söndag 10 november 2013

Namn!

Jag tror att vi äntligen satt flickornas alla namn!
Med Alfred hade vi det så lätt, alla hans tre namn bestämde vi redan några veckor efter stora rutinultraljudet, så han var liksom klar namnmässigt redan som typ femmånaders-i-magen. Många säger att man inte vet om namnet passar förrän man ser barnet, men med Alfred var det inga problem, han hade varit Alfred Walter Masato så länge att det var helt självklart att det var den han är.
Men med flickorna har vi inte haft lika lätt att bestämma oss, vilket jag redan skrivit om här. I eftermiddags kändes det dock som att det föll på plats. Jag frågade Christopher igen om han var säker på att han inte ville att de ska ha japanska tredjenamn, och han sa att han hellre vill ge dem namn efter sin farmor och min oldemor, eftersom de varit så viktiga för oss. Och sen frågade jag om han fortfarande var helt säker på att han vill att Lilly ska heta Axelina i andranamn, eftersom jag ännu inte är helt förtjust i det, och han sa ja. Jag kan förresten tillägga att vi båda fortfarande har vissa små tveksamheter kring namnet Lilly, men ingen av oss har något bättre förslag, plus att hon ju hetat det dels i magen (eller åtminstone en av dem) länge och också sen hon kom ut, så vi tror ändå att det är det bästa.
Men för några dagar sen googlade jag ändå blomnamn för att titta på alternativ (vi vill ju behålla blomtemat ihop med Flora), och hittade namnet Viva. Det tyckte vi båda var fint, men nog inte tillräckligt bra för att ersätta namnet Lilly, men så nu i eftermiddags föreslog jag att vi kanske skulle kunna byta ut Axelina mot Viva, om Christopher ville det. Och faktiskt tyckte han det var en bra idé!
Så jag provade att säga Lilly Viva Helga, och just när jag sagt det så log Lilly, som låg vid mitt ena bröst. Sen sa jag Flora Bella Margit, och just då öppnade Flora, som låg vid mitt andra bröst, ögonen och tittade rakt på mig. Så det tolkade jag som att båda gillade och godkände sina namn, så då var det klart!
Tror jag. Vi har fortfarande drygt två månader på oss innan vi måste skicka in blanketterna till Skatteverket.
Jag gillar att båda nu får andranamn som har mer klar betydelse: Bella (som är efter min döda systers andranamn) betyder ju vacker på italienska, och Viva betyder leve på latin (alltså som "long live"), och det blir mer enhetligt än Bella och Axelina.
I efternamn heter de båda Reis, förresten, vilket är mitt efternamn (vi är inte gifta). De flesta andra ogifta par med barn jag känner har valt att ge barnen pappans efternamn, men min fina pojkvän sa när frågan kom upp för Alfred att han tyckte det var naturligt att han fick mitt efternamn, och sen får vi se hur vi gör om vi gifter oss. Men jag är ganska säker på att om vi gifter oss kommer jag ändå behålla mitt efternamn och så får vi köra på dubbla, så oavsett vilket får barnen ha kvar Reis på något sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar