När jag provade klänningar idag märkte jag tydligt att jag ju fortfarande har lite mage kvar - plus att en av expediterna jag frågade om klänningen jag inte hittade undrade om det var en mammaklänning. Men när jag träffade en granne nu ikväll så sa hon att det inte syntes att jag nyss fött barn. Fast allt är ju relativt: jämfört med badbollen jag släpade runt på för två och en halv veckor sen ser jag ju ut som en planka nu (så i mina egna ögon är jag smal, även fast jag inte är det än).
En annan av sakerna jag ville göra på stan idag var att köpa en chailatte. Jag har inte hittat några ställen inom promenadavstånd här hemma i Västertorp som har det nämligen, och ibland får jag såna cravings efter det. Dessutom var det en chailattes förtjänst att jag och Christopher träffades för snart sex år sedan - och jag kommer ihåg nu att jag lovade Mette, som läser här ibland att berätta den historien, så då gör jag det nu!
Jag flyttade till Malmö från Stockholm i september 2007, några månader efter att det tagit slut med min förra pojkvän efter 11 år, plus att mitt jobb gått i konkurs. Men bara några dagar innan jag flyttade blev jag vän med en tjej (Anna) som jag träffade genom en annan vän, så när jag flyttat så pratade vi på msn typ hela dagarna. En dag på nya jobbet i Malmö nämnde jag för henne att jag var så sugen på chailatte, vilket jag upptäckt ganska nyss - i Malmö fanns det nämligen helt orimliga 10 (TIO!) Espresso House på vägen mellan min lägenhet och mitt jobb, en promenad på ungefär 20 minuter, och även om jag egentligen tycker att deras chailatte är lite väl sötsliskig så blev jag lite lätt beroende av den. Då svarade Anna att det var ju lite lustigt, för hennes kompis Christopher, som också flyttat till Malmö från Stockholm, hade alldeles nyss skrivit på Facebook att han skulle gå och göra sig en chailatte. Och då kom hon på att "men ni borde ju bli kompisar!". Jag frågade om han var singel, och hon sa att det var han visserligen, men hon trodde att han var intresserad av nån redan, men kompisar kunde vi ju alltid bli. Så hon presenterade oss liksom på varsitt håll via sin msn, och så lade vi till varandra på Facebook och började skriva till varandra där, och bestämde att Christopher skulle komma hem till mig på fika (jag skulle baka en kaka, han skulle fixa chailatte - ingen av oss dricker kaffe, för övrigt) redan samma kväll. När jag åkte hem från jobbet undrade jag vad jag höll på med; bjuda hem en vilt främmande karl bara sådär! Men Anna kände ju honom, så så farlig kunde han ju inte vara. Så jag åkte hem och bakade en kanelkaka, och Christopher dök upp.
Vi hade jättetrevligt - det slog väl kanske inga gnistor sådär direkt, men jag blev ändå lite sur när han inte ens försökte pussa mig när han skulle åka hem. Två dagar senare pratade vi på msn, jag höll på att laga mat, och han lyckades på något sätt få mig att bjuda hem honom igen, och när vi efter maten suttit i soffan och pratat i timtal och kommit fram till att vi var väldigt lika varann trots en åldersskillnad på nio år (han är yngre) så hände det sig så att vi till tonerna av Timo Räisänens "Pussycat" tittade ut på en byggkran vid Triangeln utanför mitt fönster, hamnade väldigt nära varann och så kysste han mig. Så så blev det med det "kompisskapet" - tre barn blev det av det. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar