Jag är inte en av dem som oroar sig för att kärleken inte ska räcka till fler barn, men vad som däremot slog mig igår var: hur ska vi hinna med att visa alla tre barnen hur mycket vi älskar dem? Alfred har ju fått vår odelade uppmärksamhet (när vi inte jobbat och sådär såklart) under hela sitt liv, men när vi sen får två barn till på samma gång så kommer det ju rent faktiskt bara finnas en tredjedel så mycket tid till dem var.
Har också läst på en del gravidsajter att många andragångsgravida känner dåligt samvete över att de ägnar barnet i magen för lite uppmärksamhet eftersom de redan har ett barn att ta hand om. Den fattar jag inte riktigt. Jag vet att man inte alltid tänker helt logiskt när man är gravid, men: barnet/barnen i magen märker ju inte av hur mycket man tänker på dem än. Jag däremot har dåligt samvete för att jag inte orkar hänga med i Alfreds tempo nu när jag är gravid. Men det är väl kanske en försmak för honom på att han kommer få mindre uppmärksamhet när flickorna kommit ut, fast det gör ju inte att det känns bättre direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar