Två friska flickor!

Allt såg bra ut på ultraljudet, och det verkar vara två friska små flickor som bor i min mage! Lättnaden!!
Hon som ligger lite längre ner och på vänster sida är mer aktiv och sprattlig, och hon uppe till höger är lugnare, precis som det var på KUB-ultraljudet, och barnmorskan Lena som gjorde undersökningen, sa att hennes två barn fortfarande drygt 30 år senare har samma personligheter som de hade i magen: en var stilla och lugn och en var aktiv och så har de fortsatt vara även sen de kom ut (inte tvillingar, men ändå).

Båda huvudena - de ligger och myser nära med varann!

Och ja, jag har den vänstras moderkaka i framvägg, så det lär bidra till att jag inte känner dem än, trots att de är runt 20 centimeter långa huvud till fot nu. De är nästan precis lika stora, det skiljer en millimeter på huvudena och lårbenen bara. Det ska bli så spännande att se hur lika de är! Alfred har mina blå ögon och blonda hår, konstigt nog, eftersom Christopher har bruna ögon och brunt hår, och det är ju de dominanta dragen - så de här två kan ju få vilka färger som helst, och olika dessutom. Jag hade tänkt att det vore praktiskt med en flicka och en pojke så det är lättare att se skillnad på dem, men de är ju tvåäggs, så det ska nog gå bra ändå. :)

Både den vänstra sprattliga och högra lugnare poserade snällt

Vi har faktiskt nästan redan bestämt förnamnen på båda - ett flicknamn har vi varit säkra på ända sedan den misslyckade graviditeten i höstas - men vi måste ju bli säkra på ett till nu. Vi har långa listor med både flick- och pojknamn, men vi har inte riktigt varit helt nöjda med några av pojknamnen, så nu känns det ju lite lättare faktiskt. Alfred fick ett japanskt tredjenamn (Masato, som betyder "ärlig och lojal man") med hjälp av ett par japanska vänner till mig, och nu har jag just bett samma vänner om hjälp att hitta två flicknamn, så när vi har dem också så återkommer jag med namnen!

"Normal" och "utan anmärkning" - de vackraste orden idag!

Och direkt efter ultraljudet gick jag och köpte den lilla rödrandiga sjömansklänningen jag såg på H&M för några veckor sen. :) Det svåra blir nu bara att klä två små flickor lika fint utan att ge dem likadana kläder. När jag och min 2,5 år äldre syster var små körde mamma ofta likadana kläder i olika färger till oss till oss när vi skulle vara uppklädda, och det tycker jag är lite roligt. Den här klänningen fanns dock bara i en färg, så jag gick till KappAhl och Lindex efteråt för att hitta en annan fin som matchade eftersom jag inte ville köpa två likadana, och det slutade med en vit med röda jordgubbar på från Lindex - där jag också köpte två t-shirts till Alfred. Jag kommer ruinera mig på kläder till tre barn...

Jag tror för övrigt att min storasyster i himlen har ett litet finger med i spelet. Hon ville ha en storebror, brukade hon säga, så jag tror att det var hon som såg till att Alfred blev en pojke, och nu fixade hon två små systrar till honom att ta hand om.

Och som jag nämnt är det nästan bara flickor i min släkt: i min generation var vi 7 flickor och 2 pojkar, och i våra barns generation är det hittills 10 flickor och 5 pojkar, och nu kommer jag då slå på stort med två flickor till för att öka på.