Himmel och helvete

Fick några underbara bilder på alla tre barnen innan Alfred skulle lägga sig ikväll (lite mönsteröverdos bara, därav svartvitt för att lugna bilden lite). 

Sen hade vi en total mardrömsläggning på en timme och femtio minuter, med skrik, bråk, slag och bett (obs det var inte jag som slogs och bets). Jag fasar för den dag då vi behöver lägga två snart-treåringar. Jag hoppas vid gud att det då åtminstone är lättare att lägga sexåringen...

Fredagsmys

TV i väntan på att pappa och Lilly kommer hem. 

En fredagslista - lånat bloggkoncept

Läste Erika kan berika nu på förmiddagen, och hon hade idag ett koncept som hon lånat från Sandra Beijer, och jag tyckte det var lite roligt, så jag snor det jag med. En fredagslista, kallar vi det.

Hur såg du ut för prick ett år sedan?

Jag hittar inga kort på det just nu, för om jag har det så ligger de på min externa hårddisk, och den är så meckig med sladd och allt. Jag har en bild på en av mina fötter från ett år sen genom appen TimeHop, som visar vad man gjorde på sociala medier för ett och flera år sen, det är det närmsta jag kommer.

Och profilbilden jag hade på Facebook för ett år sen, den är lite äldre än precis ett år, men jag tycker den är lite rolig, så vi kör den med.

När vaknade du i morse?


Först nån gång runt fem för att amma ett av barnen, som gnällde. Eller förresten, det var nog redan vid halv tre när Alfred kom in. Sen låg jag kvar i sängen till typ elva, om det räknas.

Vad var det första du tänkte när du vaknade? 

"Vem av tjejerna är det som gnäller?"

Har du ringt nån i morse, vem och vad sa ni?


Japp, mamma. Hon ringde mig för att fråga om en datorgrej, men sa att jag skulle fortsätta vila, men sen kunde jag inte sluta tänka på hur hon skulle göra ändå, så jag ringde tillbaka för att hjälpa. Hon ska stämma kryssningsbolaget som äger stranden där hon halkade och bröt handleden, vilket jag tycker är sjukt spännande och roligt.

Vilket humör är du på?


Rätt så bra, tycker jag.

Har du ont någonstans?
 

Tjaa, lite varstans, som vanligt. Lite ont i höger tinning, men bättre än när jag vaknade, lite ont i leder här och där pga amningen.

Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?

Just nu äter jag rester av en köttgryta till lunch, men helst skulle jag väl egentligen äta en av mina hemgjorda lakritskolor med mjölkchoklad och havssalt på. Och så har jag i flera veckor varit väldigt sugen på den japanska rätten Shabu Shabu.

Vad köpte du när du drog ditt kort senast?

Räknas det som att dra sitt kort när man handlar på internet? I så fall var det bebisalvedon, ColdZyme och ett läppstick (så Alfred slutar leka med Christophers och får ett eget) på apotea.se. Annars var det mat.

Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?

I Sandras version menade hon första nånsin, men det har jag ingen aning om. Nåt mailprogram kanske? Men idag var väl det första Facebook, tror jag. Eller om det kanske var Blogger för att skriva mitt lite gnälliga inlägg från i morse. Sen kollade jag mailen.

Vad ska du göra ikväll?

Äta god mat hemma! Har redan kollat att det inte är nåt bra på tv, men kanske att vi kan hitta nåt nytt att se på Netflix efter att vi tittade klart på Breaking Bad förra veckan. Mycket bra serie, men jag har nog aldrig tidigare längtat efter att en serie skulle ta slut - jag tyckte huvudpersonen Walter White var så fruktansvärt osympatisk att jag ledsnade på honom till slut och bara ville veta vad som skulle hända och bli av med honom.

Vilken är den första låten du sätter på idag? 

Just nu lyssnar jag mest bara på två låtar: The Preatures - Is This How You Feel? och Chvrches - Gun, så det var de två, i den ordningen eftersom jag börjat på en ny spellista i iTunes med bara de två än så länge. (Sjukt störigt, jag klickar i att länken ska öppnas i ny flik, men det funkar inte. Ni får backa tillbaka för att fortsätta läsa efter låten börjat spelas - om ni vill, så klart...)

Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?

Då var vi på väg hem från amningsmottagningen på Huddinge sjukhus och åkte och hämtade Alfred.

Vad har du på dig idag?

Det här: vitt amningslinne från KappAhl, korallrosa t-shirt från H&M, bälte från Express i USA från mamma i julklapp, favvokjol från Top Shop och fleecefodrade strumpbyxor från Marks & Spencers. Och större delen av tiden den trendiga accessoaren en tvilling.

Och helgen då, hur blir det med den?

Det ska hända en del i helgen faktiskt. I morgon förmiddag ska Christopher och Alfred till badhuset, så jag blir ensam hemma med tjejerna. På kvällen är jag peppad över Nour El Refai som programledare för Melodifestivalen och sen äntligen nya avsnitt av Sherlock (ja ja, en trebarnsmammas liv är kanske inte så spännande), och på söndag ska vi på middag hos Alfreds gudfar Linus, som vi inte träffat på länge.

Sådär! Dags att hämta Alfred!

För trött

Idag verkar jag ha tagit slut. Jag har ont i huvudet och jag kan inte ha ögonen öppna ordentligt för de är grusiga och gör ont. Vi fick inte tjejerna att sova förrän halv två inatt igen och vid halv fem vaknade den första och behövde mat och sen behövde ju den andra mat och så vaknade Alfred och så blev det ingen djupsömn inatt heller. 

Christopher ska ut på ärenden idag och tar med sig Lilly, så jag blir ensam hemma med Flora, så förhoppningsvis blir det hyfsat lugnt i några timmar åtminstone. Skulle behöva sova dock, men det går ju inte eftersom Flora är klarvaken. Kanske om nån timme. 

Matchande klänningar

Idag sydde jag klart klänningarna jag köpte tyg till för många månader sen och började klippa till i förra veckan. Mycket nöjd faktiskt! Dem får tjejerna nog ha när Alfred fyller 3 om några veckor.

Return of the dubbelamning

Dubbla amningskuddar och två vanliga kuddar och tjejerna ligger stadigt! Jag lade min gamla amningskudde i knät och den nya platta över, och sen en vanlig soffkudde på varje sida som stöd för flickornas ben och det funkar riktigt bra! Christopher hjälpte mig lägga till dem, men så småningom ska jag väl kunna få till det också, fast idag tog Alfred upp resten av soffan så jag hade inte plats att lägga dem vid sidan av mig. 

Svårt att fota själv, men ungefär såhär. 

Photo Booth

En kväll när Christopher lade Alfred fick jag upp båda tjejerna i knät, för de var lite gnälliga. Då blev de nöjda en stund, så jag passade på att fota oss med Photo Booth i datorn.
Flora ville inte släppa nappen förrän på slutet tyvärr - det är ju nackdelen med napp att man inte ser ansiktet riktigt, men fördelarna överväger ju ändå.

Nya amningskudden

Jag fick den nya amningskudden idag och testade den, fast bara med ett barn i taget. Och jag måste tyvärr säga att den är för liten för oss redan. Kanske att den skulle funkat med två nyfödda barn, men att lägga två tremånaders på den med huvudena mot varann och benen utåt skulle inte funka, för benen skulle helt enkelt inte få plats.

Jag gillar dock formen och fastheten i kudden, jag önskar bara att den varit större, som den i filmen med den amerikanska tvillingmamman, för den verkar så oerhört praktisk. Men kanske att jag kan få den att funka i kombination med min andra amningskudde eller några lösa extrakuddar? Det ska jag prova nån av de närmsta dagarna.
Alfred tyckte också att det var roligt att man kan spänna fast kudden runt sig och gå omkring med den. Jag kanske kan ha den som ett litet portabelt bord? :)

Dopklänningar!

Vi bokade in ett dopdatum för tvillingarna härom dagen. Som jag berättat förut blev Alfred döpt av min konfirmationspräst, och till min glädje vill han gärna döpa Flora och Lilly också. Vi kommer ha dopet i min familjs sommarstuga (precis som Alfreds), på påskafton.
Jag har redan börjat fundera på vad jag ska baka till fikat, och på vad flickorna ska ha på sig. Alfred hade sjömanskostym, och vi vill inte ha klassiska dopklänningar den här gången heller. Jag började med att leta sjömansklänningar (vi är ju från västkusten), men hittade bara svindyra. Men idag när jag gick ett varv in på H&M efter lunch med en gammal kompis hittade jag de här!

Tyvärr fanns det bara en storlek 74 (6-9 månader - de kommer vara nästan 6 månader vid dopet, men de är ju lite små, så även 74 kanske kommer vara för stort) och en 80, men dopklänningar brukar ju vara långa så det kanske är okej. Men jag ska hålla utkik i andra butiker för att se om jag kan byta 80:an till en 74:a till.

Detalj.

Tjorvig natt

Christopher började bli superförkyld igår, så jag fick för mig att han skulle få sova i soffan inatt, både för att han skulle få sova och för att minska smittorisken för mig och tjejerna. Men det fick jag ångra ganska omgående... Lilly hade varit på ganska kasst humör hela kvällen och skrikit och skrikit, och det slutade hon ju inte med bara för att jag försökte gå och lägga mig "redan" halv tolv. Till slut, efter ungefär en timmes tröstande, magmasserande och och ammande lugnade hon sig så Christopher kom in med Flora som sov i sin liggdel.
Mn självklart vaknade hon när hon kom in till mig, och började också skrika och krångla så Lilly vaknade till. Så jag satt i sängen och försökte hålla Lilly lugn med napp och app-brus samtidigt som jag försökte få Flora att somna, och det tog en dryg timme till innan hon till slut somnade på mitt bröst. När båda till slut låg på varsin sida om mig och sov lugnt vid halv tre vaknade Alfred och kom in till mig. Jag kastade mig ur sängen innan han hann klättra upp och lyfte ut honom till Christopher, smått panikslagen över att han skulle väcka tjejerna. De hann bli lite oroliga, men somnade tack och lov igen. Det var inte långvarigt dock, för redan vid fyratiden ville den första ha mat, och sen gick det i stort sett i ett med matning, blöjbyten och desperata försök att få dem att inte vara hysteriska samtidigt. Hade jag inte haft brus-appen hade det varit ännu värre, men den hjälpte så att jag åtminstone fick nån halvtimmes sömn här och där. Vi hade sagt att jag skulle ta Alfred till förskolan eftersom Christopher var sjuk, men tack och lov lät han mig ligga kvar eftersom han märkt att jag haft en skitnatt, och tog lämningen ändå.
Jag har för mig att jag läst på andra tvillingmammebloggar att de haft sömnproblem runt 12 veckor, och det kanske är samma grej som börjat för oss nu vid 14 veckor? Jag hoppas verkligen att det inte blir långvarigt. Flora är lite snorig idag med ett rinnande öga (inte rött) också, så det kan ju ha varit en orsak också. Fast det blir inget mer soffsovande för Christopher i alla fall

Båda ler samtidigt - på bild!

Äntligen! Båda ler (lite åtminstone) på samma bild!!

Vi har haft en supertjorvig natt, men det kan jag ta senare - just nu är de världens finaste!

Gung och grip

Två små filmer från idag!

Flora greppar from Sara Reis on Vimeo.


Lilly gungar from Sara Reis on Vimeo.

Amning och tillbehör

Jaha, nu är det Lillys tur att krångla med bröstet. Flora har också haft lite svårt att få grepp idag, men när jag hjälpte henne få ut lite först gick det bra. Men Lilly har varit på kasst humör och skrikit som en liten tok, så nu har jag kämpat en halvtimme och varvat napp, bröst och flaska med mjölk jag pumpade ut medan Flora åt på andra sidan. Nu har hon äntligen mer eller mindre somnat vid bröstet, efter att åtminstone fått i sig 50 ml från flaskan.
Men om båda ska vara såhär slöa och tycka det är jobbigt att suga så måste vi nog köpa Medela Calma-flaskor, som jag fick tips om av en annan mamma förra veckan, och som amningsbarnmorskan sa att den nog ska vara mest bröstlik - tydligen måste barnet kämpa lite för att få ut nåt ur den också. Det är för besvärligt och tidskrävande att pumpa ut tillräckligt mycket för att göda båda, och ersättning på heltid känns som en alldeles för onödig kostnad när jag har mjölk och båda barnen faktiskt kan suga.

Jag tittade förresten på den där filmen som jag fick tips om (inbäddad här nedanför). Det var en amerikansk tvillingmamma som visade hur hon ammar båda sina tvillingar (då 4 månader gamla) samtidigt, och hon hade en så grym amningskudde! Hög och fast, så hon inte behövde palla upp med tusen olika kuddar, som man måste med de fjösiga som finns här. Jag fick först en sån där med typ frigolitkulor i, som är sladdrig, och den var helt värdelös för mig, den höll ju inte formen alls så barnen bara kanade omkring. Sen köpte jag ju en fastare från Rätt Start, som funkade helt okej när tjejerna var lite mindre, även om jag var tvungen att ha flera extra kuddar under den också - den är ju olika hög på sidorna. Men den som hon i filmen hade var lika hög överallt, så jag började leta efter namnet hon sa ("easy to nurse", lät det som), och hittade EZ 2 Nurse Twin Pillow. Men det skulle bli svindyrt att beställa från USA, och allvarligt, vad är grejen med Sverige och att det inte finns några bra tvillinghjälpmedel?! Jag var ju tvungen att beställa tvillingselen från USA (visserligen inte superpraktisk, men det fanns åtminstone att köpa, till skillnad från här), och såna där kuddar finns inte heller här. Vår barnmorska som vi träffade på BB i förra veckan sa att de haft otroligt många tvillingförlossningar i år, så det måste ju finnas ett behov!
Till slut hittade jag i alla fall en liknande variant på gobaby.se, på rea dessutom, så jag beställde den, även om  jag kanske inte tänker dubbelamma jätteofta längre så kan det vara praktiskt när jag är ensam hemma med tvillingarna.
Jag undrar förresten lite om det börjar bli vanligare med tvillingar, eller om det bara verkar så eftersom jag är uppe i det själv och hör om fler? För var och varannan människa jag känner eller träffar på känner minst en person som har eller är gravid med tvillingar, och barnmorskan sa att de haft ovanligt många i år (varav flera IVF:er som fått ett ägg insatt som delat sig). Själv har jag bara känt två tvillingpar i hela mitt liv fram till nu: ett par i min parallellklass på lågstadiet och ett par på mitt konfirmationsläger. Det är ju inte omöjligt att det blir vanligare med tanke på att vi föder barn senare och senare och sannolikheten för tvåäggstvillingar ökar ju äldre man blir. Måste googla.

I säng tidigt (typ)

Vänta, va? Kan jag gå och lägga mig innan jag är svimfärdig av trötthet? Klockan är ju bara halv ett! Och i ärlighetens namn hade jag kunnat gå och lägga mig ännu tidigare, för tjejerna har sovit i sina vagnliggdelar i över en halvtimme nu, och Alfred har inte vaknat och snorat som igår än. 

Vet inte ens om jag kan somna såhär tidigt. Galet. 

Mina smarta ungar del 2!

När vi satt och åt middag nu nyss satt Flora i sin sitter bredvid mig. Hon satt tyst och förnöjt, och när jag tittade ner på henne såg jag det här!

Hon hade tagit tag i den tappade nappen med handen och lyckades få in den i munnen själv!

Hygien

Tänk vad trevligt det hade varit att hinna duscha lite oftare. Jag TROR att jag har duschat en gång den här veckan, men jag minns inte vilken dag det kan ha varit, och när det kliade i mitt huvud nyss kändes det som att jag fick typ flera sedimentlager torrschampo under naglarna...

Jag tvättar förstås valda delar av kroppen varje dag (ansikte, underliv, händer (obviously)), men det där med att hinna duscha och tvätta håret händer lite för sällan. Äcklig? Javisst! Småbarns/trebarnsmor? Jajemen!

Mina smarta ungar!

Mina smarta ungar! När jag lade Alfred nu ikväll sa han plötsligt: "Du heter Sara Reis." Jag hade ingen aning om att han visste vårt efternamn, och när jag kom ut och berättade det för Christopher visade det sig att det inte var han som lärt honom det, så antagligen har han bara lyssnat när jag presenterat mig i telefon och lärt sig det själv!

Och den här lilla ungen (Lilly) låg igår kväll och pillade på en socka som låg bredvid henne i soffan. Jag hjälpte henne att få grepp om den, och då förde hon den till munnen och började slicka på den! (Ja okej, på bilden slickar hon på sin egen hand, men bilden där hon slickade på sockan var för suddig...) Det känns lite tidigt för att börja utforska saker med munnen, så vi får börja vara försiktiga redan. Alfred slutade tack och lov stoppa saker i munnen redan runt 11-12 månader (jag minns att han smakade på sand en eller två gånger när vi var på Teneriffa när han var 11 månader, men efter det slutade han nästan helt smaka på konstiga grejer), och det var så skönt att slippa oroa sig för det så tidigt. Han fick bra motorik tidigt, så det kanske var att han istället började utforska saker med händerna tidigare, eller nåt. Jag tror dock att jag inte riktigt visste att det var tidigt att sluta stoppa saker i munnen vid ett år, så jag kommer ihåg att jag blev väldigt förvånad när han började på dagis och jag såg två av hans dagiskompisar som var runt 17-18 månader på gården första dagen; den ena tuggandes på en kotte och den andra stoppandes en näve sten i munnen. Det vore ju trevligt om Alfreds systrar tar efter honom på den biten, men vi får väl se. Jag tror att Lilly kan vara lik honom i mycket, men Flora verkar köra ett helt eget race. Det blir spännande att se!
I sittrarna nu verkar Lilly ha full koll på att stolen gungar när hon spänner sig som en pinne och sen slappnar av, och Flora ligger och slår på leksakerna i lekbågen så att de rasslar och plingar. På den negativa sidan är att Lilly har krånglat med bröstet idag (medan Flora ätit bra), och att hon tydligen har skrikit så mycket att hon blivit hes. Jag har inte tänkt på att hon skrikit mer än vanligt, men hes är hon. Det låter jättesorgligt ibland när hon gråter, hon låter mycket ledsnare nu. Hoppas det går över fort.

Syskon

Mycket stolt storebror med Lilly!

BVC och amningsmottagningen

Det blev aldrig nån mer tid att skriva igår, och inte på dagen idag heller - har haft fullt upp plus varit så sabla trött.
Men på BVC igår då: vi prickade in 3-årskontrollen för Alfred samtidigt som tvillingarnas 3-månaders plus vaccinering. Jag hade berättat för Alfred innan att sköterskan skulle sticka tjejerna i benen, men av någon anledning fick han det till rumpan, så han gick och sa i flera timmar innan "Inte sticka mig i rumpan!" Och nej, det skulle hon ju faktiskt inte, så det var ju bra.
Alfred klarade allt han skulle kunna, och fick lite extra beröm för att han redan kunde färger så bra, det är det tydligen många mycket större barn som inte kan än. Han vägrade hoppa när sköterskan bad honom bara, vilket var lite lustigt eftersom han älskar att hoppa. Han tittade på friidrotts-VM och sim- och simhopps-VM i somras, och ville efter det bara "springa fort", "hoppa långt" och "hoppa högt" hela tiden i månader. Så Christopher letade rätt på en Instagram-film där Alfred hoppade och visade, och då ville han hoppa på riktigt också. Och så missade vi att lämna pappren vi skulle fylla i innan vi kom, om hans matvanor, språk etc: jag bad Christopher ta fram dem, men när vi kom hem sen såg jag att han bara tagit fram barnens BVC-häften (de med vikt och längd och sånt), och sköterskan frågade inte efter dem, så det får väl bli nästa gång istället.
Sen var det dags för tjejerna. Flora hade gått upp bra i vikt (vilket vi redan sett hos läkaren dagen innan: 4750 g nu), men nu hade Lilly istället gått upp lite för lite (5075 g), så nu är det hennes tur att tjoffas i extra mat. Jag nämnde att båda har greppat leksaker nu, och det var tydligen tidigt, det förväntas de inte kunna förrän runt fyra månader. Det var ju lite roligt, eftersom jag tycker att de är kanske är lite sena med andra grejer.
Just det ja, jag var ju på Fotografiska med en mammagrupp som en dagismammakompis dragit ihop, och deras barn som är nästan precis lika gamla som Flora och Lilly vägde alla runt 6 kg, så de är ju lite små, våra små fnuttisar.
Sen var det då det här stickandet i benen. De skulle få en spruta i varje ben, och det visste jag ju sen Alfred; först vid tre månader och sen andra dosen vid fem. Han fick sin andra dos på en BVC utanför Varberg eftersom vi var där på sommaren, och där gjorde de så smart: när sköterskan gjort i ordning sprutorna gick hon och hämtade en kollega, så båda kunde sticka samtidigt i varsitt ben, så han slapp smärtan två gånger i rad. Jag hade frågat om de kunde göra så här också, men tyvärr hade båda de andra sköterskorna på vår BVC slutat tidigt igår, så det gick inte. Sköterskan sa att man kan ta första sprutan och sen vänta lite på att barnet lugnar sig och sen ta nästa, men inte vänta alltför länge - men det tyckte jag lät taskigt, det verkar ju bättre att ta båda så tätt som möjligt, annars kan ju stackarn tro att det hemska är över och då börjar det om igen! Så vi körde båda direkt efter varann, först på Flora, som såklart blev jätteledsen - det var strategiskt att börja med henne, för hon brukar ofta börja gråta om Lilly gråter, men inte tvärtom, och det vore ju onödigt om hon började gråta redan innan hon blivit stucken.
Lilly blev också helt förtvivlad, men båda lugnade sig faktiskt relativt snabbt, och när vi lade ner dem i vagnarna somnade de som små stockar.

Floras ben.

Lilly var rätt orolig under kvällen sen och vaknade en gång i halvtimmen och skrek, men ingen av dem har fått feber än i alla fall, så jag tycker att det gick rätt så bra ändå.

I morse var vi på amningsmottagningen på Huddinge sjukhus. Vi pratade med ett "amningsombud"/barnmorska en stund först, och sen tog jag upp Flora och lade henne till bröstet, och då tog hon det såklart utan knot. Barnmorskan sa att det brukar vara så; barn äter sällan så bra som när man är där. Precis som när man fått datakillen till sin krånglande dator på jobbet och han står och tittar över ens axel och plötsligt är inget fel längre... Men då kunde hon ju i alla fall se att det inte är nåt fel på Floras teknik, och att det ser ut som att jag inte har nån mjölkbrist, så hon skrev upp lite tips om hur jag kan göra om hon börjar krångla igen, som att tänka på hur hon ligger (så hon har hakan uppåt och inte neråt, och ligger nära och bekvämt), kanske ge lite ersättning först så hon inte är svinhungrig när hon kommer till bröstet, kanske väcka henne strax innan hon skulle vakna själv så hon är lite trött, eftersom hon brukar äta bra på nätterna, att om möjligt öka mjölkproduktionen lite extra genom att amma oftare eller pumpa och att handmjölka igång bröstet åt henne så det blir lättare för henne att komma igång. Och så tipsade hon om nån film på YouTube som jag kunde söka på: "How I tandem nursed my twins". Sen kollade hon Lilly vid bröstet också, och det såg också bra ut: lite litet grepp ibland, men så länge det inte gör ont på mig är det ingen fara.

Mycket av det vi pratade om hade jag redan läst själv, eftersom jag läser så mycket, men det var ändå skönt att få lite handfasta råd. Men nu har Flora ätit bra hela dagen ändå, vilket ju är ännu skönare. Det har i och för sig varit ungefär två dagar i rad hon har krånglat förut också, så jag hoppas att hon inte börjar om snart igen. Plus att idag fick jag inte ut ett dugg ur brösten när jag försökte pumpa... Till slut efter mycket kämpande fick jag ut 40 ml ur båda tillsammans. Helt värdo.

Sen passade vi på att åka upp två våningar och hälsa på på K77 där vi låg efter förlossningen. Den enda som jobbade just då som vi kände igen var Helen som skrev in oss och som också var med på förlossningen och tog emot Lilly när hon kom ut (men den barnmorska vi träffade när vi först kom in idag kände igen oss från vårt julkort som vi skickat :) ). Hon tyckte det var jätteroligt att se tjejerna igen och fick känna lite på dem (men tydligen har de båda kommit in i en fas där de är rädda för främlingar, för ingen av dem tyckte det var vidare roligt att nån annan tog upp dem). Det var lite märkligt hur det samtidigt kunde kännas som att det var evigheter sen vi var där och som att det var alldeles nyss.

Nya bröstpumpen

Succé!

Jag beställde ju en ny bröstpump från apotea.se, som kom redan idag, en Philips Avent (hade fått tips om att den är bra). Jag fick ut 125 ml bröstmjölk på första försöket, utan att det ens var särskilt jobbigt! Det tog 20 minuter visserligen, och det är ju inte alltid jag har så mycket tid, men ändå.

Nu har Flora tagit bröstet idag, men det var bra att jag pumpat ändå, eftersom Lilly vaknade medan jag ammade Flora under middagen, så kunde Christopher mata samtidigt. 

Vi var på 3-månaders- och 3-års-kontroll på BVC idag, men det berättar jag om efter läggning av Alfred, hinner inte nu. 

"De passar inte"

Hmm. Det här med min dress code verkar ha gått för långt. Igår satte jag på mig - tadaa! - ett par andra mjukisbyxor än de svarta jag typ levt i i sisådär ett halvår. Ett par gula, faktiskt ganska snygga och välsittande, och min son tittar på mig och säger: "Mamma, de passar inte."
Så jag antar att han har blivit så van att se mig i de där svarta att han inte tycker att jag kan ha några andra kläder på mig. This has to end, now.

Grepp 2!

Lilly kan ju också!! Och var dessutom sugen på att smaka på den.

Grepp!

Kolla vem som lärt sig greppa! Med båda händerna! Flora håller i Flodis (från IKEA).

Det var just den här leksaken som var den första Alfred greppade också.

Bokat tid på amningsmottagningen

Nu har jag fått en tid på amningsmottagningen på Huddinge sjukhus på fredag, så hoppas jag att de kan hjälpa mig att få Flora att äta på dagarna igen. Just nu lyckades jag peta in bröstet i munnen på henne fast hon nästan sov (och hon har ätit under natten också) så hon ska få i sig mat innan vi ska iväg idag. Vi ska till Fotografiska Museet med en mammagrupp för omföderskor som min dagismammakompis Mette dragit igång. Den ursprungliga planen var att jag skulle tagit med bara en av tjejerna och Christopher ha den andra, men så fick Alfred ögoninflammation igår och måste vara hemma från förskolan tills det blir bättre. Han var helt förstörd igår kväll/natt för att det var läskigt när det var kladdigt i ögonen, men han är redan bättre! Vi tvättade med koksalt ungefär tusen gånger igår kväll, och han var så duktig med att inte peta, plus att han är världens bästa unge på att sällan vara sjuk och bli frisk fort (ta i trä). Kanske att det hjälpt immunförsvaret att jag ammade honom så länge? En del säger ju att det är så. Jag blir i alla fall glad om jag kan fortsätta amma båda tjejerna ett bra tag till. (Beställde förresten en ny bröstpump på Apotea igår efter att ha misslyckats med att få tag på en billigare begagnad på Blocket.)

Men nu har vi ju sagt att han ska vara hemma idag, så då får Christopher vara med honom istället, och jag får hoppas på att tjejerna sover bra i vagnen, och jag får ratta pråmen på ett museum. ;)

Om jag hinner i tid är dock en helt annan femma eftersom amningen tar tid här...

Läkarkoll-resultatet: en lat dotter

Jag har tydligen fått ett bekvämt barn. Alltså bekvämt som i lite lat. Christopher sa att det måste komma från honom, och det låter rimligt, för från mig kommer det då rakt inte. ;)
Läkaren kollade Flora, lyssnade lite, klämde lite och tittade lite, och konstaterade att det inte är nåt fel på henne (hon var på sitt supersoliga humör igen och låg och storlog mot läkaren hela tiden), utan hennes teori var att Flora har kommit på att det är enklare att få ut mat ur flaskan. Så jag ska ringa amningsmottagningen på deras telefontid imorgon och höra om de har några råd, och så ska jag köpa en bättre bröstpump än den supersimpla och ganska ineffektiva jag har, så att om Flora fortsätter vägra bröstet av ren lathet så kan hon åtminstone få bröstmjölk ur flaska ibland.
Nu är jag ensam hemma en stund medan Christopher äter lunch med en kompis - han tog med sig tvillingarna i vagnen efter läkarbesöket - så jag ska försöka vila lite, för jag var uppe med Alfred i morse efter att vi fick somna med tjejerna vid två-halv tre. Det känns jäääättekonstigt att vara ensam hemma utan ett enda barn!

Läkarkoll

För exakt tretton veckor sedan låg jag nu i sjukhusskjorta på Huddinge sjukhus och väntade på att rullas iväg för mitt kejsarsnitt. Det är ett kvarts år sen - det låter mycket längre än vad det känns, även om det känns hemskt länge sen jag hade magen!

Nu sitter vi och väntar på barnläkarmottagningen i Fruängen för att se om det är nåt fel eftersom Flora inte kan ta bröstet på dagtid (i natt gick det bra, så jag är inte vansinnigt orolig, men helt bra känns det ju inte).

Lyckan i världens bästa mobil

iPhone släng dig i väggen, världens bästa mobil är IKEAs med fjärilen, humlan, trollsländan, spindeln och blomman. Idag äntligen köpte Christopher en extra, eftersom de extra vi köpte när Alfred var liten är borta (vi hann röja i båda förråden förra veckan, och där var de inte). Så nyss fick jag tyst på två ledsna tjejer genom att hänga upp mobilen i babygymmet, och nu ligger de tysta och bara tittar.

Flora har bröstvägrat hela dagen idag sen i morse, och jag får lite panik av det, plus blir lite sur. Det är ju dumt förstås, för det är ju bara synd om henne - jag har ingen aning om vad det är för fel, för det verkar som att hon vill ha bröstet, hon hackar och hugger, men hon får bara inte grepp. Så hon har fått ersättning och en gång har jag pumpat, fast jag har en superenkel pump som är ganska ineffektiv, så jag fick bara ut 60 ml ungefär, och det är typ en halv portion om man jämför med ersättningen i alla fall. Hon har ätit bra de senaste dagarna åtminstone, men jag hoppas det här rättar till sig ikväll igen, för vi ska till BVC på torsdag, och jag vill ha goda viktnyheter där...

P.S: De låg tysta och nöjda i ungefär tre minuter... Men ändå, man får vara glad för det lilla.

Lilly-special

Lilly verkar ha slutat prata för tillfället, så det blir ingen film på det nu. Men hon fortsätter med sin spänna-sig-som-en-pinne-grej, nu även när hon är glad, och när hon gör det i sittern är det väldigt gulligt - jag älskar när tjejerna liksom blir glada i hela kroppen! Så här kommer en liten Lilly-film:


Lilly sprattlar from Sara Reis on Vimeo.

Och precis som Alfred har hon ofta armarna i backhoppar-stil när vi bär henne upp på axeln (eller ja, så gör de båda två), vilket också är rätt roligt.

Rutiner - jag behöver era tips och råd!

Jag har förstått genom att läsa andra tvillingmammebloggar att rutiner är A och O för att få ihop ett fungerande liv. Och det är ju synd, för jag och Christopher är helt värdelösa på rutiner. Alltså jag menar sjuuukt dåliga på det.
Jag skulle kunna försöka skylla det på tvillingarna och att de är så små att vi inte riktigt kan hålla ordning än, men sanningen är att vi inte haft några riktiga rutiner med bara Alfred heller: vi äter aldrig middag på samma tid och han går aldrig och lägger sig nån fast tid. De senaste veckorna har vi dock faktiskt försökt bättra oss, och det verkar smart, eftersom Christopher hittade en artikel härom dagen som sa att barn kan ta konkret skada av att inte ha en fast läggtid på kvällarna. Det var en brittisk studie som visade att barn (de hade kollat 3-, 5- och 7-åringar) kunde få problem med aggressioner och koncentrationssvårigheter o.d. av att lägga sig för sent och oregelbundet. Men det positiva var att det snabbt blir bättre om man får ordning på läggningen.
Alfred har aldrig sovit särskilt länge på nätterna - jag hörde en gång en annan mamma på förskolan säga vid lämningen att hennes son var gnällig för att han bara sovit tio timmar under natten, och jag blev helt paff, för Alfred har sällan sovit mer än 9-10 timmar per natt. Så delvis därför har vi låtit honom lägga sig sent, och särskilt under långledigheter har det blivit alldeles för sent - i julas somnade han sällan före halv elva (egentid? Det vet vi inte vad det är längre). Men nu har vi nyss bestämt att vi ska vara färdiga med tandborstning och allt sånt så att han är på sitt rum klockan åtta, och då har han somnat runt nio (det tar ofta minst trekvart att få honom att somna efter bokläsandet i sängen), och nu brukar han vakna ganska stadigt runt sju på morgnarna.
Och nu är ju tvillingarna snart tre månader, och det är väl då nån gång man kan börja försöka införa läggningsrutiner, har jag för mig att jag har läst? Än så länge har de fortfarande helt knasig dygnsrytm: de är ofta som vaknast från 23-tiden och gärna fram till nånstans runt 02 - och det gör ju att åtminstone jag tacksamt tar emot den tid de sover längre på morgnarna/förmiddagarna, så ofta går vi inte upp förrän vid elva. Men tanken är att jag ska försöka gå upp med dem tidigare och kanske lyckas vända lite på dygnet.
Fast jag har inte den blekaste aning om hur vi ska lyckas få två små barn att somna samtidigt och av sig själva. Nu ammar jag först den ena och sen den andra i sängen tills de somnar, och det kan ju ta sina små timmar, eftersom ingen av dem är snabbätare. Så här behöver jag er hjälp, tvillingmammor! Snälla snälla, kan ni kommentera med era tips om hur ni gjort för att lägga era barn och när ni började ungefär?

Nån som vet nåt om Blogger-inställningar för svar på kommentarer?

Jag blir alltid jätteglad när jag får kommentarer här på bloggen, och är supertacksam för att ni delar med er av era erfarenheter! Men jag har precis upptäckt att man inte kan klicka i att man vill se kommande kommentarer när man har skrivit en här - för min del, om jag kommenterar på någons blogg vill jag ju gärna veta om den personen svarar mig, och då brukar det finnas en funktion som gör att jag får ett mail när det kommer nya kommentarer. Men det verkar jag alltså inte ha på min blogg, och jag hittar ingen inställning där jag kan ändra det. Jag har sett den här funktionen på andra Blogger-bloggar, så jag undrar om det är någon som läser här som har en sån som vet hur man kan ställa in det?
Jag brukar nämligen svara på i stort sett alla kommentarer, och det kanske är lite tråkigt om ni som skrivit till mig inte ser det, tänker jag.

Glada prickar!

Ligga på mage?

Jag läste igår i en av mina bebisappar att barn bör ligga på mage flera gånger per dag från 6 veckors ålder. Oops. Det gör inte mina.
Det beror nog till stor del på att när vi försökte lägga Alfred på mage när han var liten blev han arg som ett bi, han hatade det! Men han var visserligen lite ilsknare än tjejerna (eller nja, Lilly har börjat bli rätt argsint nu också faktiskt - hon är mer lik Alfred både till utseendet och sättet än så länge), så det kanske skulle funka bättre med dem. Men än så länge sover de så mycket att jag inte riktigt vet när jag ska hålla på att lägga dem på mage? När de är vakna äter de, eller så brukar vi ha dem i sittrarna - men det är väl kanske den tiden vi istället ska använda till att lägga dem på mage för att träna muskler och grejer. Hur har ni andra gjort, har ni haft era barn mycket på mage?
Jag tycker i och för sig också att våra tjejer är lite sena, så än så länge har de lite dålig styrsel på nackarna, så jag tycker det är lite otäckt att ha dem på mage också, ifall de tappar ner huvudena och tjongar i näsorna (visserligen brukar jag ha dem i soffan de få gånger jag har dem på mage, så det är ju mjukt, men ändå). Plus att de inte orkar lyfta huvudena ovanför markytan än heller. De är ju födda 11 dagar tidigt, och när jag tyckt att de verkar sena har jag jämfört med ett par andra barn i filmer på Instagram, och just de barnen var överburna - så då blir det ju faktiskt ganska många veckors skillnad på dem fast de är födda ungefär samtidigt. Alfred föddes bara två dagar före beräknat datum, så han följde de flesta tider för utvecklingsgrejer, men den här gången får jag nog helt enkelt räkna in de där 11 dagarna för att inte oroa mig över att tjejerna är sena.

Flora-special

Jag nämnde ju att Christopher sagt att Flora skrattat högt nån gång härom dagen, och igår fick han henne att göra det en massa gånger! Jag var snabbt framme med kameran, men lyckades inte riktigt fånga de största skratten, men lite fick jag med i alla fall.


Pappa pruttar på Flora from Sara Reis on Vimeo.

Sen ville Alfred också testa!


Alfred pruttar på Flora from Sara Reis on Vimeo.

Och här flyger hon flygplan:

Mitt nästa mål är att fånga storprataren Lilly på film. Hittills har det inte gått för att hon slutat prata och bara stirrat på mobilen eller kameran när jag försökt filma när hon pratat som mest, men Christopher får försöka gömma sig bakom mig och filma snart.

Att komma i tid

Alltså, det här med att komma i tid när man har barn. Det kanske går, men vi är i alla fall inget vidare på det. Eller jo, det gick väl hyfsat när vi bara hade Alfred, men nu för tiden så är det alltid nån som ska ammas eller bytas blöja på eller som sover eller som krånglar med påklädning eller nånting annat, som gör att vi aldrig kommer iväg i tid, hur god tid vi än tyckte vi var ute i från början.
Oftast går det ju bra, för det är sällan vi har några livsviktiga möten nu för tiden som vi absolut måste komma i tid till, det är ju mest dagishämtning - men där bör vi visserligen helst vara i tid, särskilt nu när Alfred bara går på deltid. Egentligen ska tydligen hämtningen ingå i den tiden han får vara där (30 h/vecka), men jag har inte vågat fråga ifall de menar att man måste vara ute från hallen till och med under den tiden, eftersom Alfred alltsomoftast vägrar klä på sig när vi ska hem och ligger och rullar runt på golvet i 20 minuter istället.
Vi är dessutom ganska dåliga på att lämna honom i tid, men det är ju egentligen bara riktigt dumt när barnen ska iväg på utflykt klockan 9 prick, annars är det ju inte hela världen om han kommer lite sent. Vi trodde vi hade löst det lite genom att ändra tiden för lämning till 9.30, men så visade det sig att det fick vi inte; när man går på deltid måste man lämna mellan 8 och 9.
Men som sagt, oftast går det bra. Fast när vi skulle på luciafirandet på Alfreds förskola slutade det med att jag skrek "Nån av oss måste vara där i tid!!" och sprang iväg med underredet på vagnen, medan Christopher fick fixa färdigt tvillingarna och sen ta med dem i bilen (vi skulle handla mat sen, och kan sätta babyskydden på vagnen). Och förra helgen kom vi en timme senare än avtalat när vi skulle hem till min vän Emil med familj. Så jag antar att vi borde börja göra oss i ordning en timme innan vi ska nånstans, men det hinner vi liksom inte heller. Kanske när tjejerna blir större.

Det här med namn

Jag stod i badrummet och smorde in ansiktet nyss och kom plötsligt på att om vi fått våra tjejer för tre år sen hade de med största sannolikhet haft helt andra namn. När jag var nygravid med Alfred och fortfarande inte visste könet (men trodde att det var en flicka) så var vi på en släktträff - min släkt har en stor sån vart femte år - och då lovade jag min morfars syster Linnéa att barnet skulle heta Elvira om det var en tjej. Linnéa var då en av två kvarvarande syskon från min morfars syskonskara om tio (morfar dog redan 1989, och nu är hon ensam kvar), men när de alla var unga hade de en syster som hette Elvira, som dog i lunginflammation redan vid 19 års ålder, tror jag det var. 

Men sen när vi fått veta att Alfred var Alfred märkte vi att i stort sett varenda människa som födde flickor då döpte dem till Elvira, så då gick det bort även för framtida barn. 

Vi var också inne på Matilda, och "slogs" lite om det med Christophers syster, som blev gravid sju månader efter mig den gången - men så fick vi båda söner, så då blev det ju inget med det. Elvira och Matilda låter visserligen bra ihop, men även om jag ibland fortfarande (!) tvekar om namnen Flora och Lilly så är de tjejerna vi har nu inga Elviror och Matildor. Tova var mitt favoritnamn i många år tidigare, men nej; inte heller rätt nu.

Jag kommer ihåg att en ex-kollega sa en gång när hennes barn var nånstans runt 5 och 8 eller så att hon inte skulle gett dem de namnen de hade om hon skulle valt namn då istället. Intressant det här med namn!

Jag är lite ledsen att Lilly/Lily börjar bli så vanligt, men det får vi leva med. Vi ville ju ha vårt blomtema, och kunde inte enas om nåt annat blomnamn. Och det är klart att vår lilla Lilly är Lilly nu, och också att Flora är Flora!

Igen!

Japp, då blev jag tvungen att göra det där konststycket igen, och kunde få det fotat!

Flora äter mat, Lilly slickar på min axel. :)

God morgon!

Idag blev jag väckt av en soligt glad Flora!

Och när Lilly fått en ny blöja blev hon också glad (en stund).

Sen satte vi på dem nästan likadana kläder för en gångs skull, Christopher tyckte vi skulle få anstränga oss lite för att se skillnad (fast det är lätt nu för tiden).

Dubbelskrik-kaos

Gode tid, galenskapen i två bebisar som skriker samtidigt. Vi hade varit och handlat och sen hämtat Alfred på förskolan, och Christopher och Alfred stannade ute för att åka pulka en stund, medan jag tog in tjejerna och maten. Tjejerna hade sovit gott i sina babyskydd, men Flora vaknade nästan direkt och satt och skrek i babysittern medan jag packade in kyl- och frysvaror. Lilly låg på golvet och sov i sin overall under den tiden åtminstone, men ungefär samtidigt som jag var klar med det mest akuta vaknade hon också och började skrika, så jag tog upp henne ur overallen och lade henne i spjälsängen och hoppades att hon skulle lugnas av mobilen ovanför. Flora hade kissat igenom kläderna, så jag bytte på henne, och lyckades lugna henne en liten stund när hon fick nya kläder, men Lilly fortsatte skrika. Jag bytte plats på dem och kollade Lillys blöja, och under tiden började Flora såklart skrika igen i kör med Lilly.
Jag testade att lägga Flora till bröstet eftersom hon skrikit längst, men dels ville hon inte riktigt ta bröstet, dels var Lilly smått hysterisk, så jag gick och hämtade tvillingselen. I teorin är den ju jättebra, men i verkligheten är det tyvärr en helt annan sak. I BabyBjörnen lyfter man upp barnet mot magen och knäpper sedan fast själva "sittdelen", som ju är lös, men i den här ska man tråckla ner två (skrikande och viftande) bebisar (som krummar ihop benen) i hela påsar med små hål för benen och sen ska man knäppa ihop dem med remmar som inte går att justera längden på när man väl har satt på sig den (eller jo, det hade väl gått om man hade nått runt med båda händerna runt ryggen och bebisar och allt så man kan dra i dem ordentligt, men det gör man ju inte). Så de där minuterna det tog att pilla i både Lilly och Flora och spänna på mig den och försöka passa in bådas skrikande munnar till mina bröst, de var ganska evighetslånga och extremt högljudda. Och eftersom båda var så upprörda var det ju ingen av dem som kunde få grepp, utan de bara fortsatte skrika, så jag gick och satte på Chvrches-skivan på hög volym och började dansa, och då började de äntligen lugna sig. Nu äter Flora, men Lilly var inte så intresserad av det, så hon har fått nappen istället. Över huvud taget gillar hon nappen mer än vad Flora gör, och det är ju okej, så länge hon inte tar den istället om hon behöver äta.
Idag har jag förresten tagit rådet från Stella i kommentarerna, och även från min vän Zophiah, att ha på mig en lösare topp (tog en gul t-shirt) över amningslinnet, och har till det ett par klarröda treggings som jag köpt på Ellos av alla ställen (jag är från Borås, och Ellos var helt ocoolt redan när jag bodde där, i postorderns hemstad) - jag hade hittat ett par fina på UniQlo, men de levererade inte till Sverige, så då tog jag nästa prisvärda alternativ. Det är riktigt snyggt, men det är bara att det är så olikt mig att ha byxor, så jag känner mig som en helt annan person - men varför inte? Trebarnsmamman Sara kanske är en annan person än barnlösa eller enbarnsmamman Sara? På vissa sätt i alla fall. Lika bra att testa.

Underbara barn

Från början handlade ju den här bloggen såklart mest om tvillingarna, det var ju liksom hela upplägget att starta den när jag fick veta att det var tvillingar jag var gravid med. Men nu skulle det kännas konstigt att lämna Alfred utanför, för... ja, han är ju också mitt barn, helt enkelt, han är ju en av oss fem, som vi blev. Han har en egen blogg, som vi startade för släkt och vänner och oss själva, men den uppdaterar vi knappt längre, så det känns naturligt att jag inkorporerar honom i den här också, jag hoppas att det är okej med er som läser.
Den här veckan håller han i alla fall på att skolas in i den mellanstora gruppen på förskolan (jag har slarvat och kallat det dagis, men jag ska försöka bättra mig, jag vet att det heter förskola, men när jag var liten var förskola det man gick i när man var 6 år, dvs bara det sista året innan skolan, så jag är lite trög med att byta i mitt huvud, plus att det kändes som att dagis var ett lättare ord för Alfred när han började) - det är personalen i småbarnsgruppen som sköter inskolningen, så att det ska kännas naturligare för barnen som går över, så vi är inte med där på dagarna, utan lämnar och hämtar bara som vanligt. Igår när vi hämtade fick Christopher höra av en av fröknarna - eller pedagogerna är kanske det korrekta ordet? Bella, om du läser, hjälp? Får man säga "fröknar", eller hör det till svunna tider? - att hon tycker Alfred är så charmig och speciell. Och jag blir ju så stolt! Jag vet förstås inte, det kanske är som barnmorskorna på BB som verkar säga till alla att just deras barn är extra söta och extra perfekta, men det funkar ju. Man går ju på det varje gång, oavsett. :) Jag säger som jag sagt nån gång förut: om våra töser blir ens i närheten av så underbara som Alfred är så kommer jag vara världens lyckligaste!
Ja, han är lite knasig ibland, som med den här matvägran pga Karius och Baktus, men bortsett från såna smågrejer så händer det minst en gång varje dag - fortfarande, trots att han är snart tre - att jag bara tittar på honom och förundras över hur vi kunnat göra en så fantastisk unge. Och jag är så otroligt nyfiken på hur Flora och Lilly kommer fortsätta utvecklas.

PS: Han åt faktiskt middag igår! Sen påpekade han igen att Karius och Baktus var borta nu... Men verkade lyssna när vi sa att de inte finns på riktigt, så kanske kanske att vi är igenom den här pärsen snart. Både min syster och bloggaren/läsaren Erika har påpekat att det hela ju faktiskt är oerhört komiskt, och det kommer det ju vara. Snart. När jag kommit över tankarna på att jag förstört mitt stackars barn för livet.

Länk med 22 bra grejer med att ha tvillingar

Jag fick en länk från en kompis på Facebook, som jag tycker att ni andra tvillingföräldrar också ska få se. Det är 22 bra grejer med att ha tvillingar, från en som haft sina i 11 år. Läs här!

Amningskläder

Usch alltså, jag känner mig så tråkig nu för tiden! Jag som normalt aldrig nånsin har på mig samma kläder två dagar i rad går numera omkring i samma kläder vareeeenda dag: jag har två vita amningslinnen och två svarta (från KappAhl), och det är dem jag varierar mellan. Ibland byter jag av med en randig amnings-tshirt eller en likadan i mörkblått, svart eller vitt (från H&M), men de är inte lika praktiska som linnena, så det är inte så ofta. På benen har jag nästan alltid ett par mjuka byxor från Me&I, om jag inte ska ut nånstans, då har jag ett gäng kjolar och strumpbyxor att välja mellan.
Men ändå: de där sabla linnena börjar jag bli rätt trött på redan. Jag fattar inte att det finns så få amningskläder! Visst, det finns en del dyra märken, Boob säger folk ska vara bra, men jag lägger aldrig 500:- på en topp i normala fall, så det finns faktiskt inte en chans att jag lägger det på en amningstopp. Det är ju ändå lite märkligt att det finns hur mycket gravidkläder som helst - man har ju bara stor mage under några månader (om man inte är tvillinggravid då, då är det ju betydligt fler månader), men ammar gör ju de flesta (?) i minst sex månader, och några av oss i uppåt två år, men amningskläder finns det ett högst begränsat utbud av. Jag har försökt hitta omlottklänningar eller -toppar, men det verkar vara fel modemässigt just nu, för jag har bara hittat en klänning (på Asos.com) som funkade att amma i. Och sy själv hinner jag inte. Så det blir väl till att fortsätta hasa runt och se ut som världens tråkigaste i ett år till då.
Eller ja, om jag får amma tjejerna så länge, båda krånglar ju med brösten lite då och då, så de kanske inte kommer vilja amma lika länge som Alfred (ett år och tio månader, sen tvingade jag honom att sluta för att jag inte orkade längre). Jag vill gärna fortsätta så länge som möjligt dock, eftersom det är så praktiskt och bra. Men det är ju helt galet, det är snart dags för smakportioner! De är ju nästan tre månader gamla, så snart måste vi åka och köpa en barnstol till. Jag ser fram emot att ha dem sittande uppe vid matbordet, så det blir lättare att roa dem än nu när de sitter på golvet i sitters, och såklart börjar gnälla just när man tar första tuggan på middagen, typ varenda gång. Än så länge känns de lite för sladdriga för att kunna sitta i barnstolar snart dock, men det går nog fort tills det är dags.

Tillägg

Ett par saker som tillägg till 12-veckorsinlägget, nu när allt lugnat sig efter att Alfred matvägrade pga Karius och Baktus (det verkar som att Christopher till slut fått in i hans huvud att de bara är på låtsas nu), gallskrikande tjejer och en mamma (jag) som låg i fosterställning under köksbordet och grät (ja, teatraliskt att lägga mig där, men jag ville lite få Alfred att förstå att jag blev ledsen för att han inte ville äta - kanske inte den bästa uppfostringsmetoden, men jag var mer sugen på att hoppa ut genom fönstret, och jag tror att det hade varit ännu värre).
Lilly har redan börjat blåsa salivbubblor (ska inte heller hända än enligt Wonder Weeks), så dregelfaktorn på henne är ganska hög redan nu (Flora lite också, men inte lika ofta). Och Lilly är jättebra på att lyckas få in nappen i munnen igen när hon tappat den, såvida den fortfarande ligger nära munnen.
Jag lär ju komma på mer grejer sen, men det får jag väl ta efter hand helt enkelt.

12 veckor idag

Idag blir tjejerna 12 veckor! 12 veckor börjar kännas stort på nåt sätt.
Båda har börjat bli lättare att få på gott humör: Flora ler stort när vi närmar oss henne, och Lilly gillar att testa att göra ljud. Flora känner på leksakerna i lekbågen på sittern, och Lilly verkar ha kommit på att både hon och leksakerna gungar när hon kör sin spänna-sig-som-en-pinne-grej och sen slappnar av. Flora älskar att bli upplyft på raka armar och flyga som ett flygplan, och igår skrattade hon till och med högt när Christopher lekte med henne. Lilly brås på storebror och utnyttjar sin röst till max när hon är arg nu; det börjar nästan bli dags för öronproppar ibland.

Flora är lite lugnare än syrran, hon kan sitta för sig själv i sittern och bara titta, men hon smittas å andra sidan lättare av syrrans gråt än tvärtom. Men det verkar stämma som vi tänkte i magen (även om vi av nån anledning jag har glömt bytte namn på dem under några veckor): livliga Lilly och coola Flora. Flora lugnas också lättare av brusljuds-appen (Lilly låter sig inte luras så lätt), och hon tycker om att hålla handen. När hon blir ledsen och frustrerad viftar hon så mycket med armarna att hon rivs, medan Lilly då istället brukar spänna sig som en pinne så hon nästan går i brygga.
Båda kan ligga långa stunder på skötbordet och titta på den fantastiska IKEA-mobilen som Alfred också älskade, den med en humla, blomma, spindel, trollslända och fjäril i. Jag vet att jag har ett par till i förrådet nånstans som jag inte lyckats hitta än - jag skulle vilja ha såna lite varstans i lägenheten eftersom den är typ det bästa de vet att titta på.
Nu skriker båda som om elden vore lös, så nu blir det inget mer skrivet.

Fortsatt misslyckad uppfostran

Jag ska nog ge upp det här med uppfostran av barn, tror jag. Jag får skaffa en nanny. Eller en au-pair. Eller lämna över helt till Christopher. Vad som har hänt?
I förrgår eller för kanske tre dagar sen eller så berättade jag för Alfred om Karius och Baktus, att de bankar hål i tänderna om man inte borstar bort dem. Det var en omedelbar succé; jag fick borsta hans tänder jättenoga, och han tyckte det var roligt när jag sa att jag hittade Karius och tog bort honom osv. Men redan dagen efter började han gråta hysteriskt när vi skulle borsta tänderna - vi fick borsta, inga problem så sett, för han ville inget hellre än att bli av med Karius och Baktus, men den där skräcken var ju inget vidare. Så när det fortsatte nästa gång förklarade jag att de inte är farliga så länge man borstar tänderna morgon och kväll, och nu tog vi ju bort dem.
Men idag har det varit helt galet. Han har varit hemma eftersom han hade feber igår, fast den försvann på morgonen idag (man ska ju ha en feberfri dag innan man går tillbaka till förskolan) och varje gång, bokstavligen VARJE gång han tittat på mig eller Christopher idag har han börjat varje konversation med "De är borta. De har åkt hem!". Han har inte ens behövt se oss, han har suttit i soffan när vi har varit i köket, och sagt "De är borta!"... Det eskalerade efter middagen, som han inte åt nåt av, han har vägrat äta annat än frukt på hela dagen, och jag hoppas vid gud att det inte var för att jag kanske sagt nåt om att Karius och Baktus kommer tillbaka när man äter mat, men jag vet inte, han svarar inte på det. Då började han gråta hysteriskt och vägrade sluta, och jag sa om och om igen att de är inte farliga, de är bara på låtsas osv osv, men det enda jag till slut fick ur honom var att han ville vara rädd. Det kan ju kanske vara kul, men inte när man gråter så tårarna sprutar, eller? Jag gav till slut upp, och sen sa Christopher till honom att de aldrig kommer tillbaka, så jag hoppas han kan släppa det nu. Blir ju lite pinsamt att förklara på förskolan att jag skrämt vettet ur honom liksom, om han fortsätter säga "De är borta!"oavbrutet hela dagen imorgon också.
Så tjejerna är on their own nu, ingen mer uppfostran för min del.

Webbshopsreklam

Nu tänker jag göra lite helt obetald reklam, varning varning.

Jag bytte hudvårdsmärke förra sommaren, eftersom jag fick en hudvårdsanalys hos ett visst märke av mamma i födelsedagspresent, och produkterna kommer från en liten håla utanför Varberg. Så jag har fyllt på grejer när jag varit i stugan, eller köpt från Varbergsbutiken på postorder. Men de har av någon anledning aldrig lagt upp min ansiktstvätt i webbutiken, så jag har varit tvungen att ringa dem för att kunna beställa, så sist jag behövde ny googlade jag för att se om nån annan sålde den. Jag hittade då skincity.se som hade bra priser och dessutom fri frakt, så jag beställde. Paketet kom nästa dag (!!) och innehöll förutom min beställning även en tygkasse, en liten tygnecessär med två varuprover och en liten kinesisk Kokeshidocka i trä!! Jag blev så lyrisk att jag mailade deras kundtjänst och tackade för extremt bra service, och nu vill jag även tipsa er om dem. (Har inte kollat in sortimentet utöver det jag själv använder dock.) Som mammaledig tycker jag det är extremt skönt att kunna handla på nätet. 

Härom dagen var det dags att beställa nytt igen, och den här gången fotade jag paketet - och jag fick en docka igen, det var inte en engångsgrej, så sjukt lyxigt! :)

Fint packat. 

Allt innehåll, inklusive en lapp som talade om att just mitt paket packats av Anna. 

Så inget barnrelaterat alls i det här inlägget, sorry. Kanske ska slänga in en bild på Alfred då bara för att. ;) På väg till pulkabacken igår, när pappa var inne och köpte korv, och Alfred var peppad på att komma vidare...

Kolahuvuden

Det här med att folk brukar säga att små bebisar luktar så gott? Jag har aldrig riktigt hållt med om det; i ärlighetens namn luktar de ju lite för ofta mest bajs och kräks, och när de inte gör det har jag aldrig riktigt upptäckt nån annan doft. Förrän nu. De senaste veckorna har mina tösers huvuden luktat chokladkola. Me like. 

Christopher kom nyss och lade ner Lilly bredvid mig (jag hade just ammat Flora till sömns i sängen), och Lilly sträckte ut armarna mot mig, och grep sen tag i min hand med båda sina händer! Mina små genibarn - sträcka armarna mot en ska de inte kunna förrän om några månader, och gripa i saker först efter tredje utvecklingssteget (om nån vecka). Flora grep ju efter leksaker redan för flera dagar sen. 

(Ja, klart jag vet att jag tolkar in för mycket i kanske slumpmässiga rörelser, men det är ju också klart att just mina barn är små genier, eller hur? ;) )

Feber

Ikväll har Alfred fått feber. Jag vet inte riktigt varför, för han verkar må bra bortsett från att han är trött och gnällig. Han säger att han varken har ont i huvudet eller i magen (snälla snälla låt det inte vara magsjuka - får man feber av det före det sätter igång? Tveksamt va?), fast han lät lite snörvlig och ville torka sig om näsan precis innan han gick och lade sig med pappa nyss.
Vi får se om tvillingarna klarar sig från vad det nu är. Hoppas amningen hjälper deras immunförsvar. Fast ikväll har nu plötsligt Lilly börjat krångla och inte vilja ta bröstet - medan Flora har ätit bra hela dagen. Så märkligt det där.
I natt sov båda rätt bra i alla fall. Härom veckan kunde Flora sova 7-8 timmar i sträck, men eftersom hon går upp dåligt i vikt har jag börjat väcka henne för matning nu, så nu blir det inte mer än 4 timmar för varken henne eller mig i taget. Men det kanske finns hopp för bra nattsömn igen när vi fått ordning på viktuppgången, hoppas jag. Den här natten känns väl mer tveksam dock med Alfreds feber (inte så hög som tur är; 38,4).

Saker som...

Jag hade tänkt skriva: att sortera in under avdelningen "Saker som är korkade att göra när båda tvillingarna sovit hela förmiddagen och kommer vakna och behöva mat när som helst": börja koka äppelmos.

Men bortsett från att jag skar mig i fingret (inte särskilt djupt) så gick det bra. Jag satte Flora i Björnen när jag skalat de första fem äpplena av tio och skurit två och ett finger, och Lilly fortsatte sova tills allt var klart. Eller ja, även efter, men då lade jag mig bredvid henne och viftade med bröstet så hon tog det. Och nu är vi på väg till Alfreds ena gudfar Emil med fru, snart tvååring och ny bebis, "bara" en timme försenade. Det där med att komma i tid med tre barn är ett eget kapitel som jag kan ta en annan gång...

Senare

Kl 03.29: Ja, jag HÖR att ni bor här nu. Kan jag få sova nu?

Två stycken!

Denna lilla människa alltså:

Och den här OCKSÅ!!

De bor alltså hos oss nu, just nu. Helt galet och helt fantastiskt. 

Tillfällig harmoni

Jag måste komma ihåg att njuta av de här tillfälliga stunderna av harmoni: just nu ligger jag i sängen och ammar Lilly, som vaknade till först när Flora precis ammat klart - perfekt timing. Alfred var nyss inne och sa hej då för att gå till dagis; han och Christopher hade just klätt på sig ytterkläderna utan bråk, och han var peppad på att gå ut i den lilla snön som föll inatt och på att gå till dagis. 

Christopher ska iväg på möte sen, och jag är säker på att det kommer komma stunder idag när båda tjejerna kommer skrika samtidigt just när jag behöver gå på toa eller nåt sånt, och när Alfred kommer bli sur i eftermiddag för att vi försöker dra ner på hans tv-tittande, så nu i lugnet i sovrummet, nu njuter jag. 

Nya napphållare

Ibland lägger jag upp bilder på tjejerna på Instagram och Facebook men glömmer posta dem här, och det är ju dumt. Som igår. 

Vi kom på att napphållare verkade praktiskt, så jag beställde varsin fin och förvånansvärt billig på babyland.se (49:-/st) - men upptäckte när de kom att det nog varit mer praktiskt med enkla remmar utan knöliga lejon och tigrar på. Men framför allt Flora gillar sitt lejon! Hon håller ofta på det lilla mjuka lejonhuvudet, så helt fel var det inte ändå. 

Men jag ska nog köpa några enklare varianter på ICA också, tror jag, bra att ha extra. 

Bättre avslutning på kvällen

Flora har krånglat lite med bröstet idag också, men åtminstone mindre än igår, så det känns skönt - särskilt som det inte blev av att ringa läkaren idag eftersom hon dels åt bra igår kväll och dels sov jag nästan hela förmiddagen efter en ganska dålig natt. Och nu sent på kvällen har hon legat först i sin vagn och sen i min famn och stor-lett och gjort en massa gulliga små ljud, så mitt humör har höjts flera grader. Jag har svårt att fota och filma när de är såhär glada bara, för så fort jag tagit fram mobilen börjar de bara stirra på den istället... Så än så länge är det mest för oss här hemma.
Och när Alfred vaknar ska jag krama honom så länge jag får och så hoppas jag på mindre bråk imorgon, för det gör så ont i hjärtat att bli arg på honom.

Här är åtminstone ett par bilder från igår kväll där de var glada en i taget - här är Lilly glad...

och här Flora!

Uppfostringsproblem

Ikväll har det varit rena dårhuset här hemma. Det började väl egentligen när jag hämtade Alfred på dagis, och han inte ville klä på sig och jag till slut lyfte tillbaka honom när han sprang iväg. Då slog han mig i ansiktet och sen sparkade han på mig när jag försökte få på honom overallen. Han har slagit mig förut, och han vet mycket väl att han inte får slåss, men han gör det väl för att testa mig, antar jag. Jag röt till åt honom, och sen gjorde jag som jag läst att man ska: satte mig på hans höjdnivå och försökte få honom att titta mig i ögonen, vilket han försökte undvika eftersom han förstås skämdes, och pratade allvarligt med honom om att man inte får slåss o.s.v. Men det hjälpte inte, han fortsatte bråka tills jag till slut fått på honom kläderna och fått med honom ut. Då sa han förlåt och kramade mig, och jag upprepade att man inte får slåss, och han sa "inte slå mamma".
Sen fortsatte han vara gnällig resten av kvällen och galltjöt så fort han inte fick som han ville, och tjejerna har också ylat ikapp och i kör större delen av kvällen. Det var min tur att lägga Alfred, och efter vi läst ett gäng böcker och släckt lampan så drämde han till mig i ansiktet igen (har redan glömt varför), jag röt åt honom igen och sa ungefär ett dussin gånger till att man inte får slåss, och då skämdes han ganska direkt och kramade mig och lade sig snällt igen. Men bara några minuter senare slog han mig igen, helt utan anledning, bara för att testa mig. Jag blev vansinnig och gick ut och sa att han får somna själv. Han grät förtvivlat i några minuter innan han kom ut, och så pratade vi igen om att man inte får slåss, och jag sa att jag inte ville lägga honom eftersom han slagit mig så många gånger idag, men till slut efter en kvart ungefär av att han bett mig komma in igen gick jag med på att gå in med honom igen och då somnade han ganska fort.
Jag vet inte hur man ska göra sånt här. Jag har försökt googla hur man ska hantera det, men inte hittat nåt bra, och jag tror ju att jag gör ungefär enligt regelboken, men uppenbarligen funkar det inte.
Jag ger mina barn så mycket kärlek det bara går, och jag hoppas att det räcker långt, men det där med att uppfostra dem till att förstå hur man ska bete sig är inte så lätt, märker jag. Ikväll känner jag mig rätt så misslyckad som förälder.

Äter igen

Flora kände visst på sig att mamma var orolig och ville hjälpa mig: hon fick ersättning strax efter vi var på BVC (medan vi var och handlade mat) och sov sen nån timme, men när hon vaknade tog hon bröstet efter bara lite gnäll, och nu har hon precis släppt efter att ha ätit/halvsovit/ätit i en timme och tjugo minuter! Snäll tjej, det där.

BVC-rapport

Före dagens besök på BVC var det några veckor sen vi var där, och under den tiden har vi märkt att Lilly gått upp i vikt bättre än Flora. Plus att Flora de två senaste dagarna inte kunnat få grepp om bröstet på dagtid (på nätterna har det gått bra, och så har hon fått ersättning istället på dagarna), så jag har varit lite orolig. Och det med rätta, visade det sig. Lilly väger nästan 5 kg, men Flora bara knappt 4,4. Längdmässigt är de båda okej med 57,5 för Lilly och 55,5 för Flora (åt det korta hållet, men ändå okej enligt kurvorna). Flora har inte gått ner i vikt, men ligger nu på den nedersta kurvan; två streck under medel. 

Och hon visade prov på hur hon gör när hon inte får grepp om bröstet, så sköterskan tyckte att vi nog ska försöka få en tid hos barnläkaren där för att kolla att hon inte har nån infektion eller så som stör henne. Hon verkar må bra och är pigg och glad mellan varven, men det hela gör mig lite nervös. Hoppas dock på att det bara beror på att de är i slutfasen av andra utvecklingssteget, men bäst att kolla.