Varenda natt har jag samma låt på hjärnan när jag vaknar till: Pinks senaste hit "Just Give Me a Reason". Det är så konstigt! Jag är inget Pink-fan - jag har inget emot henne, men jag har aldrig lyssnat frivilligt på henne utan bara på radion, och just den här låten tycker jag nog är en av hennes tråkigaste, så jag fattar inte varför den fastnat så hårt och dyker upp varenda natt. Det har pågått i flera veckor nu.
Men det är i och för sig bättre än den där andra radiohiten "Heart Attack" som dök upp några nätter i rad förra veckan - jag känner mig inte helt bekväm med att vakna på nätterna och sjunga för mig själv att jag ska få en hjärtattack...
Jag har förresten blivit en aning snorig nu, men mår fortfarande inte förkylningsdåligt. De märkliga sakerna bara hopar sig den här graviditeten, tycker jag.
När Alfred gick med pappa till dagis för en liten stund sen sa han förresten för första gången att han älskar mig! Jag tror i alla fall att det var det han sa. Jag brukar säga till honom att jag älskar honom "så mycket så mycket så mycket", och förut brukade han säga "inte mycket mycket", men så förklarade jag för honom härom dagen att det är bra, "mycket mycket" är något bra, och de senaste dagarna har han börjat säga "mycket mycket" när jag säger att jag älskar honom, och idag när han gick sa han nåt som lät som "äka mamma mycket". Lyckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar