Jul i djurparken och inte över än

Det tar aldrig slut..! Igår eftermiddags hade det gått 48 timmar från att Alfred blivit bra, så eftersom Christophers föräldrar skulle komma och vi hade dyra biljetter till Jul i djurparken på Skånes Djurpark (eller: jag hade fått fem vip-biljetter via jobbet, men vi fick köpa till biljetter till svärföräldrarna för 400:-/st) så tyckte vi att vi kunde åka. Allt var bra på vägen dit, men precis när vi kom fram och skulle byta om till vinteroveraller på tjejerna började Flora gråta, hade ont i magen och ville ha en spypåse... Inget hände, så vi gissar på en släng av åksjuka plus nervositet – hon har haft lite svårt att förstå att hon är frisk nu och gick omkring med en påse som en snuttefilt i flera dagar efteråt – men hon ville bli buren med sin påse första halvtimmen eller så.
Barnen fick tomteluvor, och så var det pysselverkstäder och mattält där maten ingick, och det var trevligt, men inte riktigt värt pengarna (som vi ju tack och lov bara betalat en del av).

Barnen var i alla fall väldigt glada över det extremt vältajmade snöfallet medan vi var där.

Ett av de få djuren som faktiskt var ute i djurparken. Vi såg den, en kanin, ett par får och två renar, that was it.

Det höll på mellan 16.30 och 19.30, men Flora och Lilly lyckades hålla sig vakna hela vägen hem, en bilresa på en knapp timme från Höör, men Alfred däckade totalt, och när vi kom hem var han superhängig och också orolig för att han skulle bli sjuk igen...
Så efter en faktiskt ganska god natts sömn var jag väldigt glad att alla mådde bra, och vi vinkade av farmor och farfar vid 10-tiden. Precis när de åkt upplyste Christopher mig om att han fått diarré... Suuuuuuuuuck.
Så nu - långt efter att 48 timmar gått – har alltså nästa offer skördats, så han ligger nere i gästrummet och mår dåligt, och jag får elda på mitt blivande magsår med ännu några dygns väntan för att se hur det går med mig (jag var på toa strax efter honom utan att veta att något var fel). Det var då den segaste sabla skit jag varit med om, det här!! Och det kommer bli en extremt fattig nästa månad när det aldrig blir något jobb för mig, vet inte om jag kan åka till Malmö nästa vecka heller, och julen börjar kännas lite osäker också när det går såhär långsamt allting.
Christopher ringde 1177 och fick veta att barnen kan åka till skolan och förskolan imorgon eftersom risken att återsmittas är väldigt låg, men jag vet inte, det känns inte helt okej att skicka iväg dem... Men de vill ju tillbaka, plus att de nu har tittat på tv och YouTube ungefär 9 dygn i sträck, så... aaargh, jag vet inte, jag är så trött på den här skiten nu! Det börjar kännas som att livet aldrig kommer bli normalt igen (drama queen).

Ta på din egen syrgasmask först

Ja, jag gör sjukt söta barn. Men nu har de här sjukt söta barnen varit sjuka i omgångar i 6 dagar och alla har måst vara hemma eftersom det ju handlar om den onämnbara sjukan som jag mår illa bara av att läsa namnet på. Och nu börjar mina trötta nerver ta slut.
Min mamma brukar säga åt mig ungefär det som det står i flygplans säkerhetsinstruktioner: ta på din egen syrgasmask före du hjälper andra. Men alltså, hur i hela friden gör man det? Hur ska jag kunna sova själv när jag bara ligger och väntar på att någon som ligger bredvid mig i sängen kan bli dålig vilken minut som helst? Hur ska jag kunna äta när jag får ont i magen bara av att tänka på att det kan vara min tur härnäst?
Så efter sex dagar med knappt någon mat eller sömn, och där först Lilly blev sjuk när vi började tro att faran efter Flora var över, och Alfred när de 48 timmarna efter Lilly passerat för rätt sabla många timmar sen, fungerar jag knappt. Jag går för att hämta något och vet knappt var jag kom ifrån, jag sitter bara i soffan och förmår inte ens komma på något roligt för Flora och Lilly, som ju är friska nu, att göra mer än att glo på tv och mobiler (jo, vi pärlade faktiskt en stund idag, till mitt försvar) och jag glömmer att ge någon alls någon mat. Och då är det ändå Christopher som faktiskt har tagit hand om det mesta av det äckliga den här gången.
Och som grädde på moset kan jag knappt ens vila när jag har tillfälle, för jag har så fruktansvärt ont i bröstryggen när jag ligger ner. Så mig är det inte mycket bevänt med för tillfället. Hur är det, det är inte riktigt socialt accepterat att rymma från sina sjuka barn, eller? Sova i en vecka då, hur är det med det? Nähä, inte det heller. Tråkigt.

VAB/VOB med tre barn

Gårdagens utflykt gick som sagt till Vellingeblomman, en enorm handelsträdgård med galet mycket julsaker och några riktiga åsnor där vi var även förra året.

Vi lämnade en liten superhjälte på förskolan på morgonen.

Och när vi hämtade barnen för att åka till Vellinge var det fantastiskt vackert på vägen, och bron syntes tydligt.

Vi hade sällskap där av Ulrica, Ola och deras dotter Moa.

Jag tog visst inte några kort på tomtar och grejer i år, men däremot på några coola fiskar i akvarier på slutet. Det var hur som helst roligt, och sen åkte vi hem till Ulrica och Ola och åt middag och fikade och barnen lekte till sent.

Redan när vi hämtade barnen på förskolan märkte vi att Lilly blivit mer förkyld under dagen - hon hade hostat några nätter men varit okej på dagarna, men igår var hon rosig om kinderna (men ingen feber) och trött i ögonen, men vi åkte ändå. Under kvällen hostade hon mer och nös ungefär en gång i minuten, så när vi vaknade i morse och Lilly sov som en stock tyckte vi det var bäst att hon fick stanna hemma.

Medan jag låg och försökte vakna kollade jag mitt Facebook-flöde och läste en bloggpost som en syssling länkat till, skriven av nån kvinna som i ärlighetens namn skrev ganska uselt om "om det nu är så jobbigt att ha barn, varför skaffar man dem då?" apropå att Stockholm just infört att syskon får vara heltid på förskolan när man är föräldraledig. Och jag är lite kluven: jag tycker ju att 15 timmar är ett dåligt skämt och hade personligen inte överlevt det första året med tvillingarna om inte Alfred fått gå 30 timmar i veckan, men heltid (alltså upp till tio timmar per dag) tycker jag är lite väl att ta i. Och de löjliga formuleringar som hon skrev om "varför skaffar man barn om de är så jobbiga och man inte vill vara med dem" tycker jag är på samma låga nivå som "en lugn mamma ger en lugn bebis" och gör att jag typ vill riva ut ögonen på puckot, men hur som helst: det där fastnade ändå i huvudet på mig och gjorde att jag sa okej när Alfred med tårar i ögonen sa att han också ville stanna hemma när Lilly skulle göra det.

Så idag, när Christopher hade fullt upp med jobb, var jag hemma med alla tre barnen, varav två var pigga som mörtar, och sen visade det sig att jag också fick kaosmycket jobb, eftersom den ena av mina två stora kunder åker på lång julsemester imorgon och ville få en massa grejer klara idag, så jag blev uppringd ungefär en gång i kvarten medan barnen bråkade om allt och inget och jag själv började känna mig förkyld.

Nu känner jag mig som en urvriden trasa, och är ännu mer sugen på att nita nästa som skriver "varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem". Jag älskar mina barn över allt annat, men att vara ensam med dem alla tre hela dagarna är utmattande, och jag älskar vår förskola och är oerhört tacksam över att våra barn trivs bra där, samtidigt som är väldigt glad att jag kan jobba mindre än heltid och inte behöva ha dem där långa dagar som många andra måste. Det dubbla med föräldraskap, antar jag, ungefär som att jag aldrig varit så arg på någon som jag ibland är på mina barn, samtidigt som jag älskar dem så mycket att hjärtat nästan inte får plats i kroppen. Nu ska jag ha egentid med min son, som just drivit mig till vansinne så att jag nyss röt åt honom och gjorde honom så rädd att han halkade och nästan ramlade - men nu är vi vänner igen och ska göra nåt kul.

Hemma hela bunten

Bra och jobbigt om vartannat idag, när vi varit hemma hela bunten igen, men jag och Christopher har försökt jobba samtidigt (jag mindre, han mer). Ibland är barnen så gulliga mot varann, för sig själva och rent allmänt, men ibland driver de mig till vansinne med allt tjafs och retande och bråkande.

Båda tjejerna har utvecklats nåt otroligt i språket bara de senaste veckorna, och det är så häftigt! De pratar långa meningar (Lilly snäppet bättre än Flora), böjer ord, förstår sammanhang och kan lätt anpassa vad de säger till olika sammanhang.

Och plötsligt kan Lilly sitta och leka med någon grej för sig själv hur länge som helst. Tyvärr är det inte så ofta hon får sitta för sig själv utan att någon (oftast Alfred) kommer och ska pilla och retas.

Annars är favoritleksakerna just nu Memory-spel för Alfred (och han är helt grym på det! Jag har visat mig vara kass på det när korten ligger huller om buller, men något bättre på det när de ligger prydligt uppradade, men Alfred har full koll oavsett), och loppor; alltså såna där som man viker av papper och skriver uppgifter i, typ "skäll som en hund", "skutta som en kanin", "låtsas gräva". Alla barnen tycker det är jätteroligt, och Lilly kommer fram och ber om hjälp att sätta i fingrarna och säger sen "väjj iffa" (välj en siffra).

Vi var ute i trädgården en stund, efter det hade regnat, så vi invigde regnställen som jag råkade hitta på Coop för halva priset förra veckan, men eftersom det var soligt igen behövde de såklart sina nya glasögon också - alla tre fick likadana härom veckan.

Och alla tre fick likadana regnställ också - de såg ut som en brandkår när de kom ut alla tre. :)
Det var kul en stund, men sen blev det fort tjafs. Av någon anledning som jag inte kan förstå är det bara jag som får putta på gungan, och inget av syskonen får hjälpa till. På förskolan får Alfred tydligen gärna putta tjejerna, men när jag är med blir de hysteriska så fort han (eller syrran) så mycket som petar på gungan. Sjukt irriterande, särskilt när de försöker vara snälla mot den som gungar. Lilly blev skitsur när Alfred puttade på henne, men när Flora sen gungade skulle hon absolut putta på och fattade inte alls varför Flora blev sur... Suck. Sen började de rafsa runt i jorden i vår nya pallkrage och jag blev så less, så allt slutade med att jag stormade in och ropade åt Christopher att nu får han vabba. Måtte de kunna gå till förskolan imorgon.
Sen åkte vi och köpte två pallkragar till, så nu väntar vi bara på att temperaturen ska gå upp lite så vi kan börja plantera!
Och så var jag och Flora och handlade mat ensamma, och det är så roligt med egentid med bara ett barn ibland.

Lär upp mina barn

Jag hade några så söta bilder i min TimeHop idag att jag var tvungen att lägga upp dem (även om jag säkert använde dem här redan för två år sen också).

Och när jag kom till bilden på Alfred och tittade på min vab-unge (som det var absolut inga fel på alls, men förskolan bad oss ha honom hemma ändå för att de trodde att han hade smittsam ögoninflammation, och vi orkade inte bråka) så såg jag att han hade på sig en nästan precis likadan t-shirt som för två år sen, och såg precis lika söt ut idag, så det fick bli en then & now på honom.
När Flora och Lilly varit hemma sjuka en och en har de fått följa med ut på varsin restauranglunch, så nu måste ju Alfred också få det, så vi gick och åt ärtsoppa och pannkakor på Hotell Öresund. Alfred åt bara pannkakor, och tyckte det var jätteroligt, och påpekade för oss att vi slapp laga mat, så det var ju skönt. :)

Sen kom mormor med kort varsel, för en väninna hon skulle hälsat på blev sjuk, till barnens stora glädje, och bra för mig också, eftersom min nye chef ringde och gav mig en ny arbetsuppgift just som Flora bajsat och Alfred började tjata om att sätta på tv:n och jag försökte höra vad han sa... Jag hade förresten pratat med honom tidigare på dagen också, för att han ville ha in mig som extra-copywriter på minst en, men eventuellt två, kunder till! Yay! Det är ju skriva jag vill göra, så att jag kommer få göra det mer och inte bara produktionsleda känns grymt.

När jag var i Malmö igår tog jag en snabb sväng in på Åhléns (som inte finns i Landskrona, sen en psykiskt sjuk ung tjej brände ner det för 12-13 år sen...) för att leta nya stickade strumpbyxor i glada färger. Tyvärr hade de sålt ut nästan alla på vinterrean, men jag hittade åtminstone ett par dyra på 70% rabatt som bara fanns kvar i S, men jag chansade och köpte två par. Vid en snabbprovning hemma sen verkade de passa, så jag kunde äntligen kassera mina gamla älsklingsstrumpbyxor i nästan exakt samma nyans från samma märke, som har en massa hål som jag försökt tråckla ihop. Och när jag drog ena benet över huvudet var det förstås så roligt att alla barnen också ville prova. :)

Vabrs...

Jaha, där var det slut på det lugnet: nu har även Alfred åkt på ögoninflammationen. Jag åkte till Malmö direkt efter förskolelämningen (då vi för övrigt var sena, som vanligt, och tjejernas ena fröken blir alltid lite sur när vi är sena, så ikväll har jag satt klockan i mobilen på 8.05: då måste vi vara nere på andra våningen för att äta frukost, 8.35: då måste tandborstarna in i munnarna, och 8.42: då måste ytterkläderna på. Då kanske vi har en chans att någon gång komma i tid till klockan 9...) för jag skulle ha kundmöte klockan 13 och tänkte att det vore bra att vara på kontoret på förmiddagen.
När jag köpte biljett med mitt kort med reskassa fick jag den väldigt tråkiga nyheten att Skånetrafiken från och med igår sänkte rabatten för reskassan på fullpriset från 20% till 10%! Så brutal ändring på en gång, tycker jag, det gör ju rätt stor skillnad på varje resa.
Jag fick ett sms när jag satt på tåget från förskolan om att Flora, som var jätteledsen när vi lämnade, fortfarande var ledsen över en halvtimme efter vi åkt, så de undrade om något särskilt hänt. Det hade det inte, det var Lilly som bråkat och krånglat på morgonen som vanligt, och Flora och Alfred hade lekt och varit glada, så jag blev helt orolig för henne, och bad dem sms:a Christopher om det inte blev bättre. Men en stund senare fick jag ett nytt sms om att hon lugnat sig och börjat leka, så det var ju bra. Men nu ikväll har hon blivit extremt arg för småsaker, så det är nog helt enkelt en fas, det kanske är hennes tur att hävda självständighet/trotsa nu. Suck.
Nåväl, jag hann jobba lite innan mötet, och sen var det dags att träffa kunden. Jag trodde att det skulle ta en timme eller så och så skulle jag komma hem strax efter Christopher hämtat barnen, men tiden bara gick och inget slut på mötet verkade i sikte, och när vi hade en liten paus såg jag att Christopher skrivit till mig att de ringt från förskolan lite efter 13 om att Alfred hade var i ögonen, så det var bara att åka och hämta alla ungarna. Det var ett bra och informativt möte, men jag var ändå väldigt glad när det äntligen var slut halv fem, så jag kunde åka hem. Alfreds ögon är inte röda än, men han är lite röd under ögonen, så vi får badda honom med kamomillte ofta imorgon så det kanske kan bli bättre snabbare än det gick för Flora så han kanske kan få gå tillbaka på fredag, men jag har inga större förhoppningar - vi kör vidare på vabruari här med vabrs, typ... Jag tycker inte riktigt att Skåne har levererat i år, det är ju inte vår än! Dålig stil. ;)

Jobba på kontoret och kurragömma hemma

Kolla in den här lilla räknerskan! Plötsligt kan hon räkna till fem på riktigt, och jobbar hårt på att lära sig att räkna längre. Vi lekte kurragömma (eller gömmebo, som vi sa när jag var liten) en stund efter jag kommit hem från Malmö.

Flora hade inte riktigt tålamod att räkna lika långt (och Lilly kom och gömde sig vid mina ben).
Mina nivåer av trötthet når helt nya nivåer, men jag lyckades dölja det väl när jag var på kontoret i Malmö idag i alla fall. Alfred blev ju sjuk igår kväll, och jag och han sov i vuxensängen inatt, och han vaknade vid tretiden tror jag det var, för hans näsa började rinna, och så höll han mig vaken i en halvtimme-timme, och sen kom Flora och skulle ligga på min arm, och när jag legat så i någon timme och behövde vända mig blev hon hysterisk och jag var så trött och less att jag skällde på henne (elaka morsan), och när klockan ringde vid halv åtta var jag mer död än levande. Sen var mitt tåg en halvtimme försenat, så jag fick stå och vänta när jag var så trött att jag knappt kunde stå upp, och allt var bara skit. När jag väl kom in till jobbet var alla väldigt trevliga i alla fall, och jag fick ta över ett skrivuppdrag från den överbelastade copywritern, så det var också roligt. Det ska nog gå bra det här också!
Flora fick förresten följa med till förskolan idag, för hennes ögon varade inte i morse, även om ett var lite rött fortfarande, så det blev bara Alfred som var hemma idag. Vi hoppas att han ska kunna gå dit imorgon, för han var pigg hemma på dagen - idag tar ju vabruari slut, så nu tycker jag vi lägger ner det här med sjukdomar, faktiskt. Mamma vaknade med ögoninflammation hemma i Helsingborg, berättade hon i telefon ikväll, så det hann vi smitta henne med sist hon var här... Hon fick vara hemma och kurera sig idag i alla fall, Alfred fick titta på tv så Christopher kunde jobba lite, så Alfred var glad, även om vi inte tycker att han ska få se så mycket på film - fast när man är sjuk får man väl det, eller hur?

Kompenserar gnäll med blommor

Och där tog bättringsvägen slut, för nu blev Alfred sjuk. Alltså... suck. Floras ögon är inte riktigt bra än, så hon lär vara tvungen att vara hemma imorgon också, och nu måste Alfred också vara det, och Christopher fick knappt jobba förra veckan och mitt nya jobb vill att jag kommer in till kontoret i Malmö imorgon. Jag pratade med mamma om att komma och hjälpa oss igen (vilket hon gjorde i fredags), men så kom jag på att jag inte vill att hon ska bli smittad av Alfred, så nu får Christopher helt enkelt parkera ungarna framför tv:n och försöka jobba ändå, för jag måste åka. Eller måste och måste, men Christopher har sagt okej, för det ser ju rätt illa ut att börja nya jobbet med vab. Kom just att tänka på en f.d. kollega med två barn som tog varenda vab (såna där stackars barn som var sjuka stup i kvarten), och vi andra på jobbet började fundera på vad frun egentligen jobbade med - det måste ju typ ha varit rikets säkerhet eftersom hon aldrig nånsin vabbade... (fast vi var rätt säkra på att hon bara hade ett vanligt jobb) Och nu har jag ju faktiskt tagit alla sjukdagar hittills eftersom jag inte haft jobb, så det är väl inte mer än rätt att Christopher får ta några nu (även fast det inte varit så hemskt många hittills).
Nu är vi också inne i det roliga att alla barnen kräver att jag lägger dem. Det var Alfreds tur ikväll, och tjejerna höll sig faktiskt med Christopher tills han somnat, men sen tassade Lilly in till mig och Alfred. Så jag tog över, men sen tog de ändå en hel sabla timme på sig innan de somnade, och jag höll på att bli tokig! Ska jag behöva spendera varenda sabla kväll med två timmars läggning nu?
Usch vad tråkig och gnällig jag är nu, bäst jag slutar skriva...
Jag lättar upp med lite blommor åtminstone. ;)

Ranunklerna från Stellas bukett har överlevt tulpanerna, men verkade må bäst av att kortas av och få nytt vatten.

Och just ja, den här söta bilden på söndagsmorgonrufsiga barn.

På bättringsvägen

Sjukstugan är lite bättre idag: Floras ögon varar mindre (men två nätter i rad strax efter hon somnat, igår och i förrgår, har hon vaknat och gråtit och haft ont någonstans, men vi har inte lyckats lokalisera var, så vi har helt enkelt gett henne en Alvedon-supp och så har hon somnat om - hoppas det är bättre inatt) och jag mår bättre, efter att jag fick sova i gästrummet inatt. Ostörd till klockan 4, sen kom Flora ner till mig, men att sova med bara ett barn går åtminstone ganska bra. Så fysiskt mår jag bättre när den värsta tröttheten gått över, men tålamodet hann inte återhämta sig, så med Lillys trots idag och diverse annat tjafs barnen emellan har det varit en skittråkig dag idag. Men vi kom åtminstone iväg till biblioteket och lånade två nya böcker om mina nya favoriter Knöl och Bök, som vi lånade en om första gången vi var på bibblan. Så söta böcker!

Och sen fick barnen vara uppe och se första timmen av Melodifestivalen igen, fast det varit rätt jobbigt de senaste gångerna - för de pratar om det nästan varje kväll ("Sjunga på tv?"). Det kommer bli lite jobbigt när mello-säsongen är över... Vi får se hur de sover inatt, för alla åt jättedåligt, för tydligen gillar de inte tacos längre, så Lilly sa att hon var hungrig när jag lade henne, men jag hade ingen lust att ge henne något då, så hon kanske vaknar snart igen.

Vabruari

Jaha, vabruari tog oss ordentligt på slutet ändå: Floras ögoninflammation är helt brutal, hon är helt illröd i båda ögonen, stackaren (tre vab-dagar i rad för henne nu, det är nog vår längsta vab hittills), Lilly hostar som en tok och jag har ont i halsen och är tung i huvudet.
Egentligen skulle vi fått besök av en gammal kollega till mig och hans familj med barn i samma åldrar imorgon, men nu är ju vi sjuka, plus att hans yngsta dotter har influensa. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: februari, vilken sabla skitmånad!

Alfred 5 år!

Att mitt stora lilla hjärta fyller fem år idag - det är helt galet, hur blev han så stor så fort?!

Vi gjorde i ordning en liten bricka till honom redan igår kväll och ställde i klädkammaren för att vara klara på morgonen, eftersom han brukar vakna tidigast av oss alla. Men idag vaknade han såklart ännu tidigare än vanligt och smög in i barnens sovrum, där jag låg med tjejerna (och hade haft en skitnatt med många uppvak), för han ville klä på sig. Jag försökte få honom att gå och lägga sig hos pappa igen och vänta tills klockan ringde, och han blev ledsen, så jag fick trösta honom, och sen kom han in en gång till, och jag fick förklara för honom att man ska ligga och sova räv tills familjen kommer in och sjunger... Så till slut när klockan ringde låg han faktiskt i sängen med huvudet under täcket och storfnissade när vi kom ut ur klädkammaren och sjöng. :) Lilly sov gott en stund till, men Flora var med (de upptäckte på förskolan igår att Lilly hade början till en ögoninflammation, så hon skulle få vara hemma idag och baddas med kamomillte - så det blev vabruari här också).

Han hade ju sett fram så mycket emot att få presenter, men när han väl fick de första så var allting fel... Halsbandet som han beställt att jag skulle göra härom veckan var inte bra, för att jag trätt på några stora pärlor ovanpå de små, och Rainbow Dash-masken jag köpt på McD för att han älskar My Little Pony satt för hårt, tyckte han. Så det var ju livat.

Men väl på förskolan bjöd Alfred alla barnen på isglass, och så fick han en present (hopprep, det får tydligen alla när de fyller år), så då var det roligare. Men sen hade han tydligen gått och frågat vad klockan var mest hela tiden, och oroat sig för om Lilly hade det bra hemma. Gullunge.

Hemma hade jag fullt upp med att baka bröd och tårta - mamma kom på förmiddagen och underhöll Lilly. Det blev en aptårta i år, efter en bild som mamma hittat i en tidning. Alfred hade beställt hallon och blåbär i.

När Alfred hade fått blåsa ut ljusen fick Lilly också blåsa (Flora ville inte), och sen blåste de några gånger var. Alfred tjatade om fler presenter, så det var tur att vi köpt lite småkrafs fast vi hade tänkt hålla oss till bara ett fåtal lite bättre presenter.

Men några av de bästa grejerna han fick var kassaapparaten från mormor, springskorna från pappa och en stor låda med Lego som Christopher haft när han var liten. Min bästa present sparar jag till lördag, det är den jag inte läst bruksanvisningen till än: en GoPro-kopia-kamera, som jag skaffade genom att ta en tidningsprenumeration jag egentligen inte bryr mig om, för jag tänkte att Alfred kommer gilla kameran. Men det är nog smartast om jag vet hur den funkar innan han får den om han vill använda den direkt. Så jag hoppas att Lilly kan gå tillbaka till förskolan imorgon så jag får lite tid att fixa grejer jag behöver. Christopher ska till Stockholm imorgon igen, så mamma stannar över natten, och så kommer dessutom Stella imorgon kväll så vi kan fira både hennes 18-årsdag och Alfreds 5-årsdag en gång till.

Frisk-VAB-dag

Frisk-VAB-dagen, alltså den feberfria dagen efter feber, är ju rätt så trevlig. Eller den idag hade i och för sig kunnat vara trevligare om inte jag hade blivit halvsjuk istället (lite snorig och väldigt trög i huvudet) och om inte Flora hade varit skitsur på morgonen för att hon inte fick följa med till förskolan. När de andra hade åkt och jag och Flora skulle äta frukost satt hon bara och stirrade rakt fram och vägrade äta, vägrade prata, vägrade nästan titta på mig (förutom när jag fick henne att nästan le med hjälp av nån sorts arga leken-sura miner, men när hon kände att hon började le vände hon upp ögonen så pupillerna nästan försvann upp i ögonhålorna för att slippa titta på mig utan att behöva vrida på huvudet). Det här pågick i minst tio minuter, så jag gav ju upp och åt min egen frukost, och sen till slut, plötsligt, utan att jag gjort något särskilt, så på ett ögonblick var hon plötsligt jätteglad. Alltså superglad. Så lustig unge.

- Flora, ska du ta på dig blöjan när du ska cykla kanske?
- Nää!!

(Bild från igår kväll.)

Den här bilden är också från igår kväll, när Flora kom ner till oss i soffan sent på kvällen. Hon försökte titta på tv men jag och Christopher hade satt oss på golvet framför henne för att prata med henne om att jag var tvungen att gå och tvätta mig så hon skulle få sitta med pappa en stund, och hon försökte tappert ignorera oss för att kunna se tvn istället... Men var så söt.

På tal om söt. Gulliga gulliga unge!

Hon ville sitta i den lilla pyttebaljan idag igen, så jag fick duscha och tvätta håret, det var jag glad för. Sen lät pappa henne spela på hans telefon medan jag gjorde mig i ordning.
När Lilly och Alfred hade kommit hem och vi åt middag så sa Flora:
- Mi äka Alfi. Mi akna Alfi. Mi äka Ninny. Akna Ninny.
(= Jag älskar Alfred. Jag saknade Alfred. Jag älskar Lilly. Saknade Lilly.)
Sen klättrade hon över till mig för att kunna nå Lilly och så satt hon och bara klappade henne över håret och på armen en bra stund. <3
Jag funderar lite på om det blir vabruari i Skåne också, eller om februari inte är lika illa här eftersom våren kommer tidigare? I Stockholm förra året var februari schöven helt sjuk (bokstavligen) - jag tyckte alla jag kände, inklusive vi, var hemma med sjuka barn större delen av månaden. Det ska bli intressant att se.

VAB med Flora

Idag har jag för första gången VAB:at med Flora, den söta lilla loppan. Hon sov bredvid mig inatt, och jag tyckte hon var lite varm, så i morse tog vi tempen på henne och hon hade 38,1. Så det blev till att stanna hemma med henne, så hon och jag stannade kvar i sängen när Christopher gick upp med Alfred och Lilly. Men så gick Alfred och hämtade sin doktorväska och skulle undersöka henne (han tittar mycket på Doktor McStuffins nu för tiden), vilket var väldigt gulligt, och då piggnade hon till så vi fick gå upp - jag hade hoppats på att få vila lite längre för jag börjar också känna mig lite förkyld.

Jag hade dock tid klockan 10.40 för att hämta mina nya glasögon, så Flora fick sitta i arbetsrummet med Christopher och titta på Pippi på min dator medan jag var borta, och han tog den här överjordiskt fina bilden på henne.
Hon mådde helt okej, för övrigt, hon är lite snorig bara.
Sen åt vi (eller jag, hon ville inte äta så jag gav henne en kanelbulle från frysen bara för att få i henne något) och lade oss för att vila, men jag var tvungen att gå upp efter en stund då också eftersom vi hade inskolningsuppföljningssamtalet för tjejerna kvart över ett. Efter det tog jag med mig Lilly och Alfred eftersom de bara får gå till klockan två när en är hemma sjuk och efter lite mellanmål hemma lämnade vi Alfred på museets barnavdelning med Hilding och hans farmor och farfar så de fick leka igen (jag och Emil fick tid att fika ensamma igår, så jag hann umgås med honom en stund ändå, och idag var han i Malmö och jobbade).

Såhär ser jag ut när jag har mina nya glasögon, för dels är det skitläskigt med nya glasögon, lärde jag mig snabbt, för allt blir snurrigt, plus att jag inte kan se på nära håll med dem, så jag får sätta upp dem på huvudet stup i kvarten och det känns ju lite jobbigt ärligt talat. Och så ser jag ut som en galen tant rent allmänt i dem. Det blir kul det här. Men tv-bilden är åtminstone extremt skarp nu, alltid nåt. Nu har Flora kommit ner till mig i soffan, så jag måste göra mig i ordning och gå och lägga mig med henne.

Sömnlös natt

Jaha, det visade sig att jag är ännu räddare för magsjuka än jag trodde: jag kunde inte sova inatt. På hela natten. Det är väl en sak att ha svårt att somna och ligga vaken till 2-3, kanske till och med 4, men jag kunde inte somna ordentligt på hela natten, tills det var dags att gå upp.

Jag var så fruktansvärt trött igår att jag gick och lade mig redan 21.30, vilket är helt revolutionerande för att vara jag, och låg och djupandades för att slappna av. Och där somnade jag nog faktiskt och sov i ungefär en halvtimme, men vaknade till vid elva. Strax därefter vaknade Lilly och Christopher som just kommit upp gick in till henne. När han kom ut igen sa jag att han kunde ta in henne till mig, så jag kunde ha koll på ifall febern kom tillbaka och slippa oroa mig för henne - men när han hämtade henne vaknade både Flora och Alfred... Flora skrek efter mig och kom snart intrippande till mig och Lilly. Men eftersom jag var så rädd att hon smittats av magsjuka ville jag inte ha henne i vår säng, så när Lilly somnat tog jag med henne in till barnens sovrum igen och fick ligga där med henne i nästan en timme tills hon somnade om. Christopher fick också ligga där en stund med Alfred, som jag inte dög för, och vid midnatt lade jag mig i vår säng igen. 

Sen låg jag där och djupandades och djupandades men kunde inte somna för jag lyssnade efter minsta misstänkta ljud och fick hjärtklappning så fort jag hörde något. 

Det kan ju inte vara normalt och nyttigt att vara så paniskt rädd! Men det är för att det var så jobbigt när alla barnen hade magsjuka i februari: Flora och Alfred var dåliga på nätterna så jag kunde inte sova på två nätter, och på dagarna hade jag det största ansvaret också för att jag var frisk och Christopher var man-sjuk (han var mest inbillningssjuk och hade ont i magen men blev så däckad av det att han inte gjorde många knop)... Plus att barnen var så hemskt ledsna; de tyckte ju det var så äckligt och jobbigt att inte ha någon kontroll över vad som hände med dem. Så jag är ärligt talat svinrädd för att vi ska behöva gå igenom den där skiten igen - vilket vi ju lär bli tvungna till, förr eller senare. 

Men på förmiddagen idag smsade jag min vän Emil, vars familj åkte på två omgångar förra säsongen, för att få lite pepp och överlevnadstips, och han skrev att han och ena sonen hade det i förra veckan men mamman och andra sonen klarade sig, tack vare mycket handtvätt, separata handdukar och lite försiktighet, så han skrev att det finns stort hopp. Och nu läste jag precis att inkubationstiden är 12-48 timmar med medeltid på 30-34, och det har gått lite drygt 34 timmar nu, så jag kanske kan intala mig själv att faran är om inte över, så åtminstone på nedgång nu, så jag kan sova inatt. Händer det så händer det och då vaknar jag ju då, jag behöver ju inte ligga och vänta på det.
Lilly har i alla fall inte haft någon feber idag, så imorgon får hon gå tillbaka till förskolan, om ingen blir sjuk inatt.
Nu till en god nyhet: vi har bredband och tv!!!
Idag kom ännu en tekniker och fixade faktiskt problemet! Bredbandet började funka nästan omedelbart, men inte tv:n, fast det problemet löste en på kundsupporten på Bredbandsbolaget efter en stund i telefon, så vi har haft hyfsat lyckliga barn här ikväll (och föräldrar för den delen). Fast så är det såklart inget Grey's Anatomy på tv ikväll bara för det, pga handboll (eller om det var säsongsavslutning förra veckan kanske). Tre och en halv månader tog det att få problemet löst... Nu kommer nästa del: att kräva förra ägaren av huset på ersättning för eländet.

Feber och tråkigt besked

Först några bilder från igår:

Jag och mina välmatchade döttrar väntar på mormor i fönstret i arbetsrummet.

Här kom hon!

Vid läggdags tog vi fram varsin tomtedräkt inför förskolans luciafirande idag (vet inte varför det var så långt före riktiga lucia), och alla barnen älskade dem! Så jag sprang fort ner och hämtade stora kameran i hopp om att kunna ta några julkort - förra årets organiserade fotokaos minns jag alltför väl - och barnen poserade fantastiskt nog glatt och snällt! Just den här var från mobilen och inte helt skarp, men jag tror vi fick några bra.
På natten när Lilly vaknade och jag gick in och lade mig hos tjejerna kände jag att Lilly var febrig, så hon fick tyvärr inte följa med idag, även fast hon kändes okej på morgonen.
Istället fick hon följa med mig och Christopher till Malmö, där han skulle på jobbmöte och jag behövde köpa ett tyg till sista mönsterkonstruktionskursen på torsdag. Det blev lite stresspanik dock när jag smsade förskolan för att kolla så Flora var okej utan Lilly och vi fick till svar att "vi ses klockan 14". Jag hade helt glömt att de sa sist när Lilly hade feber att när ett syskon är hemma sjukt måste de andra barnen hämtas på 15-timmarstiden (tydligen väldigt ovanlig regel, efter en koll i tvillinggruppen). Vi skulle inte hinna tillbaka till 14 dock, så jag frågade om vi möjligtvis kunde få hämta lite senare ändå, och de sa att 14.30 var okej, och det hann vi precis till.
När jag hämtade Flora sa de att hon hade inte saknat Lilly alls, utan snarare blommat ut utan henne... Hon pratar mer och tar för sig mer när hon är ensam. Det är både roligt och lite sorgligt, tycker jag.
Sen fick vi vad som förmodligen är förskolans mest hatade besked: ett barn hade kräkts. Som extra grädde på moset var det under det gemensamma julfirandet, så hela förskolans alla fyra avdelningars barn satt tillsammans i ett hörn när han kräktes rakt ut på golvet. Hurraaaaaaaaa...
Jag frågade Alfred sen och han sa att han suttit långt bort åtminstone (och jag tror att Flora satt med honom, för fröknarna sa att Alfred hållt en beskyddande arm runt henne hela tiden, tills de påpekade för honom att hon faktiskt försökte knuffa bort honom, så han fick gå och leka med sina kompisar istället), så jag håller hårt i hoppet att de inte blivit smittade. Men nån gång under säsongen kommer det väl säkert oavsett, antar jag. Funderar på att för säkerhets skull, om de håller sig friska imorgon, fråga om jag kan få gå på min kurs imorgon istället för torsdag, för missar jag sista gången kommer det inte gå vidare bra för mina klänningar. Men vi får se.

Uppdelade tvillingar

Så idag var jag då hemma med Lilly, frisk och glad. Hon mådde bra redan igår kväll, rapporterade Christopher när jag var på kursen, och idag var det inget fel på henne heller, men eftersom man ska ha en feberfri dag innan man kommer tillbaka till förskolan så fick hon stanna hemma. Men hon var ledsen över att hon inte fick följa med till "Pippi Amma" (Titti och Amra, fröknarna), när Flora och Alfred skulle åka i morse. Flora däremot var glad och nöjd. Christopher sa till fröknarna igen att ringa oss om Flora var ledsen, men vi hörde ingenting.
På förmiddagen byggde vi med Duploglassar en stund, och Lilly har lärt sig säga "Den vill jag ha", och det låter så gulligt.

Vi åkte iväg till Erikstorps Kungsgård och åt lunch. Lilly gillade inte sin mat nåt vidare, men hon hade rätt trevligt ändå.
När jag hämtade de andra på förskolan medan Lilly sov hemma (med Christopher i arbetsrummet) så grät Flora när jag kom, och Alfred stod och kramade henne. Men Amra sa att hon hade varit glad hela dagen (en liten stund hade hon suttit och bara observerat de andra, men större delen av dagen hade hon lekt och varit nöjd) och bara börjat gråta när hon såg mig. Och Alfred sa att han hade varit med henne hela tiden när de var ute, lilla sötnosen.
Lilly satt och väntade i fönstret när vi kom hem, och hade sagt "Snaaat komma mamma, Doa och Alfee".
Och sen var det ju slut på "semestern" med bara ett barn. :) Jag har känt mig lite hängig idag, men jag hoppas att det bara är trötthet, så vi tittade på film större delen av eftermiddagen. Barnen ska hålla på och byta film hela tiden, vilket är lite jobbigt, men Pippi brukar funka en lite längre stund i alla fall.
Åh, jag har sån träningsvärk förresten! Jag lyckades ta mig ut och powerwalka fyra dagar den här veckan: måndag, tisdag, onsdag och torsdag, och de tre första dagarna körde jag några sprintruscher - redan andra dagen kändes det lättare än första (som gick så trögt, som jag nämnde härom dagen), men oj vad det gav mig träningsvärk. Min lilla muffintopp har det inte rått på än dock, men jag antar att jag måste ha lite mer tålamod än fyra dagar...

Sjuk fast inte särskilt

Vid lunch idag fick jag ett samtal från tjejernas avdelning på förskolan: Lilly hade 38,3 i feber. Så istället för att gå ut och äta ärtsoppa och pannkakor som jag och Christopher tänkt fick jag hoppa in i bilen och hämta mina fina små tjejer. Som tur var var det inget större fel på Lilly, hon kändes knappt varm, men hon hade varit lite hängig på förmiddagen, sa fröken.

Flora fick förstås följa med hem, för det hade inte funkat att lämna kvar henne när hon sett att jag kommit, men imorgon (om inte hon fått feber) tänker vi faktiskt prova att lämna henne och se vad hon tycker om det. Men med förbehållet att de måste ringa oss om hon är jätteledsen. Vi kan ju också försöka prata med personalen om att det vore bra om avdelningarna kan vara ute tillsammans så hon får träffa Alfred så hon inte känner sig alldeles övergiven. 

Efter nästan två timmars sömn stekte jag några pannkakor till barnen (Alfred var vi tvungna att hämta en timme tidigare än vanligt, för är man hemma med syskon får de andra tydligen bara gå mellan 9 och 14) och sen bar det av till tandläkaren som vi hade tid hos för tjejerna. Vi hade redan flyttat tiden tre gånger pga sommarlov, tids- och adress-miss och avlusning, så idag var det bara att åka, för Lilly kändes pigg. 

Det var inte populärt när tandläkaren försökte räkna tänderna på tjejerna, men det gick okej. 

Nu är jag på väg till min kurs och är strax framme i Lund, så hej hej!

Ny sjuka och kalas

Jamen då kör vi väl nästa sjuka då, är det vabruari så är det. Alfred var gnällig och vägrade äta redan vid frukost igår, men hävdade envist att han mådde bra, så han och Christopher gick till badhuset som planerat, och det gick bra. Men när de kom hem ville Alfred bara vila och titta på "My Little Pony" på NetFlix och åt ingen lunch, och sen fick han hög feber. Han snorar lite också, men i övrigt verkar det inte vara något mer, så jag vet inte om det är influensa direkt - han brukar ha en omgång med feber i någon dag i februari, men det brukar inte hålla i sig så länge, så jag hoppas på liknande i år. Han blir så oerhört ynklig och gnällig när han är sjuk nu, så för alla parter är det skönt om det inte blir så långvarigt. 

Vi får se om tjejerna också blir sjuka - det känns som att vi inte riktigt tänkte igenom det här med sjukdomar när vi bestämde oss för att göra syskon...

Anyway, som tur var var det först igår han blev sjuk och inte i förrgår, så han kunde ha sitt fyraårskalas som planerat - däremot var det två gäster som ställde in samma dag för att de blivit sjuka, och samma sak har hänt på hans andra kalas, så jag tror nog att det här blir sista gången på ett tag som vi ordnar kalas i vabruari och istället skjuter på det till en bit in i mars. Visserligen är det rätt skönt med färre människor på barnkalas, men... lite tråkigt är det ju för Alfred.

Det blev regnbågstema på kakorna på kalaset! Vi hade sparat en regnbågskaka som mamma bakat, och så fick jag för mig att göra regnbågsglasyr på småkakorna Alfred och jag bakade och på grädden på tårtan, för Alfred är väldigt förtjust i regnbågar för tillfället - antagligen delvis beroende på My Little Ponyn Rainbow Dash, som han har på en hårborste som han älskar. Den gula färgen köpte jag som en pastafärg på Panduro när jag var på stan i torsdags, de andra är vanliga karamellfärger - och jag märkte sen att den där gula gjorde att grädden på tårtan smakade beskt! Inga fler såna färger för mig alltså.

Medan jag bakade fick tjejerna testa att "baka" själva för första gången.

Regnbågssmåkakorna blev rätt tjusiga, tycker jag.

Och tårtan som såg rätt så erbarmlig ut medan jag höll på blev ju riktigt fin till slut också! En riktig vårtårta.

Mina verk ihop med mammas regnbågskaka, plus lemon bars, som mamma också bakade när hon var här.

Och sockerbullar fyllda med choklad - sjukt goda!

Och Alfred tyckte att vi sjöng högt fast vi sjöng extremt tyst för att han bett oss om det. :)
Hans ungefär jämnåriga kompisar Sixten och Hilding kom med sina småbröder Olle och Arvid och sina mammor, och så var Christophers kusin Marilia här också, sen var det inga fler, för papporna jobbade och övriga bjudna var sjuka. Men Alfred var nöjd, han och kompisarna fick fiska två gånger var i fiskdammen, och de lekte och hade roligt, så det var bra ändå!

VAB

Den här lilla underbara varelsen (Alfred, that is) är förkyld med feber, så vi var hemma tillsammans igår och kommer vara det även idag. Vi har tittat på jättemycket film både på YouTube och dvd och haft det ganska mysigt, men det får mig ändå att oroa mig lite för sen: känns som att det kommer bli en aning jobbigare om alla tre barnen lyckas bli sjuka samtidigt - eller kanske ännu värre: på rad efter varann (i alla fall om man ser det VAB-mässigt från jobb). Mardrömmen: alla tre magsjuka samtidigt...
Det ska tilläggas att vi har haft tur med Alfred; han har varit sjuk väldigt lite, om man jämför med andra barn. Jag tror han har ärvt mitt immunförsvar - jag är väldigt sällan sjuk. Så jag kan ju åtminstone hoppas på att även de där små också kommer brås på mig.