Lite av varje

Den där förhatliga halsbrännan har jag visst inte nämnt på ett tag, och det är för att den faktiskt blivit bättre! Fråga mig inte hur det gått till, eftersom magen varken sjunkit ner eller blivit mindre, men på något sätt har jag haft mindre halsbränna i nån vecka nu. Jag har visserligen tagit Losec ungefär varannan dag när jag känt minsta antydan för att jag inte orkat krångla, men de dagar jag inte tagit det så har jag knappt känt någonting. När jag gått och lagt mig har jag ibland känt litegrann och då snabbt tuggat i mig en Gaviscon, men det har inte varit på långa vägar så vidrigt som det var för ett tag sen.
Jag har tre järntabletter kvar, men igår morse och idag struntade jag i att ta dem. Känns väldigt busigt, men mitt järnvärde är ju bra och de är så äckliga så jag är helt lycklig över att ha skippat dem.
En lite jobbigare grej är alla sammandragningar, framför allt på nätterna, för de är så fruktansvärt obekväma nu. De gör fortfarande inte ont, så jag antar att det inte närmar sig värkar, men de är jobbiga ändå. Min svärmor är väldigt förvånad över att jag inte fött än, men jag har ju läst att det bara är ungefär 50% av alla tvillingar som kommer före vecka 37, och eftersom jag är i vecka 38 så hör jag ju inte direkt till nån minoritet. Så jag har nog gett upp hoppet om värkarbete och siktar på snittet på tisdag.
Och imorgon kommer mamma upp för att vara här med Alfred när vi ska till sjukhuset, spjälsängen är monterad och klar och står i sovrummet och vi har köpt några paket småblöjor, så nu är vi förberedda och klara!

Ont

Idag var första dagen jag på allvar började fundera på om jag inte kommer klara att lämna eller hämta Alfred på dagis de kommande två veckorna. Jag hämtade idag, och när jag gick gjorde det ont i magen, blygdbenet, svanken, höger skinka (jag hade nån sorts ischiaskänning i vänster skinka i somras, men sen gick det över, men nu verkar det ha kommit i höger istället) och då och då även i en höft och ett knä. Och under en fot. På vägen till dagis går vi över en bro över E4:an, så det är en svag uppförsbacke, och där var jag tvungen att stanna och vila och försöka sträcka ut svanken.
Men samtidigt så antar jag att det är bättre för mig att försöka röra mig åtminstone lite varje dag än att bara ligga still, så jag får nog leva med att det gör lite ont. Så länge jag inte går för fort så att jag anstränger foglossningarna för mycket borde det ju inte vara nån större fara.
Foglossningarna ja. De känns ju ännu mer ovärda nu när jag vet att jag måste snittas och inte kommer ha nån nytta av ett uppluckrat bäcken. Men det är ju inget att göra åt, det finns ju inget man kan göra för att stoppa dem. Fast så illa är de visserligen inte, bara lite störiga.
Sammandragningarna känns som att de blir längre och längre nu - kanske inte alltid, men ibland är de väldigt långa, tycker jag. Och på nätterna känns det som att jag har sammandragningar hela tiden, fast det är nog antagligen bara varje gång jag vaknar - eller rättare sagt: de väcker mig. Jag vet inte om det är ett tecken på att något närmar sig, jag får väl bara vänta och se. Annars: 17,5 dagar kvar nu.

Tråkig

Ååh, jag känner mig så ohyggligt tråkig nu för tiden. Jag orkar ingenting, ligger mest bara hemma och degar, ids inte sminka mig och varierar ett fåtal oformliga plagg eftersom de är de enda jag får på mig. Det är ju för väl att jag har en av de där bra killarna som säger att jag är snygg ändå och som tydligen är rätt så impad över att jag håller på att bygga två barn samtidigt så han står ut med att jag är tråkig, ful och behöver hjälp med det mesta. Men det vore ju trevligt om det är klart snart.
Ikväll har jag känt båda flickorna rumla runt ordentligt därinne, och det är ju roligt i alla fall. Mindre roligt har varit att jag har mått ganska illa hela dagen, och jag har en massa luft i magen som jag inte får ut, vilket jag vet kommer innebära att sammandragningarna jag får inatt (vilket är rätt många nu för tiden) kommer vara om kanske inte rent smärtsamma så i alla fall väldigt obekväma. Om jag ligger på sidan och får en sammandragning och försöker vända på mig så gör det skitont, och ibland måste jag vända på mig ändå för att magen trycker så på revbenen eller att jag har för ont i en höft eller så. Men imorgon är åtminstone vecka 35 slut! Den här veckan har gått ganska fort faktiskt - men det innebär tyvärr ändå inte att drygt tre veckor kvar känns som en särskilt kort tid.

Sommartider... nej, jag menar sammandragning

Sammandragning hej hej, sammandragning!
De är inte sköna längre, de där sammandragningarna.

Glömt hur värkar känns

Jag har ett minne ungefär som en guldfisks, det har jag vetat länge, och idag kom jag på ännu en sak jag glömt bort: hur värkar känns. Jag har varit på stan idag (och köpt vinterkläder till Alfred, alldeles för många kantareller och blåbär och en massa tyger som jag nån gång ska sy klänningar av, samt ätit lunch med Christopher), och insåg att jag verkligen verkligen inte orkar nånting längre. Jag gick i snigelfart och fick svinont i ryggen bara av att gå några hundra meter. När jag kom hem ett par timmar senare hann jag bara vila i ungefär tio minuter innan det var dags att hämta Alfred på dagis, och när vi kom hem efter det och jag äntligen fick ligga still i soffan en stund hade jag sammandragningar i stort sett konstant. Och de gjorde ont. Inte jätteont, men definitivt betydligt mer obekväma än de brukar vara.
Jag tänker mig att om förlossningen sätter igång naturligt innan den planerade snittiden så är det nog lämpligast att jag ringer in så fort som möjligt, och nu i eftermiddags slog det mig att: vänta lite nu. Jag minns inte hur de första värkarna kändes sist. Jag minns i och för sig att det inte var någon tvekan om att det faktiskt var värkar, men samtidigt hade jag inte alls så mycket sammandragningar som jag haft den här gången, så tänk om jag liksom missar vad som faktiskt är värkar? Men när jag nämnde det för mamma i telefon sen så sa hon att jag kommer veta, och det har hon säkert rätt i. Och nu har det lugnat ner sig lite igen också, så förhoppningsvis tänker de sig inte att komma ut ikväll just. Som jag sagt vill jag hemskt gärna få hinna med tillväxtultraljudet på tisdag så jag får veta dels hur stora de är nu och dels hur de ligger. Om ettan har lagt sig tillrätta med huvudet neråt nu behöver jag kanske inte känna mig så stressad över att komma in till förlossningen supertidigt - eller så tänker jag helt snett nu, jag vet inte, det kanske är mer bråttom om de ligger rätt. Anyway, hoppas på att hålla dem inne lite till.

Överansträngd av typ ingenting och tvillingselen har kommit

Igår började ju bra med att jag var ganska pigg, men när jag hämtade Alfred på dagis blev jag övermodig eller nåt. Jag blev till att börja med lite sen, så jag gick relativt fort på vägen dit, och det gjorde ont i magen - eller om det var ligamenten - så jag fick gå och hålla i magen hela vägen (det är en promenad på kanske 7-8 minuter). Sen skulle vi ta tunnelbanan, och vi blev lite sena, så jag gick så fort jag kunde till tåget, i sådär 2-300 meter, och det kan man ju tycka inte är så långt, men för mig var det tydligen det. Det straffade sig direkt: foglossningarna i blygdbenet som hållt sig rått så lugna ganska länge, började göra svinont igen, och jag fick också ont i svanken och strax nedanför.
Sen hann jag inte lägga mig och vila, för jag skulle på ett karriärseminarium på Jusek, mitt fackförbund, mellan 17 och 20. Ganska intressant, kanske inte jättegivande för mig just nu, men fick ändå lite bra tips för min framtida karriär.
På vägen hem, på tunnelbanan, fick jag en sammandragning som samtidigt gjorde ont i svanken, så jag fick lite smått panik: tänk om det var en värk! Tänk om det sätter igång redan! Jag vet att jag önskar att graviditeten ska vara slut snart, men när jag insåg att de kanske på riktigt kan få för sig att försöka komma ut nu bara i början av vecka 35 - då var det inte så kul längre. Det är för tidigt. Ett par veckor till vill jag att de ska hålla sig inne - framför allt vill jag hinna med tillväxtultraljudet i nästa vecka för att få veta om de faktiskt väger närmare 2,5 kg var som de borde göra om de fortsatt växa enligt kurvorna. Om de gör det så kan de kanske få komma ut snart efter det - min svägerska födde en 2,5 kg-dotter i fredags, och hon behövde ingen hjälp med varken andning eller näring, så jag tänker mig att 2,5 kg borde räcka såvida inget annat är fel.
Men det hände inget mer efteråt, så det var nog bara efterdyningar av överansträngning. Jag hade visserligen ett gäng väldigt obekväma sammandragningar inatt också, men att de gjorde lite ont tror jag mest berodde på att jag som vanligt har mycket luft i magen på nätterna.
Och det gör fortfarande mer ont än vanligt idag, vilket jag inte gillar nåt vidare. Tar det så lugnt jag kan idag.
I vilket fall som helst har jag börjat plocka ihop lite grejer för BB-väskan nu. Har bara börjat med kläder till flickorna och något enstaka plagg till mig, samt min TENS-apparat från Alfreds förlossning. Måste ta fram nya batterier till den, plus att jag insåg att vi har för få byxor i storlek 50, så det behöver vi köpa fler innan det är dags.

Igår kom också tvillingselen jag beställt från USA: Maximom Twin Baby Carrier. Den ser jättefin ut, men instruktionsbladet som följde med var väldigt knapphändigt, och den en halvtimme långa instruktionsvideon som hängde med var för luddig för min trötta seminariehjärna igår kväll, så vi måste titta på den noggrannare tillsammans igen. Att hänga på sig den med ett barn verkar enkelt nog, men att få ihop den till två barn var faktiskt lite mer komplicerat. Men den verkar svinbra: man kan ha den delad och bara bära ett barn i taget; antingen fram eller bak, man kan ha ett barn fram och ett barn bak och så kan man ha båda barnen fram. Alfred ville i alla fall testa direkt, så vi satte hans docka i den och så fick han gå omkring med den en stund, och han verkade väldigt stolt!

När jag var borta igår fick Alfred prata på FaceTime med sin faster och fick titta på nya bebisen, och han var tydligen väldigt intresserad, så det är ju bra. Och när faster sa att han också ska bli storebror snart så hade han sagt att det kommer två bebisar, så lite koll har han allt!

Dålig gravid

Jag är en dålig gravid. Just nu förmår jag inte ens tänka på det fantastiska med att vi ska få två barn till, jag kan bara tänka på hur jobbigt allting är just nu och längta efter att det ska vara över. Idag skrek jag och min syster åt varann över nåt så idiotiskt som politik, hon stormade ut och jag grät i flera timmar, och jag har svårt att tänka mig att det hade blivit så illa om inte jag hade varit hormonell och utmattad (och hennes pojkvän just flyttat ut till råga på det). Och igår föreslog jag - inte helt på allvar förstås, men ändå - att flickorna skulle kunna heta Sammandragning och Halsbränna i tredjenamn (eftersom vi fortfarande inte bestämt tredjenamnen). Och jag sitter som en annan pascha hemma utan att göra nånting vettigt och jag är så trött på mig själv.
Rationellt sett vet jag förstås att det optimala är om tjejerna stannar inne i 3-4 veckor till men jag vill bara få ut dem. Eller nej, det vill jag inte, för jag vet ju att de inte skulle må bra av det, men... åååååh. Orkar inte.

Men.

Från 1177.se: "Sammandragningarna kan också vara viktiga för att förbättra blodgenomströmningen i moderkakan."

Så: jag hatar inte sammandragningar, jag hatar inte sammandragningar, jag hatar inte sammandragningar, jag hatar inte sammandragningar, jag hatar inte sammandragningar.

Men. 

Jag hatar sammandragningar. 

Sammandragningar sammandragningar sammandragningar

Alltså de här sammandragningarna. Nu får jag dem av minsta lilla ansträngning - som att räta upp mig i soffan och sträcka mig efter mitt vattenglas - och det är så tröttsamt. (Och förresten utan att anstränga mig det minsta också, de kommer när jag bara ligger still också.) Som tur är gör de ännu inte ont, men jag blir ändå lite nervös över att ha så många. Plus att de kommer göra att jag blir ännu mer stillasittande och därmed totalt muskel-lös när det väl är dags att få ut barnen. Seeeeegt. 

Varannan dag

Det är så märkligt hur magen beter sig helt olika från dag till dag. Igår var tvillingarna vakna typ hela eftermiddagen och kvällen och rumlade runt, och jag hade väldigt få sammandragningar. Idag har jag jättemycket sammandragningar och känner väldigt få sparkar. Det kan i och för sig ha att göra med att jag pysslat runt mycket hemma idag på förmiddagen och blivit väldigt trött, men ibland tycker jag också att det helt enkelt är varannan dag som jag har mer sammandragningar. Lite jobbigt är det i vilket fall, särskilt som jag blir väldigt kissnödig av dem. 

Sån seg dag

Jag hatar såna dagar som jag haft idag, när jag har ont när jag ligger på natten så jag har svårt att sova, när det gör ont i fogarna direkt jag kliver upp ur sängen, när jag mår illa efter jag ätit frukost, inte kan sitta bekvämt, har halsbränna och när jag har sammandragningar typ hela tiden. Idag har jag kunnat ligga och vila och fått sammandragningar utan att röra en muskel - och när jag varit orolig över sammandragningar förut har jag fått frågan om de gått över när jag vilat, för det är tydligen bra, så jag antar att det inte är helt lämpligt att ha sammandragningar medan man vilar. Men jag försöker ändå att inte oroa mig över dem nu, för de gör verkligen inte ont alls, bortsett från att livmodern nu trycker hårt på revbenen och mot urinblåsan när den drar ihop sig, och de är inte regelbundna, även om de kommer ofta ibland (men mer sällan ibland).
Jag började må lite bättre först efter jag vilat en stund när Alfred sov på eftermiddagen och när vi sen gått och badat, så kvällen har varit okej, bortsett från att jag blir så fruktansvärt trött i ryggen att jag ibland bara måste lägga mig ner.
Hoppas på att sova lite bättre inatt så jag mår lite bättre imorgon.

Klen

Jag orkar verkligen inte mycket längre. Idag var vi inne i stan och åt lunch på en jättebra ny japansk restaurang i Varberg (Nami) och sen handlade vi mat, och jag blev helt utmattad av det. Foglossningarna gjorde mer ont igen, ryggen värkte och jag behövde bara däcka i soffan en halvtimme innan jag orkade göra något mer. Det har för övrigt börjat göra ont i ljumskarna också, jag antar att det är foglossningar där också. Och så ser jag sämre och sämre - det var samma sist jag var gravid, och jag fick veta av en vän som har glasögon att hennes ögon också blev sämre då men skärpte till sig lite efteråt igen. Så jag hoppas på att de blir bättre igen (jag har visserligen ett litet brytningsfel som jag inte gjort nåt åt, men jag brukar klara mig rätt bra ändå), men överväger om vi inte ska ta och köpa en större tv nu när jag ska ligga hemma i soffan i ett par månader och titta på tv...
Tycker också att jag får sammandragningar så fort jag rör mig nu för tiden, men jag tror att det ibland kanske bara är att magen är så stor att den är i vägen också - som varje gång jag sätter mig på toa känns magen stenhård, men det är nog ofta bara att den trycker upp mot revbenen då, och ibland sammandragningar.
På restaurangen förresten frågade servitrisen när barnet ska komma, och det är lika roligt varje gång jag får berätta att det är två och se reaktionen. Jag får ju definitivt mer uppmärksamhet som tvillinggravid än som enlingsgravid, det är ju ett som är säkert. Det är ungefär fifty-fifty på reaktionerna; antingen tycker de att det bara låter fantastiskt roligt eller så tycker de synd om mig för hur jobbigt vi kommer få det. Fast i och för sig, de som tycker synd om mig verkar också tycka att det är rätt roligt med tvillingar ändå. Det ska ju bli kul att se hur folk reagerar när de väl är ute också!

Lite allt möjligt

Det där halsonda jag hade i fredags, det utmynnade bara i lite snor ett par nätter, och nu mår jag bra igen. Det är ju vanligt att immunförsvaret blir sämre när man är gravid, men på mig har det hittills verkat funka tvärtom, vilket är otroligt skönt.
Började förresten kolla på bloggen vi har för Alfred igår för att jag inser att jag helt glömt bort hur bebisar är i olika åldrar. Man kunde ju tycka att jag skulle ha lite koll, men nope. Minns typ ingenting. Än så länge har jag bara kollat när han var runt 8-10 månader, för det är det som tvillingarna kommer vara när vi ska vara i stugan nästa år, men jag måste nog gå bakåt längre också. Jag kommer ju ihåg att Alfred skrek hysteriskt mycket i början, men jag minns inte när det blev bättre. Värsta guldfiskminnet.
Alfred har förresten lärt sig att känna skillnad på när min mage är hård av en sammandragning och när den är vanlig, för ibland när han vill dra iväg mig och leka ber jag honom vänta för att det är obehagligt att gå när jag har en sammandragning. Så nu känner han på den och om den är hård knackar han lite på den och om den är mjuk så buffar han lite försiktigt.
Magen har börjat kännas ganska mycket i vägen nu, det är i stort sett omöjligt att luta mig framåt för att nå saker, och om jag sätter mig ner när jag har en sammandragning så trycker magen ordentligt upp på revbenen.

Stan och lite sånt

Idag var vi på stan och köpte konfirmationspresent åt min systerdotter och födelsedagspresenter åt mig (inte så mycket jag som köpte där dock), och det var lite tungt. Börjar bli lite klen, tycker jag. Jag är van att vara väldigt snabb och effektiv i allt jag gör, och att vara såhär tung och långsam - och att dessutom kunna räkna med att fortsätta vara det länge länge till - känns lite segt, milt uttryckt. 

Jag sov rätt dåligt inatt, för Alfred var orolig och gnydde och skulle ligga tätt tätt i tre timmar, tills mamma var snäll nog att ta över när jag behövde gå på toa, och sen fick jag sova i mammas säng istället medan hon låg kvar hos Alfred. Sen gjorde han det rent otroliga att han somnade om när han kom ner till mig vid åttatiden, ända till kvart över tio! Så jag fick åtminstone ligga länge även om jag inte sov så bra. Har haft en hel del sammandragningar idag igen, och jag tror det beror på sämre sömn plus ansträngningen av att gå en hel del. Får försöka ta det lite lugnare imorgon.

Nu ska jag ligga och känna lite på runtrumlandet i magen innan jag ska sova. God natt!

Kollas på förlossningen

Jag ringde MVC mu på morgonen eftersom jag hade så mycket sammandragningar igår och en bit in på natten, och direkt sa barnmorskan jag pratade med "Ring till förlossningen. Så fort det är tvillingar och sammandragningar så ska man prata med förlossningen!". Det visade sig att de inte hade tagit nån odling på mitt urinprov sist eftersom stickan inte visade på nån infektion, så jag vet inte om det kan bero på GBS:en. I vilket fall ringde jag och pratade med en barnmorska på förlossningen, och efter att ha berättat hur och när jag hade sammandragningar (mest i rörelse, lugnare i vila, de gjorde inte ont etc), så sa hon att jag kan komma in och lämna ett urinprov och så får de se om de ska kolla min livmoderhals också. Så nu åker vi. Uppdatering kommer.

Oro för för tidig förlossning

I morses tog jag äntligen tag i att fixa till bikinilinjen lite, vilket jag inte gjort sen jag kunde se den sist, och det var lite för länge sen. Jag brukar köra med hårborttagningskräm, men jag iddes inte det idag, utan drog istället lite med rakhyveln i duschen när jag ändå skulle raka mig under armarna. Det är en så bisarr situation det här med när man har så stor mage, ärligt talat. Jag hade ingen aning om vad jag höll på med, utan körde lite på känn och hoppades på det bästa. Fördelen är ju att jag ändå inte kan se hur det blev, så då kan det ju liksom kvitta. :) Och de flesta människor har ändå börjat jobba, så vi är inte så många på stranden längre, det är bara vi och några av mina släktingar kvar.
För övrigt har jag mått lite vagt illa idag, plus haft fler sammandragningar än jag är bekväm med. Det var dåligt väder i förmiddags (nu är det soligt igen, men väldigt blåsigt), och sist det var dåligt väder mådde jag också sämre - undrar om den här graviditeten har gjort mig till en vädergumma eller om det bara är en konstig slump. Mitt på dagen började jag få lite värk i svanken också, och eftersom jag är lättoroad nu för tiden kopplade jag ihop det med sammandragningarna och börjar oroa mig för att en för tidig förlossning är på gång. Men när jag försöker tänka rationellt så: 1) sammandragningarna gör inte ont, 2) de är inte regelbundna och 3) det värker mer eller mindre konstant i ryggen, och hade det berott på värkar hade det väl kommit och gått?
Jag såg tidigare idag att en bekant till mig i Umeå håller på att forska på för tidigt födda barn, och bl.a. sambandet mellan deras motoriska förmågor och IQ, och eftersom min gravidhjärna inte klarade av alla engelska facktermer i artikeln han länkade till så bad jag honom förklara lite i lekmanstermer för mig, vilket han så snällt gjorde. Han lugnade mig med att även om många forskningsrapporter visar på lägre IQ och diverse problem hos för tidigt födda barn har han också träffat många som utvecklas alldeles normalt och mår utmärkt, och att även om mina skulle födas för tidigt behöver det verkligen inte betyda att det blir några fel på dem. Och om jag förstod det rätt så pekade de resultat de kommit fram till än så länge på att motoriken och IQ:n hänger ihop, så att de kanske kan påverka varandra positivt om man börjar träna rätt saker tidigt. Men allt detta har nog ändå fått mig att noja mer över för tidig förlossning, och säkert ökat på att jag mår konstigt idag. Jag måste verkligen göra mitt allra bästa för att hålla kvar dem därinne tills de är fullgångna, så jag får lite mindre att oroa mig för.
Vad som i och för sig var lite roligt med det där var att om jag tolkade det rätt tyder väl utvecklad tidig motorik på hög intelligens (fast jag kan ha förstått fel också, det medicinska forskarspråket är väldigt annorlunda mot det juridiska som jag var van vid), och då stämmer nog det som Alfreds farmor brukar säga att han är lite extra intelligent, för han har alltid varit väldigt tidig motoriskt. :)

Vila funkade

Det funkade att ta det lugnt; idag har jag knappt haft en enda sammandragning. Skönt för sinnesfriden.

Sammandragningar

Idag har jag haft hur mycket sammandragningar som helst. Även om jag fick höra i förmiddags att det inte är någon fara så länge de följer de tre punkterna så har det varit rätt läskigt. Men jag sov rätt dåligt natten till idag, och hittills har det verkat hänga ihop med fler sammandragningar, så jag hoppas på bättre sömn inatt och så får jag se imorgon. 

Hur som helst är jag svintrött, så den där magbilden får bli imorgon istället. God natt!

MVC vecka 26

Nu är vi tillbaka från Frankrike (kom igår kväll) och det känns skönt att vara hemma i normal temperatur, för att vara helt ärlig. Nu på förmiddagen har vi varit på MVC, och idag fick vi precis en sån barnmorska som jag drömt om: medelålders, kunnig och snäll. (fast jag kom på på vägen hem att jag läst att man skulle börja mäta magen i vecka 25, och nu är jag i vecka 26 och hon mätte inte, så jag vet inte om hon glömde eller om de har andra rutiner i Varberg)
Hon lyssnade på hjärtljuden och sen pratade vi om foglossningar och sammandragningar och annat som gör ont, och om mina värden som en undersköterska tagit innan (bra blodtryck, bra blodsocker, lite lägre järnvärde igen: 110, men jag behöver inte ta mer Niferex för att min mage också ska få må okej. Men jag ska testa att äta kiwi, det är det tydligen många som får bra resultat av om de äter en om dagen.). Om sammandragningarna sa hon att eftersom jag är omföderska så har jag mer sammandragningar än sist, men så länge de följer följande tre punkter så är det inget att oroa mig över:
1) de ska inte vara regelbundna
2) de ska inte göra ont (de kan vara obehagliga, men de ska inte smärta) och
3) de ska gå över vid vila.
Så än så länge är det i alla fall inget jag behöver oroa mig för, och det känns ju skönt. Och foglossningarna har faktiskt blivit en aning bättre under den senaste veckan, så dem kan jag också försöka ignorera så mycket det går.
Nu ska vi gå och bada! Sen ska jag lägga upp en magbild lite senare.

Hetta

Det har varit runt 35 grader både idag och igår här i södra Frankrike, och det är inget jag rekommenderar för gravida... Det har varit uthärdligt när vi varit vid grannens pool och vid havet, men annars ganska vidrigt, ärligt talat. Orken tar slut direkt. Och idag tror jag att jag haft rätt många sammandragningar, fast jag vet inte säkert, jag tycker det är så svårt att känna när jag står eller går. Tvillingarna har varit rätt lugna idag, och nu på kvällen har jag inte känt av dem alls, vilket oroar mig lite.

Fick för mig att vattnet gick när vi var på stranden idag också, för jag tyckte det började sippra mellan benen, men det var nog bara lite vanlig gravidinkontinens, för det slutade efter en stund - eller så hade jag på nåt sätt fått in havsvatten i mig som ville ut...

Nu ska jag försöka sova, genomsvettig och med fläkt på full fart. Det gick sådär inatt.