmer oss för att flytta till Landskrona? I Malmö har vi ju fått plats på Montessori, så flyttar vi dit är det lugnt, men i Landskrona vet vi inte, där ligger Montessori så långt ut att vi kanske inte ens vill söka dit. Så jag försökte i alla fall ringa kommunen idag för att höra om det går att förlänga vårdnadsbidraget, även om jag inte trodde att det skulle gå. Men det verkade stört omöjligt att komma fram till rätt person - deras tonvalstelefon hade inga val som ens påminde om vårdnadsbidragsfrågor, och när jag kom fram till en växeltelefonist kopplade hon tillbaka mig till tonvalet, så jag fick ringa igen, och då hamnade jag i Husby (! ursäkta, varför?), men han förstod att jag höll på att bli galen och hörde Flora gallskrika, så han kopplade mig till en handläggare på förskoleenheten, som berättade att nej, det går inte ansöka längre, för kommunen har tagit bort det sen nyår. Så nu har jag precis gått in och ändrat en föräldradag i veckan i mars och april till lägstanivådagar istället (Christopher kom hem och tog alla barnen och stängde in mig i sovrummet), så jag åtminstone får några enstaka riktiga dagar kvar till september om det krävs - nu när jag ändå är van att leva på lite mindre pengar (jag tar visserligen från sparpengar varje månad, men jag snålar åtminstone en liten aning).
Det som gör mig helt tossig är att tjejerna fortsätter att gnälla och klänga och dra i mina bröst hela tiden. Jag vill ju teoretiskt fortsätta amma för att det är praktiskt och bra och allt, men ibland gör det mig gaaaalen att de inte bara kan låta mina bröst vara någon enda sabla minut! När mamma var här kröp de upp i hennes knä och bara satt och myste, men hos mig går inte det. Det är så dubbelt det här: eftersom de älskar att amma vill jag inte sluta för deras skull, men för min skull vill jag bara skära av mig brösten och spola ner dem (nej det vill jag såklart inte, men linda in dem stenhårt i en stor sjal då?). Och så är jag också lite rädd för att nätterna skulle bli jobbigare om jag inte bara kan peta in brösten i munnen på tjejerna när de vaknar - men chansen finns ju förstås också att de faktiskt skulle börja sova bättre istället. Eller så kommer de kräva nån annan mat på nätterna, det går ju inte veta.
Jag hade lovat Alfred att få se på "Frost" idag när det blev mörkt, så jag satte på filmen vid femtiden, och en stund gick det bra med alla tre barnen. Men sen började tjejerna klättra på mig (och över Alfred), så de fick brösten lite. Sen lade sig Alfred på mage och jag lade mig bredvid, och då blev Flora hysterisk. Vet inte om det var för att hon inte såg mina bröst eller om hon bara tyckte det var konstigt, men jag fick ICKE ligga så. Det slutade med att jag skrek åt tjejerna så Alfred blev rädd och sen försökte jag gömma mig bakom köksbordet, men de hittade mig såklart direkt. Mother of the day. Tack och lov att i alla fall Alfred är så stor att han kan roa sig själv och är snäll och glad och inte gnäller.
När jag är lite mindre sur och less ska jag berätta mer om Alfreds födelsedag!

Vårdnadsbidragsansökan

Jag läste härom dagen att nya regeringen nu kommit överens om att slopa vårdnadsbidraget, så nu brinner det i knutarna! Mina föräldrapenningdagar på SGI-nivå räcker nämligen bara till början av maj, och vi har ju bestämt att tjejerna ska börja förskolan först i slutet av augusti. Jag kan ju gå på a-kassa när föräldradagarna tar slut tills jag hittar ett jobb, men då får jag ju inte ha tjejerna hemma, och de 60 dagar som är kvar öronmärkta för Christopher kanske inte passar med hans frilansande att ta ut just då, så då återstår vårdnadsbidraget. Jag hade tänkt ta det efter föräldradagarna tog slut, men nu är ju min enda chans att ansöka direkt innan regeringen eventuellt får igenom en majoritet för att avskaffa det - eller om kommunen, som numera också är rödgrön, kan ta bort den även utan riksdagsmajoritet, det vet jag faktiskt inte. Jag fick aldrig något svar på mailet jag skickade till sossarna i augusti där jag frågade hur fort det går att ta bort vårdnadsbidraget om de vinner, men jag hoppas på att det hänger med i de stora lagändringarna som brukar gå igenom 1 januari och 1 juli - och då helst 1 juli eftersom jag söker från 1 november till sista februari.
Överleva på pengarna man får som vårdnadsbidrag går ju inte, även om man får 6 000:-/mån med tvillingar istället för bara 3 000:- som enlingföräldrar får, eftersom jag får ut drygt 12 000:- i föräldrapenning nu och inte ens klarar mig på det, så de senaste nätterna har jag legat sömnlös i timmar och funderat på sätt att få in extrapengar. Inga snilleblixtar än tyvärr, mer än att en googling fick mig att signa upp mig som "mystery shopper" igår, för det såg ut som att man kunde tjäna åtminstone någon tusenlapp i månaden på att shoppa undercover på uppdrag, men när jag läste igenom mer info igår såg det mer ut att generera max några hundra, så vi får väl se hur det blir med det.
Det lutar mer åt att jag helt enkelt får ta mina sparpengar till att leva under tiden jag får vårdnadsbidrag (om jag nu blir beviljad och det inte försvinner för snabbt), och det känns förstås lite surt på ett sätt - men å andra sidan: klart att våra fina tjejer är värda det. Jag får väl spara ihop pengarna igen när jag får jobb, det är väl inte mer med det. Eller bränna alla pengar vi får in på Blocket-försäljning av bebisgrejer på Trisslotter. Skämt åsido: alla tips som ni har på bra sätt att tjäna extrapengar hemifrån med barn mottages mycket tacksamt!

Båda går!!

Just som ärkesvinet Jimmie Å höll tal i SVT:s valvaka bestämde sig först Flora för att börja gå långt!

Och sisådär tre minuter senare gjorde Lilly samma sak!

Så trots att jag är oerhört besviken på att 13% av Sveriges myndiga befolkning har så dåligt omdöme att de röstar på en bunt rasister, spelmissbrukare och kriminella till Sveriges riksdag, så överväger ändå glädjen här hemma ikväll. Jag tror dessutom att den här nya generationen kommer lägga ner det där med rasism, det syntes i genomgången av förstagångsväljarnas röster: mycket lägre siffror för SD och högre för F!. Mer feminism, mindre rasism, helt enkelt för att de växer upp med mer jämställda föräldrar och med kompisar från andra länder. Jag har hopp för framtiden. (Men på ett lite närmare plan är jag orolig för vårdnadsbidraget som jag vill ha och för försämring av reglerna för andrahandsuthyrning, som vi också tänkt oss... Litar inte på hur det kommer bli om vi byter regering.)

Hemmafru

Jag har kommit på att jag nog officiellt måste räknas som hemmafru numera (ogift visserligen, men ändå). Jag har inte jobbat sen nånstans runt maj 2013, och vi har nästan bestämt att jag kommer ta all föräldraledighet den här gången. Anledningen är att jag ju inte har något jobb att gå tillbaka till, och Christopher frilansar ju och det innebär att han kan vara hemma ganska mycket ändå - dels för att han ofta inte jobbar heltid, dels för att han ofta kan jobba hemifrån.
Jag har sett i tvillinggruppen att det finns alldeles för gott om pappor som inte har en aning om hur det är att vara hemma med barn, såna som klagar över att fruarna/mammorna (tvillingmammor dessutom) inte håller ordning hemma, och inte förstår hur hon kan vara trött eftersom "hon jobbar ju inte". Ursäkta? Att vara på ett kontor eller annat jobb är rena semestern jämfört med att vara hemma med barn, tvillingar eller inte. Men uppenbarligen finns det en massa karlar som inte förstår detta än, hur i hela friden det nu går till.
Fast som tur är har vi ju det inte så. Christopher var pappaledig med Alfred i åtta månader, och har ju varit hemma större delen av tiden sen tvillingarna föddes, så han har full koll, så vi behöver inte dela upp föräldraledigheten av några jämställdhetsskäl. Vi kommer förstås inte få någon jämställdhetsbonus den här gången, men det får vi väl klara oss utan.
Och jag är oerhört tacksam att ingen har lyckats genomdriva tvångsmässig uppdelning av föräldraledigheten än, för jag tycker att det ska föräldrar få bestämma själva. Men självklart förstår jag att det är problematiskt när det gäller familjer där papporna verkligen borde vara hemma mer med sina barn för att de inte förstår hur det är och skulle behöva spendera mer tid med sina barn, men jag tror att en tvångsuppdelning tyvärr i många fall istället skulle leda till att alldeles för många barn skulle tvingas börja på förskola alldeles för tidigt istället, då papporna ändå inte skulle ta den tid som mammorna inte får ta. Det vore bättre om man kunde komma på något smart sätt att få arbetsgivarna att tvinga hem papporna istället. Antingen genom nån sorts straffavgift om pappor inte tar ut ledighet så arbetsgivaren tvingar hem papporna, eller genom belöningar på något sätt: företag som får pappor att vara lediga i mer än sommarmånaderna får en bonus, som de sedan kan välja att dela med sig till papporna av. Win-win för alla, inklusive barnen.
Sedär, politiker borde jag visst bli när jag slutar vara mammaledig. ;)
Vår föräldrapenning kommer dock inte räcka hela vägen till augusti nästa år, då vi vill att flickorna ska börja på förskolan. Jag tar ut fem dagar i veckan nu (vilket jag måste fortsätta med när de fyllt ett år om jag vill skydda min SGI, och det vill jag ju), och klarar mig ändå inte riktigt på den ersättning jag får ut (att man inte får lite högre föräldrapenning när man har tvillingar är ju också en gåta - man måste ju köpa dubbelt med mat och kläder), så mindre kan jag inte ta. Då kommer dagarna räcka till maj någon gång (och sen är det ju 60 dagar som Christopher inte får överlåta till mig kvar), och det verkar fånigt att låta dem börja förskolan då när vi tänker ta långledigt på västkusten nästa sommar igen, så jag tänker ta vårdnadsbidrag i några månader. Det är dock bara 6 000:-/mån (3 000:-/barn), så det går ju inte leva på, men då får jag ta sparpengar till resten. Sen är det ju också så att vårdnadsbidraget är ett Allians-påfund, och S, V och MP vill ta bort det, så jag mailade S förra veckan och frågade hur prioriterat det är att ta bort det och hur fort de i så fall kan genomföra det om de får makten i höst, men det har jag förstås inte fått något svar på. Så jag får väl försöka ansöka så fort det bara går (man kan ansöka först när man tagit ut 250 föräldradagar) och hoppas på att jag hinner få ut det innan de tar bort det, dumskallarna som vill förstöra min valfrihet. Jag kan ju också ta ut det mitt i föräldraledigheten om jag får veta att det kommer avskaffas någon gång under våren, till exempel.
Anyway, tillbaka till min hemmafrustatus. Jag tog en bild på alla burkar och flaskor som jag syltat och saftat i sommar (utom några som vi redan hunnit äta upp) när vi packade in dem i bilen när Christopher skulle köra hem. Man kan väl säga att jag gjort en del...

Äppelmos längst fram, och sen medurs: jordgubbssylt, hallonsylt, svart vinbärssaft, svart vinbärssylt och björnbärssylt. Sen har jag torkat äpplen också; en del med kanel, en del naturella.