Hela familjen på Konstrundan

I helgen blev det äntligen vår på riktigt! I lördags var det jätteblåsigt, så då höll vi oss mest inne och röjde, men i söndags var det varmt och skönt, så vi hade årspremiär på att äta lunch på balkongen. Sen gav vi oss ut på promenad – utan tjocka ytterkläder äntligen! – för att gå en sväng på Konstrundan i nordvästra Skåne. Min vän och Alfreds gudfar Emils mamma, som bor i stan, Ullastina Larsson, är konstnär och känd bland annat för att ha målat flera Nobeldiplom. Vi har flera av hennes fina och färgglada tavlor hemma, och Konstrundan är ju ett trevligt tillfälle att gå och hälsa på hemma hos henne och hennes man Rune. Hon tog en bild på oss allihop för att skicka till Emil, och skickade den sen till mig också (vi står framför kopior av Nobeldiplomen), och den blev ju så fin att jag måste dela den här också! (Flora ser lite sliten ut, men det var inget fel på henne...)

Helgen i bilder

Vi har levt i ett råtthål ett bra tag, känns det som – har inte orkat städa utan bara tagit hand om det absolut nödvändigaste. Men i lördags skulle Alfred äntligen ha 7-års-kompiskalas (vi insåg för flera år sen att februari/vabruari är en värdelös månad att ha barnkalas, för det är för många sjuka, så vi flyttade fram det i år), så då var vi så illa tvungna. Jag föreslog visserligen, halvt på skämt, halvt på allvar, att vi skulle skita i det och bara inte släppa upp någon förälder utan bara barnen på andra våningen, men sen skärpte vi till oss. Och vi har det ju riktigt fint hemma, egentligen.

Fyra kompisar kom (två till var bjudna, men en var sjuk och en hade förhinder), och gode tid vad fart det blev. De sprang upp och ner i trapporna och det var helt utmattande. Men de hade roligt! Och Christopher lyckades dekorera en kladdkaka som pokémonen Jigglypuff så att kidsen till och med kunde se vad det var, så det var succé.

Och när de var alltför skogstokiga lyckades Christopher lugna ner dem genom att låta dem få rita på en mdf-skiva som ska få bli baksida på den nya garderoben som Christopher och hans föräldrar ska bygga i veckan. Så det blev lyckat, även om jag lite önskar att vi kunde få slippa ha några fler kalas... Tror ni barnen kan gå med på det? ;)

På söndagmorgonen hade jag och Flora lite egentid i badrummet. :)

Jag klippte mig i fredags, och det blev kanske lite väl kort, men det växer ju ut.

Och Flora tog en cool bild i messengerappens snapchatkopia.

Lite senare på dagen kom tjejernas kompis Tilly, som brukar säga att hon önskar att hon var Floras och Lillys trilling. :) Så jag tog ut trillingarna på cyklar till en lekplats en stund medan Alfred var och jagade Pokémons med pappan.

Lilly fick förstås också ta några bilder sen, eftersom Flora fått.
Förresten, i torsdags blev jag intervjuad på P4 Malmöhus om mitt fanzine Fozzie. Så roligt! Om någon vill lyssna så finns länk här, på Fozzie-bloggen.

De senaste veckorna

Så dålig jag är på att skriva nu för tiden! Har haft för mycket annat i tankarna: dels ryggskottet som aldrig går över (blev bättre efter en knapp vecka, men sen blev jag plötsligt sämre igen på dag 10 utan att ha gjort något särskilt), dels det där som jag nämnde för några veckor sen att jag hjälper Timo Räisänen med en grej (mer om det längre ner), dels den evinnerliga sömnbristen.
Men här kommer i alla fall en bunt bilder från de senaste veckorna med lite text.

Förrförra veckan var det dags för Christophers månatliga stockholmsresa. Han är uppe och har möten med sin huvudsakliga kund SF Bio en dag i månaden, och då åker han tåg upp dagen innan och kommer hem runt midnatt dagen efter, vilket innebär att jag har två ensamma kvällar med barnen och en morgon. Första kvällen tog jag barnen till närmsta pizzerian för att göra det enkelt för mig, och de tyckte det var så roligt. De skötte sig dessutom hyfsat: de satt inte still, men de sprang i alla fall inte iväg från bordet (så ofta...). Och det kom fram folk till oss och pratade med barnen (på så grov skånska att barnen inte fattade nånting, vilket jag tyckte var lite konstigt eftersom nästan alla deras fröknar pratar skånska), så vi hade trevligt. Nu kräver de att pappa ska ta dem dit om jag åker bort nån gång - vilket jag faktiskt ska i nästa vecka, mer om det också senare.

När jag var ensam med barnen fick vi ju faktiskt plats i samma säng allihop också!

En annan dag pysslade vi med ett recycling-paket som jag köpte till tjejerna när de fyllde år. De tyckte det var roligt, men när jag skulle fota var det plötsligt väldigt deppigt när Lilly skulle visa upp sin toapappersrulle-robot. :D

I förra veckan hade jag äntligen klipptid hos min favvo Elina! Jag hade låtit håret växa sen i våras för att kunna sätta upp det på bröllopet, och det var väl kul ett tag efter också att kunna sätta upp det – men rätt snart ledsnade jag på att jag inte såg klok ut när det inte var uppsatt. Men Elina jobbar bara deltid som frisör, så det tog en månad innan jag fick tid, och eftersom jag hade en bokad tid så ville jag inte börja klippa i det själv. Så det var en riktig seg månad, så när jag väl blev klippt och det blev precis så perfekt som jag ville ha det så blev jag så lycklig – jag kände mig äntligen som mig själv igen!

Härom kvällen blev jag bjuden på musikshow innan barnen skulle sova. Lilly sjöng med till "Shake it off" i Sing-versionen...

... Flora sjöng "Sätt dig på bocken och håll dig i rocken", en julsång som de brukar sjunga på förskolan...

... och Alfred sjöng en sång om en gul moped som en av hans fritidsledare lärt honom.

Det går utför med tant Sara nu för tiden: inte nog med ryggskottet, för några morgnar sen vaknade jag med en blåtira. Hur?! Om inte nån lyckats smälla till mig när jag sovit utan att jag vaknat (vilket låter rätt otroligt) så fick jag en blåtira utan någon yttre påverkan. Kan man få det? Är jag typ döende?

Och på tal om att sova: igår fick jag nog av att inte få plats i min egen säng och att bli sparkad på (Lilly tillbringade typ hela förrgår natt med att sparka mig – hårt), och jag vågar inte sova i barnens säng eller i gästrummet innan min rygg blivit bättre, så jag lade ut en vanlig 90-madrass vid fotändan på vår säng och sa åt barnen att när de kommer in på natten får de lägga sig där. De tyckte det var jätteroligt, men sen hade vi såklart två barn i sängen ändå, men kanske att vi kan nöta in det lite. Flora har åtminstone sovit i sin egen säng hela natten flera nätter i rad nu. Ta i trä...

Och nu! Det där som jag nämnt – det kanske inte är så intressant för någon annan, men för mig som popnörd är det stort, så jag tänker berätta i vilket fall. :) Efter jag var och såg Timo Räisänen i Halmstad för en dryg månad fortsatte jag och Timos producent/keyboardist, som jag känt i tio år, att prata på messenger om allt möjligt, och när det kom fram att de inte var helt nöjda med vissa saker så hjälpte jag genom mina kontakter dem att byta bokningsbolag. Det tog någon vecka, men nu är det äntligen officiellt! Så nu hoppas jag på fler spelningar i närheten av mig snart. :)
Och så har jag dessutom skrivit en ny biografi om Timo för just bokningsbolagets hemsida, vilket också känns jätteroligt.
Ännu roligare är att på torsdag ska jag åka till Göteborg för att intervjua Timo igen. Han är ett av mina absoluta favoritintervjuobjekt, och den här gången ska jag dessutom intervjua honom i studion, så jag är så peppad! Jag kommer stanna i Göteborg över natten för att slippa stressa, så barnen får gå till pizzerian med Christopher, och jag kommer slippa en bråkig middag hemma (det där är ett ämne för sig som jag tar en annan gång) och få en natt för mig själv. Lyx!

I förmiddags gick jag ut på en promenad för att se om lite motion skulle hjälpa min rygg, och det var så magiskt vackert! Selma Lagerlöf blickar ut över Öresund med vattentornet i bakgrunden.

Ankor i vallgraven vid Citadellet.

Landskrona! <3

Förskoleklass-start och efter jobbet-bad

Hur jag missade att skriva att den här lille store killen började förskoleklass idag är ju en liten gåta. Men det gjorde han i alla fall, Alfred 6,5 år!
Han var oerhört peppad och inte alls nervös, och när vi kom till skolan där alla skolbarn ända upp till 9:an skulle samlas på gården klockan 9 sprang han glatt iväg till klätterställningen och lekte. Efter en liten stund kom några av hans gamla förskolekompisar och några minuter i nio kom hans bästis Melker. Efter rektorn hade talat och presenterat all personal tog Alfred och Melker varandra i hand och gick glatt in till sin första skoldag. Så stolt!
Flora och Lilly var inte heller det minsta oroliga inför sin första förskoledag på sju veckor, och hade hur kul som helst. Deras ena fröken har gått över till förskoleklass och är nu Alfreds fröken, men tjejerna har fått en kvinna som varit vikarie hos dem ofta istället, så det var inga konstigheter.
Alfred var förresten på "träning" hos tandläkaren igår, inför att han ska laga ett litet hål i en tand på tisdag. Han var jättenervös före och satt och grät i mitt knä, men när vi kom in och sköterskan började visa honom alla apparater och borrar och sugar och grejer (vilket jag också tyckte var superintressant, för de förklarar ju aldrig för oss vuxna vad de håller på och grejar med!) så tyckte han att det var jättespännande. Men när det var dags att försöka ta röntgenbilden av den håliga tanden som de inte lyckades med förra gången (när Christopher var med honom - det var obekvämt att bita ihop om plastställningen och Alfred fick kväljningar) så var det kört igen: gråt och kväljningar och ingen röntgenbild... Så vi får se hur det går när det är skarpt läge på tisdag - jag hoppas det ska hjälpa om han får lyssna på musik i lurar. Han är så orolig vår pojke, vilket gör mig ännu mer fascinerad över att han inte alls var nervös inför skolan. När Christopher skulle försöka ta ut en sticka ur hans fot i fredags blev han helt hysterisk - men jag lyckades till slut lugna honom och han bröt ihop totalt i min famn och satt och bara tankade kraft hos mig länge efteråt, det kändes väldigt fint.

Efter en extremt intensiv jobbdag hämtade vi barnen, åkte och köpte jordgubbar och åkte sen till Lill-Olas och badade - eller snarare: det var så blåsigt att Lilly och Flora inte ville bada, men jag, Christopher och Alfred gjorde det. Så härligt - tack Landskrona!

Nu ska jag börja skriva om bröllopet och sen pusha Christopher att fixa bilderna åt mig så det kan bli ett färdigt blogginlägg snart. :)

Härlig stranddag

Äntligen! En solig dag utan mer än 5 sekundmeters vind!

Christopher och Alfred åkte hem till Landskrona över dagen för att klippa gräs, hämta post och lite andra grejer (som mitt pass, eftersom mitt körkort gick ut i förrgår och det verkar onödigt att förnya det när jag ska lägga till ett efternamn om 2,5 veckor: då ska jag heta Hansby Reis. Jag har kollat, jag får köra bil med mitt pass och förnya körkortet när jag fått mitt nya efternamn godkänt), och jag och tjejerna var kvar med mormor.

Så på förmiddagen gick vi såklart och badade.

"Jag håller håv!" ropade Lilly glatt, och ordvitsen gick mig inte förbi. :)

Lilly har inte velat bada på länge, men nu när det äntligen inte blåste höga vågor vågade hon sig ner i vattnet, och det med råge! Hon knatade runt och simmade när jag eller mormor höll i henne (nästa gång vi badade hade hon puffar, och tredje gången en "flytkorv") - Flora höll sig på trappan som vanligt, men jag fick bära ner henne i vattnet och snurra runt henne några varv åtminstone.

Sola lite. :) Lilly älskar verkligen att vara naken nu för tiden, hon har typ aldrig kläder på sig längre.

Det är ju min namnsdag, starten på fruntimmersveckan, idag, och eftersom vi bara var fyra personer hemma bakade mamma en minitårta. Mums!

Och så en bild på Alfred från igår, när han precis fått sin nya hajfena! Den verkar funka bra, så jag hoppas han får till simningen snart. Läsningen börjar lossna för honom nu också! Han har kunnat alla bokstäver sen han var fyra år, men inte riktigt fått till att få ihop ord - men nu ikväll läste han flera sidor i en bok helt själv!

Aktiv helg

I helgen hade vi fullt upp, så jag som var helt snurrig i huvudet av trötthet i fredags hade fullt upp att klara mig igenom den - tur att allt vi gjorde var väldigt trevligt!
Alfred följde med sin bästis Melker hem efter förskolan, och när vi bestämde det några dagar innan föreslog vi att Melkers familj och vi skulle äta tillsammans på barnvänliga Harrys på kvällen, och det ville de gärna. Vi gjorde misstaget att bestämma att tjejerna skulle duscha och tvätta håret innan, vilket gjorde att vi blev sena eftersom Lilly inte alls tyckte att någon del av hårtvättandet och kläpåandet efter var roligt, men till slut kom vi i alla fall dit, och väl där var alla glada.
Vi vuxna har varit dåliga på att skaffa nya vänner i Landskrona hittills, men den här familjen umgås vi gärna mer med!

Strax efter att vi kommit hem var det dags för mig att hämta min vän och tjejernas gudmor Nina på stationen - hon kom ner från Stockholm för att hälsa på oss här för första gången. Barnen hade hunnit somna när hon kom (närmare tio på kvällen), så de fick träffa henne först när de vaknade på lördagen.

Och de var överlyckliga över att hon var här!
Vi ville ju ut för att visa Nina stan, men tyvärr var det tråkigt väder: duggregn och blåst, men vi hade bara lördagen på oss, så det var bara att köra. När man är i Landskrona måste man helt enkelt få se Japanhuset, Citadellet och koloniområdet runt det, oavsett väder. Vinden hindrade oss från att gå till havet, men när det blev bättre väder på eftermiddagen körde vi en sväng ut till Lill-Olas och Borstahusen och tittade lite där också.
När vi skulle äta middag hjälpte det inte att vi hade besök, den blev lika kaotisk som vanligt, med den extra lilla kryddan att Flora blandade ihop "moster Fina", som vi pratar om då och då, och "gudmor Nina" och ropade på Nina genom att säga "moster Fina" stup i kvarten, och efter ett tag gjorde det mig riktigt irriterad. Det hjälpte inte att jag sa att det räcker att hon säger Nina och inte behöver säga gudmor före, och jag tror att hon efter ett tag helt enkelt sa fel med vilje för att testa mig... Nina försökte införa att hon kunde säga Nina Blom istället, och det fastnade på Lilly i alla fall, för idag berättade hon för sin farmor att Nina Blom varit här. :)
På söndagen åkte Nina hem redan strax efter 11, och sen skulle Alfred på kalas för en förskolekompis, och jag följde med honom. Där var det action, kan man lugnt säga: hela avdelningen var bjuden, så det var 20 barn där. En del föräldrar lämnade barnen och åkte hem, men Alfred tyckte det var för stökigt, så han ville att jag skulle stanna (och jag kom på rätt fort att jag helt glömt bort att jag skulle ätit något innan vi åkte fast jag tjatade på Alfred att han var tvungen att trycka i sig en banan - så jag petade i mig alla Alfreds pommes frites som han inte ville ha själv åtminstone). När det blev för stökigt hjälpte jag födelsedagsbarnets föräldrar att hålla ordning på några av de stökigaste barnen - jag beslagtog bland annat en leksakspistol när pojken började skjuta på sina kompisar - och fick två pojkar att kasta ballonger till varann istället för att slå på varandra och andra. Det är rätt kul att säga åt andras barn, ärligt talat, för de lyssnar mycket bättre på mig än mina egna - jag blir väl mer som en förskolefröken för dem. :D

I övrigt var det en väldigt bra söndag nästan helt utan bråk hemma på eftermiddagen och kvällen, med väldigt kärleksfulla barn - enda missödet var väl när Flora målade sin hand "som Ugglis" i "Pyjamashjältarna". Typiskt fel ställe för vattenfärg, men hon var i alla fall noggrann, det får man ge henne.

Våren är här!

Jag hade tänkt berätta om helgen, men så springer dagarna iväg och plötsligt är det sen onsdagkväll och jag är trött som vanligt. Jag brukar vara i Malmö två dagar i veckan och jobba, men den här veckan blir det fyra (måndag-torsdag, på grund av diverse möten) och det gör mig ännu mer utmattad. Men nu har jag i alla fall ändå lagt in två bilder här och vill skriva några ord.

I lördags var det fantastiskt vårväder, så vi åkte en sväng till stranden vid Lill-Olas, och jag och Lilly kände på vattnet. Hon kände igen sig och kom ihåg att vi badat där förut ("igår"), och jag längtar tills vi kan göra det igen.

Sen var vi ute i trädgården och vårfixade: det här med en liten lagom trädgård, det är ju underbart! Inte för mycket jobb, men ändå plats att odla lite grejer. Vi rensade i pallkragarna, klippte rosenbuskarna (aj i hjärtat att klippa av grenar med bladskott på, men både min mamma och min trädgårdsmästarkompis Mats har sagt att vi skulle göra det, så då fick vi väl göra det då), tog bort vissna gamla blommor, slet bort de sista thujabuskarna som vi mest tycker är fula, planterade över fikonbusken i en kruka och grävde upp maskrosblad. Jag tyckte jag var genialisk när jag kom på att vi kunde ta bort dem nu innan blommorna kommer, men jag vet inte, kanske det är a big trädgårds-no-no? Nu kanske trädgården kommer explodera av maskrosor? ;)
Den här bilden ser för deppig ut, men i själva verket är trädgården rätt så full av snödroppar och lite krokusar och scilla och blad som så småningom kommer få sällskap av vildtulpaner - hur fint som helst på nära håll!
Och på söndagen åkte vi till Plantagen och köpte jord och frön till pallkragarna som vi ska sätta om några veckor. Vår!!

Alla hjärtans/förlovningsdagen igår och ensam med barnen i två dagar

Just ja, det var ju Alla hjärtans dag igår - även känd här som min och Christophers förlovningsdag. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av Alla hjärtans dag, eller åtminstone inte sen jag blev tillsammans med mitt ex för 21 år sen (gode tid vad tiden går!), för han hatade såna jippon,  och jag bryr mig fortfarande inte så mycket, och Christopher har väl inte heller direkt firat så mycket, förutom förra året då när han friade till mig. Men vår fantastiske lille son däremot har peppat inför den här dagen jättelänge, och på morgonen gav han mig en present:

Ett hjärta som han gjort själv och färglagt oerhört tålmodigt med en supertunn penna. <3

Och skrivit på baksidan (varför han skrev Sara och inte mamma vet jag inte, han kallar mig aldrig Sara).

Och jag och min fästman åkte och åt lunch på ett ställe där vi aldrig varit förut: Rya golfklubb nånstans i krokarna av Rydebäck mellan Landskrona och Helsingborg. Jättegod mat och fantastisk utsikt! Och trevligt sällskap så klart.

Och på hemvägen åkte vi förbi det vidunderligt vackra Hilleshögs dalar (jag tror i alla fall att just den här vyn hör till det). Det är så fint här nere att vi var tvungna att gratulera varann igen till att vi flyttade hit. :)

Christopher åkte förresten till Stockholm på jobb tidigt i ottan idag igen, och kommer inte hem förrän efter midnatt imorgon, så jag har två hela dagar ensam med barnen. Men den här gången har jag inte så mycket panik för det längre, jag har väl vant mig lite antar jag. Jag hade till och med glömt fråga mamma om hon ville komma och hjälpa mig ända tills i förrgår, så idag kom hon bara en stund innan hon skulle ut på galej, men imorgon kan hon komma lite längre.

Underbara Landskrona! Och trotset.

Alltså det här med att flytta till Landskrona: det bästa beslut vi tagit! (Att skaffa barn var förstås inte helt dumt heller, men ni fattar.)

I morse gick jag och Christopher en powerwalk, och körde ut till Lill-Olas och gick därifrån, och det var helt vansinnigt, det blev bara vackrare och vackrare hela tiden.

Anledningen till att jag ser helt överlycklig ut ser ni på nästa bild.

Såååå fint!

Sen var det förstås jobb i ett antal timmar, och sen åkte jag och hämtade barnen och mamma mötte upp mig där (Christopher behövde jobba längre) och så åkte vi vidare till Lill-Olas för att bada (för andra gången idag för mig som tog ett dopp efter promenaden).

Det var svårt att fånga på bild, men ljuset var så vackert: det gjorde att havet flöt ihop med horisonten.

Lekplatsen vid stranden är väldigt rolig - och hela stranden känns som att man är på solsemester. Fast fem minuters bilresa bort. Det här otroliga vädret hjälper förstås till, men det känns verkligen som att vi är på semester för tillfället (om man bortser från att vi jobbar samtidigt). Ganska så ljuvligt.

Lilly fick tillbaka oss till verkligheten på kvällen dock. Hennes envishet vet inga gränser numera, och de senaste kvällarna har hon surat över att stänga av tv:n när det är dags för middag, så det tar alltid en bra stund innan hon ens kommer till matbordet. Sen bråkar hon om att hon skulle duka själv (och vill inte bli upplyft för att ta ner tallrik och glas trots att hon inte når själv), och sen när hon till slut kommit till bordet när vi andra nästan ätit upp börjar bråket om vem som ska flytta kastruller o.d. närmare henne. Jag ställde fram pastakastrullen till henne, men då var det fel, för då skulle hon ha mjölk först, så jag skulle flytta undan den igen. Sen ställde Christopher fram den, och då var det fel, då skulle mamma göra det, men jag vägrade faktiskt. Så idag hade vi lite en viljornas kamp, tills hon till slut tog pasta ur kastrullen som pappa ställt fram för att jag hotade att gå från bordet och lämna henne ensam när jag druckit upp min sista klunk (alla vi andra hade ätit färdigt). Sen åt hon som en liten häst och jag satt kvar med henne medan Alfred och Flora gick och lekte i trädgården och Christopher var inne och fixade med nåt.
På bilden skulle hon tillbaka och dricka upp sin mjölk efter vi varit på toa. Allt var avdukat, men hon skulle absolut sitta på sin plats vid bordet, såklart. Orka.