Barnmorskan från MVC ringde tillbaka och sa att läkaren skrivit ut ett recept på Kåvepenin till mig igen, men han hade sagt att jag kan avvakta med att ta dem eftersom jag inte känner av några symptom. Men när vi pratade lite till blev hon plötsligt osäker och undrade om jag kanske inte borde ta dem ändå eftersom jag sa att det ibland gör ont på nätterna, så hon ville prata med någon kollega. Samtalet slutade med att hon sa att jag kan avvakta och ringa dem direkt om jag får "minsta lilla ont".
Jag vill ju inte utsätta våra barn för någon fara, men samtidigt känns det ju inte som världens bästa idé att käka antibiotika varannan vecka resten av graviditeten heller. Jag gick in på Babycenter igen för att läsa om GBS (länk här - tills de lägger ner svenska sidan snart) och där står det i korthet det som jag redan läst, att omkring en tredjedel av alla fertila kvinnor har de här streptokockerna i antingen tarmen eller slidan, men ingen nationell screening av gravida har ansetts nödvändig. Det är extremt liten risk att barnen i livmodern skadas av det, och vid förlossningen, där risken är högre, är det ju redan bestämt att jag kommer behandlas med antibiotika. Däremot stod det att det finns misstankar om att barnens tarmflora kan skadas av antibiotika.
Så jag känner att jag helst vill undvika att ta antibiotika igen, såvida jag inte får ont eller många sammandragningar, men det är ju också det där med att låta bli... Är det någon som läser som också haft GBS? Hur gjorde ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar