Och så är det nog också dags att inse att jag kommer bli stooor. Nu kan jag knappt längre intala mig själv att jag egentligen är rätt smal fortfarande, för nu är magen inte särskilt liten ens på morgnarna längre.
Alfred höll mig vaken stora delar av natten, så jag drömde extra mycket när jag aldrig hann ner i djupsömn - men på morgonkvisten drömde jag att vi var i Tokyo, så det var nästan värt det. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar