Oj oj oj, sådär smal och snygg som jag var i morse var jag inte länge. Så fort jag ätit frukost svullnade jag upp som en ballong och såg ut som om jag var i ungefär vecka 25, och sån har jag sett ut resten av dagen. Så oerhört mycket av min tid som går åt till att längta efter att kunna gå på toaletten, det är rent sorgligt (alltså inte så att jag inte haft tillgång till toaletter, det är bara att magen är så trög igen att det inte hjälper).
Vi var på utflykt till Tullgarns Slott idag för att gå på fotovernissage - en kompis som tar fantastiska bilder av barn - och det var omkring 26 grader varmt. En underbar dag, men jag fick en föraning om att det nog kan bli jobbigt i sommar när jag blivit ännu större, för det var faktiskt riktigt jobbigt med värmen idag - och jag som älskar sommar och sol! Men jag hoppas att det blir bättre när jag är vid västkusten och kan bada mycket för att svalka mig.
Två saker idag som fått mig att tänka på att det finns många som har det mycket värre än jag i mitt nojande: 1) på DN:s förstasida idag var en familj i Örebro, vars enäggstvillingar fick tvilling-till-tvilling-transfusionssyndrom och blev extremt svårt funktionshindrade, och 2) fotograf-Malin, som led av hyperemesis gravidarum, vilket i korthet innebar att hon kräktes oavbrutet från vecka 5 till 32, då hon blev igångsatt för att slippa lida mer.
Fast samtidigt: man lever ju i sin egen värld, och även om andra har det värre så tycker jag ändå att man ibland måste få tycka lite synd om sig själv. Jag mår ju fortfarande dåligt jämfört med mig själv, även om barnen i Afrika alltid har det värre. Fast det kan ju vara bra med lite perspektiv på tillvaron ibland. Men jag önskar fortfarande att det vore imorgon vi ska på ultraljud och inte måndag om en vecka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar